Jag vet inte om denna synopsis kommer att va särskilt innehållsrik eller om jag lätt kommer se den eftersom den var i mappen ”Drömvärldar” och ”Pajas Pyjamas” men jag antar att jag kan skriva någonting i alla fall eftersom jag känner att det ska bli någonting av den här berättelsen. Den här berättelsen handlar alltså om Pajas Pyjamas som lever i en liten koja i skogen. Han vet inget annat liv. Och det är någonstans där som berättelsen börjar. Jag vet inte hur jag ska få den här berättelsen att inte låta som början i The legend of Zelda men jag antar att jag kan göra den lite till min egen. Min tanke är att den här berättelsen ska arbeta med surrealismen på ett effektivt sätt. Jag tänker mig att Pajas Pyjamas, som för övrigt är klädd i en pyjamas med för långa byxor, ärmar och en spetsig mössa som släpar i backen, ett helt runt huvud och en mun som sitter fast i ett ständigt leende, vill utforska området han bor i. Området han bor i har en stor skog som han bor i, en snårskog där det bor några varelser som han brukar höra lite då och då fara fram och tillbaka i en fart som verkar onaturlig, en klyfta med en ravin ner till en ännu större skog som han inte kan ta sig till, en grotta med en massa hemligheter som han inte vet om än, en glänta, en svartvit ritad värld med varelser som tittar in mot mitten som är något slags nät med en stjärna i mitten. Jag har nog ganska klart för mig hur områdena ska se ut i alla fall. Frågan är hur handlingen ska fortsätta. Jag tänker mig att den börjar med att Pajas Pyjamas vill utforska den där klyftan och där lär känna Tungan och Jätten. Han går in i grottan som är där och får där uppleva minnen som han inte upplevt på evigheter. Ett av dem är en brand. Han har inte så jättetydliga minnen från den där branden mer än att han låg och sov när det började brinna och inte kunde skydda sig när det väl hade börjat brinna. Han hade legat i sin pyjamas då också. Och när branden nådde in i hans rum så brände det fast ett ständigt leende på hans ansikte. Det gjorde också hans huvud alldeles runt. Något mer kom han inte ihåg. Inget om några föräldrar men han måste ha haft dem där också insåg han. Minnet slutade och han gick ut ur grottan. Han gick hem till sig för att samla sig lite efter allt han hade sett. Minnet försvann inte där dock utan han fick lov att utforska mer. Han gick till den lite surrealistiska delen av skogen och sökte svar. Här var allt som ritat svartvitt och några märkliga filurer med korta ben och långa armar och stora uggleliknande ögon. De stirrade på nätet och stirrade ibland på honom precis som de undrade vilken filur han var. Det visste inte ens han själv. Men han tänkte inte gå hem tomhänt. Han äntrade den surrealistiska skogen och hörde ett larm som om det var krig. Sedan tystnade det och han kunde gå längre in i det surrealistiska. De märkliga varelserna höll sig undan mot hans vilja för han ville fråga dem hur de hade hamnat där från första början. Det är nog mycket det som det kommer handla om. De märkliga filurerna i den surrealistiska skogen. Man skulle kunna tro att nätet är en symbol för internätet egentligen. Men det är upp till läsaren att bedöma. För mig är det bara ett sätt att beskriva vår fascination för ljuset…

WordPress undrar om jag kunde ”avuppfinna” en sak, vilken skulle det vara. Jag vet inte riktigt. Kanske klockan? Men då skulle man inte ha något att kolla tiden med sen. Så det skulle inte vara så bra. Men frågan jag skulle vilja ställa mig är varför man skulle vilja avuppfinna något? Är det inte meningen att man uppfinner något för att bidra något till samhället? Eller är det bara jag som tänker så?

Jag har inte skrivit här på ett tag. Kanske är det för att jag inte hade så mycket att göra på jobbet igår? I alla fall så gick jag upp på morgonen igår, gjorde ett par polarknäckemackor, pulverkaffe och såg på någon konstig video av UFOsxm. Sedan gjorde jag en Varmar koppen med sparrissmak och spelade lite minecraft innan jag tog bussen som skulle ta mig till jobbet. På jobbet var det lagom mycket folk både på väg till busstationen och till Spindelplan. Väl på jobbet så sa de att jag inte behövda byta om något. Så jag blev sittandes under alldeles för lång tid. Vi kunde inte vara ute och skotta eftersom det var storm ute. I alla försökte jag fylla ut tiden med något och spelade lite Bloons td 6 och lyssnade på radio. Tiden jag satt där var mycket länge. Närmare två timmar, har jag för mig. Och jag bara satt där och gjorde ingenting. Det var mycket tråkigt och jag visste inte vad jag skulle göra för att göra det intressant. Det här väntandet hatar jag. Det är som man slösar bort sitt liv på något man inte vill göra. Och bara väntar på att dö. I alla fall. Stundtals satt jag bara och stirrade ut i luften. Man skulle kunna tro att jag skulle kunna få någon uppenbarelse av något slag men jag fick det inte. I stället satt jag bara där, som en död. Så var det de kändes. Och så var det de upplevdes. En känsla ingen kan ta ifrån mig. En känsla jag hade kunnat leva utan. Vilken tur att jag hade spel att spela och radio att lyssna på. Annars hade jag nog gått under. På något sätt. I alla fall. Efter jobbet gick jag direkt till affären. Jag handlade lite mjölk, Coca cola, dricka, paj och choklad. Efter det åkte jag direkt hem och det tog inte lång tid innan jag satt framför minecraft i stället. Jag fyllde ut tiden med att bygga en sugarcanefarm som var lite småsvår att bygga men när jag väl var klar med så fick jag oändligt med sugarcanes. Jag gjorde också lite uppdrag och sen dess har jag nog inte gjort så mycket. Jag skulle nog kunna göra en kofarm och ullfarmer men först skulle jag behöva bygga ut affären. I natt drömde jag att jag flög. Det var så konstigt för jag fick lov att själv, för hand, dra mig upp i luften. Och när vi kom till ett ställe med mycket folk så blev vi bjudna på riktig lyxmat av några liberaler. Det var deras sätt att försöka locka över oss till att bli liberaler. Men mig kunde de inte lura. Och pappa vet jag heller inte var han står politiskt…

WordPress undra i vilket avseende jag kan göra mitt liv mindre rörigt. Kanske genom att skriva mer synopsis? Samtidigt säger jag att jag ska göra det och gör det inte. Det är en sak att säga att man ska göra det, en annan att faktiskt göra det. Jag börjar bli rätt trött på mig själv i det avseendet. Men det ska väl bli folk av mig också. Så rörigt liv har jag trotts allt inte. Jag ska bara komma på vad jag ska skriva härnäst…

WordPress undrar vad som är mitt favoritdjur. Jag skulle nog säga att delfin är mitt favoritdjur. Jag fascineras över hur lekfulla de är och tankfulla verkar. Jag kan knappt komma ihåg när jag senast såg en delfin. Det måste ha varit i Kolmården någon gång…