Huset vi bodde i hade en hall, ett kök med matsal, ett rum för mig, ett rum för min storebror och ett vardagsrum. Vi hade en ödla som hette Findus. Om dagarna gick jag hos någon dagmamma någonstans. Det var så länge sen att jag knappt kommer ihåg vad vi gjorde där men jag kommer ihåg att jag utvecklade en rädsla för katter när jag var där då en katt hade rivit mig. Vi var på två olika ställen med dagmammor. Jag lärde mig cykla väldigt tidigt. Det var kul att cykla i Stjärnhovs natur. När jag började ettan så brukade jag gå till skolan som fanns i Stjärnhov. Den var samma för alla barn som gick där. Där var det mycket lek och på skolgården fanns en konstig klätterställning som såg ut som två ansikten. Jag kan komma ihåg att vi hade en vattenleksak också som vattnet kunde åka igenom. Ute i skogen fanns en hinderbana med däck men vi byggde mest kojar när vi var ute i skogen. Jag hade några kompisar men när vi skulle flytta till Nyköping tappade vi kontakten helt. Jag har för mig att en kompis hette Emil och att det var med honom som jag hade börjat berätta berättelser. Om ett tom mörkt universum med en annan planet som det bodde några andra på. Eller hur den nu gick till. Jag kunde inte riktigt minnas. Vad jag däremot kan minnas är när vi var ute och hur högt gräset var. Det var fortfarande i Stjärnhov. Och sedan flyttade vi. Det är ungefär så mycket jag minns av stjärnhov för tillfället…

För ett litet tag föll jag och sedan befann jag mig på en lite fuktig asfaltgata. Det var som jag hade legat där hela tiden. Men allt som jag varit med om då? De oändliga gräsmarkerna, den mörka skogen, den övergivna fäboden, den tätbevuxna skogen och allt annat som jag fick vara med om efter det? Hade inte det hänt? Just där och då kunde jag bara tänka på det där ansiktet på mitt yngre jag som hade skrikit rakt ut och därmed fått isen under oss att spricka så att jag började falla och kort därefter hamna på den här asfaltsvägen. Jag ville inte att det skulle va över. Jag ville fortsätta ett litet tag till. Men samtidigt kände jag att jag nog var rätt nöjd med resande nu. Just nu ville jag bara vara närvarande på skolan här i Brunnsvik. Så jag reste mig upp och gick in i internatet, gick upp för trapporna, gick genom korridoren och gick till mitt rum i slutet av korridoren. Jag gick in i mitt eget rum med de regnbågsfärgade gardinerna och gick och la mig. Jag kunde känna hur värmen sakta återgick till alla mina kroppsdelar. Kunde känna hur jag svävade iväg och jag kunde inte längre kontrollera var jag svävade iväg. Jag fick bara acceptera att jag inte längre kunde kontrollera drömmarna. Kontrollera svävandet. Kontrollera flödet. Och en dag skulle jag tillbaka i det men den dagen var inte idag. Idag skulle jag bara sova och jag skulle sova djupt…

WordPress undrar vad som ger mig riktning i livet. Jag vet inte riktigt. Det är väl olika varje dag. Kanske det är jobbet eller kanske är det helgen. Nu när det är helg så vill jag bara läsa dock. Det är min riktning i livet. Varken mer eller mindre…

En uppdatering om den vapenbekläda personen i Nyköping

In till förhör hämtades flera personer. Gripen för händelsen är i nuläget ingen. En mopedist som sattes i samband med händelsen stoppades offensivt då han inte stannade på polismans tecken. Mopeden togs i beslag men efter undersökningsåtgärder stod det klart att föraren inte var inblandad i den allvarliga händelsen.

Källa: Polisen.se

Idag började jag dagen med att göra mig ett par Runda björn-mackor, pulverkaffe och spela minecraft. Efter det gjorde jag en Varma koppen grönsakssmak och spelade lite mer minecraft innan det var dags att gå till bussen. Det var rätt många som skulle med bussen har jag för mig. Men jag hittade mig en plats i alla fall. Och väl på Spindelplan så satt alla mina arbetskamrater ute. De satt ute i solen och det gjorde också jag till slut. Det var så många intryck att jag hade svårt att ta in alltihopa men jag gjorde mitt bästa. Hunden Bosse var med på jobbet också och ganska snart efter att jag hade kommit så skulle vi ut på promenad. På vägen tog jag en massa kort eftersom det var så otroligt grönt ute. Och det var gult, vitt och blått också. Jag tog kort på träden. Och på vattnet. Och vi tog en extra lång runda. Väl tillbaka igen så satt vi mest där och gjorde ingenting. Efter ett tag, som kändes som en evighet, så sa Patrik att jag fick gå så då gjorde jag också det. Jag gick inte till mamma eftersom hon skulle jobba natt och jag är inte så säker på att jag kunde komma på måndagen heller då hon skulle göra något då också. I stället gick jag till ICA knuten och jag handlade frukt som mandariner och päron, mjölk, onion rings, chips med salt och vinäger-smak, Mer pärondricka, pajer, matlåda, choklad och glass. Kort efteråt så betalade och gick till bussen och jag funderade på om jag skulle gena men beslutade mig för att vara laglig och över på övergångsstället. Jag hann ändå med bussen. Både till busstationen och Brandholmen. Väl hemma så packade jag upp allting som jag hade köpt. Jag satte på radion och datorn och när personalen kom så trodde jag att jag skulle få lov att laga mat men han sa att det gick bra att jag värmde på en paj. Så då gjorde jag också det. Jag kommer inte ihåg vad vi pratade om men det spelar heller ingen roll. När jag hade ätit färdigt och druckit upp min aloe vera-dricka så var det dags för parkourrace. Det gick hyfsat bra för mig. Jag kom i mål i alla fall. Flera gånger försökte jag skriva klart den här dagboksanteckningen igår men jag var för trött för att göra det. En annan nyhet jag skulle skriva om var Vapenlagen i Nyköping. Den hann jag bara börja på innan jag somnade. Men jag tittade i alla fall klart på streamen. Jag körde också något event på 90gq open. Det var någonstans efter det som jag hade svårt att hålla mig vaken. Jag hade fått medicin av personalen också. Men mycket mer än det minns jag inte. Jag hade kunnat skriva om det i en separat text men nu när jag ändå håller på så tänker jag att jag kan skriva om det nu i stället. Jag hade några riktigt surrealistiska drömmar. Något om höghus och kanske att de befann sig i Brandkärr? Jag tänkte att de var viktiga att komma ihåg men nu gör jag inte det ändå. Så kanske jag kommer göra det senare? I vilket fall som helst vill jag skriva om drömmar. Det känns som något lagades i natt när jag drömde. Som att något var trasigt men nu hade blivit lagat. Jag vet inte hur jag ska beskriva det mer än att det var väldigt skönt att drömma. Det var behagligt. Och jag kan känna att jag kanske inte är så trasig trotts allt. Kanske låter lite flummigt men det var så det var i alla fall. Nu ska jag nog läsa Atefeh Sebdanis bok Min hand i min så jag kommer nog bli rätt okontaktbar för ett tag nu…