Idag började jag dagen med att ta medicin, bädda sängen och stänga av datorn och radion. Tog bussen till busstationen och gick till jobbet. Väl där bytte jag om och tog en frukost beståendes av macka med salami och gurka, yoghurt med puffar och müsli, äppeldricka, apelsin, vattenmelon och kaffe. Efter frukosten dammsög jag och när det var färdigt så slängde jag sopor. Efteråt var det inte så mycket tid kvar tills jag skulle ta bussen. Jag hann vattna lite, men sen bytte jag om, och gick till bussen. Den kom 11:43 och jag hann precis med bussen som skulle gå till Oxelösund 12:05. Bussen tog dock en omväg och gick via Arnö och runt Oxelösund så jag var inte framme förrän 12:49. Mamma hade inte riktigt kommit än så jag fick gå och möta upp henne och hunden Bella halvvägs ungefär. Vi gick in och jag hjälpte till lite med nypotatisen innan jag gick och satte mig och tittade på tv. Sen så åt vi mat vilket jag skrev i en annan text vad det var. Efter det intervjuade jag mamma vilket jag också skrivit om i reportaget jag hade med henne. Efter det åt vi efterrätt beståendes av rabarber- och jordgubbspaj. Efter det åkte vi till Jogersö och badade. Efter det åkte vi till ICA knuten där jag handlade tortelini, bacon, Yakisoba, pågenlimpa, mjölk, iskaffe, chokladpudding, tvål, chips, Mer apelsin och svartvinbärs/hallondricka, pajer, pommes och glass. Efter det fick jag skjuts hem och efter det har jag inte gjort så mycket. Jag fick hjälp att bära in varor men de gick i princip med en gång. Jag satte igång radion, datorn och packade upp alla varor. Av någon anledning har inte Stamsite haft någon livestream idag vilket gjort mig lite rastlös. Däremot höll Nooshi tal i Almedalen och det kunde jag ju inte missa! Annars har jag inte gjort så mycket idag. Jag skrev ner den där artikeln om huset i Stjärnhov. För den som vill läsa den kan gå in i min blogg eller Facebook. Det kanske inte är det bästa jag skrivit. Men det är en bra hjälp för mig när jag vill fortsätta skriva i alla fall. Nu ska jag bara skriva ner anteckningarna jag skrev när jag gick skrivresponsen. Men det kommer mer! Vänta bara! Mer berättelsetexter; det känns som jag har några som väntar på att skrivas…

Syftet med denna intervju är att få fatt i missade pusselbitar. Jag kommer i princip inte ihåg någonting från Stjärnhov och hoppas mamma ska bidra med några tappade pusselbitar.

Mamma möter mig efter att jag klivit av bussen till Nyköping. Hennes hund är mycket glad att se mig, som vanligt, och vi går hem till henne. Jag försökte hjälpa henne så gott jag kunde med nypotatisen som skulle skalas. Jag gav upp efter ett tag eftersom jag är så dålig på att laga mat och satte på tv;n i stället. Efter ett tag ropade mamma att maten var klar. Det bjöds på potatisgratäng som värmdes i mikron, senapssill, nypotatis, halloumi, korv, matjessill, ägg, paprika och gurka. Mamma frågade lite om vilka frågor jag skulle ställa men jag sa att hon fick vänta. Vi åt mat och såg på tv. Sen stängde jag av tv;n och började ställa några frågor om den gård som jag inte har några minnen av:

Till att börja med; hur såg gården ut?

– Gården var sluttande eftersom den låg i en backe. Det växte mestadels fruktträd, förmodligen äpple, och förmodligen växte det vinbärsbuskar och rabarber där också. Det fanns också en stor altan. Gården köpte vi av Nina och Rikcky.

Och det här att ni hade ankor på gården; vad kom det ifrån?

– Det var inget speciellt egentligen. Det var bara under några veckor. Fick dem förmodligen på en marknad i Malmköping. Förmodligen åt räven upp dem efter ett tag.

Finns det något annat intressant att veta om huset?

– Nedanför huset bodde Roger och Camilla i ett rött hus (Roger är alltså min farbror men som tyvärr är död nu). Själva huset kallades Rosenhälla eftersom det låg på Rosenhällsvägen. Mårten byggde bastu i källaren i huset. Fanns garage på gården.

