Så här dagen efter är det nog många som är bakfulla. Jag vet hur det känns; man är mitt uppe i stundens hetta och bryr sig inte om vad någon annan känner. Men det finns andra personer också som måste tas omhand om. Det kan inte va så att vi dricker oss så redlöst fulla att vi glömmer bort att ta hand om varandra. På något sätt får jag flashbacks från när jag själv festade i Brunnsvik. På något sätt har jag försökt beskriva den känslan. Att vara så full att man åker på en bakfylla. Och i den här bakfyllan så rubbas allt och man får uppleva saker som man inte upplevt på länge. Allt för att man gick hem lite tidigare från festen. Men jag är väl egentligen inte emot själva drickandet i sig. Utan beteendet som kommer sen. Man är inte riktigt sig själv. Man är högljudd och störig. Och man är framförallt väldigt, väldigt full…