WordPress undrar vad som är min favoritdryck. Coca cola. Kort därefter kommer aloe vera-dricka som är en dricka som jag fastnat mycket för. Jag fattar inte att jag inte upptäckt den förut för den är hur god som helst och tar slut hur snabbt som helst. Uppfriskande helt enkelt! Annars tycker jag väldigt mycket om Mer päron- eller äppeldricka. Annars har jag nog ingen tydlig sådan favoritdricka. Till vardags dricker jag ju mjölk men det är ju bara för att jag är törstig…

WordPress undrar vilka mina favoritpersoner att umgås med är. Pappa. Och nu på senare tid även mamma. Även fast jag kanske inte kommer kunna umgås på samma sätt med mamma som med pappa. Det är för många saker som har hänt. Saker som skapat trauman i mitt minne. Som när polisen kom och hämta mig. Förvåningen över att se tre poliser stå i mammas lägenhet var enorm. Och är fortfarande ett ärr i mitt minne. Men jag är beredd att försonas med min mamma. Om hon tillåter mig att skriva om sådana saker som gör ont. För det är bara så vi kan gå vidare. Att skriva om saker som gör ont…

Idag började jag dagen med att göra ett par Runda björnen-mackor, pulverkaffe och se något konstigt videoklipp av UFOsxm. Efter det gjorde jag mig en Varma koppen och spelade lite minecraft innan det var dags att gå till bussen. Och på busshållplatsen stod det inte många personer. Desto fler klev på i busstationen. Det var nästan fullt men jag hittade något säte bredvid en tjej. Väl på jobbet gjorde vi inte mycket. Jag behövde inte byta om men kände mig ändå överflödig. Eller jag vet inte vad jag kände mig som egentligen men inte kändes det som jag bidrog till något i alla fall. Vi kom överens om att vi skulle ta en promenad i alla fall men när var mer osäkert. För ett tag satt vi bara där och gjorde ingenting. Tills vi gick ut för då gjorde vi ju någonting. Jag kommer inte ihåg om jag spelade Bloons td 6 före eller efter promenaden men jag förlorade i alla fall båda gångerna så det spelade ingen roll. Idag har solen skinit och vårkänslorna infunnit sig. Det enda som saknas är någon att dela det här livet med också. Vi gick promenaden i det vackra vårvädret och ganska snart var vi tillbaka i arbetslokalen igen. Så mycket mer gjorde vi inte. Vissa gick iväg för att hämta tvätten som förmodligen hade torkat just då. Men jag tyckte det var väldigt svårt och stelt att säga att man ville gå där ifrån. Jag vet inte vad det var men jag önskade väl att vår arbetshandledare kunde säga någonting så att det inte blev så stelt. Nu kändes det som det blev stelt och jag hatade det. Så pass mycket att jag bara ville slå tystnaden sönder och samman. Men jag sa i alla fall inget. Med mig i en mapp hade jag lappen med tiderna som jag skulle vara ledig. När jag hade gett den till Patrik så la jag in teckningarna i den i stället. Efter det fanns det inte mycket annat att göra än att gå hem och det var också det jag gjorde. Efter att ha frågat vår arbetshandledare så klart. Och jag gick till affären där jag handlade tortillachips, dip, mjölk, snacks, Coca cola, Mer pärondricka, aloe vera-dricka, paj, godis och choklad. Efter det smet jag över vägen så att jag skulle hinna med bussen hem. Förresten såg jag polisen på väg till butiken. Efter det gjorde jag inte mycket mer än att sätta i hörlurar i öronen eftersom jag var så svältfödd på radiolyssning. Det är jag inte nu längre i alla fall. Och väl hemma så packade jag bara upp och satte på radion. Jag har sett något videoklipp av Stamsite dock. Och kört parkourrace i minecraft. Och sett Stamsites stream. Det gör jag förresten fortfarande! Och efter det kommer jag nog se Whataboutit berätta om SpaceX. Jag tänkte skriva något annat först men kom på att det var för elakt att skriva ut. Jag skriver så mycket i alla fall att det inte är alla som tänker på vad de gör på jobbet och att det är ett ganska stort störningsmoment. Jag kan skriva om vad jag tänkte göra i helgen. Som att jag tänkte spela Black Mesa. Eller läsa tidningen Skriva. Eller läsa boken Medan giftet sprider sig. Grejen är den att jag hade trott att jag skulle få tillbringa den här helgen med någon. Jag vet inte med vem men någon. Kanske kommer jag hitta denna någon lite längre in i helgen? Eller någon annan gång som jag inte tänker på? Jag vet inte riktigt men jag vill ju inte aldrig hitta någon att dela mitt liv med liksom. Nu tror jag inte att jag aldrig kommer hitta någon att dela mitt liv med men jag hade hoppats att jag gjort det någon gång i alla fall. Annars sitter jag bara där. Och undrar vad jag gör för fel. Det känns så konstigt att ingen tjej ens vill lära känna mig. Så farlig är jag väl ändå inte? Eller är jag? I så fall är det något jag inte tänker på i så fall…

