Idag började jag dagen med att göra mig ett par Runda björn-mackor, pulverkaffe och se någon video av UFOsxm. Jag har också suttit på balkongen och läst Alejandro. Jag har tyckt det vara så svårt att veta vad jag ska skriva om. Jag har tänkt att jag ska gå på boendemötet ikväll och sen får det vara bra med det. Men jag känner djup oro inför att göra det. Eftersom jag inte var på förra mötet. Och jag vet inte vad som väntar mig när jag går dit. Jag har bara vissa punkter att gå efter. Är inte mycket för att vi skuldbelägger varandra. Hur gör ni om någon gör något kriminellt? Hur beter vi oss mot varandra? Var är chefen? Och nästa journalistmöte? Jag vill bara få det gjort men kan heller inte bara gå och vänta på att det ska bli boendemöte. Jag tyckte jag hörde en smäll alldeles nyss. Borde jag ringa polisen? Den ständiga frågan. Jag vill inte gå runt och vara orolig hela tiden. Jag vill inte det. Men då måste någon börja lyssna på det jag säger. Eller i alla fall försöka. Föra anteckningar hade varit förtroendeingivande. Varför gör ingen det? Sen har jag fått det förklarat för mig att ingen har det som ”intresse” att skriva journalistik. Men då har jag fått förklara att det inte är ett intresse. Det är något annat. Jag kan inte beskriva det mer än att det är något annat. Att det skulle vara ett ”intresse” är för enkelt förklarat. Jag har det knappast som intresse att skriva om trafikolyckor, misshandel och mord. Sen kan det va olika svårt för olika personer men det är en annan fråga. Borde jag tänka så? Att det är olika svårt för olika personer? Det känns inte som jag kommer någonstans annars. Det känns som man bankar huvudet i en vägg. Och jag är rätt trött på att ha samtal som ändå inte kommer någonstans. Jag har också slängt skräp idag. Funderar på att se färdigt Scary stories to se in the dark. Men vill inte riktigt lämna ämnet. Kan det va som så att det är så svårt att prata om journalistik för att det är svårt att prata om sex och samlevnad? Det var ju en period där jag pratade väldigt mycket om det men inte skrev så mycket om det. Jag vet dock inte hur de skulle reagera om jag tog upp det på ett boendemöte. Förmodligen på samma sätt som journalistik. Kanske man till och med skulle kunna ha ett möte om sex och samlevnad? Det har jag aldrig tänkt på förut och vill förmodligen aldrig tänka på det igen. Men jag borde skriva om sex och samlevnad. Även fast jag har så svårt att skriva om det. Jag har ju ingen erfarenhet av det. Och mitt skrivande innehåller knappast särskilt mycket sex också. Det gjorde däremot Alejandro. Det jag läste alldeles nyss var en sexscen. Men det är också ett annat ämne. Så jag har saker att prata om ikväll. Väldigt många saker. Jag är rädd för att någon ska tysta mig för att ämnet jag pratar om är för jobbigt. Det har jag tyvärr alldeles för mycket erfarenhet ifrån. Att bli tystad. De vill bara prata aktiviteter. Men frågan är fortfarande vad skulle de göra om någon gjorde något kriminellt? För om de inte har något svar på den frågan så blir själva anledning till att ha boendemöten värdelöst…

Idag började jag dagen med att göra mig ett par Runda björnen-mackor, pulverkaffe och se färdigt en av UFOsxms youtube-videos. Efter det gjorde jag mig en Varma koppen grönsak, spelade lite minecraft och gick till bussen. På bussen var det inte så mycket folk, varken från Brandholmen eller busstationen. Resan gick flytande och det var också sista resan dit innan semestern. När jag kom till jobbet så sa Patrik det att jag ju hade semester. Jag hade tänkt på det också att egentligen började den ju tjugofjärde som är idag, men jag sa väl att jag ville komma och besöka dem ändå, trotts att det var semester för min del. Han sa att de kunde skjutsa mig till affären. Jag försökte ringa mamma men hon svara inte. Innan vi åkte så frågade jag om de hade vattnat pumporna och det hade de gjort. Jag tog också ett kort på planteringen innan vi åkte iväg. En plantering som börjat växa utanför pallkragen också. Jag undrar hur det kommer se ut efter semestern. Om det kommer va stora pumpor att skörda där sen. Och hur jag ska få hem dem har jag ingen aning om. Jag antar att jag får vara lite påhittig