Idag började jag dagen med att ta två mjuka mackor och bädda sängen och borsta tänderna. Sen skulle vi åka till pappas frus familj som bodde i Gnesta. Pappa skulle ta ner ett äppelträd så jag fick gå till centrum för att köpa pollenmedicin sa de. Det var en ganska brant backe i början men sen blev det platt. Jag gick till pappa och hans frus föredetta hus som snarare är en villa som sitter ihop med en massa andra. Jag gick tillbaka lite grann och gick uppför berget. Det var kul att vara tillbaka i Gnesta igen. Gnesta för mig är en massa villor med gamla äppelträd. Det är så klart mer varierat, men de flesta villor är så. Och solen lyste och det var så skönt att gå där bland träd som börjar slå ut och känna vårkänslorna spira i kroppen. Kanske något annat spirar, något jag inte vet om, jag vet inte riktigt. Jag vet bara att jag upplevt Gnesta igen och att jag tyckte om det. Tog tyvärr ingen bild. Gick förbi platsen där vi begravde farmor. Blev vemodig och inte alls lika glad längre. Tänk hur fort det kan skifta! Ena stunden är man glad och det känns som inget kan få en på dåligt humör, andra så är allt mörkt och det känns som inte något kan bli bra igen. Så kändes det för en liten stund i alla fall. Sen gick jag till apoteket och köpte min pollenmedicin och till cafét och köpte mig en kaffe och läste bok. Sen gick jag till biblioteket och läste bok. Sen sms;ade pappa att grillen var tänd så då gick jag tillbaka igen. Mötte förresten Jimmy på cafèet. Det var lite kul! Väl tillbaka till deras hus så bjöd de på korv i olika smaker och jag fick kaffe igen med tillhörande bulle och kaka. Sen åkte vi till ICA och köpte varsin glass. Jag köpte den berömda minecraftglassen som var så god! Vi åkte hem och till middag åt vi lax. Jag låg och läste den mesta av tiden. Sammanlagt har jag nog läst trettio sidor idag och ska läsa mer. Även om man inte riktigt vet vad handlingen är så vill man fortsätta läsa. Mycket av handlingen ligger i dialogen och den är både påhittig och lekfull. Påminner lite om mitt eget skrivande faktiskt! Sen att det är mycket mer text än jag någonsin kommer skriva är en annan fråga. Jag undrar faktiskt hur man orkar skriva så mycket. Men det är väl lite därför som jag skriver dessa dagboksanteckningar också. För att skriva mycket. Efter att jag hade läst så bastade jag och pappa. Och när vi hade gjort det så duschade jag. Under gårdagen så jobbade jag först. Det innebar att jag åt frukost på jobbet och gjorde saker som att dammsuga och moppa fast moppa ville en annan göra. Sen promenerade jag till busstationen och tog bussen till Brandholmen. Den mesta av tiden väntade jag på pappa som skulle komma och hämta mig. Så jag låg och lyssnade på P3 så länge. När pappa väl kom sen så åkte vi direkt till Grinda där jag är nu. Vi tog en lite annorlunda väg som gick vid björkskogar och annorlunda byar. Till mat åt vi fläskytterfilé och det var väl ungefär det jag gjorde igår. Jag har även skrivit av en del av ”Vill heta Ruth” som jag tror jag vill dela med mig av lite senare. Men just nu vill jag nog skriva mer på den här berättelsen jag håller på att skriva på nu. Jag kan inte avslöja namnet riktigt än men kan säga så mycket att det är dramatiskt och är meningen att den ska va dramatiskt. När jag sa det till mormor så sa hon att jag skulle se det positiva i livet. Kanske har hon rätt även fast hon inte lever längre. Men jag fortsätter skriva ändå. Kanske finns det något positivt i skrivandet trotts att rubriken är så mörk. Kanske är den mörk och kommer fortsätta vara mörk oavsett hur mycket jag kommer skriva? Känns som jag är ute på tunn is, men är man inte alltid det när man skriver?

”Sigrid Charlotta, f. 13.7.1886, död 28.11.1964 i Borgå sn. Gift 26.7.1908 med Leonard Holmberg, f. 23.9.1877 i Borgå sn, död där 10.7.1952. Leonard var bonde på Bökars i Gäddrag. Seglation bidrog dessutom under en tid till utkomsten. Tillsammans med brodern Mauriz köpte Leonard nämligen 1913 skutan Hilda (se närmare i tab.6) Här må i sammanhanget nämnas att deras far Jonas Holmberg (1833-1888), tidigare ägare till Bökars, var en betrodd man i socknen. Han var nämndeman och satt även med i kommunalnämnden. Jonas var för övrigt den drivande kraften då de tidigare slädvägarna från den här delen av socknen in mot staden gjordes framkomliga också med hjuldon. Även hans far hette Jonas (Johansson) Holmberg (1794-1860). Han var till en början sjöforman i Borgå, men köpte längre fram Påvals hemman i Seitlax och Lassas säteri i Vålax. Sitt välstånd skapade han genom att resa omkring och sälja lärfter och drällar som han hade ett stort antal kvinnor runtom i socknen att förfärdiga.

