WordPress undrar vilket råd som jag skulle vilja ge mig själv som tonåring. Till att börja med var livet helt annorlunda då. Då levde ännu farmor och mormor och morfar och Stig Holmberg. Örjan Svedberg visste jag inte om än men skulle lära känna förr eller senare. Om det fanns ett råd att ge till mig själv som tonåring, bara ett råd, så är väl det att inte ta sig själv på alldeles för stort allvar. Det finns det allt för många som är duktiga på redan. Att ta sig själv på alldeles för stort allvar alltså. Också ska man behöva lyssna på dem även fast man egentligen bara vill springa ut i skogen. För det gjorde jag mycket i högstadiet. Sprang ut i skogen. Om det fanns ett råd jag hade kunnat ge mig själv som tonåring så är det att sluta med det. Gå högstadiet, träffa folk, gå på fester. Jag önskar att jag hade sett den sidan på högstadiet. Men det skulle krävas att jag skulle gå gymnasiet och folkhögskola innan jag skulle inse värdet av en riktigt bra fest. Den där det är mycket musik, ljus och folk. Och man sitter där i sorlet och undrar hur man hamnat där. Men inte på ett dåligt sätt. Utan mer på ett bra sätt. Det önskar jag att jag hade gjort i högstadiet. I stället sprang jag ut i skogen. Och en gång rymde jag hemifrån. Men det är en helt annan historia…

WordPress undrar vad som tråkar ut mig. Meningslösa möten? Möten där man ändå inte kommer fram till något. Det är så värdelöst att prata om ämnen som ingen ändå bryr sig om. Att prata om aktiviteter är som att undvika prata om något annat och jag vet inte vad det här något annat är men inte är det aktiviteter i alla fall. Vad som tråkar ut mig är människor som vägrar att förändra sig. Alltså vägrar. De lever bara på samma liv dag ut och dag in och är nöjd med det. Men när något händer. Alltså verkligen händer. Då ska man ha möten och prata aktiviteter. Fast att man kanske egentligen borde prata med polisen. Varför ska man prata med polisen då? Det har jag frågat mig många gånger. Jag har inte ringt polisen sen den gången jag blev slaktad rent mentalt. Jag har nästan bara dåliga erfarenheter av polisen. De trakasserar vanliga medborgare som bara försöker leva sina liv normalt och när det gör det så har de drabbade inte så mycket att säga till om. Jag tänkte på det att när vi satt på Esspressohouse, jag, mamma och lillebror, så kom det in tre poliser där och tycktes säga till några personer att gå ut. Mamma reagerade med att säga att ja det är ju inte till för att sitta i om man inte fikar. Jag förstod inte riktigt vad som hade hänt men tyckte väl att det kändes konstigt. Att fullt utrustade poliser kunde gå in i ett kafé lite hur som helst. Efter det skulle jag ju på skrivarkurs i alla fall och det är ju en helt annan historia…

WordPress undrar vad som är min favoritdryck. Coca cola. Kort därefter kommer aloe vera-dricka som är en dricka som jag fastnat mycket för. Jag fattar inte att jag inte upptäckt den förut för den är hur god som helst och tar slut hur snabbt som helst. Uppfriskande helt enkelt! Annars tycker jag väldigt mycket om Mer päron- eller äppeldricka. Annars har jag nog ingen tydlig sådan favoritdricka. Till vardags dricker jag ju mjölk men det är ju bara för att jag är törstig…

WordPress undrar vilka mina favoritpersoner att umgås med är. Pappa. Och nu på senare tid även mamma. Även fast jag kanske inte kommer kunna umgås på samma sätt med mamma som med pappa. Det är för många saker som har hänt. Saker som skapat trauman i mitt minne. Som när polisen kom och hämta mig. Förvåningen över att se tre poliser stå i mammas lägenhet var enorm. Och är fortfarande ett ärr i mitt minne. Men jag är beredd att försonas med min mamma. Om hon tillåter mig att skriva om sådana saker som gör ont. För det är bara så vi kan gå vidare. Att skriva om saker som gör ont…