och kanske cykla dit någon gång under semester. Om jag nu får plats med några pumpor i väskan det vill säga. Jag kanske får lov att ta den stora väskan. Jag får va lite påhittig som sagt. I alla fall åkte vi och mamma ringde upp mig. Hon var fortfarande kvar i stugan så jag kunde inte komma idag. Men kanske någon annan gång under semestern att jag kunde komma. Vi skulle höras av i alla fall så vi får se när jag kan gå till henne sen. I alla fall så släppte Patrik av mig vid ICA knuten och med ens så hade jag påbörjat semestern på åtta veckor. På affären handlade jag dip, Varma koppen, oliver, mjölk, chips, doritos, Mer pärondricka, aloe vera-dricka, crispies, pajer, matlåda, choklad och glass. Efter att jag hade handlat såg jag bussen åka iväg så då fick jag sitta där och vänta på nästa buss. Jag tror det inte skulle va förrän om en halvtimme. Det är andra tider under sommaren nu och det är inte så jättekul att sitta och vänta på en buss i en halvtimme men vad ska man göra liksom? Jag hade tid att äta upp min glass i alla fall och när bussen kom klev jag på. Den höll på att missa den andra bussen till Brandholmen men när jag kom till busstationen såg jag bussen till Brandholmen åka iväg. Jag kunde kliva på den mitt i farten och jag tänkte att jag kanske inte skulle ha så bråttom egentligen. Det är väl lätt att det blir olyckor då; som att jag snubblar över några personer eller att någon skadas. Jag borde tänka på det lite oftare. På bussen till jobbet kommer jag förresten ihåg en person som satt i telefon och som kommenterade varje grej som hände utanför bussen. ”Varför åker bussen fel väg?” och ”Varför krånglar de med en massa flagor på byggarbetsplatser?” vilket fick mig att tänka på NMR men förstod senare att hon menad vakterna till byggarbetsplatserna som dirigerade trafiken. Jag kom i alla fall hem och nu har jag satt igång datorn och radion. Jag har packat upp alla varor och öppnat balkongdörren fullt ut. Jag har käkat chips med vinäger och salt-smak och druckit aloe vera-dricka. Jag är i full semestermode och de flesta skulle väl tänka att jag skulle ta det lugnt och inte skriva när jag är ledig. Men tvärtom kommer jag skriva ännu mer nu när jag har mer tid. En grej som inte var så rolig som jag fick lov att skriva om var en trafikolycka i Nyköping. Jag hoppas att jag får skriva om roligare saker än det i sommar. Men det kan ingen annan än jag bestämma. Eller jo; andra kan bestämma vad jag ska göra och ha för mig. Personalen till exempel. Men jag ska försöka ignorera lapparna som de brukar skicka till en titt som tätt. Det kommer nog också bli lättare att gå på boendemötet på onsdag om jag känner mig mer ledig. Jag kommer nog fortfarande vara sträng, eftersom jag hade hört att de bara hade skakat huvudet åt journalistiken, men fortfarande lite mer ledig. Hur ledig man nu kan vara när man pratar krim. Alla på boendet har någon åsikt om polisen. Vissa kommer säga ”Man kan inte ringa polisen på grund av den och den saken” och jag kommer bara svara att det kan man visst det. Jag kommer få lov att vända en omöjlighet till en möjlighet. Och det kommer inte vara lätt men det är det sällan när man håller på med journalistik. Den senaste tiden har det också blivit mycket skrivande som jag inte mått så bra av. Eller jag har fått lov att skriva tills att jag mår bra. Vilket inte varit lätt precis. Eftersom jag var arg på personalen. Och jag vet inte om jag är det fortfarande men de måste ändå förändras på något vis. Det kan inte va så som det alltid har varit. För det har ju uppenbarligen inte funkat. I alla fall har jag mycket annat att skriva om. Just nu sitter jag och tänker mycket på Skattungbyn. På utsikten som man såg när man var uppe på berget. Jag vet inte varför jag tänker just på det men på något sätt tänker jag väl att det är rofyllt. Att det är en plats att vila på när alla andra platser känns för stressiga och oroliga. Det var ju också därför som jag drömde i Brunnsvik. Jag hade upplevt mycket stress och oro för en kort tid och därför drömt att jag befann mig i något slags semesterlandskap. Nu är det bara på tiden att jag skriver om det också. Vilket jag inte gjort på en lång tid. Och