Nu har jag sett hela Kingdom of the planet of the apes- filmen och oh boy vilken bra film det var! Det börjar med Ceasars död och fortsätter flera generationer efteråt. Det är några apor som klättrar i några byggnader. De ska samla några ägg inför en ceremoni och en av aporna nästan dör när han försöker få tag på ett ägg. Det gick dock bra och han fick tag på ett ägg. Efter det gick de hem och deras hem var byggt på en gammal kraftledning. Det hade satts pinnar på den så att det lätt skulle gå att klättra upp. Där träffade han både sin mamma och sin pappa. Hans mamma var nere på marken och hans pappa var uppe i byggnaden tillsammans med de tama fåglar de hade där. På något sätt hade han lyckats tämja dem genom att sjunga för dem. På natten upptäcker han en människa som gömmer sig för honom men när han försöker konfrontera henne så spricker ägget. Han ger sig iväg, mitt i natten, för att leta reda på ett nytt ägg. Han stöter på några andra apor som inte verkar riktigt lika vänligt sinnade. De tar sig till hans hem och bränner ner det. På vägen dödas hans pappa. Resten av filmen är väl i princip att den här apan försöker leta reda på de som tagit tillfånga hans klan. På vägen stöter han på en vänligt sinad apa som har orange hår. Jag tror det var en orangutang. Jag tror jag ger upp försöket att beskriva filmen här. Det var för mycket intryck, för mycket som inte kan beskrivas med ord. Därför tycker jag att den som vill uppleva filmen, skaffar Disney plus, eller betalar för den på SF anytime. Det finns många alternativ där. Om jag skulle säga något om den här filmen dock så var det att den tog många oväntade vändningar…

