Jag hade jobbat ett tag på Tonys pizza. Allt hade gått så bra. Jag hade bara vikt kartonger och diskat plåtar som arbetsuppgifter. Men nu skulle jag flytta. Jag hade varit på besök på en lägenhet i ett område som heter Brandholmen. Jag hade många saker att flytta och det var mycket att städa. Men jag fick mycket hjälp och plötsligt stod jag där i min nya lägenhet med mina nya nycklar. Och tänkte på när jag flyttade från Bonäs.

Också det hade varit rörigt. Jag hade så många banankartonger. Och jag visste inte riktigt i vilken ände jag skulle börja.

Jag hade bott hos mormor i nästan tre månader. Jag kan komma ihåg när pappa skulle komma och hämta mig och vi tappade släpkärran mitt i motorvägen. Panikartat satte pappa fast släpkärran igen och en lastbil körde förbi så jag trodde allt skulle vara över då. Men det var det inte. Och vi åkte till Nyköping. Hem till mamma.

Det var trångt med det funka. Om jag minns rätt så bodde jag med min lillebror Linus i ett rum. Jag hade inget jobb så jag fick gå till Arbetsförmedlingen något av det första jag gjorde. Men det var jag rätt van vid. Under en rätt lång period var jag arbetslös. Tills jag hittade praktikplatsen på Villan. Och Mariebergsgården.

Idag började dagen med att väckas av en skällande hund. Det var personalen som kom och skulle ge mig medicin. Och eftersom jag hade haft hunden hos mig över natten så skällde hon ut dem. Efteråt bäddade jag sängen och stängde av datorn. Sen kom mamma och hämtade mig så att jag fick skjuts till jobbet. Väl på jobbet bytte jag om och sen tog jag en frukost beståendes av macka med salami och gurka, yoghurt med puffar och müsli, äppeldricka, apelsin, vattenmelon och kaffe. Efter frukosten dammsög jag och när det var gjort så satt vi och väntade utanför lite grann, jag och en arbetskamrat. Vi kunde inte riktigt dammsuga hela än eftersom det fortfarande satt gäster i restaurangen. Men efter ett tag kunde vi det. Och efter det blev vi sittande för ett tag. Vi glömde nästan bort tiden. Mot slutet så slängde vi lite sopor i alla fall och sen skulle jag ta bussen till busstationen och till biblioteket. När jag hade gjort det så satt jag och sov i princip inne i biblioteket. Jag läste lite när jag orkade. Och vid halv tre åt jag min baguette. Jag hade tagit någon kaffe i kaffemaskinen inne på biblioteket också. Mot slutet så läste jag lite till. Jag gick genom stan och gick in i gallerian Västerport för att gå in till Pressbyrån och köpa mig en dricka och någon proteindricka. Sen tog jag bussen till Arnö där vi skulle knacka dörr. Jag var en timme tidig så jag kunde ringa mamma och läsa lite. Ibland önskar jag att hon kunde vara ett större stöd än hon är nu. Speciellt när man ska knacka dörr; det är så mycket man ska göra och hantera och jag vet inte om jag klarar det själv. Det är väl tur att man inte är själv då. Jag gick med en annan. Och när vi kom till en som pratade arabiska kom vi överens om att integrationen måste vara den viktigaste frågan det här valet. Att det finns flyers på arabiska till exempel. Just då fick vi använda google translate för att hon skulle förstå oss. Men jag misstänker att hemsidan i alla fall finns på flera språk. Annars vore det ju konstigt…

Mot slutet var jag riktigt trött. Som tur var fick jag skjuts hem. Där kunde jag sätta på radion och datorn igen. Och packa upp de få varor jag hade. Tog en Yakisoba-nudlar och lite chips. Så mycket mer har jag inte gjort idag. Jag skulle behöva skriva om de texter jag delat hittills. De som har varit del av min självbiografi. Det är i största delen utkast och ska behandlas som sådana. Det kommer nog krävas mycket redigeringsarbete för att få dem läsbara men jag tyckte jag fick till det rätt bra ändå. Om det finns något ni vill att jag ska skriva så får ni gärna säga till. Ni brukar annars vara rätt tysta så jag har rätt svårt att veta vad ni tycker. Om jag inte skriver om något jätteuppseendeväckande det vill säga. Då läser ni. Jag kan inte skriva jätteuppseendeväckande texter hela tiden. Däremot kan jag skriva intressanta texter. Och jag vill skriva intressanta texter. Så det kanske kommer något längre fram. Vi får se. Men tills dess får ni nöja er med det som finns. Jag är ju rätt ny trotts allt på att skriva längre texter…

Inombords så skrek jag. Än en gång hade jag hamnat i en sån där arbetsåtgärd. De hette en annan sak men krävde samma sak. Att man skulle jobba. Och det med ett leende på läpparna till och med!

