Något på din ”att göra-lista” som aldrig blir gjort.
WordPress undrar om det finns något på min ”att göra”- lista som aldrig blir gjort. Räknas att skriva en bok?
Jag har tyvärr ingen uppgift att gå efter idag. Så jag får skriva om något annat. Kanske om en bild från Kättbo? Eller så skriver jag bara hur jag mår. Jag mår bra. Jag har inte gjort så mycket idag. Spelat lite minecraft. Sett på Peltsis vildmark. Vad mer finns det att göra? Så klart kan man skriva om Kättbo. Det kan man väl alltid göra. Jag bodde ju där i fem år trotts allt. Men vad som hände där och vad jag gjorde där har jag svårare att komma ihåg. Efter Kättbo började jag Naturguidesutbildningen. Och efter Naturguidesutbildningen började jag i Brunnsvik. Vad exakt försöker jag komma ihåg från det här stora området? De röda byggnaderna. Våra hem som också var våra internat. Mitt internat hette Folkhemmet. Där bodde jag en gång när mitt liv var som mörkast. Och mitt liv försökte jag göra något med när jag bodde i Brunnsvik. Jag försökte komma på vad jag ville skriva. Fast det egentligen var en ändlös jakt på inspiration. Ett jagande utan slut. Kan jag känna så här tio år efteråt att jag hittat det jag sökte efter? Nej det kan jag nog inte. Och inte kommer jag göra det den närmaste tiden heller om jag inte kommer på vad jag vill skriva om. Det finns olika platser i Brunnsvik som jag känner behöver beskrivas. Berättas om. Först då har jag kommit någonstans på min eviga jag efter något att skriva om…
Det här var helt klart det intressantaste avsnittet. Peltsi fick lov att åka flygplan till andra sidan Ryssland för att få se Kamtjaka, björnar och vulkaner. Men det var inte bara lätt. Till exempel fick Peltsi problem när han skulle fira ner sig för en glaciär. Men det kompenserade väl han med att klättra upp på någon stor vulkan i stället. Och björnar fick de se på håll. För varje avsnitt bli jag bara mer och mer sugen på att själv ge mig ut. Vad skulle krävas för att jag skulle kunna ge mig ut då? Rätt utrustning. Jag kan inte komma ihåg så mycket hur det var i Älvdalen där jag gick Naturguidesutbildningen men om det är något ställe som jag ska hämta information ifrån så är det där. Planerandet är nog väldigt viktigt också. Utan planerandet så är det som att orientera utan kompass och då kan man ju hamna lite var som helst…
Skriv om din första dator.
WordPress vill att jag skriver om min första dator. Det var en laptop. Jag kan minnas hur jag hade den i Brunnsvik. Jag vet inte om samhället blivit nazistiskt men det känns minst sagt olustigt. Att de enda jag ser är manliga personal. Att de ser så naturligt på att de kan komma hit. Vad ska jag säga liksom? De kommer ju hit varje dag. Men det är svårt att komma med kritik till personalen. Just för att de kommer varje dag. Men jag vet inte vad jag ska göra åt det. Jag får väl försöka leva med det bäst jag kan. Men när det kommer till min dator så hade jag länge en och samma dator. Med tiden blev den gammal och jag fick skaffa en ny. Ett ljus hade bränt skärmen i mitten och jag fick spara över alla mina texter på ett USB-minne. Sedan dess har jag nästan alltid mina texter på ett USB-minne. På det sättet sparas de alltid om datorn går sönder…
Vad är du är mest rädd för att göra? Vad skulle krävas för att få dig att göra det?
WordPress frågar vad jag är mest rädd för att göra. Och vad som skulle krävas för att jag skulle göra det. Rent spontant tänker jag på bungyjump och fallskärmshopp. Jag skulle väl bara behöva övertalas för att göra det. En gång i tiden fick jag repellera ner från en bro när jag gick Naturguidesutbildningen. Jag kan sakna den tiden. Livet var lättare då…