Idag började jag dagen med att göra mig en skål med yoghurt och Start. Jag gick upp vid halv tio-tiden eftersom jag skulle med bussen som gick 11:16. Jag antar att jag såg en video av ChrisWhippit, men det är ju ingen intresserad av, så det skriver jag inget om. Inte heller skriver jag om att jag de senaste dagarna tillbringat med att se på ChrisWhippit. Som skrivande människa så ska man ju inte titta på sånt. I alla fall så åkte jag bussen till centrum där jag hoppade av. Eftersom jag hade lite tid kvar så hann jag gå till ICA och handla mjölk, aloe vera-dricka, nån dricka, paj, oliver, chips och choklad. På vägen tillbaka gick jag förbi en körskola som påminde mig om att jag har en avlägsen dröm att ta körkort. Men det var inte därför som jag var i centrum den här dagen. Varför jag var i centrum var för att jag skulle byta bankkort till sparbankens. Vilket gjorde mig nervös eftersom jag var rädd att jag inte skulle kunna handla efter att jag hade varit där. Men de skulle inte avsluta kontot på Länsförsäkringar först om en vecka så det var lugnt. Jag kunde handla efter att jag hade varit på Sparbanken. Annars kan jag, av förklarliga skäl, inte berätta något om det vi gjorde på Sparbanken eftersom det är sekretessbelagt. Men efter att jag var på banken så gick jag till bokhandeln och köpte Alltings ordning. Ett köp jag är mycket nöjd med. Nu kommer jag ha något att läsa för en lång tid tillbaka. Jag satt och väntade på bussen vid Statshuset medan jag lyssnade på radio. Sedan gick jag på bussen när den väl kom. Efter det har jag inte gjort mycket. Försökt vila lite men det har väl gått så där. Jag tog ett kort på boken och la upp på Instagram men ingen har reagerat än så länge. Det är så tråkigt. Det är som folk gett upp om en. Eller något. Jag vet inte hur jag ska kunna skriva något intressant när ingen ändå läser om det. Men jag har fortfarande den där filmen jag såg på igår att skriva om. Kingdom of the planet of the apes. Då har jag något att se fram emot i alla fall. Men det har känts rätt hopplöst den senaste tiden. Jag har ju inte skrivit så mycket den senaste tiden heller. Jag funderar om jag ska lämna Facebook men vad skulle det lösa? Det är bara att fortsätta att skriva och hoppas att någon läser det man skriver i alla fall. Men jag måste säga att det är mycket tråkigt att ingen reagerar på det man skriver. Är meningen med livet verkligen bara att arbeta? I alla fall så åt jag paj till middag och sen körde jag parkourrace på minecraft som jag brukar göra varje fredag. Efter parkourracet har jag inte gjort så mycket. Jag har tittat på ChrisWhippits videos. Det har jag. Vad spelar det för roll? Kommer jag inte kunna titta på folk som spelar minecraft för att jag skriver? Jag tänker på när jag fick skjuts hem från Dalarna; de jag åkte med lyssnade på P1. Jag ville lyssna på P3. Jag lyssnar på P3 utan att tänka på det nu. Jag bara känner att vissa personer behöver lära sig att lyssna på något annorlunda. Man kan bli lite obekväm, visst, men i längden ger det en så mycket mer än att lyssna på P1. Sen har vi det här med polisen. När personalen kom på matsstöd nu så sa jag det att ”Ni vet väl om att man ska ringa polisen om man misstänker brott” som jag brukar säga. Mitt intryck var att personalen blev irriterad, nästan lite aggressiv. Och jag kan inte påstå att jag är särskilt kåt på att träffa just den personen. Så vad har jag gjort de senaste dagarna? Jag vill tänka att jag kan skriva om mitt liv så att det blir intressant för andra att läsa. Jag har någon tanke, någon idé, att jag kan skriva om något djupare. Något som folk inte tänkt så mycket på den senaste tiden. Men jag blir hela tiden distraherad. Det irriterar mig något fruktansvärt. Så jag antar att jag kommer fortsätta se på den här ChrisWhippits videos. Och sen kanske skriva något. Men framförallt läsa. Jag vet inte riktigt vad jag ville ha sagt med den här texten. Snart börjar jobb och snart blir det höst. Jag bara önskar att jag kunde ta en bil och köra långt ut i vildmarken. Enda sättet för mig att vistas i naturen just nu är att föreställa mig att jag är i naturen. Jag har så många minnen från när jag gått så många promenader när jag bodde hos mamma. I Oppeby. Och nu har jag väl egentligen mer möjligheter. Jag var ju så bestämd. Att jag skulle ta körkort. Och inget behöver ju vara omöjligt. Jag har ju fortfarande gott om tid att ta körkort. Jag vill bara inte att det blir som när vi åkte upp till Dalarna, jag och mamma, och hon behövde vila fem minuter. Jag kan komma ihåg när vi övningskörde i Dalarna. Jag hade till och med uppkörning som jag skulle göra. Men sen började jag Skattungekursen och sen blev det inget körkort trotts allt. Jag antar att