Idag började jag dagen med att bädda sängen och ta medicin. Jag stängde av radion och gick till bussen som tog mig till busstationen. Väl där tog jag bussen till Gripenskolan och till min glädje såg jag att de nazistiska klistermärkena var borta. Jag förutom på ett ställe då som jag fick lov att fota och lägga upp på Instagram som bildbevis. Jag kom i alla fall till jobbet och möttes av Tony i stället för Nadja. Nadja skulle tydligen göra något så hon kunde inte komma idag. Men det gjorde inget eftersom vi hade saker att göra ändå. Jag tog en frukost beståendes av macka med salami och gurka, yoghurt med puffar och müsli, äppeldricka, apelsin, vattenmelon och kaffe. Efter frukosten så dammsög jag och jag gjorde det så mycket att Tony fick lov att ta över sen. Jag hann läsa lite till ur Marcus Birros Släng alla kartor och det verkar som han strulat till det med flickvännen. Jag hann prata lite med Tony och Mattias. Prata om spel man spelade när man var liten. När man åkte Finlandsbåt. Jag spelade så många spel! Spel som jag inte kommer ihåg namnet på nu. Men som satt sig som en sticka i minnesbanken. Jag berättade att jag ville ha Croc. Jag berättade också att Toto skulle komma till Sverige. Och att jag var sugen att gå på det. Vi pratade även lite om Marcus Birro. Om att han hade varit med om mycket. Sen fick jag lov att gå. Bussen gick halv tolv och jag skulle hinna handla också. Jag handlade baguette, någon snabbmat jag inte kommer ihåg namnet på, mjölk, rapsolja, pajer, chips, Mer svartvinbärs/hallon- och pärondricka och choklade. Sen åkte jag hem. Det blev inget Ung Vänster-möte idag. Jag hade ett samtal med en vänsterkamrat som pratade om att jag var för gammal för Ung vänster. Så jag vet inte hur det har gått. Om det har varit möte eller inte. Jag har varit med om något liknande förut dock. När en från Vänsterpartiet ringde och sa att jag måste ta bort ett helt inlägg om ett möte. Det var lite extremt. Och det kan jag inte förstå. Varför man ringer och ber en att göra det. Men det är som den här kulturen fortsatt. I slutändan brukar saker lösa sig ändå men jag är osäker på om det gör det. Vi har ju ett rätt låst läge nationellt också. Men att man lokalt ber en ta ner ett helt inlägg kan jag inte förstå. Är det jobbigt att läsa om egna beslut som tagits? För; nu är vi ju i opposition. Vi får inte mycket gjort där. Och vi kunde ha varit ett starkt Ung vänster men jag vet inte hur det blev med det heller. Imorgon då så var planen att vi skulle göra något för barnen i Gaza. Jag tror inte att jag kommer orka det dock. Jag orkar nog inte göra mycket i över huvud taget den här helgen. Jag har upptäckt att jag har mycket att läsa. Förutom Marcus Birros Släng alla kartor så har jag tidningarna Skriva som jag behöver läsa. Och det är mycket att ta sig igenom men det är bra att jag börjat i alla fall…

För mina drömmar har revor i verkligheten. Det är som papper som svajar i vinden. Det gick sönder någon gång när jag mådde som sämst. Vilket är rätt sällan nu för tiden. Jag kan inte ens minnas när jag mådde ens lite dåligt. Och det är väl något bra? Eller? Sen borde jag skriva mer om andra saker. Som jag inte skrivit om på länge. Men det är väl bara att börja igen? Eller hur? Jag försöker intala mig det. Jag försöker intala mig att jag visst kan skriva. Spelar ingen roll om det är kort eller långt; bara det är något. Så jag skriver och jag skriver så att ni ska tycka om det…