Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor med ost på och pulverkaffe. Jag spelade lite minecraft och gjorde mig en Varma koppen sparris. Sen gick jag till bussen som tog mig till arbetet. Väl på arbetet var det bara att byta om och sen var det dags att arbeta. Idag skulle jag trimma gräs och jag trimmade rätt mycket gräs. Så pass mycket att det blev övermycket men frågan är om det kan bli för mycket när man gör något man tycker om. Jag kunde också känna doften av nyslaget gräs vilket är en doft i sig. Väldigt stark och svår att beskriva. Men behaglig. Precis som nyslaget hö är behagligt trotts att jag har pollenallergi och har minnen av hur jag drabbades av allergi när jag var i hö i Tiberget och näsan bara rann hela tiden och det kliade överallt. Så man kan säga att det inte bara var behagliga minnen från Kättbo. Men vad det har med jobbet att göra har jag ingen aning om. Kanske drabbades jag lite av nostalgi när jag pratade om gräsklipp? Kanske känner jag att jag skrivit för lite om den tiden egentligen? Det får bli en separat text i så fall. På jobbet så bytte jag om igen och ringde mamma som den här gången svarade. Hon sa att jag kunde komma så jag gick till henne. Mötte henne och hunden Bella när jag nästan var i bostadsområdet som mamma bor i. Bella behövde kissa och bajsa. Och maten var nästan färdig. Det var bara potatisgratängen som skulle värmas på. Jag satte på Skavlan och Sverige som var mycket intressant. Det fanns två program, Ett omöjligt uppdrag och Skavlan och Sverige, som jag nästan tycker är allmänbildning. I alla fall Ett omöjligt uppdrag är det. Skavlan och Sverige var mer avväpnande och behagligt att titta på. Så jag delar senaste avsnittet. Inte hela serien. Efter Skavlan och Sverige såg jag lite på SVT forum men kände att det var för mycket politik så jag bytte till fyran som sände Nyhetsdagen. Det var mycket om översvämningen och när klockan blev fyra så bytte jag till tvåan där de sände Rapport. Eller egentligen var det Riksdagens öppnande men det klarade jag knappt av att titta på då rapportering nästan enbart är för sverigedemokratiska väljare. Alltså väldigt nazistisk och jag klarar inte av att Ulf Kristersson pratar om Vänsterns svans. Vad då svans? Det är väl de högerextrema som har svans? Sen kan jag förstå att vi är obehagliga ibland men det är väl inte på långa vägar lika obehagligt som när en högerextrem börjar förfölja en? Börjar träna kampsport för att rädda den vita rasen? Eller tänker Ulf blunda för det också? Så jag tittade inte mycket på politik idag även om man var tvungen när det var presskonferans och allt. Men som tur var så tittade vi inte på tv så länge. Vi åkte till Brandkärr för att byta bil med lillebror som hade lagat mammas bil. Vi åkte till Lager 157 där jag köpte ett skärp för mina arbetsbyxor och mamma en jacka. Lillebror kom med hundväskan som vi glömt kvar i bilen och mamma och jag gick in på Coop och handlade morötter, rödbetor och apelsiner. Efter det skulle mamma bara ha en grej från Apoteket och sen kunde vi åka hem till mig. Framöver kommer jag ha en massa att ägna mig åt. Både skrivarutbildning, släktforskning, poesiworkshop och kanske åker jag till en arbetskamrat för att spela tv-spel också? Och förutom det skulle jag kunna åka och bada någon dag. Nu saknas det väl bara att jag åker till pappa någon helg också. Men han var upptagen de här helgerna så jag får hälsa på honom längre framöver. Jag har ändå så mycket att skriva om. Förutom romanprojektet som jag borde skriva på så skapar jag små sidoprojekt som egentligen inte är sidoprojekt utan själva anledningen till att jag skriver i över huvud taget. Om man nu ska prata om det där försöket att skriva om en dröm som jag hade i Brunnsvik; går det att skriva om drömmar utan att det blir rörigt? Jag anser det. Men det beror också på vilken musik man lyssnar på och i vilken sinnesstämning man är i. Som när jag bodde i Skattungbyn; då lyssnade jag på Heart. Men det kräver nästan en text i sig att beskriva all musik man lyssnat på. Men ett album jag aldrig slutat lyssna på är Batman begins av Hans Zimmer. Man kan nästan vara i vilken sinnesstämning som helst när man lyssnar på den här musiken. Så jag delar den här musiken och hoppas att jag väcker en kreativitet hos någon annan genom att göra det…