Idag började jag dagen med att göra mig ett par Runda björn-mackor, pulverkaffe och se på när UFOsxm spelade minecraft. Jag såg dock inte klart video och jag har en massa videoklipp från både UFOsxm och Inga konstigheter att se färdigt på. Efteråt gjorde jag mig en Varma koppen grönsak, spelade lite minecraft och gick till bussen. Och på busshållplatsen satt några tjejer. Så jag vet att de finns. I alla fall. Turen till busstation var inte trång men turen till Spindelplan var det. Jag fick lov att sitta baklänges om jag ville sitta i över huvud taget. Efter ett tag blev dock ett säte ledigt så jag kunde sitta framlänges igen. Vilket jag också gjorde. Resten av vägen hände det inte så mycket annat. Det var mer väntetid. Och väl på jobbet var det bara att byta om. Vi skulle klippa och trimma gräs idag. Jag hann knappt gå in förrän vi skulle ut igen. Jag kände på mig, redan då, att något bubblade under ytan. Men jag kunde inte förbereda mig på det jag skulle vara med om efter jobbet. Jag trodde ju att allt var som vanligt. Att ingen var arg på mig. Och därför gjorde jag arbetsuppgifterna som vanligt också. Idag var det mest att trimma gräs som skulle göras och jag trimmade en massa gräs. Jag kunde känna motorn mullra på bakom mig medan jag trimmade gräset. Finslipade gräskanterna. Jag trivdes som fisken i vattnet. Selen var kanske lite obekvämt inställd. Först trimmade jag men sedan trimmade den här personen som skulle skälla ut mig senare. Hon trimmade rätt mycket men jag kunde ta över sen när jag kände att jag ville trimma lite längs med husväggen och mellan buskarna. När vi var färdiga med trimmandet och gräsklippandet så var det dags att göra rent trimmern och gräsklipparen genom att spola vatten på dem. Det luktade bensin i garaget. Jag har alltid tyckt om lukten av bensin. Jag vet inte varför men det är ingen lukt jag finner obehaglig i alla fall. När vi hade duschat färdigt gräsklipparen och trimmern så gick vi tillbaka till arbetslokalen. Det var ungefär då som jag blev utskälld. Eller först nämnde hon något om att jag borde kunna ha journalistikmöten oavsett vad Chrille tyckte om det. Jag tror jag hade bytt om innan jag fortsatte debattera med henne. Jag kom in på det här att jag hade blivit utskälld av chefen för att jag bjudit ut en personal på dejt. Jag fick inte intrycket av att hon ångrade det hon uttryckt utan fortsatte skälla ut mig för att jag bjudit ut en personal på dejt. Man skulle inte göra sådant, sa hon. Eller kanske inte precis så utan mer ”man får inte ha en relation med personalen”. Jag skulle i alla fall fortsätta skämmas. Enligt henne. För att jag hängde ut personer på sociala medier. Och för att jag hängde ut chefen på sociala medier. Tydligen så träffade hon chefen varje torsdag sa hon och jag kan inte annat än känna att hon favoriserar vissa personer. Jag ska ju träffa chefen på torsdag. Då kommer jag ställa henne mot väggen. Favoriserar du vissa personer? Och tycker du verkligen att man inte får ha någon relation med personalen? Kan ge en massa exempel på när det inte var tillåtet att ha relation med personalen. Som trettiotalets Tyskland till exempel. Folk skulle bara göra sitt jobb och så blev det så fel. Så oerhört fel. Ett helt folk avrättades. Är det verkligen det vi vill sikta på? Folkmord? Hon fortsatte mässa att jag borde skämmas och att man inte får ha relation med personalen. Att skälla ut en random person på det viset? Är det inte lite SD-stajl på det? Jag vet inte vad hon fick luft ifrån men jag fick i alla fall ont i magen. Mådde inge bra. Det kom en till person dit men hon visste ju inte vad som försigick. Att jag precis blivit utskälld. Det är inte det att jag blivit utskälld som är så jobbigt utan det faktum att det tar sikte på en så personlig sida av en själv. Ens sexliv. Som är