Jag tänker att vi tar frågor om huset lite längre fram.

Jag tog en paus. Det var inte alls som i Kättbo där vi hade haft får, getter, höns, kaniner, katt och en massa andra djur. Men det är i alla fall några djur. Och det är i alla fall en pusselbit. Jag fortsätter…

Och hur såg huset ut?

– Man kom in. Stor hall. På vänster sida fanns toalett. Om man gick till vänster så kom man till ett sovrum. Där det även fanns en dörr till en altan. Nästa dörr var vardagsrum och rakt fram kök. Till höger var det trappa upp och ner.

Hur såg övervåningen ut?

– Det var liten hall. Också ett sovrum till höger och rakt fram. Mer var det inte…

Och i källaren?

– Det var mest ett stort rum med pannrum. Inget speciellt. Och rakt fram bastun.

Jag tar en paus igen. Jag försöker jämföra med någonting men det går inte riktigt. Huset i Kättbo var helt annorlunda och huset i Bonäs ville jag helst inte tänka på. Men huset mamma flyttade till efteråt kommer jag däremot ihåg. Men det skriver jag nog om i en längre självbiografi i så fall. Jag fortsatte…

Vad jobbade du med?

– I Gnesta på äldreboende.

Och pappa?

– Förmodligen Kungsörnen. Var förmodligen där man jobbade under den tiden.

Jag höll tyst med. Fanns en massa jobb på den fabriken.

Var gick jag dagis?

– Du hade dagmamma och hon hette Maggan. Dagis gick du aldrig. Men gick en skola som kanske hette Stjärnhovsskolan?

En snabb googling visar att skolan heter Kvarnbackaskolan och är verksam än idag. En sista fråga hade jag innan jag var nöjd…

Hur såg ni på relationen mellan mig och Amanda?

– De var bara några som flyttade in i huset när vi flyttade därifrån. Man är inte ihop när man är så liten.

Utan att säga något höll jag med. Jag var verkligen liten då. Men efter den här intervjun så kan jag säga att jag fått de pusselbitar som jag behöver för att fortsätta skriva på min självbiografi. Det är dock osäkert om jag kommer fortsätta skriva på den. Så mycket kan hända på vägen och jag vet inte ens vad jag har gjort idag. Kanske krävs det också en intervju med pappa. Jag säger till i så fall. Men vad ska man säga om folk som väljer att bosätta i någon by någonstans? De lämnar ju något bakom sig och jag har varit i huset i Kättbo också och känt att alldeles för många minnen kommer upp på en gång. Jag hade önskat att det gick lite långsammare. Jag behöver inte se allt. Rummet jag växte upp i. Där jag upplevde femman, sexan och högstadiet i. Och allt vad det innebar med pubertet och ett liv där man försökte hitta ett liv som man kunde säga att man ville leva. Alltså gymnasievalet som blev naturguidesutbildningen och allt som följde med det. Slutligen måste jag väl sätta punkt på den här intervjun någon gång. Den kanske inte riktigt kan kallas reportage eftersom jag hade självbiografiska inslag i texten. Man ska ju kunna vara mer fri, men kanske inte riktigt så fri. Annars kommer jag fortsätta skriva polisnyheter som vanligt. Det gör jag alltid. Men jag kanske inte delar den på min vanliga profil på Facebook alltid. Det är ju trotts allt rätt allvarliga nyheter. Reportage skriver man inte hur som helst. Det vet ju jag. Men jag såg inget annat val när det fanns så mycket skriva. Efter denna intervju har jag insett att Stjärnhov inte bara är min barndomsby. Det är den by jag växte upp i.

Kasper Karlsson, han hette förut Rasmus och är utbildad inom journalistik i Brunnsvik, en nu nedlagd utbildning

Jag hade jobbat ett tag på Tonys pizza. Allt hade gått så bra. Jag hade bara vikt kartonger och diskat plåtar som arbetsuppgifter. Men nu skulle jag flytta. Jag hade varit på besök på en lägenhet i ett område som heter Brandholmen. Jag hade många saker att flytta och det var mycket att städa. Men jag fick mycket hjälp och plötsligt stod jag där i min nya lägenhet med mina nya nycklar. Och tänkte på när jag flyttade från Bonäs.