Låt oss efter den här parentesen återgå till Bökars i Gäddrag. Hösten 1916 fattade svågrarna Leonard Holmberg och Frans Stjernvall (bonde på granngården Henrikas och gift med Sigrids syster Ingrid) ett stort beslut för dem och deras familjer. De köpte gemensamt hemmanen Övergård och Nedergård i Kalax, någon sjömil längre upp i Lillpernåviken från Gäddrag räknat. Säljare var agronom Birger Hollmérus och köpeskillingen 75. 000 mark. Kalax var inte helt obekant. Sigrid och Ingrid hade säkert besökt faster Sofia på byns tredje hemman, Kvarnvik, medan hon och maken Karls Fredrik Forsström vistades där (se tab. 2).

Maktförvärvet i Kalax var i det närmaste tvåhundra hektar, varav drygt trettio hektar åker. Därtill ingick fiskevatten. Byggnadsbeståndet var skralt, på Nedergård fanns inga byggnader överhuvudtaget, så en arbetsam tid förestod. Efter att de tillsammans fört upp nödvändiga byggnader drog de lott om vilken familj skulle bli husfolk på Övergård och vilken på Nedergård. Till storlek och bonitet var gårdarna i det närmaste identiska. Alla var nöjda över hur lottningen utföll, Leonard och Sigrid fick Övergård som de önskade och Frans och Ingrid fick Nedergård. Jord- och skogsbruk samt husdjursskötsel och därtill även fiske gav den avkastning som behövdes för att klara av investeringarna. De två skärgårdshemmanen hade gemensamt en not och byggde ett nothus på Skepparudden för torkning och uppbevaring av noten.

Leonard och Sigrid Holmberg beslutade sig emellertid 1928 för en ny utmaning. Då köpte de nämligen en ännu större gård, Tallbacka i Tarkis, någon kilometer söder om Borgå. Övergård såldes åt Johan Stenbäck från Renum. Sönerna Gunnar och Knut tog över på Tallbacka 1937. Sigrid och Leonard Holmbergs barn (V a-c):”

Idag började jag dagen med att väckas av en hund. Det var för att jag varit hundvakt åt hunden Bella. Idag hade jag lyxen att få åka med mamma till jobbet så jag packade ner bok, matlåda, Mer lingondricka och vattenflaska. Sen var det bara att få medicin, bädda sängen och stänga av datorn fastän jag inte lyckades med det. Ibland får datorn för sig att den inte ska stänga ner sig trotts att man klickat på Stäng av. Nåja; jag fick skjuts till God morning hotell i alla fall vilket var guld värt! Och när vi var framme så var jag nästan en timme tidig. Det gjorde inte så mycket dock eftersom jag kunde sitta och läsa för en stund. Idag skulle chefen Markus komma till frukosten också. Jag tog frukost beståendes av någon slags russinbröd, salami och gurka. Jag tog även yoghurt, puffar och musli. Och till det kaffe. När jag satt där så hade jag lite svårt med chefens reaktion på något som min arbetskamrat gjorde. Jag har lite svårt att prata om det i över huvud taget eftersom jag inte vill prata illa om folk. Chefen frågade om jag höll på med journalistik fortfarande. Jag svarade att ja de gör jag. Men även skrivrespons, släktforskning och poesiträffar. Det känns som jag hade kunnat vara lite mer på. Men vet inte vad det hade varit för mening med det egentligen. Jag tyckte han var för sträng mot min arbetskamrat. Och kan undra hur han tänker med att skälla ut personer så där. Jag pratade med min arbetskamrat senare och han sa att chefen hade varit lite hård mot honom. Borde jag ha varit hård mot chefen? Jag befinner mig ju lite i en beroendeställning också. Jag vill ju inte förlora jobbet. Men vissa saker borde man kunna få ifrågasätta. Efter frukosten började vi städa i alla fall. Jag dammsög och moppade och torkade bord. Och när det var gjort så hade vi tid för att läsa lite grann. Till lunch åt jag en Västerbottensostpaj. Och efter det tog vi en promenad. Det var bara Nadja och jag. Vi gick in på Granngården och saker jag blev sugen på var någon slags mynta, jordgubbar och någon slags odlingspall för balkongen. Jag köpte inte några av de sakerna men jag fick lite inspiration i alla fall till mitt odlande som jag inte kommer börja än men snart. När vi gått promenad så kunde jag gå till stan. Jag gick till biblioteket där jag tog en kaffe och en cacaocream. Jag satt mest och läste bok och jag tror jag vet vad den handlar om. Det verkar vara mycket diskussioner om saker och ting. Och väldigt ofta är frågorna djupt existentiella. Eller som den gången när en person som inte tittar på fåglar kallades notbird. Det är lite retfullt och lekfullt och jag gillar det! Jag satt där i någon timme men var mycket trött. Så höll på att somna nästan några gånger. Vid fyra så gick jag till Bastars burgers för att äta. Jag tror jag tog någon tryffelhamburgare som var så extremt god! Jag tog även några kort som jag la upp på Instagram och Facebook. Det var ju ett tag sen, men jag brukar ju lägga upp många saker på både Instagram och Facebook. Efter maten gick jag till Inte sport men vågade inte vara där så länge. Sen gick jag in på Akademibokhandeln och tittade på en bok men köpte inget. Jag tipsade dem om att ta in boken Muslimskt liv eftersom den är viktig. Speciellt nu i valtider, och jag hoppas de köper in den nu, när jag tipsade om den. Resten av tiden satt jag på Stora torget och läste. När klockan närmade sig sex så gick jag till Stadsvakten och lyssnade på ett föredrag om hur samhället var för en så där tvåhundra år sen. Inte alls lika lätt alltså. När jag kom hem sen så orkade jag inte göra mycket. Låg mest i sängen och jag har för mig att jag lyssnade på Mares, Pink floyd och Batman begins. Jag orkade inte göra något mer den dagen. Vi får se vad jag gör imorgon men jag planerar att laga till någon mat som kräver en del att handla…