Idag började jag dagen med att göra mig ett par Runda björn-mackor, pulverkaffe och se på något konstigt youtube-klipp som UFOsxm hade lagt upp. Efter det gjorde jag mig en Varma koppen och spelade lite minecraft innan det var dags att gå till bussen. Och på busshållplatsen var vi inte så många. Desto fler klev på, på busstationen så att jag fick lov att stå upp först. Men efter ett tag klev några av och då kunde jag sätta mig i ett säte som var bakvänt. Väl på jobbet så var det bara att byta om och börja arbeta. Och idag skulle vi sopa och moppa tvättrum. Som är ungefär så glamouröst som det låter. Jag var lite trött och vresig efter igår som var en lång dag då jag hade gått långt. Men jag gjorde jobbet och sen var det inget mer med det. Efter jobbet ritade jag lite. Mamma ringde först och sa att hon skulle ta bussen till mitt jobb så jag behövde inte gå riktigt än. Jag ritade något landskap som är lite utomjordiskt. Jag har haft det här landskapet länge i mitt sinne. Något jordiskt. Något väldigt ursprungligt. Och resten av berättelsen är väldigt surrealistisk. Jag vet inte riktigt hur karaktären ska hamna i det här landskapet. Om det är något hon gör eller har gjort som får henne att hamna där. Det är minst sagt intressant att jobba med dock och jag ser fram emot att jobba med det mer. Efter det kom mamma och hunden Bella och Bella tyckte det var så kul att vara i arbetslokalen. Och man märkte att de andra arbetskamraterna sken upp av att se Bella. I alla fall gick vi hem kort efter det och mamma måste ha gått långt nu som både har gått till bussen och från bussen och där och då gick hon hela den långa vägen hem igen. Väl hemma igen så satte hon genast igång med att laga maten. Och jag satte på tv;n. Bella var så busig. Hon hade tvättats och sprang nu omkring i lägenheten precis som hon ville jagas. På tv sände de Uppfinnarens drömträdgård. Efter det tittade jag på Svenska tv-historier. Någonstans där så fick vi mat också. Som var tortillas med kyckling i och någon slags nachograttäng med nachochips och ost som smält över. Och till det en salad. En måltid som var mycket god. Jag hade lyxen att jag inte behövde göra någonting. Vilket jag kan känna så här efteråt kanske var lite orättvist mot min mamma. Men det är lätt att vara efterklok. På tv såg vi i alla fall Hundra procent bonde och efter det ville jag se Camilla Hamids bakresa sista avsnittet så det gjorde vi. Efter det fick jag skjuts av min lillebror eftersom mamma skulle jobba natt och behövde sova. Så jag antar att jag, även på fredag, får gå direkt hem eftersom mamma jobbar så mycket. Men då handlar jag i alla fall. Det gjorde jag inte nu. Nu åkte jag bara hem. Och jag måste ha varit rätt trött eftersom jag somnade på sängen. Lite trött är jag väl nu också men just nu skulle jag bara vilja skriva. Se på Loranga, Masarin och Dartanjang. Just nu håller jag på och ser Svärdet i stenen. En film jag kommer ihåg att jag såg som liten. Men annars vet jag inte hur det går med skrivandet. Jag har inte börjat med den där novellkurvan än som läraren på den där skrivarkursen som jag var på igår ville att vi skulle skriva. Men jag har gott om tid ännu att skriva den. Under tiden kan jag se på Loranga, Masarin och Dartanjang och se om jag kan hämta något från den. Om inte annat får jag en inblick i en värld som varit helt främmande för mig. Barnens värld. Jag har tänkt det att jag hade velat jobba på förskola eller dagis egentligen. Då hade jag kunnat berätta berättelser dagligen och hitta på så många konstiga saker. För berättelsen om Pajas Pyjamas är konstig. Och jag är inte säker på att han vill ha det namnet hela tiden. Kanske när han upptäckt vem han är som han kan ta till sig riktiga namn. Vad nu det är. Berättelsen ska i alla fall börja med att han vandrar i skogen. För att ha något att göra bygger han en koja. Men efter ett tag får han besök av en märklig filur med en lång tunga som visar honom vägen till en grotta. Och det är ungefär där jag är just nu…