Också det hade varit rörigt. Jag hade så många banankartonger. Och jag visste inte riktigt i vilken ände jag skulle börja.

Jag hade bott hos mormor i nästan tre månader. Jag kan komma ihåg när pappa skulle komma och hämta mig och vi tappade släpkärran mitt i motorvägen. Panikartat satte pappa fast släpkärran igen och en lastbil körde förbi så jag trodde allt skulle vara över då. Men det var det inte. Och vi åkte till Nyköping. Hem till mamma.

Det var trångt med det funka. Om jag minns rätt så bodde jag med min lillebror Linus i ett rum. Jag hade inget jobb så jag fick gå till Arbetsförmedlingen något av det första jag gjorde. Men det var jag rätt van vid. Under en rätt lång period var jag arbetslös. Tills jag hittade praktikplatsen på Villan. Och Mariebergsgården.

Idag började dagen med att väckas av en skällande hund. Det var personalen som kom och skulle ge mig medicin. Och eftersom jag hade haft hunden hos mig över natten så skällde hon ut dem. Efteråt bäddade jag sängen och stängde av datorn. Sen kom mamma och hämtade mig så att jag fick skjuts till jobbet. Väl på jobbet bytte jag om och sen tog jag en frukost beståendes av macka med salami och gurka, yoghurt med puffar och müsli, äppeldricka, apelsin, vattenmelon och kaffe. Efter frukosten dammsög jag och när det var gjort så satt vi och väntade utanför lite grann, jag och en arbetskamrat. Vi kunde inte riktigt dammsuga hela än eftersom det fortfarande satt gäster i restaurangen. Men efter ett tag kunde vi det. Och efter det blev vi sittande för ett tag. Vi glömde nästan bort tiden. Mot slutet så slängde vi lite sopor i alla fall och sen skulle jag ta bussen till busstationen och till biblioteket. När jag hade gjort det så satt jag och sov i princip inne i biblioteket. Jag läste lite när jag orkade. Och vid halv tre åt jag min baguette. Jag hade tagit någon kaffe i kaffemaskinen inne på biblioteket också. Mot slutet så läste jag lite till. Jag gick genom stan och gick in i gallerian Västerport för att gå in till Pressbyrån och köpa mig en dricka och någon proteindricka. Sen tog jag bussen till Arnö där vi skulle knacka dörr. Jag var en timme tidig så jag kunde ringa mamma och läsa lite. Ibland önskar jag att hon kunde vara ett större stöd än hon är nu. Speciellt när man ska knacka dörr; det är så mycket man ska göra och hantera och jag vet inte om jag klarar det själv. Det är väl tur att man inte är själv då. Jag gick med en annan. Och när vi kom till en som pratade arabiska kom vi överens om att integrationen måste vara den viktigaste frågan det här valet. Att det finns flyers på arabiska till exempel. Just då fick vi använda google translate för att hon skulle förstå oss. Men jag misstänker att hemsidan i alla fall finns på flera språk. Annars vore det ju konstigt…

Mot slutet var jag riktigt trött. Som tur var fick jag skjuts hem. Där kunde jag sätta på radion och datorn igen. Och packa upp de få varor jag hade. Tog en Yakisoba-nudlar och lite chips. Så mycket mer har jag inte gjort idag. Jag skulle behöva skriva om de texter jag delat hittills. De som har varit del av min självbiografi. Det är i största delen utkast och ska behandlas som sådana. Det kommer nog krävas mycket redigeringsarbete för att få dem läsbara men jag tyckte jag fick till det rätt bra ändå. Om det finns något ni vill att jag ska skriva så får ni gärna säga till. Ni brukar annars vara rätt tysta så jag har rätt svårt att veta vad ni tycker. Om jag inte skriver om något jätteuppseendeväckande det vill säga. Då läser ni. Jag kan inte skriva jätteuppseendeväckande texter hela tiden. Däremot kan jag skriva intressanta texter. Och jag vill skriva intressanta texter. Så det kanske kommer något längre fram. Vi får se. Men tills dess får ni nöja er med det som finns. Jag är ju rätt ny trotts allt på att skriva längre texter…