Fåret Shaun har tyvärr åkt på en rejäl förkylning så det blir tyvärr jag, fåret Ingeborg, som får ta över nyhetsrapporteringen idag. Det har varit många olyckor i hagen idag. Många får som rusat in i höbalen med huvudet före. Många baggar som vill visa upp sig för honorna. Och visst blir de imponerade till viss del. Men det är ju mest för att de är så dumma. Lättare huvudvärk har de drabbade drabbats av. Men inget värre. Ingen anledning till oro alltså när fåren stångas i hagen.
Fåret Ingeborg
Det är ovanligt tomt i skogen så här års. Jag har inte hört av mina kollegor på flera år. Vissa har visst blivit köttfärs efter en lyckad jakt men jag har lyckats hålla mig undan jägarnas kulor än så länge. Det är en fråga om överlevnad här ute men jag försöker njuta lite också. Edvin som försöker jaga mig kan knappt se mig när jag ens är rakt framför honom. Han är så dålig på att jaga att han inte skulle se en älg även om den stod mitt framför honom och det har jag ju gjort flera gånger nu. Då har jag ofta kunnat förnedra honom genom att förstöra för honom i hans jakt. Så är livet här i skogen. Jag har tyvärr ingen koll på hur det går i hagen. Det får ni fråga fåret Shaun om när ni har chansen till det. Till dess får ni ha det bra och en bra dag i skogen!
Älgen Hälge
Det var en sällsynt stor biart av sorten Gigantus Bius. En art som bara hittades här i de djupaste djunglerna av Amazonas. Ingen kunde ana vilken stor förlust det skulle vara för ett helt ekosystem när det kollapsade…
Jag vet inte om jag skrivit om det förut men jag skriver om det igen. Om den här filmen som jag sett så många gånger. Jag kan helt enkelt inte låta bli. Jag tycker om hur den här filmen utforskar vårt psykes allra mörkaste vrår. Jag tycker om hur den lyckas med konststycket att beskriva fenomenet att djävulen fick en att göra det. En så grov sak som att begå mord. Men mysteriet bakom är egentligen det hela filmen handlar om. Mysteriet bakom mordet. Besattheten. Alla grejer som ingick som också de tillhörde besattheten. Det var en förbannelse. Hela den här förbannelsen var som en enda cirkus. Och den här cirkusen var beroende av att den här pojken var besatt. Annars skulle djävulen ta satanistens själ istället. Vilket den ju också gjorde. Men fram till att det skedde var allt ett enda stort mysterium. Även Ed blev besatt och försökte slå ihjäl sin egen fru med en slägga. Men istället använde han släggan för att slå sönder altaret som förbannelsen hade blivit uttalad ifrån. Vilket bröt förbannelsen. Och allt blev som vanligt igen. Eller helt vanligt var det ju inte eftersom hon fortfarande var kvar där. Men demonen behövde en själ så hon hamnade i någon omöjlig ställning oförmögen att röra på sig och tog hennes själ. Men det var ju slutet av filmen. Det som var intressant var ju det som hände i filmen och det var ju mycket. Där får man se en uppbyggnad från när förbannelsen knappt märks till att den är som värst och den som är besatt av förbannelsen inte kan göra annat än sitta stilla och andas. Vi får se hur han får lov att blöta ner sitt ansikte för att på något sätt vakna. Han får på något sätt en syn som förvandlar en person till ett monster. Och det är också så som mordet till slut äger rum. Efteråt finner polisen honom täckt av blod. Han kan läsa ur bibeln och är därför inte längre besatt av demonen. Hela filmen går ut på att finna hur han blev besatt av demonen från första början. Och det tar dem till början. När de först flyttade in där. Och den lilla killen drabbades av förbannelsen. I en vattensäng. Som gick sönder. När en hand greppar tag i honom. Men mysteriet fortsätter och de hittar en massa totems. En sådan får Ed att se det här tjocka liket hemma hos dem. Han tror förstås att det han ser är på riktigt och börjar mässa en massa bibeltexter. Tills han upptäcker att han håller i en kniv och höll på att knivhugga sin fru. Då hittar de också en totem på deras kontor i en kruka med sönderbrända blommor. Jag kanske inte hållit mig till den röda tråden men jag har skrivit lite om vad jag tyckte om filmen i alla fall. Fortfarande tycker jag om den trotts alla gånger jag sett den. Den slutar aldrig att vara läskig och jag får fortfarande lite rysningar när jag ser den här filmen. Det är ju också en till stor del kärleksfull film. Och det känns som ett avslut på en epok som pågått länge. Ett avslut som förhoppningsvis var ett avslut när Ed bröt sönder det där altaret. Eller kommer det fortsätta?
Det här var lite orchernas avsnitt. Den började hos orcherna. Och slutade med en riktig cliffhanger. Det mesta av avsnittet handlade dock om orcherna. Och vad de gjorde för sin ledare. Galadriel har tagit sig över havet tillsammans med människorna. Tillsammans hjälpte de människorna att befrias från orcherna. För människorna som hade varit där innan hade haft en plan på hur de skulle lura in orcherna i en fälla. De hade gjort sig i ordning med pilar och vagnar som de kunde sätta eld på. Fast innan det så hade den här alven lurat orcherna in i en fälla där ett torn hade rasat ner på dem. Så de var ganska så hämndlystna kan man säga. Och det höll på att gå riktigt illa när en kvinna blev träffad av en pil genom axeln. De fick lov att stoppa blödningen med hjälp av glödande kol. Något som de klarade galant. Resten av avsnittet handlade mestadels om de här orcherna. Mot slutet lämnades vi med en riktig cliffhanger. Men det har med det här svärdfästet att göra. Det som blir till ett svärd när det får blod. Den funkade tydligen som en nyckel till en gammal mekanism som satte igång något som fick det att forsa i en gammal flod. Det här vattnet nådde ända ner till lavabotten och utlöste ett vulkanutbrott. Ett vulkanutbrott som ödelagde det mesta i dess väg. Det var där vi lämnades i slutet på avsnittet. I nästa avsnitt kommer vi nog få veta hur det gick för människorna som hamnade i den här ödeläggelsen. Men så mycket kan jag säga i alla fall att inget är som det var förut och jag vet inte om det är bra eller inte men det är så det är i alla fall. Han som ledde orcherna fick som han ville och det ödelade hela kontinenten. Sen får vi se hur det gick för hårfotarna för det vet jag inte så mycket om än…
