Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor med ost på och pulverkaffe. Jag såg på en video av UFOsxm medan han spelade minecraft och gjorde mig en Varma koppen sparris. Efter det tog jag bussen till Harg där jag bytte om och sen var det bara att börja arbeta. Innan jag skriver något mer så måste jag säga något om den här bitterheten som jag känner finns runt omkring mig. Bitterhet är farligt. Om man inte säger vad man känner så gror de här obehagliga känslorna och kan bli till något obehagligt i verkliga livet. Jag vill inte att det ska hända mig något eller någon runt omkring mig. Men jag känner att vissa saker har jag inte kontroll över. Om någon fortsätter vara sur på mig på grund av något kan inte jag göra något förrän det gått för långt. Det var i alla fall min kommentar över det hela. Nu får vi ju hoppas att det inte händer något. Det är ju ändå några dagar jag har kvar att ta mig igenom innan det blir helg. Idag rensade vi ogräs i alla fall. Vi krattade ihop ogräset och la det i säckar. Sen körde vi till Rosvalla och slängde ogräset. Vi åkte tillbaka och jag bytte om. Gick till ICA knuten där jag handlade sushi, Mer äpple- och hallon/svartvinbärsdricka, pajer, choklad, present till pappa och glass. Efter det tog jag bussen hem och väl hemma så satte jag på radion, datorn och packade upp alla varor. Något mer har jag inte gjort idag. Jag känner att jag behöver titta på en del youtube-videor och kanske filmer på HBO max. Men som sagt; det är inte bra att vara bitter i samhället. Om man känner att något är fel är det bästa man kan göra att engagera sig i frågan och göra något åt det. Och inte gå med i SD för guds skull!!! 

Kasper gick igenom alla patienter en efter en. Det var rutin att göra det men inget stack ut som vanligt. Inget förutom att en arbetskamrat berättade om en märklig man som klivit in i psykakuten. Han var klädd i svart och hade en knotig käpp med sig. Han hade specifikt frågat efter Kasper. Han hade sagt att han hade vetat vad han hade drömt. 

Kasper fingrade nervöst på namnbrickan. Under all denna tid han jobbat på Älvdalens psykakut, och det var rätt länge, så hade ingen frågat efter honom med namn. Och ännu mindre vetat vad han drömt. Vem var den här människan egentligen? Och vad ville han? Han gick till rummet där han skulle befinna sig. Det såg ut som den svartklädde personen sov men Kasper valde av artighet att ändå skaka hand med honom. Han presenterade sig och frågade vad som oroade honom. Den svartklädde personen såg skeptiskt på honom. 

“Förlåt mig! Jag kanske ska fråga vad du heter först! Vad heter du?” 

Den svartklädde personen var tyst för ett tag. Sedan svarade han “Lugero Sömnväktaren” 

“Jag förstår. Ett ovanligt namn. Inte för att jag ska va någon slags domare i den saken. Men jag måste ändå fråga dig; vad fick dig att komma hit idag?” 

“Dig faktiskt!” 

“Hur menar du då?” 

“Jag vet vad du drömde i natt. Det där om att du befann dig på jord och inte kunde se någonting. Jag vet också vad du kommer vara med om efteråt. Det kommer komma lite, lite, solsken och sen kom det växa små, små, gröna skott ur jorden.” 

Kasper fingrade på namnbrickan igen. Han började bli rätt trött på att han gjorde så. Han behövde behålla profesionen… 

“Fast nu är det dig och inte mig vi pratar om…” 

“Vad exakt vill du veta om mig då? Jag tror inte du är redo för ett sånt mörker än…” 

“Ta det lugnt! Vi behöver inte hasta oss igenom någonting!” 

“I så fall så kan jag berätta att jag är en gud och styr över andras drömmar” 

Det blev tyst ett litet tag. 

“Hur menar du styr andras drömmar?” 

“Precis som det låter. Jag går in i folks drömmar och följer händelseutvecklingen. Men så klart ter sig drömmar ofta röriga och surrealistiska” 

“Jag förstår” 

“Så klart styr jag inte allt. Ibland styr jag inte alls. Men jag försöker så frön. Sällan är det som något växer.” 

Lugero tog paus. 

“Men när det kommer till dig så var det lätt att så ett frö. Det finns ju inga egna drömmar i ditt undermedvetna. Varför har du så?” 

Kasper började bli riktigt nervös nu. Vem var den här personen? Vad ville han honom egentligen? 

