För visst har jag övningskört? Jag är rätt säker på att jag övningskört även fast andra sagt att jag inte gjort det. Ända från Fulufjället till och med. Jag kommer inte ihåg om det var i början av praktiken eller slutet men jag är rätt säker på att jag gjort det. Det var mer naturligt då. Innan folk började förbjuda en från att köra bil. Man bara gjorde det. Lika naturligt som att gå eller cyklar. Eller åka buss, tåg, flygplan, rymdraket, ja det är bara fantasin som sätter gränser. Tydligen är det andra som sätter gränser nu när jag inte får ta körkort längre. De säger att jag aldrig får ta körkort längre. Vad betyder det? För mig är det en dödsdom. Får jag inte köra bil så kommer jag att dö. Därför är det inget alternativ att inte ta körkort. Visst jag har inte råd att ta körkort än men jag måste ju ta det någon gång. Hur hade de annars tänkt att jag ska söka jobb? Eller hade de tänkt att jag ska jobba på samma ställe för all framtid?

Nu är det i å för sig inte så tokigt på det ställe jag jobbar på nu. Jag får ju till och med hotellfrukost! Så jag borde väl inte ha något att klaga på? Eller? Jag vet inte riktigt hur jag ska tänka. Jag vill tänka att det är bra, men det är inte alla som mår bra där, så jag vet inte om det är så bra. Nej det är nog bra. Jag får intala mig det. Hur ska jag annars stå ut med arbetet?

Så men för några år sen övningskörde jag alltså. Ända från Fulufjället till och med. Det är inte helt säkert att det minnet är äkta men övningskörde gjorde jag i vilket fall som helst. Jag fick känslan att jag var för sen. Konstant hela tiden. Och det fanns en tidsperiod när jag insåg att det var för sent. Studenten…