efter Skattungbyn flyttade jag till Bonäs också. Till min mormor. Det var tre månader som var mycket betydelsefulla för mig. Jag fick en helt annan bild av mormor än jag annars hade tänkt mig. Vi gjorde sysslor som att tvätta kläder och laga mat. Vi ritade vilket är något jag fortsatt med efter att jag flyttade från Bonäs också. Det blir, på ett sätt, lättare att skriva om man har någon teckning att utgå ifrån. Så det kanske jag ska göra under semestern. Jag har ju också ritat de där höga höghusen som ser så onaturligt höga ut. Förmodligen kommer de vara med i berättelsen på något vis. Jag håller ju på att skriva synopsisen för En natt i Nyköping så där kan jag säkert få ha med dem på något vis. Just nu känns det dock som jag skrivit för mycket. Jag vet inte vad jag skrivit men förmodligen behöver jag gå tillbaka och skriva om vissa kapitel. Det eller fortsätta och se var jag hamnar härnäst. Det kanske jag ska göra. Så får ni följa min resa om ni vill när jag skriver om mina undermedvetna resor…

Trafikolycka, Nyköping

I diket lastbil. Klockan 13:05, riksväg 52 Skavsta. I diket har en mindre lastbil kört på riksväg 52 utanför Nyköping. Skadats ska ingen person ha. Viss trafikpåverkan kan förekomma under tiden räddningsenheterna är på plats. Avstängd är vägen i riktning mot Nyköping. I ärendet är polis, räddningstjänst samt ambulans involverade.

Källa: Polisen.se

Idag började jag dagen med att göra mig ett par mackor. Det var två barn hemma hos pappa så det var rätt livat och man blev rätt trött efter en stund. Men efter frukosten så bäddade jag i alla fall sängen och borstade tänderna. Jag har inte kunnat bestämma mig om jag ska vara inne och vila eller om jag ska vara ute med barnen. Jag har för mig att jag läste lite av boken Alejandro. i alla fall. Jag satt ute med boken i handen men läste den aldrig eftersom barnen pratade med mig hela tiden. De pratade om att de också brukade låna böcker på biblioteket när de såg min bok. Något om sommarskuggan eller liknande. Till slut klarade jag inte längre av att sitta där längre utan gick in med boken. Vilade lite för en stund. Efter ett tag så var det dags för mat. Det bjöds på lax, potatis, sås och sparris. Mycket god mat helt enkelt! Efter maten tog vi lite kaffe och kaka. Och efter det gick pappa och jag ut på en promenad. Där vi bland annat pratade om resmål vi ville åka till. Eller om vi pratade om det senare kommer inte jag ihåg. Han frågade om jag visste vad min lillebror skulle göra i sommar. Jag svarade att det visste jag inte. Men jag berättade att jag i alla fall hade varit i Kättbo. Till och med Siknäs där jag hade gått byskola. Pappa svarade att han ju hade sett bilder på det på Facebook och sen pratade vi inte så mycket om annat. Har jag för mig. Det var i alla fall mycket packning inför att jag skulle åka iväg. Det är alltid lika vemodigt att lämna pappa men det är som det är. Jag ville i alla fall handla lite så vi åkte till ICA där jag handlade lite Mer pärondricka, aloe vera-dricka och chips. Pappa tog min väska på sin rygg och sen gick vi och satte oss bakom Pressbyrån. Pappa sa att han kunde vakta mina grejer om jag ville gå och köpa en glass så jag gjorde det. Vi pratade lite om resmål vi ville göra och då har jag för mig att pappa sa att han skulle åka till Spanien redan. Finlandsbåt kan man ju åka på hösten också. Det behöver ju inte vara sommar för att man ska åka det. Sen pratade jag lite om Jakobsbergs folkhögskola och att jag hoppades att jag kom in i den skolan. Jag vet inte om han var så intresserad egentligen eftersom han inte sa så mycket. Efter ett tag gick han därifrån i alla fall och vi gav varandra en lång och varm kram. Jag tog någon bild på mig själv innan jag gick till bussen. Det gjorde jag förresten på maten också. När vi ändå pratar om saker som jag gjort idag. Men efter det gick jag till bussen. När den började åka iväg så gjorde jag någon Tik tok-video där jag filmade landskapet som jag åkte förbi. På busstationen bytte jag buss till Brandholmen. Och här har jag varit sen dess. Det är, som personalen beskrev det, ett “lugnt område”. Jag är så trött på personalen just nu. De är liksom inte förändringsbenägna. Jag