Idag började dagen med att göra ett par polarknäckemackor och pulverkaffe. Jag såg också på en av UFOsxms videos innan jag gjorde mig en Varma koppen med sparrissmak och spelade lite minecraft innan det var dags att gå till jobbet. På bussen var det inte mycket folk, varken på väg till busstationen eller Spindelplan. Och väl i Spindelplan behövde jag inte byta om. Vi skulle bara ta en tur idag. Och vi var till alla möjliga ställen. Först var vi till apoteket som låg vid Hemköp. Men efter ett tag gav vi upp eftersom det aldrig blev vår tur någon gång. I stället åkte vi till Jula där vi skulle handla någon slags lampa av något slag. Men det blev någon konflikt där en satt fram i bilen och därför valde att sitta kvar i bilen. Jag tyckte väl inte riktigt att det var något att bli sur över men vissa blev arga. Några jag inte tänker säga namnet på. Men vi var till Jula i alla fall och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om den butiken. Det är som att den existerar bara på grund av att det finns ett behov att köpa saker till sina jobb. Saker som arbetskläder, spadar eller vad man nu kan tänkas vilja ha till sitt jobb. Vi var inte där så länge i alla fall. Och efter det gick Patrik och jag till Apoteket. Jag såg Systembolaget och tänkte vad jag skulle tänkas köpa där om jag gick dit. Men vi gick inte dit eftersom jag var på jobb just då och att det nog skulle ses lite konstigt om jag gick och köpte alkohol på jobbet. I alla fall åkte vi hem efter det. Alltså hem som i arbetslokalen. Eftersom jag inte hade bytt om så behövde jag inte byta om när jag kom till arbetslokalen. Och klockan hade hunnit bli två så det fanns inte så mycket annat att göra än att gå hem. Jag ringde mamma men först svarade hon inte. Sen ringde hon upp mig dock och berättade att hon åt frukost. Hon ska jobba natt idag. Trotts det kunde jag komma hem till henne idag. Så det var just det jag gjorde. Och väl hemma hos henne så såg jag Bernts berättelser, lite skidskytte, Matchfixning och korruption och Fjällrävens återkomst. Efter det var det mat som var spagetti och köttfärssås. Vi fortsatte titta på Fjällrävens återkomst men de andra hade väl lite svårt att hänga med i vad det handlade om eftersom de hade gjort annat. Men jag hängde med i alla fall och efter det fick vi efterrätt som var pulverkaffe med någon kaka. Och på tv såg vi Nu ska julen ut, Rapport och lite Loppistipsen men jag bytte kanal till Dumma mig 2 på femman eftersom jag var trött på SVT. Vi tittade inte så länge på det dock. Jag antar att mamma velat förbereda sig på arbetet så att vi kom iväg fort. Och vi var ute med hunden Bella som både bajsade och kissade. Och väl på affären handlade jag mjölk, mandariner, Coca cola, Mer passionsdricka, pajer och anteckningsblock. Efter det fick jag skjuts hem och efter det har jag inte gjort så mycket. Inte mycket alls faktiskt. Man kan undra hur man kan göra så lite som jag gör. Men så kommer jag på mig själv med att sitta och skriva så kanske att jag inte göra så lite ändå? Kanske att jag faktiskt skriver något värt att läsa om? Jag vet inte riktigt. Jag vill tänka så i alla fall. Att någon vill läsa det jag skriver om. Men det är svårt, så svårt, att få ihop något vettigt. Något som går att läsa. Något som är läsbart. Man försöker så länge men misslyckas minst lika ofta. Det är bara att fortsätta trotts alla misstagen. För om bara ett, ett ynka, misstag hade hindrat mig så hade jag inte kommit någonstans. Då hade jag inte hamnat på tåget till Stockholm eller tåget till Söderhamn. Skrivandet är alltid det som är lite större. Kanske lite större än livet självt. Det är det enda som lever vidare när en själv har dött. I alla fall är det som ett bevis på att man levt. Att man faktiskt har levt. Och det kan inte vara så tokigt ändå…

