Idag började dagen med att en hund skällde. Det var personalen som kom. Och jag fick min medicin. Mamma ringde redan vid halv åtta-tiden och sa att hon var här. Så jag fick lite bråttom att bädda sängen och stänga av datorn. Men jag fick i alla fall skjuts till jobbet. Och eftersom jag var så tidig så hade inte Nadja kommit riktigt än heller. Men när hon gjorde det tog jag en frukost beståendes av macka med salami och gurka, yoghurt med puffar och müsli, äppeldricka, apelsin, vattenmelon och kaffe. Också idag var jag ensam och fick dammsuga. Och när det var gjort så slängde vi sopor och sen ville jag inte göra något mer eftersom jag ville hinna med bussen. Då frågade Nadja om jag skulle handla på Willys och handla. Och det sa jag att det kunde jag göra. Så jag gick till Willys och handlade bananer, mjölk, chips, Mer äpple- och svartvinbärs/hallondricka, Ginger ale och Schweppes. Sen tog jag bussen hem och väl hemma så satte jag på radion och datorn men orkade inte göra mer än att ligga i sängen. Jag gjorde en smoothie på banan, mjölk och lite schweppes som var jättegod! Jag såg färdigt Ant-man and the wasp: Quantumania. Har inte gjort så mycket annat. Har fått en hel del musiktips som jag inte kan skriva här. Imorgon är sista dagen. Sen skulle vi ha avslutning på något vis. Vi får se hur det går…

Nu när jag skrivit om det rosa huset så tänkte jag skriva om det hus vi flyttade till efter det. Det var vitbrunt och hade en hall med ett vardagsrum rakt fram, ett sovrum om man gick lite till vänster, ett kök om man gick lite till höger och ett sovrum som jag sov i. Var mamma sov visste jag inte riktigt. Men jag har för mig att jag var på övervåningen en gång och att det där fanns en säng mamma kunde sova i. Annars fanns det en lägenhet på nedervåningen där tydligen en som heter Micke sov i. Jag var ner dit en gång, ville väl gömma mig från alla, och blev väl liggande där ett tag för min mamma hade blivit lite orolig. Men inte för orolig för de hade ju hittat mig i alla fall. De hade väl inte förväntat sig att hitta mig just där bara. Jag tror jag blev introducerad till Micke då. Att det var han som bodde där. Och att de på något sätt var tillsammans…

Jag var ett, på många sätt, besvärligt barn när jag var liten. Jag tyckte om att förstöra de sånguppvisningar som mina tjejkompisar hade så min storebror Pontus fick lov att bära iväg mig. Jag bet honom så hårt att han fick ärr efter det vilket jag har skämts över så här efteråt när jag blivit vuxen. Men då var man bara besvärlig; jag hatade att bli ivägburen så där. Men min storebror sa aldrig någonting. Jag har ofta undrat vad han tyckte om att jag bet honom. Men han verkar inte ha några större men av det. Inte när jag frågar han i alla fall. Och kanske han, efter all denna tid, förlåtit mig. Jag hoppas det i alla fall…

För jag var ju så liten. Och visste inte bättre. Men jag visste vad kärlek var. Eftersom jag var kär i den här tjejen Amanda. Jag kommer inte ihåg så jättenoga vad vi gjorde, men jag har för mig att vi satt i soffan under en filt och sett på någon film. Nu så här efteråt så har jag förstått att det var vårt gamla hus vi satt i och att vi spelade något spel på datorn. Men så mycket mer träffades vi inte. Jag hade andra vänner. Och de brukade komma på högre tillställningar, som födelsedagar och så. Inte för att jag minns så mycket av dem, men det var i alla fall det jag gjorde, och som var någorlunda kul när man slapp skolan och alla krav den innebar…

För jag gick skolan i Stjärnhov. Efter en googling så har jag fått reda på att den heter Kvarnbackaskolan. Jag brukade gå från vårt hus till Kvarnbackaskolan. Där hade vi lektioner men mestadels var vi ute på lekplatserna som var både i skogen och på gården. Hinderbanorna kändes nästan militäristiska men jag gjorde dem ändå. Och på framsidan finns en klätterställning som är gjord av betong och som ser ut som en mask som är både glad och ledsen på samma gång. När jag gick skolan så försökte jag göra så många grejer som möjligt. För jag ville inte missa något. Men när jag började skolan minns jag inte riktigt. Vi hade matte redan då, kommer jag ihåg, men vid den åldern kunde det inte ha varit något svårt. Och så hade vi en massa andra saker som jag heller inte kommer ihåg men som jag lärde mig något utav. De roligaste tillställningarna var väl när det var jul och vi dansade runt en gigantisk gran. Eller när det var Halloween och alla var utklädda och vi blev bjudna på läsk och godis. Eller när det var midsommar och vi firade det på något vis. Men ska jag vara ärlig så minns jag inte så mycket mer från den tiden. Jag önskar att jag gjorde det men det var förmodligen skola och fritid som det alltid brukade vara. Om det var något jag mindes så var det när jag var hos mina dagmammor och när jag en gång såg på Lejonkungen 2: Simbas skatt. Jag minns även när jag var hos Maggan och badade i någon plasttunna och klappade någon katt även fast jag egentligen inte vågade. Eftersom jag hade dålig erfarenhet av katter som rev mig. Det måste ha hänt så mycket mer. Som jag inte minns. Som sommarstugorna vi var till. Och redan då åkte förmodligen pappa och jag till Finland. Men det kräver nästan en text i sig. Nu tänkte jag skriva om Nyköping…

Flödesskrivning

Jag har egentligen en hel massa att skriva. Och den senaste tiden har jag skrivit sådant jag egentligen inte vill skriva. Men måste skriva. Om man tänker sig att det finns en drömvärld; då får det inte vara några begränsningar. Gräsmarkerna är oändliga, skogarna tätbevuxna och allting går uppåt, uppåt, mot högre höjder. För man måste kunna se vägen man gått. Och vägen man ska gå. Jag är dock inte säker på att man hela tiden kan se vägen framför sig. Det finns så mycket som kan hindra en från att se vägen framför sig.