obefintligt. I alla fall hittills. Varför får man inte fråga ut en personal på dejt för? Vad är det jag gjort för fel? Jag tyckte inte det var själva utskällningen som var jobbig utan det faktum att jag inte får ha en relation. De sa ju det rakt ut! Att jag inte får ha en relation. Alltihop tedde sig mycket märkligt och bisarrt. Så till något annat då; jag ringde mamma och hon sa att hon befann sig i tvättstugan men att hon kunde börja gå till mig. Jag började gå mot henne efter ett tag och kom väl ungefär till bron när jag mötte på henne och hunden Bella. Tydligen ska vi ha en vikarie på onsdag förresten. Kommer hon fortsätta skälla ut mig då? För att jag har känslor? Det finns ju inget sätt att försvara sig heller. Mer än att säga att man inte tänker skämmas. För jag tänker inte skämmas. Jag har inte gjort något fel. I alla fall gick vi hem till mamma och hon lagade till potatismos, köttbullar, korv och grönsaker. På tv sände de Bäst när det gäller och Drömslottet som var mycket intressant. Till efterrätt fick vi lite pulverkaffe och glass. Mamma skulle klippa klorna på Bella så hon ville komma iväg före fem då de stänger. Hon skulle bara sätta in en till tvättmaskin så jag fick gå till affären och handla så kunde hon möta upp mig där sa hon. På ICA knuten handlade jag mjölk, bregott, chips, Mer apelsindricka, aloe vera-dricka och glass. Efter det åkte vi till Arken Zoo och klippte klorna och vi köpte även lite nya grejer som tandborstar till hunden Bella och en krok man kunde skruva ner i marken så att hunden kunde springa mer utanför huset. Efter Arken Zoo så ville jag till Lager 157 och köpa lite t-shirts och till Blomsterlandet och köpa ett stort insektshotell. Vi kollade även på hylla och vattenbad att ha ute på balkongen men köpte inget den här gången. Det var nog så mycket att köpa det stora insektshotellet. Och vi åkte hem till mig där jag satte på radion, datorn och packade upp alla varor. Vi vattnade alla växter, både inomhus, på balkongen och i pallkragen. Så det blev en hel del vattnat. Och att bära vattenkannan och dunken med vatten lär ge mycket muskler. Det hoppas jag i alla fall. Imorgon är planen att mamma och jag ska åka till polisen. Hon har fått papperna med utskriften av kontoutdragen på Swedbank så de ska vi väl ge till polisen också. Men det lär väl bli en till polisanmälan. Och efter det förhoppningsvis lite fika på något kafé. Klockan elva åker vi. Och på onsdag kommer jag möta den här personen som skällde ut mig. Jag tänker inte skämmas. Jag tänker inte det. Jag har inte gjort det. Den här personens vredesutbrott är ett tecken på hens egna misslyckanden och det borde inte behöva drabba andra. Speciellt inte mig. Så vad ska jag säga till chefen när hon kommer på torsdag då? En grej jag sagt är att hon inte ska ta sitt jobb för seriöst och gör precis tvärtom. Personligen önskar jag att vi hade haft en annan chef. Jag tycker inte att man ska favorisera personer som hon har gjort. Och en chef är ju ingen psykolog heller. Tydligen hade hon agerat psykolog åt den här personen varje torsdag vilket jag inte tycker är bra. Helst hade jag väl velat att den här personen hade flyttat. Jag orkar inte med de här utskällningarna längre. Och hon sa ju det att hon visste ju att jag var rädd för henne. Men då behöver hon ju inte bekräfta det genom att göra mig ännu mer rädd för henne genom att skälla ut mig så där. Jag, personligen, tycker inte att man ska bete sig så där. Men hur ska jag klara av att gå till jobbet på onsdag? Det är som varje annan dag att det bara är att göra det. Men att skälla ut mig så där var märkligt. Bisarrt. Konstigt. Kommer hon fortsätta skälla ut mig så där? Eller ska vi bara jobba som om inget hänt? På torsdag ska jag i alla fall ha möte med chefen. Ni får önska mig lycka till på det mötet!