Idag började jag med att gå upp klockan tio på morgonen. Jag gjorde mig ett par polarknäckemackor och pulverkaffe. Efter det gjorde jag mig en Varma koppen med sparrissmak. Jag tror jag spelade lite minecraft också men måste säga att det känns ovant att spela minecraft efter så lång tid borta. Efter det gick jag i alla fall till bussen som gick kvart över tolv. Jag klev på bussen och åkte till busstationen och sedan till Spindelplan. Väl på jobbet så var allt som vanligt igen. Jag skulle byta om och sedan skulle vi jobba. Vi kollade till soprummen och efter det åkte vi en sväng med bilen. Jag fick lite känslan att arbetsledaren ville driva med mig. Eller att han trollade med mig på något sätt. Jag vet inte hur han tänkte själv men jag tyckte det var olustigt. Eller jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera på det. Hur jag fick reagera på det. I alla fall så gick jag till mamma efter jobbet. Jag frågade jobbet om jag fick gå iväg och det fick jag. Efter det ringde jag mamma och först svarade hon inte. Sen ringde hon upp när jag var ungefär halvvägs. Då sa hon att hon hade sovit. Jag fick i alla fall komma till henne efter att hon hade klätt på sig lite. Jag ringde på dörren och hunden Bella började skälla. Jag klev in och hunden hoppade upp och ner och visste inte vad hon skulle ta sig till. Mamma hade inte planerat någon mat och jag gav tips att vi kunde äta på KFC. Eftersom det var ett ställe som min lillebror brukade vilja gå till så ringde mamma till lillebror och frågade om han ville följa med. Det ville han. Mamma ringde till alla möjliga ställen. Först till KFC för att fråga om man fick ha hunden med sig in i restaurangen. Det fick man inte. Först tänkte mamma att vi kanske kunde åka till något ställe i centrala Nyköping där man fick ha hunden med sig. Esspresohouse tror jag att det hette. Men vi beslutade oss i alla fall för att vi ville äta på KFC. Men först åkte vi till Arken Zoo där hunden Bella skulle klippa klorna. Fast först gick vi runt i butiken och hunden Bella höll på och gnälla och dra i kopplet. Till slut fick vi veta var vi skulle vara och de började klippa klorna. Fast hunden vände och vred sig jättemycket. Jag kan inte fatta att de lyckades klippa klorna. Så mycket vände och vred hon på sig. Men till slut var de klara i alla fall. Och de köpte något hundgodis och något hundgodis i alla fall. Och vi skulle köpa mat till oss själva. Som var chicken nuggets. Eller jag har för mig att vi beslutade oss för att köpa två crispy chicken buckets. Till det hade vi fyra dipsås som var 2hot4you, garlic mayo och sweet imperial sås. Till dricka hade vi två cola och två fanta. Pomme frites köpte vi också. Och lillebror hämtade ketchup, salt och peppar när vi väl hade ställt oss för att. Vi satt i bilen eftersom vi ville att hunden Bella inte skulle vara ensam. Det blev väldigt mycket mat och jag blev väldigt mätt. Det var väldig skillnad från när jag åt vegansk mat på veckokursen. Men kanske jag borde äta mer vegansk mat också? Efter att vi hade ätit så gick vi till Stadium i alla fall. Och vi skulle handla skosnören men eftersom de inte hade det så köpte vi lite strumpor och en jacka i stället. Mamma hade tjatat så mycket om den jackan förut. Så nu när jag äntligen gjorde det så blev hon så glad. Själv vet jag inte vad jag blev. Lite varmare kanske? För att handla skosnören behövde vi åka till City Gross. Först hittade vi inte skosnören men mamma skulle köpa någon tvål och så, så vi gick till kassan och frågade var vi skulle hitta skosnören. Hon sa att de antingen fanns i marknaden eller där de sålde djurgrejer. Var vi hittade skosnören var dock där kläder fanns. Glömde nämna att lillebror valde att stanna i bilen med Bella. Så jag köpte skosnören och sen åkte vi hem till mig. Så nu har jag nya skosnören efter att jag tagit bort de gamla trasiga skosnörena för att byta ut dem med de nya. Jag satte även på mig kängorna för att kunna justera att de satt tillräckligt tight på fötterna. Jag tyckte att det blev bra. Jag tänker mycket på vad jag har satt på mig på fötterna egentligen. Jag har alltså varit ända till Söderhamn i gympaskor. Jag hade sockor på mig men ändå; de var väl lite väl extremt. Jag önskar att jag hade löst det här tidigare men det är väl lätt att vara efterklok. Vad jag går i för skor. Lite som sången ”somliga går i trasiga skor”. Bara det att jag inte kan skylla på någon vilka skor jag går i. Bara mig själv. Så nu har jag ett par kängor i alla fall som jag kan gå i när jag vill. Jag borde runda av det här på något sätt men vet inte hur jag ska göra det. Det känns som jag bara vill fortsätta skriva och skriva. Jag