Idag började jag dagen med att göra ett par Runda björnen-mackor, pulverkaffe och se något konstigt videoklipp av UFOsxm. Efter det gjorde jag mig en Varma koppen och spelade lite minecraft innan det var dags att gå till bussen. Och på busshållplatsen stod det inte många personer. Desto fler klev på i busstationen. Det var nästan fullt men jag hittade något säte bredvid en tjej. Väl på jobbet gjorde vi inte mycket. Jag behövde inte byta om men kände mig ändå överflödig. Eller jag vet inte vad jag kände mig som egentligen men inte kändes det som jag bidrog till något i alla fall. Vi kom överens om att vi skulle ta en promenad i alla fall men när var mer osäkert. För ett tag satt vi bara där och gjorde ingenting. Tills vi gick ut för då gjorde vi ju någonting. Jag kommer inte ihåg om jag spelade Bloons td 6 före eller efter promenaden men jag förlorade i alla fall båda gångerna så det spelade ingen roll. Idag har solen skinit och vårkänslorna infunnit sig. Det enda som saknas är någon att dela det här livet med också. Vi gick promenaden i det vackra vårvädret och ganska snart var vi tillbaka i arbetslokalen igen. Så mycket mer gjorde vi inte. Vissa gick iväg för att hämta tvätten som förmodligen hade torkat just då. Men jag tyckte det var väldigt svårt och stelt att säga att man ville gå där ifrån. Jag vet inte vad det var men jag önskade väl att vår arbetshandledare kunde säga någonting så att det inte blev så stelt. Nu kändes det som det blev stelt och jag hatade det. Så pass mycket att jag bara ville slå tystnaden sönder och samman. Men jag sa i alla fall inget. Med mig i en mapp hade jag lappen med tiderna som jag skulle vara ledig. När jag hade gett den till Patrik så la jag in teckningarna i den i stället. Efter det fanns det inte mycket annat att göra än att gå hem och det var också det jag gjorde. Efter att ha frågat vår arbetshandledare så klart. Och jag gick till affären där jag handlade tortillachips, dip, mjölk, snacks, Coca cola, Mer pärondricka, aloe vera-dricka, paj, godis och choklad. Efter det smet jag över vägen så att jag skulle hinna med bussen hem. Förresten såg jag polisen på väg till butiken. Efter det gjorde jag inte mycket mer än att sätta i hörlurar i öronen eftersom jag var så svältfödd på radiolyssning. Det är jag inte nu längre i alla fall. Och väl hemma så packade jag bara upp och satte på radion. Jag har sett något videoklipp av Stamsite dock. Och kört parkourrace i minecraft. Och sett Stamsites stream. Det gör jag förresten fortfarande! Och efter det kommer jag nog se Whataboutit berätta om SpaceX. Jag tänkte skriva något annat först men kom på att det var för elakt att skriva ut. Jag skriver så mycket i alla fall att det inte är alla som tänker på vad de gör på jobbet och att det är ett ganska stort störningsmoment. Jag kan skriva om vad jag tänkte göra i helgen. Som att jag tänkte spela Black Mesa. Eller läsa tidningen Skriva. Eller läsa boken Medan giftet sprider sig. Grejen är den att jag hade trott att jag skulle få tillbringa den här helgen med någon. Jag vet inte med vem men någon. Kanske kommer jag hitta denna någon lite längre in i helgen? Eller någon annan gång som jag inte tänker på? Jag vet inte riktigt men jag vill ju inte aldrig hitta någon att dela mitt liv med liksom. Nu tror jag inte att jag aldrig kommer hitta någon att dela mitt liv med men jag hade hoppats att jag gjort det någon gång i alla fall. Annars sitter jag bara där. Och undrar vad jag gör för fel. Det känns så konstigt att ingen tjej ens vill lära känna mig. Så farlig är jag väl ändå inte? Eller är jag? I så fall är det något jag inte tänker på i så fall…