anser det vara mycket farligt men jag orkar inte tjata längre. Eller jag tjatar men inte på samma envisa sätt. Eller så är det just det jag gör. Grejen är den att personalen inte är förändringsbenägen och det anser jag är ett stort problem. Och grejen med att dela ut lappar som är som skrivna för dagisbarn förstår jag inte heller. Att inte skicka ut lappar till de som inte vill ha lapparna löser ju inte heller problemet. Problemet är att de inte vill förändra sig. Så vad sa jag mer när personalen var här? Jag kommer inte ihåg. Egentligen skulle jag ju värma en paj men i stället fick jag ett vredesutbrott på personalen. Om någon skulle få för sig att dräpa mig så har jag inget som helst skydd. Jag sa det också. Att jag vara konstant rädd. Och att jag vara så djävla trött på att vara det. Han försvarade sig med att det var ett lugnt område. Det skulle inte hända något här. Som att ett lugnt område var skäl nog att det inte skulle ske brott här. Jag vet egentligen inte om jag jobbar imorgon. På semesterlappen står det att semestern börjar 24 och det är ju imorgon så egentligen kanske jag inte jobbar imorgon? Vad skulle de säga om jag kom ändå? Och på onsdag har vi boendemöte. Jag antar att jag kommer vara arg då också. Eller sträng. Eller hur det nu blir. Jag kanske inte får mycket sagt i över huvud taget. Vilket vore synd. Men jag måste nog gå på boendemötet om jag vill ha någon slags förändring. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var rädd dock. Rädd för att bli hotad eller misshandlad. Jag klarar inte av det här längre. Jag måste skriva om något annat för att inte gå under. Mitt eget skrivande måste gå före det journalistiska alla dagar i veckan. Det är det jag är så trött på. Att ingen annan skriver nyheterna. Hur ska jag lyckas få något sagt på boendemötet vi har på onsdag om de andra bara pratar aktiviteter och vad de vill göra med varandra? Jag borde kunna lösa det på något sätt. Jag vet inte hur, än, men på något sätt. Man måste fortsätta vara envis. Det är det enda sättet att få till förändring på. Envis trotts att man hela tiden möter på motgångar. Motgångar kan vara personalen som kom på matstödet nu. Men det kan även vara de andra på boendet under boendemötet. Jag orkar inte vara den som kommer med dåliga nyheter längre. Vad kan jag göra för att slippa tänka på allt dåligt som händer i världen? Typ spela minecraft. Eller se på youtube-videor. Läsa tidningen Skriva eller boken Alejandro. Allt annat än journalistik. Jag kommer inte vara helt bortkopplad men jag kommer inte längre bry mig om grövre saker som står på polisens hemsida. Jag orkar helt enkelt inte. Och imorgon kanske jag kan gå till mamma så då har jag det att se fram emot. Och hälsa på hunden Bella. Efter det där vredesutbrottet blev jag mycket trött. Kanske ska gå och sova lite. Drömma om plåtar och kartonger. Snöklädda landskap. Höga höghus. Något som är något annat än det jag skriver om nu. Nämligen krim. Skrivandet behöver vara som en kudde som man kan vila huvudet på. När allt går emot en. Det måste det få va. Annars hade man aldrig överlevt. Annars hade man gått sönder av alla viljor runt omkring sig. Jag glömde förresten nämna att jag såg två filmer igår, The legend of Zoro och Terminator 3, på pappas tv. Ibland undrar jag om jag inte ska göra som alla andra gör, nämligen hålla tyst. I alla fall för en liten stund. Jag orkar inte skriva något mer nu. Jag måste kunna tänka på mig själv också. Även om det låter egoistiskt. Jag orkar helt enkelt inte vara alla till lags. Så jag stänger ner. På obestämd tid. Jag vet att det är ett löfte jag inte kan hålla. Och i och med att jag gick med i Vänsterpartiet så kan jag heller inte sluta prata om politik. Om socialism, feminism och antirasism. Men jag känner att jag inte orkar prata om det heller. På sin höjd någon dikt var dag. Nu när jag går på semester. Och mitt eget skrivande är något… det är något… jag inte tänkt på väldigt länge. Jag påminns ibland om vad jag skriver för något av texter jag delat på Facebook. Råa texter i sin mest ursprungliga form. För är det inte därför jag skriver? För att beskriva det undermedvetna i sin mest ursprungliga form? 