Uncategorized
Ute på djupt vatten
Han trampade vatten. Det var så djupt vatten där han var. Han kunde inte nå botten och han var rädd att han skulle drunkna där han var. Han fortsatte att trampa vatten. Han tog det i omgångar. Trampade hårdare ett tag. Tog luft och sjönk ner i vattnet. Om det nu var så det gick till. Det var väl mer att han var ovanför vattenytan hela tiden. Men han började sjunka. Det började han. Och han visste inte hur han skulle fortsätta ha huvudet ovanför vattnet. Inte när orken i hans ben började tryta. Desperat insåg han att han inte längre hade någon ork i ben och tog sitt sista andetag innan han sjönk ner i vattnet. Och han sjönk och sjönk. Ner i mörkret. Han kunde inte se någonting. Det var totalt becksvart i vattnet. Men det var någonting. Var det ett solsken? Som lös där nerifrån vattnet? Plötsligt fanns det inget vatten längre. Plötsligt låg han på blöt jord. Och ovanför honom lös solen. Ovanför honom kunde han se grässtråna sträcka sig mot skyn. Och han insåg att han inte behövde vara rädd för att drunkna längre. Han var räddad av någon slags kraft som han inte riktigt kunde ha kontroll över. Den undermedvetna kraften…
Dagboksanteckning den 1/6 – 2024
Idag började jag dagen med att göra mig ett par Runda björnen-mackor och pulverkaffe. Jag väcktes av att min lillebror ringde mig. Han kunde komma och hämta mig sa han. Men det skulle ta en halvtimme för han skulle handla eller liknande. Jag hann i alla fall se färdigt ett avsnitt av Inga konstigheter, se lite av UFOsxms video men inte hela och spela lite minecraft. Jag hade tänkt sitta ute på balkongen i solen men kände inte att jag hann det. När lillebror kom så hade jag hunnit äta frukosten och bädda sängen. Jag lät datorn och radion stå på. Jag skulle inte vara borta så länge ändå tänkte jag. Jag var bjuden på grillning hemma hos mamma. Och fick skjuts av lillebror dit. Hans bil hade tydligen gått sönder. Så han hade fullt upp med att laga den och köpa delar till den. Själv låg jag på ett liggunderlag ute med hunden Bella. Efter ett tag satte vi igång grillen då vi hade haft i kol och tändvätska i den. Köttet hade varit rätt fruset i början men var nu lätt att grilla. Inne i lägenheten lagades skivad potatis i ugn och sallad som jag hade hjälpt att plocka bladen till. Det var i alla fall mycket gott med bearnaisesås. Efter maten åkte vi till ICA knuten där jag handlade apelsin, mjölk, chips, Mer pärondricka, aloe vera-dricka och glass som jag inte ätit än. Vet inte när jag ska göra det heller för vill inte lägga på mig mer än nödvändigt. Och mamma tankade. Efter ICA knuten åkte vi till mitt jobb då vi skulle vattna mina pumpaplantor. Jag trodde att jag hade tagit död på mina plantor eftersom jag inte kunnat vattna dem då jag varit borta. Men de växte och trivdes. Och de fick en hel dunk vatten vattnade på sig. Det är nog ingen risk att de torkar ut nu i alla fall. Och efter jobbet åkte vi hem till mig. Där vi hade en hel del att göra. Till att börja med flyttade vi på grejer på balkongen så att vi kunde dammsuga där. Efter det moppade vi där och vattnade eventuellt lite växter när vi ändå höll på. Vi skulle lägga ut den andra mattan på balkongen men kunde inte göra det än eftersom det var blött där. Jag har för mig att jag plockade en gräslöksplanta från jobbet åt mamma också. Och hon fick en jordgubbsplanta från min balkong. Men den glömde hon ta med. Efter att vi dammsugit och moppat balkongen så tog jag en trasa och gjorde lite rent i min hörna här i mitt sovrum. Det brukar bli rätt dammigt här och det blev det den här gången också. Efter det tog vi gödsel och vattenkannan till mitt land som jag har bakom huset. Det ser ut som vattenmelonerna