Idag började jag dagen med att gå upp på morgonen, göra mig ett par Runda björn-mackor, pulverkaffe och se på när UFOsxm spelade något konstigt spel. Jag gjorde mig ingen Varma koppen eftersom jag tänkte att jag kunde äta på stan sen. Spelade lite minecraft innan jag tog bussen till stan. Jag gick av vid Stadshuset och gick direkt till frisören. Jag fick dock vänta ett tag eftersom jag inte hade bokat en tid. Under tiden fick en kvinna i munktröja och munkbyxor klippa sig före mig eftersom hon hade bokat tid innan. Så jag fick nöjt sitta och vänta. När det var min tur så fick jag hänga av jackan och lägga undan väskan och tvätta håret. Det gjorde man genom att sitta i en stol och luta sig mot ett handfat som var U-format så att man slapp att bli blöt om kläderna. Jag måste ha haft jättesmutsigt hår för hon höll på jättelänge där att duscha det, ha i olika produkter i det, duscha det och ha olika produkter i det igen. När det var färdigt så torkade hon i alla fall av håret och vi kunde gå och sätta oss i frisörstolen. Hon frågade hur långt jag ville ha det och jag sa att hon fick klippa bort allt. Så det var just precis det hon gjorde också. Det gick väldigt fort när hon väl hade börjat och rätt var det var så skulle jag betala och gå därifrån. Och jag gick en lite bit för att komma till bokhandeln där de hade bokrea. Jag letade efter Borde vara tacksam av Sonia Hussain men hittade den aldrig. Så jag tog böckerna Bomullsänglarna och Londonflickan av Susanna Alakoski eftersom det var extrapris på dem. Och de verkade vara bra. Efter det gick jag till tidningsavdelningen av biblioteket och tog två selfies och ett kort på böckerna jag hade köpt. Jag läste Sörmlands nyheter också samtidigt som jag försökte hålla koll på vad som hände i världen. Vilket inte var det lättaste eftersom det hände så oerhört mycket i världen. Ingen människa kan veta allt som händer i världen på en gång utan man måste ta det i gånger. Och just då ville jag bara läsa tidningen. Det var svårt dock för mamma ringde och frågade om vi skulle äta på Esspressohouse. Sedan ringde min lillebror mig och sa att han kunde hämta upp mig. Jag sa det efteråt att jag hade läst tidning men jag tror inte riktigt han förstod innebörden i det jag sa. Jag hade alltså försökt allmänbilda mig själv. Är det ordet jag söker efter? Allmänbilda? Och då vill man sitta tyst och läsa för sig själv. Man kan läsa om alla möjliga saker. Om saker som händer lokalt och regionalt. Problemet, anser jag, är när man avbryts mitt i läsandet för att göra något annat. För så kändes det som det blev just nu. Som jag avbröts mitt i läsandet. Och i bilen dundrade musiken på. Vi skulle äta på Esspressohouse och mamma med hund hade tagit bussen från Oppeby. Lillebror parkerade bilen i närheten av där vi skulle äta och vi promenerade genom det jag tror heter Axet och som leder till Esspressohouse. Vi mötte upp mamma med hund efter ett tag och gick in i Esspressohouse. Jag köpte en capussino och en foccasia med triple cheese. De andra köpte något annat och vi gick och satte oss. Under den här tiden kom det några poliser in i kafét. Jag hade lite svårt att veta vad de gjorde där men de såg ut som de kastade ut några av oklara anledningar. Man blir alltid så nervös, jag blir det i alla fall, när det kommer fullt utrustade poliser in i ett kafé. De har ju våldsmonopol. Kan använda våld om de känner för det. Och som tur var så blev inte jag våldtagen i alla fall men det kändes som de kunde få för sig en sådan grej som att kasta ut oss också om de hade känt för det. Lillebror skulle i alla fall till Clas Ohlsson och eventuellt köpa något. Jag tror det var matlådor. Men kom tillbaka tomhänt. Jag hann, under den här tiden, äta upp hela min foccasia och Capussino. Efter det gick vi till där som utbildningen skulle hålla hus. Bara så att jag visste var vi skulle hålla hus någonstans. Och jag prövade portkoden och dörren öppnades och allt verkade bra. Men sen skulle mamma med hund och lillebror åka hem och på vägen så stötte vi på en polisbil. Jag började bli rejält nervös men sa inget. Jag följde med dem till parkeringen och kramade om mamma och sedan åkte de iväg. Efter det gick jag genom Axet och strövade omkring på olika varuhus utan något riktigt mål eller mening. Jag var rädd för att polisen skulle misstänka mig för något. Som att jag skulle stå misstänkt länge på ett ställe eller liknande. Jag vet inte vad som skulle kunna trigga igång en polis men just då kändes det som vad som helst skulle kunna trigga igång en polis. Jag strövade i alla fall omkring i olika varuhus och tittade på saker som jag egentligen inte var intresserad