Mamma och jag skulle till Stockholm. Tydligen skulle jag göra någon utredning för något som heter autism eller asberger. Vi tog bilen till Södertälje syd för att åka tåg resten av vägen. Väl i Stockholm skulle vi gå en liten bit mellan de höga byggnaderna. I Stockholm var det lagom mycket folk. Vad nu det betydde. Vi skulle till en sidogata och gå ännu en bit. Jag trivdes rätt bra där bland de höga byggnaderna och på ett ställe tyckte jag mig se växtlighet. Det var nog precis där vi skulle in. Och vi skulle gå in i en av de här byggnaderna som vi gick mellan.

Till skillnad från miljön utifrån var insidan nattsvart. Alltså inte nattsvart på det viset att det var mörkt utan det var nattsvart mentalt. Jag förstod att jag skulle påbörja något som skulle vara svårt att ta sig ur. Om det ens gick.

Utredningen gick till som så att jag skulle göra en massa uppgifter och så skulle någon som kallade sig psykolog avgöra om jag hade någon diagnos. Vid ett tillfälle skulle jag låtsas borsta tänderna och då hade jag tydligen svårt att föreställa mig saker. Vilket jag inte alls höll med om då jag man konstant hela tiden föreställer saker när man skriver. Ibland skulle man nästan kunna säga att man är psykiskt sjuk när man hör röster och sådana saker men det är väl så livet är för en skrivande person antar jag. Men att jag skulle ha svårt att föreställa mig saker håller jag inte med om.

Efter verkade alla vara nöjda. Mest mamma faktiskt som jag undrade vad hon höll på med. Hon verkade tro att hon visste vem jag var. Men vem jag var när jag var fem år säger inget om vem man är som person när man är trettio år. Och jag kunde fortfarande inte begripa varför polisen kom och hämta mig.

Allt var inte dåligt den dagen trotts allt. Vi var på ett café efteråt och det var ju bra. De svårigheter jag har upplevt efteråt, bland annat att ta körkort, vet jag inte om de har något med diagnosen att göra. Jag kan dock tycka att Trafikverket inte kan ta beslutet att jag inte ska få ta körkort på grund av någon så kallad psykos. Men det behövde jag inte tänka på just då i alla fall. Däremot skulle jag lära känna Fia-verksamheten som skulle bli en lite väl stor del av mitt liv…