och bondbönorna börjar titta upp vilket jag är väldigt exalterad över. Det blev i alla fall två vattenkannor på landet och vi bestämde oss för att åka och bada trotts att klockan var fem. Vi skulle panta också så vi tog med all pant men bestämde oss för att göra det efteråt. På vägen till Oxelösund stannade vi till lite snabbt på McDonalds och köpte oss varsin mangomilkshake. Efter det åkte vi till Jogersö där jag tog årets första dopp. Jag vet ju hur man krålar och så men det var ändå jobbigt. Jag märkte hur otränad jag var. Eller så har jag bara gjort så mycket idag att jag blivit trött av det. Jag tog två vändor i alla fall i vattnet med obestämt avstånd. Det är något med vatten också som känns väldigt ursprungligt. Väldigt grundläggande. Kanske det är något jag ska lägga in i berättelsen? Det här svarta bottenlösa vattnet. Och den där känslan av att inte ha något att stå på. En känsla som kan bli ren desperation. Jag tror jag får återkomma till det i så fall för jag har haft så svårt att skriva i övrigt. Efter badet drack vi upp våra milkshakes och kaffe som vi hade med oss. Och efter det åkte vi hem till mig. Men först skulle vi panta. Jag sa det att min drömsemester nog skulle vara i Cypern eller Grekland. Men det kändes det inte som mamma brydde sig så mycket om. Eller så kanske det var opassande att prata om resmål man drömde om när man pantade. Jag kommer i alla fall fortsätta drömma om det. Förresten pratade mamma med de boende som var utomhus och gjorde något med håret. Tydligen kom de från Uganda så det kanske skulle kunna vara ännu ett resmål på listan? Den börjar bli rätt lång nu. Jag skulle vilja göra någonting innan jag dör. Innan jag drunknar…
Efter att vi pantat och tagit ut pengar som blev ungefär sextiosex kronor så åkte vi hem till mig och det enda som var kvar att göra var att ta in vattenkannan och hon hämtade hem sin jordgubbsplanta. Sen var jag rätt trött på att ha mamma hemma hos mig så hon fick åka hem till sig. Jag är också rätt trött på att se personal men där vet jag inte vad jag ska göra. Jag har alltså fortfarande inte hittat någon att dela mitt liv med. Det känns rätt trögt just nu. Som att man befinner sig i något segt gummi av något slag. Och man undrar om det verkligen ska ta så här lång tid att hitta någon att dela sitt liv med. Så tillbaka till det här vattnet; hur tänker jag mig att det ska utspela sig? Ska han vara nära på att drunkna? Är det den känslan jag söker efter? Just nu skulle jag nog vilja göra annat dock. Jag har fastnat rätt mycket för Inga konstigheter med Figgehn. Det var alltså innan han fick cancer. Men jag borde också se färdigt videoklippet av UFOsxm. Och ett videoklipp om SpaceX av Whataboutit. Förresten verkar det som de ska skjuta upp sin starship den femte juni vilket jag är väldigt exalterad över. I övrigt törstar jag efter serier och filmer så jag vill ha era tips på era bästa serier och filmer. Vad som helst går bra så länge det inte är allt för grovt eller våldsförhärliggande. Och läsa borde jag göra också. Alejandro och tidningen Skriva…
Stöld i Oxelösund
Stöld, Oxelösund
För grov stöld man i 50-årsåldern utsatt. Klockan 19:19 larmades polis till centrala Oxelösund med anledning av att en man i 50-årsåldern utsatts för en grov stöld utomhus. Dykt upp ska en maskerad och okänd gärningsman ha och ryckt en påse ur handen på målsägande och därefter försvunnit till fots. Målsägandes tillhörigheter fanns i påsen. På plats har polis varit, sökt igenom områden, samt kontrollerat personer av intresse. Men i nuläget har ingen gripits. Fysiskt skadades ingen person i samband med händelsen och inget hot, tillhygge eller våld ska ha använts i samband med stölden.
