Jag tänkte kalla förra texten jag skrev för dagboksanteckning. Men det är ingen dagboksanteckning egentligen. Det är bara jag som skriver om fikat i gemensamhetslägenheten och hur orättvist jag blivit behandlad av Tonys pizza. En riktig dagboksanteckning skriver jag om vad jag är med om på dagarna och eftersom jag inte har arbetat idag så har jag inte lika mycket att skriva om. Men jag har sett något konstigt videoklipp av UFOsxm och jag har spelat en del minecraft. Och jag har varit ner till gemensamhetslägenheten även om jag först inte fick gå in dit eftersom de hade något slags möte som var sekretessbelagt. Och sen när man väl fick gå in dit så var det nästan ingen där. Bara två ur personalen. Så det kändes lite malplacerat. Men jag var i alla fall där. Och jag pratade om ingenting. Så klart pratade jag lite om Game of thrones men annars om ingenting. Hur blodigt det hade varit men annars om ingenting. Otäcka scener där halsar hade skurits och magar hade stuckits. Livlösa kroppar och en hel familj tillintetgjord. Inte nog med att fadern hade halshuggits i början av serien, en bit in i serien så skulle nästan hela familjen Stark tillintetgöras. Jag säger nästan för det är ju en till som är utanför slottet och som på något sätt slipper undan en plågsam död som de andra får vara med om och som också är det som det mesta av avsnittet handlar om. Men nu har jag kommit ikapp på mitt Game of thrones-tittande och jag ser fram emot att fortsätta följa den serien, vad det nu är man får vara med om. Men förutom Game of thrones så pratades det om En annan del av Köping. Och lite andra saker de ville prata om. Om jag ska gå tillbaka till mitt dagboksskrivande så tänker jag mycket på mitt skrivande. Jag har precis fått hem ett nytt nummer av tidningen Skriva som jag ska läsa när jag får tid. Jag hade också tänkt söka in till Att skriva börjar nu men ansökan är fortfarande stängd så jag kan fortfarande inte söka in till den. Vilket är lite drygt eftersom jag skrivit det personliga brevet och svarat på alla deras frågor. Men till Skriv! Poesi, prosa, dramatik kan jag ju fortfarande söka in till. Och till Skriv! Projekt: Skönlitteratur. Men härnäst ska jag lagat mat. Det blir väl fischnuggets med frusna grönsaker och makaroner. Jag skjuter det oundvikliga framför mig. Jag vill söka till båda de kurserna men jag kan inte flytta till Jakobsbergs Folkhögskola om jag söker till Skriv! Poesi, prosa, dramatik och Skriv! Projekt: Skönlitteratur känns som en lite högre nivå än vad jag är på. Eller jag vet inte; jag har i å för sig en idé att jag kan koncentrera mig på mitt poesiskrivande. Men att skriva så mycket varje vecka; jag tror inte jag skulle klara av det. Ska jag söka in till den kursen ändå och ta det som det är? Det tror jag nästan att ni som läser det här får svara på för jag själv känner inte att jag klarar av det…

Var ner till gemensamhetslägenheten en liten sväng. De skulle ha fika kvart i fyra. Men när jag kom, ungefär tio minuter innan, så hade de något möte där det var något sekretess så jag fick inte vara där inne. Vilket kändes jättekonstigt. Vad är det man inte får höra? Varför håller de det hemligt för? I alla fall satt jag ute och kollade igenom det nya numret av tidningen Skriva. För ett tag funderade jag på om jag skulle gå hem igen eftersom det var lite kallt ute men efter ett tag kom i alla fall Martin ut och sa att jag fick komma in. Jag måste säga att det inte alls kändes förberett och de hade inte ens kaffe redo. Också kändes det som man var på en arbetsplats, inte ett hem, som vanligt. Det känns så konstigt egentligen; vad är det jag har flyttat till egentligen? Har jag ingen fri vilja? Nu ska man tycka och tänka som personalen tydligen. I alla fall är de väldigt mycket som personal på ett boende och det känns väldigt olustigt. Kunde de inte ha varit lite mindre som personal? Mer som mänskliga? Jag hade förväntat mig att jag skulle kunna komma till fikat kvart i fyra och att man skulle kunna prata om vad som helst. Men det enda jag hade att prata om var det senaste avsnittet av Game of thrones. Hur blodigt det hade varit. Där hade halsar skurits och magar stuckits. I alla fall vet jag inte om det kommer bli någon skillnad i och med att jag gick ner till gemensamhetslägenheten nu. Att man liksom kan gå ner till gemensamhetslägenheten för att ta fika. Just nu tror jag att det är två tider. En kvart i tre och en kvart i fyra. De sa dock att det bara skulle va kaffe kvart i tre. Så vad har jag gjort annars