Idag började jag dagen med att få medicin, bädda sängen och stänga av datorn. Jag gick till bussen som skulle ta mig till busstationen och därifrån gå till God morning hotell. När jag var framme så knackade jag på och kunde se byta om och vänta tills vi kunde ta frukost. Vilket gick rätt snabbt och jag tog det vanliga med hembakt bröd, salami och gurka. Jag tog även naturell yoghurt med puffar och musli. Och till det kaffe. Vi satt i personalrummet och åt frukost. Efter frukosten dammsög vi och moppade och torkade bord. Tv;n var på så jag tittade på lite sport. Efteråt var något som jag antar heter Morgongympa. Varför man skulle behöva det vet jag inte. Jag får otäcka vibbar från trettiotalet då rasen skulle vara ren och hälsosam. Ska vi verkligen gå tillbaka till det? Det är som vi glömt hur vi ska leva. Men svaret på det kan väl inte vara att vi ska gå bakåt i tiden? Jag anser att det börjar bli farligt när vi glömmer vår mentala hälsa. Och bara ska motionera. Det var något man såg på trettiotalet. Och det var nationalsocialistiskt. Jag vet inte om det är anledningen till att jag haft så dålig statistik på min blogg men det kan vara en del av anledningen. Det är ju extremt svårt att slå igenom som författare i dagens samhälle! Om man inte har något häpnadsväckande med en gång så tröttnar folk på mindre än en sekund. Jag ska väl inte klaga dock. Jag kunde bara önska att jag hade något mer att leva på än jobbet. Men håller vi på att bli lite som tredje riket? Den där Åkesson; hur mycket makt har han egentligen? Och vad vinner vi på att kopiera deras politik och klistra in den i SVT? Morgongympa. Det är nog det löjligaste jag hört men ja ja, folk får väl ha sin morgongympa då. Men jag tänker i alla fall inte ha någon morgongympa; vad är det för fel med att vara lite ohälsosam? Äta godis även fast jag inte är så mycket för det. Vi är alldeles för motionsfixerade i Sverige. Och speciellt i Nyköping. Här är det extremt. Men jag ska försöka komma in i det själv. Bit för bit. Vi dammsög och moppade det sista i lobbyn och restaurangen. Vi slängde lite kartonger i returen. Efteråt hade vi lite tid för att läsa och jag måste säga att den här boken Juloratoriet väldigt mycket känns som mitt eget sätt att skriva. Så påhittigt! Jag gillar den skarpt! Och kommer fortsätta läsa den. Jag är dock osäker om jag hinner läsa den till tisdag nästa vecka. Jag får sätta av tid i princip varje dag så borde jag hinna. Vi åt lunch och promenerade. På ett ställe så sa jag att biodlarföreningen var och då sa hon att vi kunde gå förbi där någon gång. Jag bytte om och började gå mot stan. Jag började känna mig som en i mina berättelser där jag bara går och går. Jag har gått så extremt mycket idag. Orkar inte gå något mer den här dagen i alla fall. Detta ständiga gående. I å för sig får jag skylla mig själv när jag inte tog cykeln till jobbet. Men jag ville ju också gå. Är det någon slags planering inför framtida vandringar? En extrem sådan i så fall. Jag tror jag skulle behöva stretcha och gå till någon naprapat eller liknande för att kolla benen. De blir ju inte precis viga av att gå mer om jag säger så. Men jag tog mig till stan i alla fall. Och jag gick till Pressbyrån i Västerport och köpte två Coca cola varav en jag drack på vägen till släktforskningen. Jag hann läsa lite på Stora torget och när klockan närmade sig ett så gick jag för att släktforska. Jag hade inte tänkte skriva något om hur det gick att släktforska mer än att det gick bra och att det var mycket att göra. Jag använder ju ansedelsblocka och kunde forska på min farmors sida också. Efteråt tog jag bussen hem och väl hemma så satte jag på radion och datorn. Jag tänkte inte skriva något mer idag och det verkar rätt värdelöst att skriva något i framtiden också. Så det här kanske blir ett uppehåll från dagboksskrivandet för ett tag. Jag vet inte när jag kommer tillbaka; som ni kanske märkt så försöker jag skriva andra texter också och det jag försöker fokusera på är att det ska vara häpnadsväckande. Man ska bli paff. Alldeles till sig. I alla fall. Det kan jag inte bli i dessa dagboksanteckningar. Så såvida inget häpnadsväckande händer så kommer det här bli min sista dagboksanteckning på ett tag. Ni får gärna säga till vad ni tycker om det, men det är sällan någon säger någonting så jag förväntar mig inte att ni ska göra det…

