Egentligen borde jag inte ha flyttat till mamma. Egentligen borde jag flyttat till egen lägenhet som alla andra. Men med den bostadsmarknad som är nu så kan man förstå att det hade blivit svårt. Nu hade jag i alla fall någonstans att bo och det var en tillfällig lösning. Men jag mådde inget bra av att bo hos mamma. Frågan är om jag mådde bättre av att bo hos mormor? Jag hade i alla fall ett rum vilket i å för sig var fullt med flyttkartonger. I å för sig hade jag ett eget rum hos mamma också, men jag hade mer hos mormor…

”Trycket från sparken tryckte honom i en sån hastighet att han spräckte glaset bakom sig, for iväg i en hastighet liknades en pistolkula för att därefter bli en del av Saturnus ringar…

…

Kicken var väl inövad och det var inte mycket som oroade henne nu. Men varför rörde inte tränaren på sig?

…

hade hennes tränare fastnat?

…

enda som krävdes nu var mästerskapen. Men hon var inte orolig; hon hade år med hårt slit bakom sig.

…

precis var hon ville ha den. Det krävdes fokus att vinna ett mästerskap. Ett som fick henne att vinna.

…

För att vinna ett mästerskap krävdes fokus, det visste hon! Men just därför hade hon tränat i flera år och

vilket var precis vad hon hade! Flera års inövade kampsportstekniker!”

Idag började jag dagen med att äta en frukost beståendes av yoghurt, musli, macka och kaffe. Efter frukosten hjälpte jag mamma att klippa och trimma gräset och det var också det mesta jag gjort under hela min tid i Dalarna. Efteråt åkte vi till Bäcka för att bada lite. Och efter det tog vi en väg som gick genom Hansjö mot Skattungbyn där vi svängde av på en liten väg på väg mot Hällorna. Det kändes verkligen som vi var mitt ute i ingenstans och när vi var framme så trodde vi fortfarande att vi var fel eftersom vi inte såg något badställe där. Men så kom några fler turister som sa att det visst var rätt väg att gå. Så efter att ha gått genom sly och över stammar så var vi till slut framme. Jag badade och tog några kort. Sen åkte vi hem igen. Väl hemma hade Micke lagat jättegod mat!

Vet att jag inte skrivit så mycket nu när jag varit i Dalarna. Men har väl känt att det inte varit någon id’e heller. Lite tråkigt att höra att bada inte är något att ägna sig åt. Men jag är körkortslös, så badandet är mitt enda sätt att hantera denna ofrivilliga körkortslöshet. Har någon något emot det får ta upp det med kommunen, jag orkar inte höra det längre. Ibland känns livet så oerhört tungt när man inser vilken situation man befinner sig i. Men snart kommer jag hem till likasinnade, tänker jag, och då förhoppningsvis mår jag bättre. Men de där kommentarerna hade jag kunnat vara utan. ”Vad spelar ni för musik?”, ”Varför badar ni så mycket?”, så idag satt vi i en tyst bil till Tiberget. Man kan ha en tyst bil när man åker till sådana speciella ställen. Man är ändå så upptagen med att utforska det nya landskapet. Så idag var vi och hämtade jord, också en dum kommentar att jag inte orkade gräva tillräckligt med jord. Nåja; nu är jag hemma i alla fall! Nu ska jag gå och lägga mig…

Brottsplats: Lägenheten

Brott: Vara människa

Resultat: Dömd för all framtid. Körkortslös men ej värdelös.

Trigger: Något som hade med relationen mellan en mamma och en son. Men om jag ska vara ärlig så förstår jag inte hur det kunde gå så långt. Kanske hade det något med de tre månader som vi bodde ifrån varandra på två helt olika ställen.