då? Jag har spelat en del Black Mesa. Det är något som jag känner att jag kan göra ibland. Och imorgon är det fredag. Då ska jag köra parkourrace i minecraft. Egentligen hade jag velat prata om Tonys pizza. Om allt jag fick göra där. Om alla plåtar jag fått diska och kartonger som jag vikt. Men som vanligt ska man glömma och vidare. Tydligen. Det är som den perioden av mitt liv aldrig hänt. Men visst har den hänt? Visst har den det! Och jag bodde hos mamma också. Jag tog cykeln och cyklade hela den långa vägen från Oppeby till Tonys pizza. Livet hemma hos mamma är inget jag skulle vilja tillbaka till. Men jobbet på Tonys pizza däremot. Åh så mycket jag vill tillbaka till det! Så pass mycket att det blir övermycket till och med! Men kan det någonsin bli för övermycket när man bara vill ha rättvisa och en bekräftelse på att man faktiskt har jobbat på Tonys pizza? Det finns något annat att skriva om också. Ett snöbeklätt landskap. Jag hade vandrat länge för att komma dit där jag var nu. Så pass länge att det kändes som en evighet. Men visst hade jag varit på ett annat ställe en gång i tiden? Jag hade varit i de vita lokalerna i Tonys pizza. Jag hade haft bagarkläder på mig. Det hade varit min identitet. Det hade varit allt jag hade varit. Utan den hade jag inte varit någonting. Utan den så hade jag bara varit en arbetslös. Precis som jag är nu. Men jag ska bara glömma och gå vidare. Det är så de säger i alla fall. Men jag tänker inte glömma och gå vidare. Jag tänker fortsätta prata om det tills jag får börja jobba på Tonys pizza igen. För det känns som det enda rätta att göra. Det känns som det enda rätta man kan göra. Och det känns som det enda rätta man vill göra…

Idag började jag dagen med att göra mig ett par Runda björnen-mackor, pulverkaffe och se på någon konstig video av UFOsxm. Efter det gjorde jag mig en Varma koppen med sparrissmak och spelade lite minecraft innan det var dags att gå till bussen. På busshållplatsen var det inte många personer men desto fler klev på allt eftersom. Det var så extremt många personer att en del fick lov att stå upp och så var det hela vägen från Brandholmen till busstationen. Och bussen till Harg hade också många personer där jag först trodde att jag skulle få lov att stå upp. Men jag fann ett säte bredvid en annan och slapp därmed att stå upp hela resan. Väl i Spindelplan var det bara att byta om och sedan åkte vi ut på en tur. Den gick ut i skogarna och små vägar som jag inte hade åkt på förut. Jag glömde helt av tiden och trodde att vi hade åkt i en timme när vi egentligen hade åkt i en halvtimme. Väl hemma i arbetslokalen igen så bytte jag om och ritade lite grann. Jag visste väl inte riktigt vad jag skulle rita egentligen men ritade blommor med tungor och en svamp. Nästa gång kanske jag ritar ett träd eller liknande. Idag kunde jag i alla fall inte gå hem till mamma eftersom hon hade jobbat två nätter i rad och behöver sova. Skrollade mycket Instagram och läste igenom allt som Atefeh Sebdani hade skrivit. Känner bara mer och mer att jag borde läsa klart Medan giftet sprider sig så att jag kan läsa Atefeh Sebdanis bok Min hand i min någon gång. Vad jag förstår så hade hon befunnit sig i en sekt och överlevt den. Folkets mujahedin. I alla fall så frågade vår arbetsledare om jag skulle gå iväg till slut. Och jag sa att ja jag kunde gå. Så jag gick och jag gick till ICA knuten. Handlade mjölk, Coca cola, Mer pärondricka, aloe vera-dricka, paj och choklad. Efter det åkte jag hem och sen dess har jag inte gjort mycket. Jag kände att det gick lite fort på busstationen då jag hade kunnat stanna kvar ett litet tag till. Men varför skulle jag ha gjort det? I alla fall så bytte jag buss på busstationen och jag kände väl att det var många tjejer som jag missade att flörta med. Eller något liknande. Nu är jag hemma i alla fall. Och jag har sett ett nytt avsnitt av Game of thrones. Det var precis som jag mindes det. Det här avsnittet där det är så extremt mycket död. Nu har jag kommit ikapp. Nu kan jag titta utan att veta vad som kommer härnäst. Så, så har min dag sett ut. Jag har egentligen varit lite för trött för att skriva något så ni får ursäkta om det blir ett lite kort inlägg idag. Jag hade önskat att jag hade mer att skriva om. Sagor och sånt. Men nu orkar jag helt enkelt inte skriva något mer så jag lämnar er i känslan att något är oskrivet…

