Idag började jag dagen med att bädda sängen och ta medicin. Jag stängde av radion och gick till bussen som skulle ta mig till busstationen. Där tog jag en buss till Gripenskolan och tog en promenad till jobbet där en reva i verkligheten påminde mig om något. Den påminde mig att det blåste väldigt mycket i mitt undermedvetna. Jag kom till jobbet och bytte om. Tog en frukost beståendes av macka med salami och gurka, yoghurt med puffar och müsli, äppeldricka, apelsin, vattenmelon och kaffe. Efter frukosten så dammsög jag lite men jag behövde inte göra det så länge så fick en annan ta över det. I stället hjälpte jag till att torka borde. Jag fyllde på müsli, cornflakes och puffar. Jag tog ut skålar, talrikar, koppar och glas. Jag hjälpte till att packa upp varor och gå med dem till de ställen som de skulle till. Mot slutet så slängde vi kartonger, glas och metall. Sen var vi färdiga. Jag tog bussen till busstationen och handlade baguette, mjölk, pajer, chips och Mer päron och svartvinbärs/hallondricka på Hemköp. Jag gick till Stora torget och stod vid socialdemokraterna och sen Miljöpartiet när Jimmie kom i sin buss. Det hördes jubel men det sades att åtminstone hälften var emot Åkesson. Det fanns en tjej som jag funderar kring vad jag känner för. Hon står med Miljöpartiet men verkar inte vilja ha något med mig att göra. Så det kanske är så det blir; ingenting vad jag vet i alla fall. Jag gick rätt tidigt eftersom jag tyckte det var för mycket folk där. Det betyder inte att jag inte sett vad som skett på Stora torget idag. Och historiens dom kommer va hård mot dem som stått på fel sida om den. Jag åkte i alla fall hem. Sen dess har jag hört att åtta till vänsterpartister spridit antisemitism och tänkt på alla gånger som Ebba hyllat Israel och liknande gäng. Men där sprids det ingen antisemitism tydligen. Jag kom hem och åt en macka jag hade gjort på jobbet. Jag såg färdigt Green lantern och har även sett senaste avsnittet av Lanterns. Har ätit ännu en matlåda och ska väl snart gå och lägga mig. Jag tror jag ska skriva ett enskilt inlägg om skrivandet. Alltså just det där skrivandet om drömmar jag håller på med och som en del kanske tycker är lite underligt. Jag hoppas det blir lite mindre underligt då…

Ett svart hål som såg in mig och jag kunde bara följa med. Okontrollerat och förvirrat. Rymden har verkligen många färger. Och om man bortsåg från det faktum att det inte finns någon luft där så var det hyfsat betryggande. Om nu rymden kunde vara betryggande. Visste jag inte. Men jag ville gärna komma bort från den panikslagna oundvikliga känslan av att kvävas till döds. Jag ville gärna leva. Och jag ville gärna leva i ett landskap jag kände igen.

Dessa landskap var sällan densamma. Det visste ju jag som hade varit i dem. Men det var så länge sen sist. Jag trodde aldrig att jag skulle komma tillbaka hit. Till mina egenskapade världar. Jag visste inte längre hur man skapade dem. Så jag hamnade i ett vakuum. Om jag inte var försiktig skulle jag bara sugas med och inte kunna kontrollera var jag skulle hamna. Jag skulle få uppleva saker som jag inte upplevt på evigheter. Och se platser jag inte sett på evigheter. Men det skulle inte vara något konstigt med det. Eftersom det var vad jag ville se.

Så jag sögs med i de svarta hålen. Och lät händelserna ha sin gång. Snart skulle det svarta upphöra. Och ett annat landskap uppenbara sig.

Och under eken satt en svartklädd figur. Det var samma person som slagit ner mig när jag varit utanför internatet. Och samma person som tagit en gren från det där trädet. Just nu såg det dock ut som han sov. Han rörde sig i alla fall inte. Tänk om han var död? Nej det trodde jag nog inte…

Men sådana saker kunde jag ändå inte avgöra på sådana avstånd. Jag behövde röra mig och jag behövde röra mig mot den gamla eken. Medan jag gjorde det vek sig gräset under mina fötter där jag gick. Det var som att jag gick mot ett hav av gräs men jag visste inte vad jag gjorde här. Jag hade tillbringat så lång tid på det där fjället att det kändes som jag hade glömt allt om livet och hur man skulle leva det. Jag ville heller inte befinna mig på någon annan plats än det där fjället eftersom jag slapp tänka på allt som var jobbigt då. Flytten. Folk som flytta. Farmor som hade cancer. Ekonomin. Det fanns mycket som tyngde ner mig nu. Men jag tänkte inte flytta. Inte än i alla fall.

