Trafikolycka, Nyköping

Trafikolycka på E4 med flera personbilar. Klockan 14:08 inkommer larm om en trafikolycka på E4 norrgående riktning vid Lästringe mellan Nyköping och Vagnhärad. Det ska vara två personbilar som har krockat, en bil har kört in i den andra bakifrån. Vägarbete pågår det vid platsen, vänster körfält är avstängt och den ena bilen står där framför en TMA-bil. Lämnat har den andra bilen höger körfält så trafiken kan rulla förbi med reducerad hastighet. På plats är räddningstjänst, och ingen person ska vara allvarligt fysiskt skadad. Uppdatering. Polisen misstänker inget brott.

Källa: Polisen.se

Idag började jag dagen med att göra mig en skål med yoghurt, corn flakes och hallon. Tanken var att vi skulle bada i tjärnen vid halv fyra så skulle vi få besök halv fem. Vi satt dock rätt länge och bara lyssnade på radio men badade gjorde vi i alla fall. Eller jag badade. Mamma doppade bara benen. Det var rätt kallt men det gick faktiskt att simma mot strömmen. Mamma tog någon bild på mig i vattnet och jag tog några bilder efter det. Vi gick upp och satte igång grillen. Gjorde i ordning grillspet med kött och grönsaker. Gästerna kom och vi åt potatis, kött, paprika, lök, tomater, champinoner och till det någon god sås. Jag tror inte någon gick därifrån hungrig i alla fall. Och hundarna hade sprungit och lekt med varandra så att de var helt slut. Men helt slut kunde de ju inte vara eftersom Bella skulle följa med på en promenad. Den gick genom skogen och genom kalhyggen och tätbevuxen skog. Och till slut var vi framme. Det var något hus och en bäck. Så mycket mer var det inte. Och innan vi gick därifrån så doppade jag fötterna i det kalla vattnet. Jag bjöd hunden Bella på blåbär. Och på vägen hem gick vi på vägen som var lättare och inte lika snårig. Jag hade velat hålla kvar tanken på att vi är på en stig i en skog någonstans. Jag vet inte vad jag vill ha sagt med det men jag känner väl att det inte finns så mycket mer att skriva om den här dagen. Vi har tagit lite te och mackor. Och det blev lite avtvättande av kroppar när mamma värmde på vatten på gasolen. Det var nog nödvändigt, speciellt med tanke på att vi kanske är på Orsayran imorgon, men så mycket mer har jag nog inte att skriva om den här dagen. Jag hade velat ha mer att skriva men vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig. Om jag ska skriva om de höga byggnaderna; vad ska jag skriva för att göra det intressant? Jag får känslan av att det är alldeles för mycket att skriva. Att jag borde skriva om det senare. När jag sitter framför en dator och har tangenter att skriva på. Jag tycker i å för sig att det inte gör något att skriva på mobilen. Just nu sitter jag i ljuset av ett tänt ljus men jag borde lägga mig snart för jag börjar bli så trött. Men jag