WordPress undrar vilka som är mina favoritsporter att titta på och spela. Ska jag rangordna dem? För då kan jag börja med fotboll, ishockey, bandy, basket sen kommer jag inte på något mer. Ja just det simning finns också. Men annars vet jag inte så mycket mer sporter som finns. Om någon vet om någon sport så får den gärna säga den. Men det känns inte som jag bidrar särskilt mycket till allmännyttan genom att gissa så här så jag lämnar frågan här så får någon annan svara på den…

Idag började dagen med att göra mig ett par Runda björnen-mackor, pulverkaffe och titta på något konstigt videoklipp av UFOsxm. Efter det gjorde jag mig en Varma koppen och spelade lite minecraft innan jag gick till bussen. Och på bussen var det inte några personer som skulle på den busshållplats jag var på. Desto fler personer steg på allt eftersom och till slut var det personer som fick lov att stå upp för att det inte fanns någon plats att sitta. Och så var det i princip hela vägen från Brandholmen till busstationen och från busstationen till Harg fick jag lov att sitta bredvid en person. Och i Harg klev jag av i Spindelplan för att gå till jobbet och väl på jobbet behövde jag inte byta om först. Men jag bytte om i alla fall efter ett tag och när klockan var ett så beslutade vi att vi skulle ut. Först skulle vi ut och titta på någonting men i sista stund beslutades det för att vi skulle ut på tur med bilen eftersom det ändå var för halt att gå någonstans som det är ute nu. Och vi beslutade oss för att åka till City gross först för jag ville handla ritpapper och pennor. Men vi tyckte det var för dyrt på City gross så vi gick till Dollarstore i stället. Där hittade vi både ritpapper, skisspennor och färgpennor. Jag köpte hela rubbet och har nu ritarmöjligheter på jobbet när jag har tid över som vi till exempel hade nu. Efter det tog vi en tur med bilen och åkte ner till stan och sen tillbaka till arbetslokalen. Tydligen var Patriks mamma där också så vi fick hälsa och prata med henne också. Tydligen hade hon ont i ryggen och skulle göra någon form av operation. Men mer visste jag inte eftersom jag inte lyssnade så noga. Efter ett tag bytte jag om och ringde mamma utan att först få svar. Sen ringde hon och sa att hon kunde gå mot mitt jobb med hunden Bella så vi kunde mötas upp på vägen. Jag passade även på att rita lite. Lite mönster blev det. Innan jag beslutade mig för att gå hem till mamma. Och ungefär halvvägs mötte jag både mamma och hunden Bella som var jätteglad att se mig. Jag gick med dem hem igen och väl hemma hos mamma så satte jag på tvn där det sändes något från någon annan kanal men jag bytte till tvåan där de hedrade minnet av Förintelsens minnesdag. Till mat fick vi ris med någon kycklinggryta, wokade grönsaker och pizzasalad som var jättegott! Min lillebror bytte dock kanal till femman där de sände Tunnelbanan. Jag hade en hel del åsikter om det. Ett program där väktare får slå ner uteliggare känns inget vidare fräscht. Bättre då att se något program på SVT. Eller bara lyssna på radio. Eller göra något annat än att se på Tunnelbanan på femman. Det känns inte som det är ett så bra program att titta på. Det känns våldsamt och oetiskt. Jag skulle kunna rabbla upp hur länge som helst alla anledningar till att inte titta på Tunnelbanan i femman men i slutänden är det lillebrors beslut att göra. Och han skulle iväg och träna efter det. Jag hade önskat att det var lättare att starta upp en Ung Vänster-klubb i Nyköping. Jag hade verkligen önskat det. Men just nu känns det som Nyköping har blivit en plats där de högerextrema åsikterna vuxit till obegripliga proportioner och jag vet inte vad jag ska göra men jag vill inte göra någonting som får det att fortsätta växa, dessa högerextrema åsikter. Jag vill vara en motkraft till dessa högerextrema åsikter och demonstrera och hålla tal precis som jag fick göra på Ung Vänsters veckokurs. Men sen dess har det hunnit hända mycket och jag vill utveckla min skrivande sida lite mer än min politiska sida. Tunnelbanan visar en sida av samhället som inte jag har sett. När jag går in på polisens hemsida så ser jag mest trafikolyckor och ingenting annat. På Tunnelbanan så visar de bara en massa uteliggare och fyllosar och våldsamma personer och jag kan inte låta bli att tänka att de bara visar en bild som bekräftar en version av samhället som våldsamt och alkoholiserat. Jag är i alla fall trött på den versionen av samhället och jag hoppas inte att min lillebror har blivit en högerextrem person som börjar haila eller liknande. Jag tror inte att han är en sån person men jag tror han omger sig med personer som skulle kunna tänka