Tiden det tog att gå till eken var mycket liten. Men nu när jag stod där framför den sovande skepnaden visste jag inte vad jag skulle göra. Eller visst sov han? Var han död? Han rörde sig inte. Var onaturligt stilla. Hur var det möjligt?

Men så plötsligt rörde han på sig och öppnade ögonen. Och började prata…

”Det är inte meningen att ni ska tillbringa någon längre tid här.” sa han och väntade på svar.

Jag vred på mig eftersom jag inte riktigt hade något svar. Men svarade sedan…

”Jag trivs i de här landskapen. Jag vill vara i dem”

”Vad har du upptäckt hittills?”

”Att jag är så ensam som jag gör mig till”

Han såg bekymrat på mig.

”Inget gott kommer med att du befinner dig för länge här. Jag kan inte rädda dig från vad som ska komma.”

”Och vad ska komma?”

”Det är komplicerat. Men eftersom du byggt upp en grund för de allra mest grundläggande drömmarna så bävar jag för att det som kommer härnäst är något bortom mitt räckhåll. Något extremt skrämmande och elementärt. Du vet ju redan att man dör ett antal gånger här. Men det här är värre än döden. Det är förintelse.”

”Du menar förintelse som den Förintelsen?”

”Jag vet ju redan att du gjort en toleransresa till Auschwitz. Jag kan inte låta dig fortsätta på den här resan.” sa han och slog till mig med sin knotiga käpp. Sekunden efter låg jag i sängen i mitt internatrum i Folkhemmet.

Det här avsnittet börjar med att Hal besöker Sinestro på någon planet som ser ut att vara helt gjord av is. De har ett allvarligt snack om vad Junior syfte egentligen är. Hal säger att han är hans ersättare. Alltså när han dött. De försöker lösa gåtan om vem som är alien på jorden. Eller manhunters som de kallas. Och det fort för snart kommer det explodera. Ett misslyckat inbrottsförsök slutar med att de blir tagna av polisen. Men det först efter att Junior fått lov att rita av en naken man. De blir skjutsade till ett hotell där Junior har sex med en gift kvinna. När hon åker därifrån blir hon nedskjuten av en hemlig satelit vilket så klart är traumatiskt för junior. Men Hal ger tipset att aldrig fästa sig för mycket i relationer. De hamnar på ett ställe där ett svart hål dyker upp på väggen. Det vidgas och ut kliver en ko. Som med hjälp av lasrar styckas på plats och ända sättet att skydda sig från blodet är att använda ringen och göra en så kallad bubbla. När de kommer till den de tror är chefen så hotar han Junior med att skjuta ner hans barnsdomshem. Efter en del utpresningsförsök så erkänner han dock att han bara är människa. Och ger dem ett namn. Under avsnittet så motarbetades de här två personerna genom att avslöja inspelningar där Junior bland annat ska ha sagt att Hal är gammal och inte värdig ringen. Att den alltid har varit hans. Jag får känslan av att han är långt ifrån att få den dock. Om det inte händer Hal något dramatiskt men han är alltid så oberäknelig och jag vet inte om något tar död på honom. Han har liksom koll på allt. Även sånt som hade tagit evigheter att ta reda på annars…

Såg Green lantern igen. Det var ett tag sen sist. Den har ju sin egen story. Väldigt mycket mer fantasy än Lanterns. Ryan tyckte ju inte om den filmen. Och den känns väldigt överdriven så jag är glad att Lanterns kommit ut. Men det finns ju klassiska saker som kärlek. En ondska som verkar omöjlig att besegra. Men för Green lantern är ingenting omöjligt. Han måste så klart träna sig orädd men det klarar han också. Är det något mer jag borde skriva om den? Jag vet inte riktigt. Just nu vill jag nog mest bara se Lanterns och se hur den är. Men ett betyg ska den väl ha i alla fall. Jag ger den tre av fem i betyg. Ja den är väldigt fantasirik med sina racingbanor och påhittade skapelser av fri vilja men den är ganska intetsägande. Väldigt bra slut dock. Det ska den ha. Men helst vill jag nog bara glömma den. Så dålig var den…