Jag ska försöka beskriva de drömmar jag haft den senaste tiden. I natt tror jag att jag drömde om Mora Folkhögskola. En annan gång drömde jag att jag var i mammas bil. Vi skulle till storebror Pontus och Göteborg. Vi var dock på helt fel ställe och fick ta in på ett hotell som mamma hade varit på förut men som egentligen inte hade tänkt bo på. En annan dröm var i Gnesta. Min lillebror pappa Micke var där och en massa andra som jag antar var min pappa, hans fru, mamma, lillebror och en massa släktingar till lillebror. De skulle äta något och jag visste inte vad det var för något men jag skulle undersöka något annat så jag stannade inte för att äta. Även fast lillebrors pappa ville det. Platsen jag skulle till var platsen som pappa och hans fru bodde på. En plats som verkligen var risig; det fanns ingenting där. Ingen inredning, inga sängar, inte ens de nödvändigaste sakerna. Utav det jag såg fick jag intrycket att det mer liknade ett fattigt tillhåll någonstans utomlands. Typ Afrika eller Indien. Grejen var den att man inte alls fick intrycket att någon kunde bo där. Jag fick också känslan att det var lite som en boningsplats för djur. Det var gjort av betong och var kalt. Kallt. Så kallt. Jag kunde inte tro att någon ville bo där. Allra minst min pappa och hans fru. Fast varför drömde jag att de bodde där? Jag vet inte riktigt. Kanske min hjärna försökte bygga upp värsta tänkbara ställe som man kunde bo på eftersom pappa inte brukade bo på såna ställen. På det viset hade jag lite lättare att hantera det faktum att pappa inte brukar bo på sådana ställen utan ställen som de brukar bo på är mer vara hotell eller liknande. Jag kan inte sluta tänka på den senaste drömmen som jag antar att jag haft och som handlade om att jag gick på Mora Folkhögskola. Det fanns något väldigt allmängiltigt inslag i den drömmen. Hotet från Sverigedemokraterna var närvarande och konflikten stad och land var ständigt närvarande. Det tog sig uttryck i ungdomsgäng som hotade och spred skräck i allmänheten. Tillflykten jag kunde ta var på folkhögskolan och det känner jag har stark förankring i verkligheten. Både att jag skulle kunna börja på Nyköpings folkhögskola, Jakobsbergs folkhögskola och starta en studiecirkel i journalistik. Studiecirkeln undrar jag dock hur det går med dock. Jag försökte ringa Niclas igår men kom inte fram. Jag får försöka ringa honom en annan dag och hoppas att jag kommer fram. Jag har slutat läsa alla nyheter på boendemötet som vi hade i onsdags. Jag har på ett sätt blivit mer sträng. Känns det som. Men vi avsatte en tid den femtonde november som jag kan prata journalistik på. Annars tycker jag att dessa boendemöten har blivit alldeles värdelösa. Jag hade önskat att det kunde pratas något annat än aktiviteter. Som det är nu så ska vi bara va glada och inte slå varandra trotts att vi vet att vi begravt våra känslor i ett tjockt lager av kontrollbehov. Jag har ju helt tappat tråden nu men å andra sidan vet jag ju inte vad tråden handlar om så det kanske inte gjorde så mycket. I mina drömmar så är jag ofta den hjälplösa som behöver hjälp precis som jag är i verkligheten. Ofta befinner jag mig i baksätet av en bil eller liknande. Det var jag i drömmen där vi var på väg till Göteborg i alla fall. Men sen vet jag inte riktigt vad mer jag ska skriva om drömmarna jag haft den senaste tiden. Känns inte som jag har något mer att skriva och skulle vilja göra något annat. Typ spela minecraft. Eller se film. Jag har en intressant film som jag hade tänkt se och som heter No one will save you. Jag vet inte vad den handlar om men den ser intressant ut. Annars har det kommit ut ett nytt avsnitt av Loki på Disney plus just nu och jag har en massa avsnitt om SpaceX på Whataboutit att ta igen. Jag har så många tankar om allt möjligt egentligen. Också ska jag läsa Min hand i min av Atefeh Sebdani. En bok som trollband mig från första meningen. Så den boken kommer nog bli en händelserik resa att ta sig igenom. Jag tänkte skriva lite om vad jag gör i minecraft just nu också. Just nu minear jag mest och bygger om min shop i survivalservern i 90gq open. Just nu är det förresten också event. Det höll jag på att glömma…