Vi skulle laga mat i Siknäs. Det var något alla skulle göra. Och något vi fick öva på. Sa de.

Jag var nyinflyttad i Kättbo. Jag hade flyttat från Nyköping och allt var nytt. När vi skulle ha matlagning så hade det gått ett tag dock. Så jag hade lärt känna de flesta på byskolan som det var och som innebar att det var en skola i en by. Jag själv hade aldrig trott att det skulle gå att ha en skola i en by; jag hade ju gått i en skola mitt i en stad och att då börja i en skola i en by var som natt och dag. Saker och ting skedde i lite större klasser; till exempel så hade ettorna, tvåorna och treorna lektion för sig och fyrorna, femmorna och sexorna lektioner för sig. Själv gick jag femman till sexan under den period jag gick på Siknäs skola. Men hann ändå uppleva en hel del. En del saker önskade jag att jag inte hade behövt uppleva också. Det var ju problemet när det var så isolerat också. Det kunde lätt bli en rasistisk och obehaglig stämning om man hamnade med fel personer. När jag lagade mat var jag inte med fel personer i alla fall. Jag tror jag lagade mat med en tjej. Och jag tror vi lagade köttfärssås med spagetti men jag mindes inte riktigt säkert. Vad jag minns är lukten av köttfärs som stektes och värmen från den stora plattan som man lagar mat på. Jag kommer inte ihåg om jag blev svettig men förmodligen var det just det jag blev. Och medan jag skriver det här dyker ett annat minne upp…

Ett minne som ligger mycket närmare i tiden. Jag är på Tonys pizza och diskar plåtar. Även här känner jag värmen men även ångorna från disken. Det var så länge sen men ändå så nära. Precis som matlagningen i Siknäs var länge sen men ändå så nära. Det är ju över tio år sen och ändå minns jag vad det var för mat vi lagade. Och om man går ännu längre tillbaka, till när jag bodde i Stjärnhov, så har jag säkert minnen därifrån också. Jag har ju skrivit en dikt om det också. Och där någonstans, i barndomens minnen, kan jag skriva om saker som jag inte tänkt på evigheter. Som hur jag bet min storebror när jag hade varit stökig. Men i Tonys pizza slutade jag diska plåtar. Jag upptäckte att väggen var av papper och att jag kunde ha sönder den. Ut vällde snö, och ett snölandskap avslöjade sig själv, på andra sidan väggen. Och jag funderade vad som pågick men gick ändå ut. I snölandskapet. I ännu ett vitt rum. Som fortsatte och fortsatte och fortsatte. Tills jag inte kunde gå mer. Tills det tog stopp…

Och en dag drömma att jag lagar mat i Siknäs…