har inget emot att skriva men jag hade gärna velat komma någonstans också. Det känner jag inte att jag gör nu. Jag bara skriver och skriver utan att komma någonstans. Det har varit en lång dag helt enkelt. Jag funderar vad jag vill göra nu. Håller på och lyssnar på Mike and the mechanics. Känner väl att jag vill fortsätta göra det. Men vad jag ska skriva har jag ingen aning om. Eller så kanske jag har det utan att veta om det. En gång i tiden visste jag vad jag skrev i alla fall och den tiden är inte nu. Det känns som jag famlar efter orden. Som att viljan att skriva är stor. Och känslan av att falla är avgrundsdjup. Jag har något att skriva. Jag vet det. Det gäller bara att sätta ord på sina tankar. Sådana stora ord som famla, falla och avgrundsdjup. Det är en känsla som jag försökt beskriva och den känslan är viktig att sätta ord på. I alla fall. Nu börjar jag bli lite trött på att skriva. Förmodligen kommer jag sitta och spela minecraft, Alan Wake eller titta på filmen Harry Potter och Fenixorden. Om någon har några frågor om vad jag skriver för något för ni gärna säga dem. Annars tror jag att jag får nöja mig nu halvt utmattad, halvt helt slut. Helt slutkörd…

Det blev ju ingen dagboksanteckning igår. Jag får skriva den idag istället. Igår gick jag upp sju på morgonen, åt frukost och började packa för hemfärd. Sedan gick vi till aulan där det hade föredrag om vad Riksting är och en presentation av FS förslag till hbtq-politiskt program och diskussion. Nästa föredrag blev lite försenat men det fick hållas i matsalen istället så vi fick gå den långa vägen tillbaka till skolan. Det föredraget var ett gästföredrag med kriminologen Leandro Mulinari. Sedan var det avslutning och lunch. Jag fortsatte packa. Mitt tåg skulle gå 16:29. Så jag hade gått om tid på mig. Men jag ville ändå vara i tid. Så jag packade min väska och väntade bara. De andra hade fullt upp med att städa men jag visste inte var jag kunde hjälpa till någonstans så jag satt mest och väntade. Efter ett tag gick jag ner till kiosken och frågade om någon annan skulle med 16:29-tåget. En person skulle det. Så jag satt och väntade där också. När det var dags för oss att gå så gick vi istället för att ta buss och vi använde google-maps för att hitta rätt. Till slut kom vi fram till stationen och där var det bara att vänta. Väl på tåget så hamnade jag bredvid en tjej och jag fick lov att lägga upp väskan på hatthyllan för att få plats. Under resan satte sig en kille bredvid mig som jag antar var hennes pojkvän. Det kändes verkligen som ett skolexemplar av mansbebis men jag vet ju inte hur deras relation såg ut. Bara att han satt där bredbent, med keps på huvudet och blicken fäst i sin mobil. Egentligen brydde jag mig inte så mycket om vad han gjorde; jag satt mest och lyssnade på radio. Och jag vill egentligen inte inkräkta på någons privatliv. Resan gick i övrigt bra dock. Men när vi kom fram till Stockholm så stannade tåget eftersom en personolycka hade skett. Vi blev ståendes i en timme och vi fick ta både couscous-bar och kaffe. När vi väl rullade igen så hade jag missat tåget till Nyköping. Men när vi var framme i Stockholms central så pratade jag med konduktören som löste allt. Jag fick ta ett tåg till Eskilstuna för att i Eskilstuna byta till buss till Nyköping. Så jag gick till perrongen bredvid och fick sms-biljetterna och klev ombord. Efter det var det inte så mycket annat att göra än att vänta. Jag fick lov att visa upp biljetten förstås men förutom det gick resan bra. När jag var framme i Nyköping äntligen så gick det inga bussar till Brandholmen så jag fick gå hem. Det blev en lång men frisk promenad. Det är så skönt att vara hemma igen. Och idag ska jag arbeta också. Jag har verkligen saker att göra hela tiden. Men nu känns det som man kommer glömma bort veckokursen och allt man varit med om där. Jag hoppas inte det. Jag hoppas att jag kommer ihåg veckokursen och allt jag var med om där. Men nu är den i alla fall slut och vi får se om vi startar en Ung Vänster-klubb här i Nyköping. Jag hoppas verkligen det. Jag hoppas verkligen att det finns någon mer än jag som är intresserad av att starta en Ung Vänster-klubb i Nyköping…