Jag har inte så mycket att skriva om idag egentligen. Jag började med att gå upp på morgonen, göra mig ett par mackor. Jag var rätt trött eftersom jag hade gått och lagt mig halv två på natten. Jag såg ju färdigt på Tarot som jag tyckte var mycket bra. Jag har inte drömt något i natt vilket har varit tråkigt. Men vad ska jag göra liksom? Är jag verkligen så fantasilös att jag inte drömmer något längre? Eller vet jag helt enkelt inte vad jag ska drömma om? Efter frukosten så låg jag mest och vilade. Jag hade bäddat sängen och borstat tänderna. Och efter ett tag åt vi lite rester. Lite sill, varm potatis, köttbullar, prinskorv, brödkaka, någon god sås till och sallad. Efter tog vi lite kaffe och tårta. Sen ville pappa att vi skulle ut på promenad. Han har börjat tjata om att jag behövde gå ner i vikt. Men jag var trött. Så efter promenaden låg jag mest och vilade. Jag tror jag somnade lite också. Så nu är jag helt utvilad. Känns rätt skönt faktiskt! Känns som jag fått coffeinkick. Jag vill bara göra saker mest hela tiden. Jag vet bara inte vad jag ska göra. Jag kommer ju inte vara här så länge till. Till imorgon. Och sen kommer jag tillbaka till verklighet på boendet och jobbet. Jag tycker det är otäckt hur det är på boendet just nu. Jag kommer säga det att de gått över en gräns nu och om de kommer fortsätta gå över den här gränsen så kommer jag ringa polisen. Jag kommer också fråga dem om de har läst Kafkapaviljongen. Det faktum att vi på boendet kan vara några av de första som avrättas i ett samhälle där SD har makten är mycket otäckt. Men så vill de väl vara snälla och hjälpa. Vi får se vad det är jag kommer tillbaka till när jag kommer hem imorgon. Den här dagboksanteckningen blev kanske lite tidig. Jag vet heller inte vad den ska handla om. Det brukar jag sällan göra. Det brukar vara lättare när jag gör saker som jobbar eller liknande. Men nu ska jag ju inte jobba mycket mer innan semestern. Jag vet inte vad jag ska skriva om egentligen. Jag har ju varit i Brunnsvik. Tagit bilder och återupplevt den gamla skolan. Vad mer vill jag skriva om den? Jag vet inte. Jag vill bara skriva att jag känner mig så väldigt vaken nu efter att jag sovit för ett tag. Jag har delat mycket; både bilder och texter. Vissa grejer är sämre och vissa bättre. Till exempel så har jag i princip vissa texter färdigskrivna för mig. Jag har också haft en period då jag känt mig vilsen. Jag har tagit så många kort på saker som egentligen inte betyder något. Jag är glad att jag rört mig vidare i livet. Men hemmet känns fortfarande inte som mitt eget. Som att personalen äger det. Chefen har sagt att hon kan tänka sig ha möte med mig. Ska hon fortsätta skälla ut mig då? Just nu ser jag mest fram emot semestern. Att få cykla ner till stan utan någon personal med mig. Bara sitta på något café eller läsa tidningen på biblioteket. Det finns så klart saker att göra hemma också. Som att städa. Jämt detta städande. Man kommer inte ifrån det hur mycket man än försöker. Många är de gånger jag kan sitta på balkongen och äta frukost också. Så jag har många saker att göra! Det har jag helt klart…