För ett tag sedan sökte jag jobbet som värvare för Naturskyddsföreningen dit jag skickade detta lilla brev:

Hej!
Mitt namn är Rasmus Karlsson och är en arbetssökande ungdom på tjugotvå år. Jag söker ert jobb eftersom jag alltid känt att jag brunnit för miljö- och klimatfrågor och sett det som en självklarhet att kämpa för dessa frågor, bland annat för att jag själv åker kollektivt och gärna hade sett att fler gjorde det i detta län där körkort och bil ses som ett måste men där nästan ingen har råd med det.
För mig går miljö och välfärd hand i hand och jag anser att om det inte finns någon fungerande välfärd så minskar medvetenheten kring miljö- och klimatfrågorna vilket gör det viktigare att få folk medvetna om dessa frågor, vilket blivit viktigare än någonsin i en tid där klimatförändringarna börjat bli allt mer påtagliga och där storföretag gör allt för att pumpa upp den sista droppen olja som finns.
Mitt eget bidrag till miljön är som sagt att åka kollektivt, men även saker som att slå ängar och att ha djur som kalvar och får på ställen som hållit på att växa igen, även så kallade kulturmarker. Tyvärr har jag lämnat den biten nu, men jag planerar i alla fall för att fortsätta hålla på med slåtter och hässjning i framtiden!
Jag har även gått på Skattungekursen vars profil är ekologisk odling och hållbar livsföring. Det är först där jag verkligen känt att jag blivit riktigt medveten om miljöfrågor då det ofta diskuterades flitigt om alla möjliga små och stora ämnen här i världen. Jag fick lära mig att lyssna på andra och att själv ta plats när jag behöver det. Sen tillkom miljömedvetenheten på köpet då nästan alla som gick kursen kämpade för en bättre miljö på ett eller annat sätt!
För mig personligen inser jag att klimat- och miljöfrågor är komplicerade frågor och att det finns hundratals ämnen att ta upp inom de ämnena! Men jag anser att man får börja i det lilla och ta det människa för människa för att, i över huvudtaget ha någonstans att börja, eftersom jag anser att det blivit viktigare än någonsin att folk börjar bli medvetna om klimatförändringarna och det faktum att naturens resurser inte är oändliga.
Och då anser jag att det bästa man kan göra är att prata om det!
Med vänliga hälsningar
Rasmus Karlsson

Efter några veckor ringde de upp och berättade att jag var en av de starkaste kandidaterna eftersom det verkade som jag verkligen brann för miljöfrågor. Jag höll med och då frågade hon vad jag själv visste om Naturskyddsföreningen sen förut. Då pratade jag om alla kampanjer jag sett på Mora kulturhus där ett hade handlat om maten vi äter och ett annat som hade handlat om kläderna som vi har på oss och vad för kemikalier de besprutas med egentligen. Vi gick vidare i telefonintervjun och det verkade lovande för min egen del. Efter ett tag hade hon i alla fall bestämt sig för att jag var tillräckligt engagerad för jobbet och att vi i så fall skulle synas på gruppintervjun som skulle äga rum om någon vecka.

Under veckan som har gått så har jag varit på denna gruppintervju! Jag har även gått en utbildning i vad Naturskyddsföreningen är för förening och fått en betydligt bättre insikt i hur mycket kvar det finns att göra! Det kan handla om alltifrån överfiske till att skydda de sista naturområdena som finns kvar i Sverige! För min egen del så har miljö och politik alltid hört ihop! Och så är det ju även för Naturskyddsföreningen, som är en demokratisk förening som gör allt för att skapa opinion och som gjort det ända sedan föreningen startades för över hundra år sedan!

Nu är jag en sådan som kommer gå dörr till dörr för att värva månadsgivare! Och jag lovar: Det kommer inte bli farligare än att någon hundring i månaden kommer gå till vårat arbete för miljön och en mer hållbar framtid!

Jag menar; vad är alternativet? Om vi inte gör någonting så kommer ju storföretagen fortsätta få bestämma! Och vad blir då kvar av vår lilla planet? Jag har haft allt för många mardrömmar om det scenariot…