Idag har jag börjat dagen med att gå upp på morgonen, göra mig ett par Runda björnen-mackor och pulverkaffe. Jag tittade på när UFOsxm spelade moddat minecraft med Chriswhippit och efter det gjorde jag mig en Varma koppen potatis och purjolök. Innan jag gick till bussen så spelade jag lite minecraft och väl på bussen så satt det en del personer och pratade. Jag kommer inte ihåg om det var i bussen till busstationen eller bussen till Spindelplan som det satt folk och pratade med varandra men jag minns att de pratade mycket. Så pass mycket att jag undrade hur man orkade prata så mycket. Men nu pratar ju jag själv i skriven text så jag har väl inget att klaga på egentligen. Väl på jobbet så promenerade vi bara. Så jag behövde inte byta om. En grej jag tänkte på när jag var där var när jag frågade en viss person var och en viss person svarade ”av anledningar”. Jag fick känslan att hon var arg och mycket konfliktbenägen. I alla fall tänkte jag inte mer på det just då utan följde med på promenad bara. Och hunden Bosse följde med och bajsade och kissade så väldigt mycket. Det blev en väldigt kort promenad. Kort därefter fick jag gå därifrån. Först svarade inte mamma när jag ringde henne men hon ringde kort därefter mig själv. Hon berättade att hon hade varit ute med Bella men att hon var hemma nu. Väl hemma hos mamma tittade vi på en liverapportering om särskild debatt om situationen i Israel och Palestina. Till mat åt vi ris, kyckling i sås, chicken nuggets och lite grönsaker. Till det åt vi en sån där speciell sås som man brukar ha till chicken nuggets och som är så där sötsur. Vi såg på Rapport och efter det var det ännu mer SVT Forum som jag inte mindes vad det handlade om. Men det var intressant i alla fall. Och efter det drack vi pulverkaffe och åt sockerkaka. Kort därefter skulle vi därifrån och vi gick en promenad med Bella eftersom hon skulle kissa och bajsa. Bajsa gjorde hon dock aldrig och det blev en lite promenad runt området. Av någon anledning skulle min lillebror med också så han följde med när vi åkte till ICA knuten. Och jag handlade mango, mjölk, Coca cola, Mer pärondricka, Chicken nuggets, snacks, paj, matlåda och choklad. Efter det åkte vi hem till mig. Om jag förstått saken rätt så skulle min lillebror Linus till ECO efter att de hade släppt av mig. Själv gick jag hem och satte på P3. Just nu lyssnar jag av någon anledning på Pink Floyd. Verkar som jag fastnat väldigt mycket för deras musik. Har kört parkourrace på 90gq open. Ska eventuellt vara med på event på 90gq open sen också. Men just nu funderar jag vad jag ska skriva härnäst. Jag konsumerar många kilo cheese doodles just nu…

WordPress undrar vilka stora historiska händelser jag minns. Jag kan börja med att Anna Lindh mördades, sedan minns jag när de flygplanen flög in i World Trade Center. Sedan minns jag också massakern på Utöya. Men det kanske historiska händelser i mitt eget liv. För i så fall skulle jag kunna skriva om när byskolan i Siknäs lades ner, när jag naturguidesutbildningen i Älvdalen och började en skrivkurs på Brunnsviks folkhögskola. När också den hotades att lägga ner fick lov att protestera genom att anordna manifestationer, hålla tal, kontakta journalister och andra mer eller mindre kända personer. Skriva skrivelser till instanser och liknande. Och efter Brunnsvik kom SD in i Riksdagen. Då förstördes allt. Det var som hämtat från en skräckscen; Jimmie Åkesson promenerar in i Riksdagen. Jag tror aldrig att jag kommer glömma den dagen då det skedde…

Idag har varit en lång dag. Idag började dagen med att gå upp på morgonen, göra mig ett par Runda björnen-mackor, pulverkaffe och tittade på när UFOsxm spelade moddat minecraft. Efter det så gjorde jag mig en Varma koppen Sparris och spelade lite minecraft innan det var dags för mig att gå iväg till jobbet. Och det var en gammal tant som skulle på bussen som jag funderade om man skulle hjälpa. Men det var någon annan som hjälpte henne så det gick bra ändå. På bussen var det lagom mycket folk. Både på väg till busstationen och på väg till Harg. Väl på jobbet så var det bara en arbetande där och jag bytte om. Vi skulle kratta löv idag. Inte lika mycket som i måndags. Skulle det visa sig. Men ändå tillräckligt mycket för att man skulle känna sig nöjd. Kände jag. I alla fall blev det mycket dötid efteråt och jag spelade mycket Bloons td 6. Patrik måste ha tröttnat lite på mig eftersom