De kom till mammas lägenhet och satte sig i köket. Jag har för mig att de var två. De presenterade Fia-verksamheten. Berättade om systemet de hade med steg 1,2 och 3-system. Jag minns inte riktigt hur stegen gick till men jag har för mig att om man gick 1 så behövde man mest hjälp, 2 så behövde man hjälp men var lite mer självständig och 3 så var man helt självständig. Det var tydligt att den här personen inte accepterade att man inte jobbade. Så vad skulle de göra? Vräka mig?

I å för sig bodde jag hos mamma så det kanske skulle bli lite konstigt. Men menade de verkligen att det här systemet var bättre än Arbetsförmedlingen hade? Jag tyckte inte det. Jag tyckte det var slavgöra. Men sa inget. Varför sa jag inget för? Jag sa i å för sig ingenting då, men senare, om alla möjliga saker egentligen. Varför stod jag inte på mig mer? Om jag nu ville ha en förändring?

Det är väl lätt att vara efterklok. Helt enkelt. Och jag jobbar fortfarande i samma system. Men har inte skrivit så mycket om det förut. Så min första praktikplats var City gross. Där fick jag lägga upp bananer. Jag hade, några dagar tidigare, gått vägen mot City gross för att se hur lång den var. På vägen hade jag stött på en orm på stigen. Som fridfullt slingrade iväg. Jag visste inte vad det betydde. Men fortsatte min promenad mot City gross. Tog kort. Och till slut började jag första arbetsdagen. Vilket var, som sagt, att lägga upp bananer. Men den praktikplatsen var inte långvarig. Snart hade de hittat en annan praktikplats åt mig. En som låg lite längre bort. En som heter Tonys pizza…

Mamma och jag skulle till Stockholm. Tydligen skulle jag göra någon utredning för något som heter autism eller asberger. Vi tog bilen till Södertälje syd för att åka tåg resten av vägen. Väl i Stockholm skulle vi gå en liten bit mellan de höga byggnaderna. I Stockholm var det lagom mycket folk. Vad nu det betydde. Vi skulle till en sidogata och gå ännu en bit. Jag trivdes rätt bra där bland de höga byggnaderna och på ett ställe tyckte jag mig se växtlighet. Det var nog precis där vi skulle in. Och vi skulle gå in i en av de här byggnaderna som vi gick mellan.

Till skillnad från miljön utifrån var insidan nattsvart. Alltså inte nattsvart på det viset att det var mörkt utan det var nattsvart mentalt. Jag förstod att jag skulle påbörja något som skulle vara svårt att ta sig ur. Om det ens gick.

Utredningen gick till som så att jag skulle göra en massa uppgifter och så skulle någon som kallade sig psykolog avgöra om jag hade någon diagnos. Vid ett tillfälle skulle jag låtsas borsta tänderna och då hade jag tydligen svårt att föreställa mig saker. Vilket jag inte alls höll med om då jag man konstant hela tiden föreställer saker när man skriver. Ibland skulle man nästan kunna säga att man är psykiskt sjuk när man hör röster och sådana saker men det är väl så livet är för en skrivande person antar jag. Men att jag skulle ha svårt att föreställa mig saker håller jag inte med om.

Efter verkade alla vara nöjda. Mest mamma faktiskt som jag undrade vad hon höll på med. Hon verkade tro att hon visste vem jag var. Men vem jag var när jag var fem år säger inget om vem man är som person när man är trettio år. Och jag kunde fortfarande inte begripa varför polisen kom och hämta mig.

Allt var inte dåligt den dagen trotts allt. Vi var på ett café efteråt och det var ju bra. De svårigheter jag har upplevt efteråt, bland annat att ta körkort, vet jag inte om de har något med diagnosen att göra. Jag kan dock tycka att Trafikverket inte kan ta beslutet att jag inte ska få ta körkort på grund av någon så kallad psykos. Men det behövde jag inte tänka på just då i alla fall. Däremot skulle jag lära känna Fia-verksamheten som skulle bli en lite väl stor del av mitt liv…

Såg They will kill you på HBO max. Det här var en film som verkligen var bra! Mycket blod men bra! Så vad ska jag avslöja om denna blodiga film då? Jag vågar egentligen inte avslöja någonting utan det är upp till er att ta reda på vad den handlar om. I betyg får den fem av fem. Om det hade varit möjligt sex av fem men det går ju inte. Så vi får nöja oss med det möjliga här…