vill ändå plantera id’en om möjligheten att skriva om de höga byggnaderna. Kan låta difust eller surrealistiskt men det är så det är. Om det är som så att jag fått det att låta difust eller surrealistiskt så har jag till och med uppnått något. Eller hur man nu säger. Kanske jag egentligen menar obegripligt? Eller hur man nu ska få grepp om det obegripliga. Det går ju inte. Så jag fortsätter skriva och jag skriver om höga byggnader. Jag såg dem en gång när jag var i Brandkärr och trodde aldrig att de skulle bli en så stor del av mitt liv. I Brandkärr bor det många olika personer från många olika kulturer. Att ha en utgångspunkt där innefattar många olika personer. Det gör det också lättare för mig att skriva om det obegripliga. Det surrealistiska. Som innefattar så många olika personer. Att det blir svårt att få grepp om allting. Men jag har nog någorlunda hum om någonting och det är nog handlingen. Eller jag måste säga att det var lättare att skriva grunsynopsisen till grunid’en. Nu måste jag bygga upp allt från början. Där har vi Tonys pizza, där har vi ett snöklätt landskap, där har vi Nyköpings å, Hålletskogen och Brandkärr. Sen tänket jag mig att det blir en övergång från Brandkärr till de höga höghusen. Från att ha varit liten till att bli så väldigt liten. Det är väl inte konstigt att det blir så väldigt mycket att skriva om när landskapet är så stort. Men det finns också en bekräftelse på att jag äger min historia. Igen. Även om den inte utspelar sig i Brunnsvik. Eller kanske är det just det den behöver göra för att historien ska kunna gå vidare? Jag vet inte riktigt. Nu när jag går och lägger mig tror jag inte att jag kommer drömma om röda byggnader. Däremot kanske jag drömmer om Ung Vänster och olika läger jag varit på med dem. Och de här platserna som känts så avlägsna att det inte känts som någon människa kan vara där. Där har Ung Vänster varit och hållit sina kurser. Det har varit surrealistiskt. Det har varit difust. Med andra ord; det har varit precis som jag velat att det ska vara. Klockan är mycket. Ute är det mörkt. Jag borde kanske skriva mer någon annan dag. När jag är piggare. Måste dock säga att den här platsen är som gjord för att skriva om drömmar. Om man inte tänker på balkongen i min lägenhet i å för sig där jag satt i början av semestern med en filt och ett tänt ljus. Och snart är semestern slut. Jag måste fånga upp de sista timmarna. De sista sekunderna. Innan semestern är slut. Jag orkar inte skriva något mer. Har inget mer att skriva heller. Så jag får lämna er så här och hoppas att jag drömmer någorlunda vettigt. Om det nu går. Jag söker efter de allra mest vilda drömmar. Det står helt klart. Men jag orkar inte skriva något mer. Jag får återkomma imorgon om jag har något mer att skriva då det vill säga…

