Idag började jag dagen med att göra mig ett par Runda björn-mackor med kaviar på och pulverkaffe. Såg på en video av UFOsxm. Gjorde ingen Varma koppen idag eftersom jag inte jobbar idag. Inte imorgon heller eftersom jag är långledig. I stället låg jag och läste. Tack och lov var jag färdig med artikeln om den där redaktörn som var så långrandig och tråkig. Jag skickade sms till personalen också. Jag frågade om vi skulle iväg idag eftersom det regnar så mycket. De svarade att det var helt upp till mig. Så jag svarade att jag hade regnjacka så det gick bra. Jag hann läsa lite till innan Martin kom. Jag har för mig att det handlade om hur man pratar inför publik. Det borde jag läsa mer om men det tänker jag att jag kan göra imorgon eller senare idag eftersom jag har fått så mycket extra tid nu. Martin kom ett eftersom vi skulle ta bussen som gick kvart över ett. Vi gick i regnrusket i våra regnjackor och vi gick av vid statshuset för att gå till biblioteket. Ett ställe som Martin inte varit på evigheter. Jag visade var tidningarna fanns och var man kunde läsa tidningarna. Jag tog två kort, ett på tidningen och ett på oss (enligt hans samtycke), och sedan satt vi och läste. Jag kunde dock höra att han var lite otålig så jag hann bara läsa tre artiklar innan vi gick vidare. Vi gick till Esspressohouse där jag beställde en Cortada (tror jag att den hette) och en varm macka. När vi hade ätit sen så gick vi till Hemköp inne i ett galleri för jag skulle handla chips, paj, dip, Doritos, någon slags efterrättgrej som de bara sålde där, Mer päron- och passionsdricka. Sen gick vi till bussen och tog den närmaste bussen som gick till Brandholmen. Martin sa det gång på gång att det hade varit en bra tur det där och att han gärna gjorde om den. Under turen hade vi även hunnit prata om Jakobsbergs folkhögskola som jag vill åka till. Han sa att han kunde kolla på resor så kunde jag mejla dem och kolla vilken dag som passade bäst för dem. För det hoppas jag att de kan ta emot oss. Vi pratade även lite om körkort och allt strul jag måste gå igenom nu med sjukhuset. Han sa dock att det förmodligen inte var någon fara för mig. Även fast jag hade haft psykos. Och själv är orolig att det påverkar körkortstagandet negativt. Sjuksystern kan vi ta kontakt med. Men förr eller senare måste vi ta kontakt med körskolan i vilket fall som helst. Men jag har alltid velat åka till Jakobsbergs folkhögskola först. Se skrivarkursen och se eleverna som går i den. Därför var det skönt att höra att Martin kunde hjälpa mig. Men kontakta dem måste jag göra själv. I alla fall kom vi hem. För det mesta har jag spelat Black mesa sen jag kom hem. Martin fick prova lite men dog hela tiden. Just nu funderar jag på att göra lite nudlar. Och spela Skyrim. Men jag håller även på att se en film som heter Salems lot på HBO max. Förutom det så skulle jag kunna se på Fall out eller Maktens ringar på Prime video. Jag funderar mycket kring vad jag vill skriva om härnäst. Jag vet det inte riktigt själv. Jag höll på att skriva om något om Mora. Jag höll även på att skriva om något om Nyköping. Om Tonys pizza och ett snöklätt landskap. Om ett bibliotek och ett länge bortglömt minne. Hur långt bakåt vågar jag gå? Innan jag går under? Eller är det bara jag som velar fram och tillbaka? Kanske dåtiden inte är så farlig trotts allt? Tonys pizza är tydligast. Men där finns också andra minnen som Villan, Mariebergsgården och psykiatrin. Polisen. Hur kan det gå så långt att man måste ringa polisen? För att man vad då; är rädd för mig? Jag vet inte ens vad jag gjort! Men jag ska bara glömma och gå vidare. Som så mycket annat. Jobba. Men nu hade jag ju ett bra tillfälle här att skriva vad jag känner och vad jag känner är att jag längtar efter någon att vara kär i. Är inte det en väldigt mänsklig känsla egentligen? Och jag vet inte var kärleken finns någonstans men jag hoppas att jag hittar den någon gång. Till dess får jag traggla mig igenom orden. För det får jag alltid göra. Experimentera. Se vart vägen leder någonstans. Just nu verkar det som den leder till de mest oväntade ställen. Ställen som jag inte besökt på evigheter. Och som jag, genom att skriva, kan upptäcka igen. Förutom om jag tar körkort för då kan jag åka till de här ställena också. Och då blir skrivandet så mycket lättare. Men till dess får jag försöka minnas. Det liv jag brukat leva förut; hur var det? Jag kommer knappt ihåg. Jag lyssnade en del på Mike and the mechanics. Men mest lyssnade jag på musikarna. Och festerna. Pågick till långt in på nätterna. Ett liv som är väldigt avlägset från nu. Men det finns tillfällen, som när vi åker ner på stan så här, som kan kompensera för de fester vi hade då. I alla fall får man se stan lite mer. Och kanske lite mer inspiration till sitt skrivande. Vad var det jag skrev om nu igen? Ja just det! Om drömmar…