Källa: Polisen.se
Dagboksanteckning den 31/5 – 2024
Idag började jag dagen med att göra mig ett par Runda björnen-mackor, pulverkaffe och se något videoklipp av UFOsxm. Jag har inte sett färdigt det men har väl tänkt att jag ska fortsätta se det snart. Jag har också sett att det kommit ut ett nytt videoklipp av Whataboutit så det kanske jag ser snart. Jag gick upp klockan åtta för jag skulle till hamnen vid tio. För att ta mig dit så tog jag cykeln. Och jag var väl där ungefär tio minuter i tio. I alla fall skulle vi spela kubb. Spindelplan mot City gross. Och vi i Spindelplan vann alla gångerna, vilket var tre. Efteråt åt vi nere på hamnen. Jag tog kebabtallrik. Jag frågade varför vi inte åt på det andra stället och fick till svar att det var väldigt dyrt där. En maträtt kostar 225 kronor. Jag hade i alla fall velat äta där någon gång. Och jag tänkte på att, medan vi stod och spelade kubb, så kom det flera killar som kommenterade att de hejade på Djurgården eller skulle fiska. Kändes minst sagt olustigt i alla fall. Och när jag skulle cykla därifrån så såg jag några affischer av Vänsterpartiet nerrivna. Det var efter att jag sagt hej då till Patrik och alla andra. Känns som att vara vänster blivit mycket svårare. Vad är nästa steg liksom? Koncentrationsläger? I alla fall cyklade jag till affären och handlade mjölk, pajer, matlåda, oliver, Mer pärondricka, aloe vera-dricka, chips, choklad och glass. Så här efteråt känns det väl som det hade varit bra med en frukt. Men det är väl lätt att vara efterklok. Väskan blev fullproppad och tung att cykla hem med. Och cykla hem gjorde jag. Väl hemma så satte jag på radion, satte på datorn och packade upp mina varor. Jag tog en kalldusch och satt väl mest ute på balkongen efter det. Har surfat på Facebook, Instagram och Tik tok. Har kört en speedrun av värld två. Har också kört parkourrace av värld ett. Jag håller också på att se färdigt videon av UFOsxm och en random video av Inga konstigheter med Figgehn. När han ännu var levande. Jag kan inte fatta att han ska gå bort i cancer. Jag kan inte fatta det. Men livet måste ju gå vidare. Man kan inte gå runt och vara nedstämd hela tiden. Om man hade varit det så hade man inte fått mycket gjort i livet. Och jag vill ju helst få något gjort i livet. Sen undrar jag hur det går med skrivandet egentligen. Just nu känns det bara som jag hittar på en massa saker. Vilket man i å för sig ska göra när man skriver. Men det känns som ingen har skrivit något sådant här tidigare. Hur ska jag bryta mig igenom? Funderar också på att läsa boken Alejandro och tidningen Skriva. Men jag kommer tillbaka till det här vad jag skriver om just nu. Jag tror jag skriver om Brunnsvik och röda byggnader. Det känns inte som jag kommer något längre om inte något dramatiskt händer. Att skriva om drömmar ska ju annars vara lätt. Man skapar världen medan man skriver. Men vad ska jag skriva medan han är i Brunnsvik? Ska det bli en jordbävning? Översvämning? Snöstorm? Regn? Hagel? Eftersom jag hade en snöstorm i början av berättelsen kanske en snöstorm hade passat bäst. Det är ett ständigt experimenterande. Och när han går igenom isen kanske han upptäcker något nytt? Som högstadiet? Hur skulle det te sig att besöka det efter alla dessa år? Eller så hamnar han på ett annat ställe som är ett ställe han tänkt väldigt mycket på. Eller så hamnar jag på Tonys pizza igen. Det tänker jag väldigt mycket på. Förresten. Hur det blev med det jobbet. På Tonys pizza. Det är som det inte hänt. Allt som jag gjort där. Alla plåtar jag diskat och kartonger jag vikt. Jag tycker det är orättvist. Men vad ska jag göra? Men nu skulle jag skriva om vad jag ska skriva härnäst. Och om jag ska ärlig så vet jag inte vad jag ska skriva härnäst. Synopsis ska ju i annat fall vara lätt att skriva. Men jag har inte hört någon skrivande person nämna synopsisen som en viktig del av skrivandeprocessen. Så var det i alla fall när jag gick i Brunnsvik. Utbildningen blev ju så trasig. Kanske att jag känner den här trasigheten inom mig fortfarande? Den gör mina tankar röriga och obegripliga. Obegripliga brukar ju förresten drömmar ofta verka. Så det kanske inte är så konstigt att jag inte får ihop det när jag ska skriva om drömmar. Men vad ska jag skriva om Brunnsvik? Kanske att jag inte ska skriva om Brunnsvik? Men vad ska jag göra av den text jag skrivit om Brunnsvik i så fall? Ska jag bara slänga den? Det vill jag inte göra. Kanske ska jag dela en liten del av berättelsen till er. En del som säger väldigt mycket om berättelsen? Jag är osäker vilken del jag ska dela men jag kan fundera på det…