han gick in på toaletten och sedan klev ut och frågade om vi skulle spela Yatsy. Både jag, Patrik och Patrik. Spelade och jag vann. Så jag var väl lite glad så där när jag bytte om till vanliga kläder. Jag funderar på om jag gjorde något mer på jobbet men kan inte komma på vad det skulle vara i så fall. Jag gör ju alltid samma saker. Går till jobbet. Gör jobbet. Och går hem. Men efter jobbet idag så gick jag till affären och handlade mjölk, iskaffe, punschrullar, snacks, Coca cola, Mer pärondricka, paj och choklad. Efter det tog jag den buss som jag hann med mest att ta. Efter att jag kom hem så behövde jag förbereda mig lite på mötet vi skulle ha ikväll. Jag gjorde inte mycket annat än att spela minecraft, se Stamsite spela minecraft på you tube både i VR och vanligt. Jag har väl känt en stor frustration den senaste tiden att det inte händer någonting här på boendet. Och då menar jag inte aktiviteter utan rent allmänt så händer det ingenting här. Det är helt dött. Men det var inte de punkter jag skrev upp som jag ville ha svar på. De punkter jag skrev upp var; Om det sker ett brott – vad gör ni då? Och tid för nästa journalistmöte. Sen vet jag inte om jag ska ringa Niclas men på själva boendemötet pratades det som väntat aktiviteter. Jag kände väl en stor frustration byggas upp med tiden och fick väl något slags utbrott till slut om att; det borde väl gå att prata något annat än aktiviteter? Det verkade inte som så många lyssnade eller reagerade i över huvud taget på mitt utbrott. Vilket jag kan känna är lite så där konstigt efteråt. För vad var det de pratade om som var viktigare än mötet? Jag vet inte vad jag ska tycka om det här mötet egentligen. Jag vet inte vad man ska tycka om att det hela tiden bara pratas aktiviteter. Visst kan man göra det lite grann men hela mötet behöver väl inte handla om det? Sedan kan jag komma ihåg något personalen sa om att det var ju det boendemötena var till för; att prata aktiviteter. Jaha; så när man har något annat att prata om så ska det inte lyssnas på och lyftas fram? Låter väldigt konstigt i mina öron. Så nej; det blev inget bra boendemöte. Men jag fick i alla fall mina punkter framförda; att jag ville ha en tid som skulle va för nästa journalistikmöte. Allt handlar om det här mötet nu för tiden. Allt jag gör, allt jag andas, allt jag säger. Jag tror att mitt bästa alternativ just nu är att jag ringer Niclas personligen för så här kan vi inte ha det; att vi inte kan prata om något annat än aktiviteter vi gör på boendet. Jag vill komma ifrån det här uttrycket ”boendet”. Det känns på något sätt fel och dehumaniserande. Jag skulle väl snarare bara vilja kalla det ”hem” eftersom det är vad det är för mig. Och här ska jag inte behöva tänka på vad andra vill göra på det här boendet. Jag gör det jag vill på det här boendet och jag försöker övertyga mig själv med det. Även fast vi har sådana här boendemöten där det inte alls känns som man bestämmer över sitt eget liv. I stället känns det som någon annan styr över ens liv och det kan väl aldrig vara bra? Nej det här blev inget bra boendemöte. Men jag vet inte riktigt vad man ska göra åt det. Vad man liksom ska göra för att få andra att inte prata aktiviteter. För jag kan väl liksom inte tvinga andra att inte prata aktiviteter? Eller så är det just det jag kan göra. Som det är just nu känns det inte bra. Och nu känns det ännu värre när man kan bli hotad eller misshandlad till tystnad. Det kan väl aldrig vara bra att man känner den rädslan? Att det finns det hotet hängandes över en? Det kanske inte bara var dåliga saker som sades på det här mötet. Och med ”dåliga” menar jag aktiviteter? Nej jag tänker inte acceptera det här! Att den här sekten bara vill prata ”aktiviteter” hela tiden! Hur ska jag någonsin kunna lugna ner mig själv när jag är så upphetsad hela tiden? Men vi pratade om något annat mot slutet av mötet. Han kollade upp när nästa journalistmöte kunde vara och han undrade om femtonde november var ett bra datum för att ha journalistmöte? Då kunde eventuellt Martin vara med också nämligen. Och jag sa att ja det går väl bra. Och så åt vi tårta och drack kaffe. Pratade om andra saker. Jag nämnde att jag är i slutet på Slutet på historien av Jan Guillou. Han frågade om inte han var död och jag svarade skrattandes