som några stekpannor som jag visste att jag ändå inte skulle köpa. Jag var lite vågad och gick in i ett varuhus som skulle stänga till sex och gick tillbaka igen och så gjorde jag några gånger. När klockan var närmare tio-fem minuter i sex så gick jag till Folkuniversitet i alla fall. Jag ville inte bli sen och det mörknade snabbt. Jag knappade in koden till porten och gick in men visste inte riktigt vad jag skulle göra efter det. En till klev in, en kvinna, som sa att det var mörkt ute. Samma som jag. Hon frågade om jag inte hade ringt på och det hade jag ju inte. Så jag ringde på och en man öppnade dörren åt oss. Vi fick ta av oss våra ytterkläder och skor och gå in i en sal där han hade förberett med projektor och kompendier där allt stod som vi skulle göra. Jag satte mig tillrätta i alla fall och väntade på att vi skulle börja. Två till kom in varav en påminde skrämmande mycket om Eva Ljunqvist i Brunnsvik. Men det sa jag inte förrän vi båda satt i bilen och hon skjutsade hem mig. Den här första dagen var mest en introduktion men vi fick även några skrivövningar. Och läraren läste upp en hel novell för oss som vi fick reflektera över. Det var dock inte alla som gillade den, Far och jag av Pär Lagerkvist, och inte jag heller. Jag tyckte den kändes för gammaldags. Men smaken är som baken. Delad. Under introduktionen fick jag presentera mig själv lite mer djupgående dock. Att jag hade gått en skola som hette Brunnsviks Folkhögskola och att den skulle flytta och att vi fick lov att protestera genom att skapa manifestationer, skriva till instanser, skriva insändare, kontakta journalister, kontakta kändisar. Det var långt ifrån alla kändisar som dök upp dock. Bengt Berg var en av dem. Men det sa jag inte under introduktionen. Och vi fick lära oss om olika berättarperspektiv. Jag-perspektiv, tredje person och den allvetande berättaren. Och den allvetande berättaren utan känslor fanns som fjärde perspektiv också. Den här omgången var dock fokus mest på novellskrivandet eftersom det var det som läraren var bäst på. Vi pratade mycket om novellkurvan som ska ha en inledning, upptrappning, vändpunkt och avslutning. Länge pratade vi om novellen läraren hade tagit upp också och vad som kunde va olika saker i den berättelsen. När jag berättade att min skrividé är Pajas Pyjamas så nämnde en person att det lät lite som Loranga, Masarin och Dartajang. Så nu funderar jag på att låna någon bok i det ämnet, eventuellt se någon film på nätet. Jag har också tänkt att det är lite likt Krakel spektakel kusin vitamin men det sa jag aldrig. Vi hade flödesskrivning efter att vi hade gjort en andningsprövning. Och jag skrev om arbetet. Som vanligt. Men när vi skulle skriva en berättelse i olika berättelseperspektiv så sa jag att jag ville använda texten jag hade skrivit under flödesskrivningen och det sa läraren att det gick bra. Mot slutet arbetade vi på den där novellkurvan och jag blev inta alls nöjd med det jag skrev. Sa att jag borde ha tagit med dator men till nästa gång kommer jag nog ha dator med mig. Och mot slutet så fick vi kaffe. Sa att jag hade missat bussen som gick halv nio och då sa en av deltagarna att jag kunde åka med henne. Så det var inte så mycket annat att göra än att ta farväl och åka iväg. När jag satt i bilen och vi åkte iväg så nämnde jag det att hon påminde om Eva Ljungqvist skrämmande mycket. Under resans gång så han vi gå igenom de berättelser som jag håller på och skriver om också. Pajas Pyjamas och Brunnsvik. Hon sa att hon märkte att jag hade mycket att berätta om det. Och jag kan inte annat än att hålla med. Men ibland känns det så överväldigande att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Då får jag lust att bara ta en paus och göra något annat. Vad annars ska man göra liksom? Det var så länge sen jag gick en skrivarkurs senast. Jag har svårt att greppa vad vi pratade om på dagens skrivarkurs. Men något måste det ju ha varit eftersom jag kom hem med några texter och några kompendier. Och framförallt nya bekantskaper. Nu ska jag nog gå och lägga mig eftersom jag ska upp imorgon då det är jobb och jag inte vet vad vi ska göra riktigt än. Om det blir ansträngande jobb så får jag vara förbered på det och blir det inte så ansträngande jobb får jag förbereda mig på det. Jag hade önskat att man fick reda på det i förväg dock. Men, men. Det är som det är med den saken. Jobbet ja. Det var något jag skrev på skrivarkursen. Mer om det senare…