sig att till exempel haila. Efter ett tag skulle i alla fall lillebror ut och träna och det har jag inget emot. Egentligen. Och efter maten fick vi pulverkaffe. Mamma ville åka tidigt så att vi kunde köpa garn från någon butik men de hade tydligen stängt så då fick vi åka tillbaka igen. I stället så åkte vi till ICA knuten och där gick själv in och handlade medan mamma satt med Bella i bilen. Jag handlade lite mjölk, Coca cola, aloe vera-dricka, några slags fischnuggets, pajer och matlåda. Efter det åkte vi hem till mig och innan vi var framme så pratade vi lite om de skrivarutbildningar som jag tänkt söka. Där finns Att skriva börjar nu, Skriv! Poesi, prosa, dramatik och Skriv! Projekt: Skönlitteratur. Skriv! Poesi, prosa, dramatik är jag mest sugen på men då har vi problemet att jag måste bo där också. Det skulle nog bli rätt dyrt om jag skulle bo på två ställen. Så alternativet är om jag söker till Att skriva börjar nu eller Skriv! Projekt: Skönlitteratur men då den kursen känns för intensiv så lutar det nog mer åt att jag söker Att skriva börjar nu. Om nu inte någon väljer att donera lite pengar på min patreon; https://www.patreon.com/Mustmas . För det vet jag att många kan. Det gäller bara att lyfta på arslet och göra det också. Så helt utan alternativ är jag inte. Jag bara funderar på vad jag ska skriva härnäst. Känns som de blev, och har varit, rätt rörigt den senaste tiden. Jag ska nog inte börja prata om ett ämne som jag inte vet så mycket om. Det tror jag inte någon vill. Men så jag har införskaffat ritblock och ritpennor i alla fall. Då skulle jag kunna rita av mina inre världar i alla fall med blommor som har tungor, en typ av marslandskap med svart vatten och något annat jag känner för stunden. För tillfället har jag mest ritat mönster och nöjt mig med det. Men jag vet att jag har bilder som jag vill rita som rör sig mot fantasyhållet. Nog om fantasy; hur ser det ut på poesifronten? Och vad kan jag skriva härnäst? Om det är något som jag kan söka in med Skriv! Projekt: Skönlitteratur så är det nog just poesin. Alla andra projekt känns för svaga eller som de bara är sidoprojekt. Dikter har jag skrivit länge och känner att jag kan arbeta mer med. Både om barndomsminnen och känslor och natur och kultur och sådana saker. Det inrymmer allt möjligt så jag tror verkligen att det är något som jag kan utvecklas mer inom! Men sen är frågan om jag verkligen ska söka in till Skriv! Projekt: Skönlitteratur. Det känns för intensivt som det är för tillfället. Så för tillfället lutar det nog mer åt att jag söker in till Att skriva börjar nu. Så nu har jag inte så mycket mer att skriva om den här dagen. Jag sitter mest och funderar vad jag ska skriva härnäst. Lyssnar av någon anledning på The division bell av Pink Floyd. Annars vet jag inte vad jag ska göra. Jag skulle kunna spela minecraft eller se på något youtube-klipp men mest vill jag nog bara sitta här och göra ingenting. Eller nånting vill jag väl göra. Något som distraherar en från tankarna. Tankarna på att göra något annat. Något annat som jag inte vet vad det är men som kanske är något erotiskt. Känns som jag är så långt ifrån erotiskt som man kan va. Jag fick skjuts av mamma och är hemma på mitt boende som personalen brukar komma till ibland. För att ge mig medicin. Och jag vet inte vad jag vill men jag vill ha något annat än det här. Ett liv där jag är mer fri. Att göra som jag vill. Och nu börjar jag bli lite långrandig men jag vill väl skriva att jag i alla fall mår bra och att jag nog snart vill börja lyssna på Batman Begins av Hans Zimmer. Pink Floyd går väl bra men det känns som de levt ett struligt liv. Det är många som rekommenderar att man ska lyssna på dem fast jag vet inte. Jag vill ju skriva om lite annat. Något som har med drömmar att göra. Drömmar om spröda små plantor. Något som väcker liv i en stelfrusen kropp. Något måste ju den kroppen ha upplevt för att bli så stelfrusen. Något som innefattar en resa till de mest avskilda och vildvuxna ställen. Vad det är har jag försökt förstå de tio år som jag hållit på och skriva på den här berättelsen. Och jag trodde jag hade skrivit färdigt berättelsen för ett tag sen. Men det hade jag tydligen inte. Jag tror det är bra att gå tillbaka. Gå tillbaka och läsa om det man skrivit innan. Bara på det sättet så kan man förstå sig själv och förstå varför man började skriva från första gången i över huvud taget. Men jag tror jag ska utveckla min poetiska sida lite mer. Jag tror det är det jag får arbeta med…