Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor och pulverkaffe. Jag spelade lite minecraft och gjorde mig en Varma koppen grönsak. Tog bussen som skulle ta mig till jobbet och väl på jobbet var det bara att byta om. Vi skulle städa trapphus och sammanlagt städade vi fyra trapphus. Jag började med att sopa för att därefter skura. Jag kommer alltså inte undan dessa trapphus. Men det är skillnad att vara i ett sådant fysiskt trapphus och att vara i ett sådant mentalt trapphus. Sådana där mentala trapphus har inte riktigt någon gräns för hur högt eller lågt de kan gå. Men jag känner att det finns saker som står i vägen som jag inte skrivit om. Som Mora och vad jag lyssnade på där. Nämligen Genesis men var skulle jag skriva om dem. Jag har ju skrivit om ett antal album nu men känner väl egentligen att det inte ger något. Ju förresten Out of time av REM kan man skriva om. Alltid. Jag har nästan blivit mer kär i dem nu efteråt men jag lyssnade på dem väldigt mycket också när jag bodde i Bonäs. Det var väl ett sätt att stå ut med verkligheten. Att jag bodde så långt från samhället. Och ändå vara en del av samhället. Genom att lyssna på musik. Bara en tanke från min sida. Det var dock väldigt smutsiga trappor vi sopade. Så det blev en soppåse full med skräp som vi kunde slänga sen. Utanför stod en kvinna med två hundar. När vi var färdiga så bytte vi om och när vi hade bytt om så var meningen att vi skulle åka ut på tur. Men först släppte vi av Veronika och sen fick Patrik samtal från chefen så det drog ut på tiden också. Vi stod vid Rosvalla och det kändes som jag aldrig skulle komma till släktforskningen. Men till slut så åkte vi iväg och han släppte av mig vid Stadsvakten där släktforskningen håller till. Den här gången forskade jag på pappas sida och även om jag hade trott att det inte skulle gå att forska något så gick det om man klickade rätt, så att säga. Så nu kan jag så mycket mer om farmor och hennes mor och det blev rätt känslosamt för ett tag där. Det blir ofta så när jag tänker på farmor. Men att skriva om henne är en tröst och jag får bara reda på mer och mer om henne. Jag vill veta allt om henne. Egentligen. Men tyvärr verkar det som det är henne det står minst om. Man brukar oftast berätta om männen. Kvinnorna kommer lite i skymundan tyvärr. Men nu kan jag lite mer om hennes släkt också. Och kanske delar jag något när jag vet mer också? Vem vet? Efter släktforskningen så åkte jag hem och satte på radion och datorn. När klockan närmade sig åtta så satte jag på tv;n. Det var Musikhjälpen som skulle starta. Men innan dess såg jag Rapport. Och jag vet att jag har glömt att skriva om några dagar. Som igår till exempel när lillebror kom och hämtade mig. Vi skulle fira honom i efterskott och vi åt lax och potatis och sås och han fick Whiskey i present. På tv såg vi något reseprogram jag aldrig hade sett förut på femman och innan dess såg jag något naturprogram på ettan eller tvåan. Så det var söndagen men på torsdagen var jag även ner på stan med personal. Vi började med att köpa den där presenten till lillebror på Systemet. Det tål att sägas att han blev glad för presenten förresten! Efter Systemet gick vi till Esspressohouse och jag köpte mig en Cortado och pepparkaksmuffins. Efter det gick vi till biblioteket och jag läste lite av Franz Kafkas En svältkonstnär. Förresten så tycker jag att det boken är väldigt bra med sina beskrivningar av vardagen på ett nästan övernaturligt sätt. Vi åkte i alla fall hem och någon gång städade vi också. Nu orkar jag inte skriva något mer om den här dagen utan vill ni veta något mer så får ni fråga om det. Det är lite krävande att veta vad man ska skriva när man inte får någon respons. Men visst tycker ni om det jag skriver om? Säg det i så fall! 