WordPress vill att jag nämner de professionella idrottare jag respekterar mest och varför. Nu kan jag inte så många namn men rent spontant tänker jag Usain Bolt. Annars Zlatan Ibrahimovich för att han har visat världen att det går att vara bäst i fotboll och ändå bry sig om sina fans. I alla fall hoppas jag att han gör det. Varför skulle han annars vara så populär liksom?

WordPress undrar hur jag kopplar av. Genom att lyssna på filmmusik. Varken mer eller mindre. Och man blir hyfsat kreativ av det också. Det ser vi ju bevis på nu när jag skriver dessa texter. Annars hade jag nog aldrig orkat skriva dessa texter. Annars kanske jag hade gjort något annat, som att läsa. Jag kan fortfarande inte glömma bort Alejandro. dock. Den lämnade kvar en alldeles mållös. Och fick en att undra hur man någonsin ska slå den typen av bok. Men jag ska skriva. Jag ska göra det. Jag ska bara besluta mig för vad jag ska skriva om…

WordPress undrar om jag var tvungen att sluta med ett ord jag använder regelbundet, vilket det skulle vara. Jag antar att det skulle vara Brunnsvik. Men sen är frågan; har någon verkligen tröttnat på den? För jag har inte fått kommentarer om det i alla fall. Jag skulle kunna använda det mycket mer än jag gör nu. När jag ska beskriva något som inte hänt i Brunnsvik men som jag drömde om hände på Brunnsvik. Eller hur man nu säger. Det var så länge sen jag skrev något som verkligen betydde något. Kommer jag någonsin kunna släppa en bok? Förhoppningsvis har jag något på gång. Något som jag inte tänkt på än men som ligger där i det undermedvetna och väntar. Eller hur man nu säger. Man skulle kunna säga att jag bara inte kommit till skott heller. Men det verkar jag vägra erkänna för mig själv. Jag lever i någon slags självförnekelse för mig själv. Och det kanske man måste göra lite granna om man ska lyckas skriva något…

WordPress undrar om jag hyser agg mot någon eller något. Och om vad. Jag brukade hysa agg mot mamma. Och det handlade om körkortet. Att jag aldrig tog det. Och jag vet inte hur det blir nu heller. Om jag kommer ta det. Jag har skickat mejl till en körskola och hoppas att jag får svar. Men jag kanske delade lite för mycket om mitt liv. De kanske redan har tröttnat på mig…

Det var efter gymnasiet. Pappa och hans fru ville att jag skulle följa med på en resa till Cypern. Jag har aldrig varit längre än det. Och både Pontus och Carinas son Linus var med. Jag bodde med storebror och det var varmt som i helvetet där. Jag hade aldrig varit med om en sådan värme förut. Som att man är i en bastu hela tiden. Tyvärr kommer man bara ihåg olyckorna som man var med om mest, som att man hade diarré någon dag, men det fanns även ljusglimtar där vi åt god mat och såg på sevärdheter. Just nu hoppas jag dock på att vi kan ta någon tur i närområdet med lite större packning. Typ Sörmlandsleden eller liknande. Vi var ju ute och gick Sörmlandsleden, både jag, pappa och storebror, så jag hoppas att de vill göra det igen. Och så klart kommer jag skriva om det också!