“Jag skulle ändå vilja att vi fortsätter koncentrera oss på dig…” fortsatte Kasper. 

“Vad fick dig att komma hit? Vad fick dig att komma hit från första början?” 

“Bussen” sa Lugero skämtsamt. “Nej men skämtåsido; jag har väl alltid känt mig rätt ensam där jag suttit i toppen av Njupeskärs vattenfall. Inte ensam som att jag inte har någon att tillbringa tiden med för det har jag hela tiden. Utan mer ensam i den bemärkelsen att jag inte har några vänner” 

“Hur har du tänkt skaffa vänner då?” 

“Jag vet inte. Det är ju inte precis som att jag kan gå omkring och bli vänner med de personer vars drömmar jag besöker. Men skulle du kunna bli min vän?” 

“Låt oss inte gå för hastigt fram. Men jag kan ju fortfarande lyssna på dig!” 

“Vad mer vill du veta om mig?” 

“Nu tror jag att du missförstod mig lite. Alltså jag är inte säker på att jag kan va din vän eftersom vi inte träffas så ofta. Men jag kan vara din vän som ett slutgiltigt alternativ. Och jag behöver inte veta mer om dig egentligen om du inte känner för det. Om du vill kan vi avsluta samtalet här och nu…” 

“Jag vet att det kan verka som vi tar slut på saker att prata om men så är inte fallet. Nu är inte du min psykolog utan jag är din. Drömpsykolog. Vare sig du vill det eller inte. Och jag har sett dina drömmar. Jag vet vem du är. I alla fall undermedvetet. Men om vi nu ska avsluta det här samtalet vill jag ändå så ett frö. Saker och ting kommer förändras från med nu. Mitt besök här kommer förändra saker och ting. Som sagt så har jag guddomliga krafter så jag kan göra gudomliga saker. Men det finns inget komplicerat med drömmar. De bara är. Jag kommer lämna dig med en tanke och det är att något kommer att hända här men det är bortom din kontroll. Egentligen. Jag vet att du vill ha kontroll på allt men det här kan du inte ha kontroll över. Ditt undermedvetna…” 

Kasper fingrade nervöst på namnbrickan. Inte igen, tänkte han. 

“Så du menar alltså att du är en gud som kontrollerar drömmar?” 

“Kontrollerar kanske är fel ord. Men jag sår frön i alla fall.” 

“Märker inte du hur konstigt det låter?” 

“Du får tro vad du vill. Men en sak ska du veta i alla fall och det är att hjulet satts i rullning.” 

Mer sades inte den dagen… 

Så… mina drömmar…
Fast jag skapar helst egna. Vi börjar med det typiska; jag står mitt i en brunbränd öken. Små svarta stenar syns här och var.
…
En dröm jag hade var i underjorden. Jag befann mig i något som liknade laboratoriemiljö; väggarna var av stål och det fanns gångar lite här och var. Platsen vi kom ifrån var lagt i mörker. Det gick inte att se tillbaka. Framför oss gick en stor trappa till en högtidligt höga trädörrar och ovanför den stod det ”DÖDEN”. Vi trodde det var ett skämt; en tjej, jag och en kille. Men när tjejen gick fram för att se efter vad som fanns bakom den så blev vi riktigt skrämda.
Landskapet som öppnade sig för oss var fullt av gräs och även bergen långt där borta ända till horisonten var täckta av gräs. Det var oväder på gång och molnen var mörka. Det började blixtra i dem och det kändes plötsligt som vi alla dog på samma gång när benen vek sig under oss. Hjärtat slutade slå.
(En fortsättning)
Han hade vandrat i detta gräsbeklädda land bra länge. Men när han kommit bakom bergen kom han plötsligt till en ruin som var alldeles överbevuxen av klängväxter. Där på ett stenbord låg en bok som han fick lov att rycka loss eftersom den fastnat av bara åldern. Den var dock tom på text. Istället fanns blodsdroppar lite här och var i den. Det var en dödens bok.
I ån bredvid honom rann det luft. Hoppade man i den skulle man komma till upp och ner- vända världen. Men det var inget han skulle våga. Men han kanske skulle bli tvungen en dag.
Han la sig på en av stensofforna och började plötsligt slummra till. Han fick bilder framför sig av moln. Plötsligt hörde han blixtar mullra ovanför sig och plötsligt kändes det som han låg på moln.
När han tittade under sig så var allt vitt. Han tittade till vänster om sig och såg en stor guldport. Men även den hade det börjat växa mossa på. Han gick genom den gnisslande porten.