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor och pulverkaffe. Jag gjorde mig en Varma koppen sparris och spelade lite minecraft. Tog bussen som skulle ta mig till jobbet och behövde inte byta om eftersom det är fredag. Väl på jobbet mötte jag Hella som skulle ha något möte med någon där. Så jag kunde inte gå och sätta mig hos dem när jag tyckte det blev lite jobbigt i det vanliga rummet. Som tur har vi ju avkopplingsrummet men jag hann knappt inte sitta något där förrän vi skulle gå iväg på promenad. Vi tog den långa promenaden längs med ån och när jag kom tillbaka fick jag lov att ringa god man eftersom han inte hade svarat på mitt sms. Jag hade i alla fall tillräckligt med pengar och skulle träffa honom någon gång framöver. Jag vill dock fortfarande byta god man men verkar inte få den viljan bekräftad den senaste tiden i alla fall. Idag tvättade vi inget heller så jag behövde bara lägga in mina byxor i min hylla. Efter ett tag kunde jag gå också. Mamma är fortfarande i stugan i Dalarna så jag gick direkt till affären och handlade. Väl på affären handlade jag nudlar, Yakisoba, äpplen, mjölk, chips, Mer äpple- och svartvinbärs/hallondricka, frusna grönsaker, glass och choklad. Direkt efteråt tog jag bussen hem och väl hemma satte jag på radion, datorn och packade upp alla varor. När klockan blev fem hade jag matstöd och värmde på en paj. Det blev ingen stream av Stamsite klockan sex men däremot av SGC klockan sju. Så jag fick köra Fängelsehålorna en gång i alla fall. Men först värmde jag på den där glöggen gjord på äpplen och saffran. Mycket god var den! Just nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Jag skulle kunna läsa färdigt Johannas bok. Jag skulle också kunna skriva något mer om trapphus. Jag har ju en lite mer personlig relation till dem trotts allt. Kanske inte precis de trapphus som finns i Spindelplan men de som fanns i Brunnsvik. Jag kommer inte ihåg allt dock. Jag har för mig att man kom till en dörr när man kom till översta våningen. Men varför fanns den där? Och längs med korridoren hängde det saker. Vad var det? Om jag hade koncentrerat mig lite mer på det så hade jag vetat det. Vad jag däremot kommer ihåg var att gardinerna i mitt internatrum var regnbågsfärgade. Och att statyn på gräsmattan föreställde en mamma med ett barn ridandes på ryggen som fick vingar. Och sen då? Ja och sen fanns alla röda byggnader. Men de har alltid stått där; det finns inget nytt med dem. Men jag har tänkt att jag ska skriva om dem. Mycket. Och det kommer jag också göra. Så småningom. När jag får tid. Och läst färdigt. Alltid detta läsande. Det tar aldrig slut. Och man får mer också. Men det känns ändå som att, när jag läst färdigt Johannas bok och Kafkas bok, så kan jag börja läsa tidningen Skriva och börja mitt eget skrivande. Men tills dess är det läsa som gäller… 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor och pulverkaffe. Jag spelade lite minecraft och gjorde mig en Varma koppen sparris. Tog bussen som tog mig till jobbet. Bussen till Harg var lite försenad dock så Patrik ringde när jag var framme och frågade var jag var eftersom klockan var ett redan. Men jag berättade att jag var där redan så de behövde inte vänta så länge. Väl på jobbet så bytte jag om och sen var det bara att börja jobba. Idag skulle vi sopa och torka trapphus. Jag fick börja med att torka och sopade sen. Sammanlagt städade vi två trapphus och det var lätt att börja fantisera om trapphus utan slut eller som plötsligt skulle vara i Brunnsvik. Det är över tio år sen jag var i de trapphusen, men jag minns det som igår. Det kräver nästan en text för sig. När vi hade städat färdigt trapphusen och lagt de smutsiga torkarna i tvättmaskinen så skulle vi åka ut på tur. Men först bytte vi om. Jag fick skjuts till biblioteket och min andra kollega hem till sig. Jag åt min baguette som jag hade köpt under gårdagen. Jag läste lite tidning och tog kort på att jag läste tidningen. Jag vet inte om det blev lite tungt att läsa när jag läste något om suicid i tidningen. Något jag inte haft problem med. Sen började poesiträffen och vi fick en massa kompendier och vi fick höra en massa om Anna Margolin. Till och med lite sång och vi läste upp någon dikt vi tyckte var stark. Någon läxa fick vi med oss också och sen åkte jag hem. Jag glömde nämna att Anna var en judisk poet som verkade under tidigt nittonhundratal. Så det var lite svårt, så klart, att hitta något om henne. Men jag tyckte hennes dikter var sprängfyllda av levandegörande beskrivningar om livet som kan vara både berg och dal-banig och dödstråkig på samma gång. Jag kommer i alla fall fortsätta läsa henne. Men när jag väl kom hem sen så satte jag på radion och datorn. För ett tag satt jag och spelade minecraft och glömde att jag ska skriva dagboksanteckning. Härnäst ska jag nog fortsätta läsa för det kan man aldrig göra för mycket…