jag får planera körkortet senare; det jag skriver om handlar inte mycket om motorburna fordon. Det handlar mycket om att han blir skjutsad i fordon men inte att han själv kör fordonet. Kanske det är något man skulle kunna skriva om? Att man själv kör fordonet? Det har väl hänt ibland att jag drömt att jag kör ett fordon men inte särskilt ofta. De senaste drömmar har mer handlat om mer personliga saker som jag väl egentligen inte vill skriva ut här. Men det har handlat om att pappa och hans fru skilt sig. Det var mer ödesbestämt i drömmen. Som att det hängde på en tråd att de skilde sig. Om de fortsatte vara ihop så riskerade någon att dö. Jag vet inte riktigt vad den här drömmen betydde. Det kan ju hända att den var falsk också. Men här sitter jag med mina drömmar. Vem är intresserad av att höra på det? Eller den senaste tiden har jag mest tittat på youtube. Vem är intresserad att höra på det? Det är svårt, om inte närapå omöjligt, att slå igenom som skrivande människa idag. Speciellt om man ska försöka uppdatera sig om vad ungdomarna gör i dagens Sverige också. Såna saker som egentid finns knappt. Jag är avundsjuk på de som finner egentid. ”Egentid” var typ det jag hade i Dalarna men då bodde jag ju med mamma så då blev det ju ingen egen tid i alla fall. Jag kommer fortsätta titta på youtube, oavsett på vad någon P1-lyssnare säger. Jag har mycket att säga om både minecraft-världen och skrivar-världen. Och sen har vi den här SD-dyngan som allt mer börjat bli normaliserat. Hur ska vi göra när de börjar bygga koncentrationsläger? Vem ska rädda en då? Jag önskar att jag kunde ha koll på alla, men det är faktiskt, fysiskt omöjligt. En grej jag skulle kunna göra är att spela Skyrim. Det är ju något jag gjort de senaste dagarna också. Men jag hade verkligen velat ha något eget att skriva om. Något som inte har med polisen att göra. En bra början är väl att skriva den där recensionen om Kingdom of the planet of the apes. Annars skulle jag kunna skriva om Tonys pizza som jag borde gjort så många gånger förut. Så många gånger förut. Att det blir övermånga gånger. Till slut vet man inte vad man håller på med. Men det var lättare när arbetsuppgifterna var tydligare. Diska plåtar och vika kartonger. Nu är det mer; trimma gräs om du känner för det, klipp gräs om du känner för det, sopa gator om du känner för det. Men jag måste säga att jag längtar efter jobbet också. Jag bara har något annat att skriva om. Något jag tänkt på väldigt länge. Jag bara önskar att distansen mellan den yngre generationen och äldre generationen inte var så extrem. Vilket jag tycker beskrivs bra i Alejandro. Men jag har något eget att skriva på. Jag har det. Jag har bara inte kommit igång med det. Skrivandet alltså. Jag har ju haft fullt upp med att skriva denna dagboksanteckning. Och för den som har läst så här långt har kanske förstått mitt huvudbudskap; att man inte ska se ner på ungdomen. Att de är en del av samhället. Jag har några minnen från Kättbo. Mina första försök att läsa bok. Jag var nog en riktig bokslukare på högstadieåldern. Det var mitt sätt att fly verkligheten. Men det sätt jag skriver nu; det är verkligen att fly verkligheten. Det är det inte många som försökt med. Jag vet inte vad den där boken hette som handlade om någon flygplanskrasch och några drömmar och en ursprungsbefolkning. Jag tror den heter Illusionernas bok. Mystiskt, minst sagt. Jag ser fram emot att fortsätta utforska mitt undermedvetna. Mycket känns outforskat. Som en tätbevuxen skog. Det som är outforskat brukar ofta bli till en tätbevuxen skog. Precis som i morfars skog. Den del som var bortanför den där risiga kojan som var där. Den delen kändes lite skrämmande på något sätt eftersom det på något sätt utgjorde gränsen på hur långt man kunde gå i skogen. Vilket var lite fånigt egentligen eftersom jag rymde mycket längre när jag bodde i Kättbo och gick i högstadiet. Men där fanns inga tätbevuxna skogar. Behovet av tätbevuxna skogar känns som stor. Jag skulle kunna låta det mesta av mitt undermedvetna befolkas av tätbevuxna skogar. Förutom Tonys pizza. Nej jag ska försöka sätta punkt här. Jag behöver skriva på den där recensionen och jag har helt enkelt inget mer intressant att skriva om. Jag vill tro att det jag skriver är intressant men då kan jag inte spåra ut så mycket som jag gör. Jag måste hålla någon slags röd tråd. Sen börjar jag bli trött också. Det har varit en lång dag. Så många intryck när jag vara nere på stan tidigare idag. Kanske att det är det jag vill skriva om? Hur det är att vara mitt i en stad. Och i en affär man inte brukar vara i. Det kändes lite som man var utomlands. Förresten vill jag ju åka till Spanien också. Det får bli ett framtida projekt…