Idag har varit en speciell dag. Jag trodde verkligen att jag var redo att hålla tal. Men det var som att jag fick en blackout mitt under talet. Idag har jag gjort mycket. Jag började med att gå upp klockan sju imorse. Det första passet vi hade var en workshop i utopi. Sedan hade vi civil olydnad. Sedan var det panelsamtal i aulan om förortsorganisering med hela Malmö och Mohammed Nuur (V). Vi gick tillbaka för att äta lunch och efter det hade vi valbara pass där jag valde Feministisk antimilitarism i gula salen. Någon gång övade jag på att läsa upp talet för en person också. Det gick bra men tydligen inte tillräckligt bra. För jag stakade mig på talet jag hade. Men mer om det senare. Efter det hade vi pass i Repressionen mot arbetarrörelsen historisk och idag. Sista valbara pass var anti-terrorlagen i blåa salen. Efter det var det bara en väntan på att öppen scen skulle ske. Men först åt vi middag. Jag behövde vila ut en stund innan öppen scen. Så jag lyssnade på filmmusik och då var det som något lossnade för mig. Men tydligen inte för mycket eftersom det gick så dåligt i talet. Men mer om det senare. Vi gick den tio minuter långa promenaden till aulan. Vi hade öppen scen och på scen uppträdde en massa personer. För ett tag trodde jag nästan att de hade glömt bort mig. Men så ropade de upp mitt namn och jag klev fram. De första meningarna gick jättefort. Sedan började skaka och få svårt att andas. Jag fick lov att ta en paus. Sedan kunde jag fortsätta talet. Det handlade om jobb, drömmar och tal jag haft förut. Jag vet inte vad andra tyckt om talet men jag har bara hört positiva rensioner. Jag kan bara önska att jag var mer förberedd. Jag trodde att jag var tillräckligt förberedd men tydligen inte. Tydligen skulle jag få panikångestattack mitt i talet. Och jag kände egentligen att jag bara ville försvinna från jordens yta. Jag kunde inte skämma bort mig mer än jag gjorde då. Det enda som saknades var väl att jag skulle säga något opassande som att jag inte fick jobba på Tonys pizza längre. Vilket jag också nämnde. I övrigt tyckte jag att det var ett jättebra öppen scen. Och det fanns många bra bidrag. Jag ville väl egentligen inte lämna aulan men hade till slut inget val. När vi väl kom tillbaka igen så fick vi en överraskning som var glass, fruktsalad och ett rån. Till det drack vi kaffe och sjöng kampsånger. Och sen dess har jag inte gjort så mycket annat. Jag sitter utanför klassrummet vi sover i och försöker samla mina tankar. Nästa gång ska jag nog läsa upp en dikt istället. Det fanns många bra bidrag på öppen scen. Bidrag som jag var lite avvundsjuk på. Men det är lätt att vara efterklok. Jag vill tänka att det jag sa på talet betydde någonting. Men jag var för nervös för att det skulle kunna bli ett bra tal. Nu kan jag nästan ångra att jag skrev upp mig själv på öppen scen. Att sitta där och vänta på sin tur var tortyr. Men nu har jag gjort det i alla fall. Och till nästa gång tar jag med mig en dikt eller liknande istället. Just nu ligger jag i sovsalen. Jag skulle kunna gå och lägga mig men jag har för många tankar som behöver svar. Som hur man skriver en bok. Seriöst; hur skriver man en bok? Ska man hålla sig kortfattad eller långfattad? Eller ska man bara go med the flow? Jag upptäcker att det finns mer att skriva om skrivandet och att jag nog behöver skriva mer om det en annan gång. En gång då jag har mer tid för det. Kanske när jag kommer hem till datorn? Men jag har upptäckt att man inte alls behöver en dator för att skriva längre texter. Det går alldeles utmärkt med one note på mobilen. Men för att runda av den här dagboksanteckningen så kan jag skriva att jag hade kunnat ha tal om något annat. Som en dikt eller liknande. Poängen är väl att inte bli för långrandig för då tröttnar folk på en. Nu ska jag gå och lägga mig. Förhoppningsvis drömmer jag om något annat än ett dåligt tal. Som att jag kan flyga eller göra något annat spektakulärt. Det är inte mycket kvar av kursen nu. Det känns lite vemodigt. Men jag hade önskat att vi startade Ung Vänster i Nyköping. Det kan jag lämna som önskemål. Till de som bestämmer över sådana saker…

WordPress undrar om jag hade en motorvägsskylt, vad skulle den säga. Jag har ingen aning. Krossa fascismen kanske?