Idag började jag dagen med att göra en skål med yoghurt, flingor och hallon. Jag tror jag gick upp tolv. Och jag tror det var mamma som väckte mig. Vi åkte i alla fall till Skattungbyn idag. Och som väntat kom många minnen ikapp mig. Bilder jag tog var mest på odlingen och Ollars-huset. En lite rolig grej jag kan berätta jag gjorde när jag satt vid datorn i Ollars var att lyssna på Heart. Deras musik är ju så väldigt bra. Och jag lyssnar på den ibland för att komma i skrivstämning. Kanske att jag skulle kunna lyssna på den nu? Efter fototillfället så åkte vi till caf’et och åt varsin köttbullmacka, drack kaffe och åt en delad sockerkaka. Jag tog något kort, där också, på den svindlande höjden som det känns som jag kommer drömma om inatt. Efter Skattungbyn åkte vi till Orsa camping och gick allra längst bort där hundbadet var. Jag tyckte väl att grunden väl var bra i början, men sen var det som det byttes ut mot björkbitar, som var rätt obekvämt att stå på. Men jag krålade några vändor och sedan gick jag upp och tog några kort. Bella är fortfarande en riktig badkruka men jag fick hålla henne en liten stund innan det var dags att gå upp och gå den långa vägen till bilen igen. Efter det åkte vi till Willys och mamma handlade något men jag kom inte ihåg vad det var. Jag handlade i alla fall chips, aloe vera-dricka och piggelin. När vi kom hem så tog vi en promenad till dammen. Alltså inte tjärn utan damm. Mamma blev förvirrad när jag sa att jag ville bada i tjärnen i Rädbjörka. Hon frågade om jag inte menade dammen och det gjorde jag ju. I alla fall blev det blåbärsplockning och korttagning när vi var där. Jag gick i med fötterna och tyckte väl inte att det var så kallt. Så kanske att jag badar där lite senare. Vi får se. Innan vi gick så tog vi en liten omväg och letade kantareller. Väl hemma så gjorde vi inte så mycket mer. Jag satt och läste en artikel i tidningen Skriva om Per Nilsson. Mamma hade något ljud på som hon förklarade var något om Allt för Sverige. Jag frågade om vi skulle sätta på radion, jag satte på radion i vilket fall som helst, och det visade sig att det var P3 dokumentär. Jag kommer inte riktigt ihåg vad det handlade om men jag tror det handlade om en kidnappning. När jag tänker efter så tog vi nog den där promenaden efter dokumenterären. Och till middag åt vi yoghurt, corn flakes och hallon. Jag har läst tills klockan blivit jättemycket och mamma har, drygt nog, tjatat om att ta medicinen och borsta tänderna. Jag tänker på hur mycket jag kommer att ha att se på you tube. Allt ifrån ChrisWhippit, UFOsxm, Whataboutit och Thewafflegalaxy. Men mest ser jag nog fram emot att spela Skyrim och Fall out 4 och minecraft. Kanske gör det lite lättare att ta körkort sen också. Jag vet inte riktigt. Vad jag däremot vet är att, om eller när jag tar körkort, så kommer jag nog åka ut på många turer, sätta upp tält någonstans och leva som en enstöring. Det finns säkert många fördomar om sådana personer men jag klarar inte riktigt av att ha alla dessa mediciner, alla dessa personer som på något sätt ska vara ens personal, på vilket vet inte jag men jag tänker att jag kommer in i allt när jag åkt hem sen igen. När jag börjat jobba igen. Journalistiken har hjälpt mig att hålla den disciplin som krävs för att ta körkort. Så förutom journalistmötena så har jag körkortet att tänka på. Och mitt i allt detta har jag tänkt att jag ska ha tid för jiu jitsu också. Ni ser varför jag vill köra till vildmarken och leva som en enstöring va? Kanske att jag skulle flytta närmare Brunnsvik där de flesta av mina texter utspelar sig? En skola som i övrigt är rätt tom på folk just nu. Samma sak med Skattungbyn och Siknäs. Men vad det betyder vet jag inte riktigt. Jag hade velat fortsätta skriva om Skattungbyn, om odlandet, som går för långt, någon dör, flera personer dör, blod börjar flyta från deras kroppar, bilda en flod och den här floden tar med mig men vart den tar mig någonstans är mer osäkert. Det eller att inget, som vanligt, händer. Så skulle det utspela sig i vanliga fall. Men vrm vill skriva om sådant som är vanligt? Inte jag i alla fall…