Stöld/inbrott, Köping

I butik inbrott. Till en adress beordras polis i Munktorp med anledning av ett inbrott i en butik. Oklart är det vad som är stulet. Av spärras butiken och en teknisk undersökning kommer att genomföras på platsen. En anmälan om grov stöld skrivs.

Källa: Polisen.se

En uppdatering angående arbetsplatsolyckan i Gotland

Personen, som är en man i 30-årsåldern, har avlidit av sina skador. Underrättade är anhöriga. Inletts har en förundersökning om arbetsmiljöbrott. Av åklagare leds förundersökningen.

Källa: Polisen.se

Idag började jag dagen med att göra mig ett par Runda björnen-mackor och pulverkaffe. Jag sett väldigt mycket på ChrisWhippit och spelat minecraft efter det. Jag har inte varit ute något idag. Inte känt att jag behövt det. Men jag vet att det finns saker som jag behöver göra. Som att kolla till cykeln. Och rensa i landet. Nu har jag förresten gjort alla de sakerna. Så då behöver jag inte göra det igen. Men handla ska jag nog göra. Jag tror jag gör det imorgon. Jag måste tänka efter nu. Jag har ju varit här sen i lördags. Så jag har varit här i fyra dagar kan man säga då. Det måste ha varit i söndags som den där personen kom som jag tyckte betedde sig som en polis. Men sen kom en tjej så då blev ju allt det bra. Men så idag kom han igen. Gick inte budskapet om att jag inte ville ha med honom att göra in? I alla fall har jag spelat väldigt mycket Skyrim. Det är svårt att veta vad man ska göra när man har så mycket fri tid. Inte idag då för idag hade jag både handling och städning. Men då sa jag att jag inte behövde handling eftersom jag har matlåda och tänkte göra det imorgon. Sen kom den där gubben på städstödet. Jag vet inte vad jag ska säga riktigt. Jag trodde inte att han skulle komma tillbaka hit. Jag trodde det budskapet hade gått fram till honom. Men tydligen hade det inte det. Tydligen fick han gå in i min lägenhet om han kände för det. Vilket jag också tycker är lite obehagligt. Men det är en mycket större fråga som har med politik att göra. Ja just det; jag pratade om körkortet när min god man var på besök igår också. Han sa att det skulle kosta tio tusentals kronor vilket skrämde iväg mig lite. Jag har egentligen inget behov av körkort med en gång. Jag har min dator och kan spela Black mesa eller Skyrim eller Fall Out 4. Förresten borde jag spela mer Black mesa. Eller titta på Fall Out på Prime video. Jag bara funderar vad jag ska göra för att synas egentligen. Alltså seriöst. Man ska vara glad om man får en gillamarkering om man delar något på Facebook. Eller så har jag haft otur. Eller så har det jag skrivit inte varit tillräckligt intressant för att läsa helt enkelt. Jag vet att jag borde skriva om mer allvarliga ämnen som död och existentiellt mörker. Det vore verkligen på sin plats nu. Eller så bara knuffar jag det framför mig som jag brukar göra. I all oändlighet. Hade jag inte skrivit om oändligheten någon gång förresten? Att den var så väldigt skrämmande. Att inte veta när den tar slut. Är till exempel universum oändligt? Utan slut? En svindlande tanke i så fall. Nej jag borde skriva mer. Det borde jag göra. Jag vet inte varför jag inte kommer till skott dock. Just nu skulle jag till exempel bara vilja spela Skyrim. Men jag kan inte för jag borde skriva någonting. Och läsa någonting. Det var ett tag sen jag läste Alejandro. och tidningen Skriva. Men det kan jag göra sen. Skrivandet kan jag inte göra sen. Då kan det vara försent. Då kanske jag är död. Eller något annat hemskt som jag hoppas aldrig händer mig. Har ni hört förresten; att det är risk för ett tredje världskrig i Mellanöstern? Eller är det något jag bara inbillat mig? Jag ska i alla fall skriva lite mer. Och jag ska skriva om sådant jag vill skriva om. Det har jag sagt länge nu. Att jag vill skriva om sådant jag vill skriva om. Eller vill och vill; det är väl självklart att jag vill det. Men kan jag det då? Jag är lite begränsad utan körkort. Men jag har fortfarande bilderna av Kättbo som jag kan använda till alla möjliga saker egentligen. Vad den saken är, är helt upp till mig att besluta om men det skulle till exempel kunna vara något självbiografiskt. Eller om när jag åkte i baksätet av en bil fast den grejen är jag inte säker på är ett minne. Det är något annat. Något som har med det undermedvetna att göra. Därför väldigt otydligt. Surrealistiskt. Jag har så svårt att minnas den drömmen jag hade då. Vilken tur att jag skrev ner den då. Eller jag har i alla fall ett kapitel som allt utgår ifrån. När ska jag börja skriva på den igen? Kanske när det är som mörkast och orken tryter och man känner att man kan somna när som helst?