Idag började jag dagen med att ta två mjuka mackor och bädda sängen och borsta tänderna. Sen skulle vi åka till pappas frus familj som bodde i Gnesta. Pappa skulle ta ner ett äppelträd så jag fick gå till centrum för att köpa pollenmedicin sa de. Det var en ganska brant backe i början men sen blev det platt. Jag gick till pappa och hans frus föredetta hus som snarare är en villa som sitter ihop med en massa andra. Jag gick tillbaka lite grann och gick uppför berget. Det var kul att vara tillbaka i Gnesta igen. Gnesta för mig är en massa villor med gamla äppelträd. Det är så klart mer varierat, men de flesta villor är så. Och solen lyste och det var så skönt att gå där bland träd som börjar slå ut och känna vårkänslorna spira i kroppen. Kanske något annat spirar, något jag inte vet om, jag vet inte riktigt. Jag vet bara att jag upplevt Gnesta igen och att jag tyckte om det. Tog tyvärr ingen bild. Gick förbi platsen där vi begravde farmor. Blev vemodig och inte alls lika glad längre. Tänk hur fort det kan skifta! Ena stunden är man glad och det känns som inget kan få en på dåligt humör, andra så är allt mörkt och det känns som inte något kan bli bra igen. Så kändes det för en liten stund i alla fall. Sen gick jag till apoteket och köpte min pollenmedicin och till cafét och köpte mig en kaffe och läste bok. Sen gick jag till biblioteket och läste bok. Sen sms;ade pappa att grillen var tänd så då gick jag tillbaka igen. Mötte förresten Jimmy på cafèet. Det var lite kul! Väl tillbaka till deras hus så bjöd de på korv i olika smaker och jag fick kaffe igen med tillhörande bulle och kaka. Sen åkte vi till ICA och köpte varsin glass. Jag köpte den berömda minecraftglassen som var så god! Vi åkte hem och till middag åt vi lax. Jag låg och läste den mesta av tiden. Sammanlagt har jag nog läst trettio sidor idag och ska läsa mer. Även om man inte riktigt vet vad handlingen är så vill man fortsätta läsa. Mycket av handlingen ligger i dialogen och den är både påhittig och lekfull. Påminner lite om mitt eget skrivande faktiskt! Sen att det är mycket mer text än jag någonsin kommer skriva är en annan fråga. Jag undrar faktiskt hur man orkar skriva så mycket. Men det är väl lite därför som jag skriver dessa dagboksanteckningar också. För att skriva mycket. Efter att jag hade läst så bastade jag och pappa. Och när vi hade gjort det så duschade jag. Under gårdagen så jobbade jag först. Det innebar att jag åt frukost på jobbet och gjorde saker som att dammsuga och moppa fast moppa ville en annan göra. Sen promenerade jag till busstationen och tog bussen till Brandholmen. Den mesta av tiden väntade jag på pappa som skulle komma och hämta mig. Så jag låg och lyssnade på P3 så länge. När pappa väl kom sen så åkte vi direkt till Grinda där jag är nu. Vi tog en lite annorlunda väg som gick vid björkskogar och annorlunda byar. Till mat åt vi fläskytterfilé och det var väl ungefär det jag gjorde igår. Jag har även skrivit av en del av ”Vill heta Ruth” som jag tror jag vill dela med mig av lite senare. Men just nu vill jag nog skriva mer på den här berättelsen jag håller på att skriva på nu. Jag kan inte avslöja namnet riktigt än men kan säga så mycket att det är dramatiskt och är meningen att den ska va dramatiskt. När jag sa det till mormor så sa hon att jag skulle se det positiva i livet. Kanske har hon rätt även fast hon inte lever längre. Men jag fortsätter skriva ändå. Kanske finns det något positivt i skrivandet trotts att rubriken är så mörk. Kanske är den mörk och kommer fortsätta vara mörk oavsett hur mycket jag kommer skriva? Känns som jag är ute på tunn is, men är man inte alltid det när man skriver?