Misshandel, grov, Malung-Sälen

En man har polisen gripit i 20-årsåldern som misstänks för att ha misshandlat en bekant man inomhus söder om Sälen. Till en bostad larmades polis och ambulans där en man i 70-årsåldern misshandlats med ett eller flera slag. Medvetslös bedömdes han vara och gärningspersonen fanns kvar i bostaden. Det visade sig då polispatrullen anlänt att det fanns fler personer (vittnen) i bostaden. Samtliga inblandade är bekanta med varandra. Utredningsåtgärderna på plats ledde till att en man i 20-årsåldern kunde gripas misstänkt för grov misshandel. Den del av bostaden där skett misshandeln har spärrats av för att en brottsplatsundersökning ska kunna genomföras. Målsägaren har medvetslös förts med ambulanshelikopter till sjukhus för vård. Åklagare kommer efter förhör att ta ställning till om den gripne ska anhållas eller friges under den fortsatta utredningen. En uppdatering. Efter förhör med den misstänkte hävdes gripandet efter beslut av åklagare. Mannen är fortfarande misstänkt för brott men kommer att vara fri under den fortsatta utredningen.

Källa: Polisen.se

Idag började jag dagen med att gå upp på morgonen. Till frukost åt jag fruktsalad på apelsin och äpple. Jag åt också en Runda björn och drack lite pulverkaffe till det. Jag läste lite av Pauline Olssons Alejandro. Och tidningen Skriva. Vi åkte till Orsa där vi köpte lite gasol hos Karl Hedin. Vi gick till förrådet för att hämta en stång av trä. Kändes lite som jag var tillbaka i Tonys pizza igen. Den där lite ödsliga känslan infann sig. På Karl Hedin fanns det folk, men på Tonys pizza bara inne, det var en speciell känsla att komma dit. Man kände sig viktig. Som att man hade ett jobb som man bryr sig om. Och vad har jag nu? Gräsklippning? Efter det så åkte mamma i alla fall till Willys och handlade. Jag stannade kvar i bilen med Bella och läste om hur man skriver för barn. Efter det åkte vi till Cirkel K och fyllde på vatten och köpte en varsin baguette, min med currykykling, och aloe vera-dricka till det. Efter det åkte vi till Bäcka herrgård och badade. Fast inte så länge för det var iskallt. Efter det åkte vi hem. Jag satte på radion och vi båda vilade för en stund. Jag har haft svårt att veta vad jag ska göra, men så kom jag på att jag behöver förbereda mig inför imorgon, när det är slåtterdag. Vi tog med oss hinkar och trimmer från förrådet. Några gubbar kollade på trimmern men ingen av oss verkade förstå sig på den. Den behövde ju tankas i alla fall, så det gjorde vi. Men sen verkade det inte finnas något mer snöre i den. Jag prövade att dra igång den men den gick inte igång först. Mamma ringde Micke för hon trodde att det var hans och jag drog igång den igen. Och då gick den igång. Jag är dock osäker om jag kommer använda den imorgon. Jag osäker på vad vi kommer använda oss av imorgon i över huvud taget. Slutligen så klippte jag lite gräs. Och nu ska vi väl äta köttsoppa. Jag trodde ärligt talat inte att jag skulle orka skriva något igår. Men se det orkade jag och fick jag någon respons? Nej det fick jag inte. Fick jag någon respons på de tidigare inlägg jag lagt upp? Det fick jag heller inte. Det är svårt, för att inte säga rent omöjligt, för mig att veta vad jag ska skriva när jag inte får någon respons. Är jag verkligen så ointressant? Det kan bara ni svara på. När jag skriver små korta inlägg så känns det som jag bara skriver för mig själv. Så också när jag skriver långa inlägg. Jag vill ju verkligen att det jag skriver ska betyda något för er. Det är ju för er jag skriver. Ingen annan. Därför vill jag gärna ha en liten kommentar under det här inlägget. En liten kommentar om vad jag ska skriva för något. För om inte ni säger vad jag ska skriva, då kommer jag inte veta, då kommer jag inte ha en aning om vad jag ska skriva härnäst. Jag har tyckt att jag försökt dela med mig av mina hemligaste drömmar. Men ingen respons. Jag kommer inte ifrån känslan att det handlar om politik. Om man blundar för det så finns det inte. Jag vet inte hur mycket politik egentligen mina texter innehåller. Men de är ju först och främst känslofulla. Så egentligen borde de hanteras som att sköra glas. Det är bara att tänka på texten jag skrev om Krampus. Ingen kommentar eller respons. Det är så tråkigt. Jag tycker om att skriva. Jag gör det verkligen. Men ibland känns det som jag kommer bli som vissa av mina vänner på Facebook som inte skriver någonting. Och det vill jag absolut inte. Sen kanske det är lite svårt att veta hur man ska reagera på det jag skriver. Och det kan jag också förstå. Om jag hade fått läsa om en persons ofta disträa spretiga texter så hade jag också funderat hur jag skulle reagera. Men någon respons hade jag i alla fall velat få. Nu ska jag inte bli för långrandig. Kommer jag fortsätta lägga upp sådana här dagboksanteckningar. Förmodligen inte. Inte om jag inte får någon respons på det jag skriver. Men sen så inser ju jag att vi alla är olika personer. Vi får se när nästa gång jag skriver något blir. Kanske när jag börjat arbeta igen. Eller när jag haft en sån där dröm där det känts som jag verkligen varit där och det inte funnits någon väg ut…