Så många gånger jag stått och väntat på bussen. På denna busshållplats som befann sig på den här sidan av byn. På ett sätt var den här busshållplatsen en del av mitt liv. Eftersom jag hade tillbringat så lång tid att vänta på bussen. Och väl på bussen var det inget annat än väntan där också. Väntan till att man kom fram till skolan. Och väntan på att vi skulle komma någonstans. Var det inte lite filosofiskt att stå och vänta på bussen också. På ett sätt som kändes väldigt djupt. För medan man stod där och väntade på bussen fick man ju ta del av landskapet som bara fanns där. Och i Kättbo fanns det väldigt vild natur. Det kändes verkligen som man bodde i vildmarken när man bodde i Kättbo…

Om jag vill komma någonstans i mina texter så behöver jag gå tillbaka lite grann. Jag vet inte hur långt men det kan vara ett tag för att jag ska veta vad jag ska skriva för något…

Jag har ju så många minnen att skriva om Kättbo. Så många minnen som jag har i färskt minne. Allt från vad vi gjorde på gården till när jag var på besök hos någon kompis. Jag kan komma ihåg att vi var på besök i Kättboåsen en gång. Där fick vi se hur en koja såg ut. Och alla djur var bara en del av livet. En ganska stor del av livet faktiskt! Också var vi så många som var där. Så många som kom från så många olika ställen. Det som var speciellt var vilka många ställen vi kom ifrån. Några kom från Stockholm. Några var födda där. De hade växt upp där. Och visste inget annat. Det var lite speciellt. Att se hur de bodde. Var som att resa bakåt i tiden. Och se hur man levde förut. På gammalt vis. Och på ett vis som passade just för dem som bodde där…

Jag tycker väl att det är på sin plats med en recension av Vägen. Inte för att jag gjort det alldeles nyss utan för att jag gjort det alldeles för lite. Den recension jag skrev var alldeles för kort och beskrev alldeles för lite. Vad jag hade kunnat beskriva var hur det var att läsa den och vad jag kände. Också skulle jag kunna beskriva platser som den här fadern och sonen besökte. Det var ett tag sen jag läste den. Jag vet. Men det är fortfarande nära mig. Det som hände i boken. Och det som fick mig att vilja fortsätta läsa boken. Var nog just dess säregenhet. Att det inte finns någon annan bok som är som den. Och språket var kortfattat. Även fast den innehöll mycket så var det uppradat i små stycken. Så på ett sätt skulle man kunna säga att det var en lättläst barnbok. Men det fanns vissa scener som jag nog skulle säga inte passar för en barnbok. Vissa tjatade lite på mig och undrade varför jag inte läste ut den någon gång. Men jag tyckte ändå det var lagom lång tid jag läste ut boken på. Till skillnad från Det som nog skulle ta lite längre än ett år att läsa färdigt. I alla fall; boken Vägen är fortfarande i färskt minne. Även om jag inte gett sken av det så tänker jag fortfarande på de platser jag fått uppleva genom boken. Så jag skulle säga att boken är helt klart värd att läsa. Både för vana och ovana läsare. Det lätta språket gör även den mest ovana läsaren till en van läsare…

Jag har ägnat större delen av eftermiddagen åt att se Batman vs. Superman Dawn of justice. Jag tycker den är bra även om jag tidigare sagt att jag inte gjort det. Jag tycker om musiken och kan komma ihåg en period då jag lyssnade på den extra mycket. Liksom så mycket annan musik. Det är något speciellt att lyssna på sådan musik och skriva samtidigt. Egentligen är man inte mycket för att skriva när man lyssnar på sådan musik. Egentligen är man inte mycket för att göra något i över huvud taget. Vilket också ger en anledning att hellre se på filmen än lyssna på den. Jag kanske inte kom ihåg precis allt som hände i filmen? Eller så behövde jag en uppfräschning av minnet? I vilket fall som helst har jag sett den nu och det var värt min tid med lite superhjältefilm som inte riktigt är en superhjältefilm utan en film som handlar om hur det går när man börjar få superman och Batman att börja bråka med varandra…

En uppdatering angående den försvunne personen

Kerstin anträffades av polisens hundförare i ett terrängområde i Brandkärr. Medtagen men vid liv var Kerstin. Underrättade är anhöriga.

Källa: Polisen.se