att det var han nog inte. Han brukar ju skriva i Aftonbladet lite då och då. Och Magnus kollade upp Guillou på Google och upptäckte att han hade skrivit en massa böcker. Jag nämnde också att jag skulle läsa Medan giftet sprider sig och Min hand i min. Men för det mesta undrar jag vad det blev av det här mötet egentligen. Ska vi inte kunna prata om något annat än aktiviteter? Ska vi inte kunna prata om sådant som verkligen betyder något? Det känns som det här mötet försvann i någon slags dimma. Att man bara glömde allt det jobbiga och sen behövde man inte tänka mer på det. Men gissa vad; det jobbiga försvinner inte bara för att man slutar tänka på det. Det växer och växer tills att det till slut blir alldeles övermäktigt att hantera. Då är det för sent. Då kan man inte komma efteråt och säga att man inte fick det och det sagt…

En annan grej jag tänkte på när vi hade det här mötet var att en person inte var närvarande när vi hade det här mötet. Jag vet inte vad hon gjorde i stället men det känns ju inte bra när vissa inte väljer att vara närvarande på mötet. Det blir lite dålig stil mot oss andra. Jag känner i alla fall att det var lite dålig stil mot oss andra och jag kan undra vad hon gjorde i stället som var viktigare än boendemötet. Nu fanns det väl i å för sig rätt mycket man kunde göra i stället för att vara på boendemötet eftersom det bara pratades aktiviteter hela tiden. Och det kunde jag bli rätt trött på. Så pass trött att jag fick någon form av raseriutbrott där jag sa något i stil med att ”kan vi inte prata om något annat än aktiviteter hela tiden?”. Just nu känns det som att jag upprepar det jag sagt än en gång. Jag får be om ursäkt i så fall men jag hoppas verkligen att boendemötena förändras i framtiden. För som det är just nu kan jag inte gå på dem. När det kommer till den här studiecirkeln så funderar jag på att ringa Niclas imorgon. Det kanske är bästa alternativet nu när han inte svarar mig på mejl. Kanske han inte tänker på det eller så har han glömt bort det. Alldeles oavsett tror jag att jag får en bättre kontakt med honom om jag ringer till honom. Jag behöver bara komma förbi den där spärren att verkligen göra det. Jag får väl öva lite i förväg och slå in telefonnumret i luren. Så svårt borde det inte va! Till dess funderar jag vad jag ska göra härnäst. Det känns som det är något som inte stämmer, som att något är fel, men jag kan inte komma på vad. Visst; personalen kommer och ger mig medicin vid halv nio men sen då? Ska vi bara glömma att vi hade världens konstiga möte vid sju-tiden? Och med konstig menar jag att vi nästan uteslutande pratade om aktiviteter som vi skulle tänkas vilja göra på det här boendet. Nu kommer vi till det igen. ”Boendet”. Jag känner inte att jag bor på ett boende. Jag känner att jag bor på ett hem och det här hemmet är mitt eget ingen annans. Ska det vara så svårt att förstå för de andra? Tydligen ska de det eftersom de fortsätter sina liv precis som vanligt även fast ingenting är som vanligt. Vad händer när någon går över den där gränsen? Gör något brottsligt? De sa att de skulle ringa polisen men skulle de verkligen göra det om nöden krävde det? För som det kändes just då så kändes det som de inte kunde det och det var ingen kul känsla. Jag vet inte vad någon är kapabel till men jag vill liksom inte bara dö så där hur som helst. Det är något som jag verkligen, verkligen inte vill. Jag vill verkligen, verkligen leva och det vill jag göra nu. Nu när jag kan skriva om vad jag verkligen känner och tycker om saker och ting. Så hur tycker jag att den här dagen har varit då? Inte så bra. Kort sagt. Den började väl bra med jobb och allting men sedan kom det här mötet och förstörde allting. Jag bara hoppas, hoppas att en viss person inte hoppar på mig av någon anledning som jag inte vet än men som jag förmodligen får skriket i ansiktet på mig. De säger att de ska lösa ”konflikten” inom boendet. Jaha; och sen då? Ska man bara glömma det och gå vidare? I mitt fall tycker jag att det hade varit bättre om polisen fick lösa den här konflikten för jag kan inte göra det. Jag vet inte hur man ska göra för att lösa den här konflikten. Eller vad konflikten är från första början. Kanske var det något jag hade sagt, eller gjort, som fick konflikten att blossa upp? I början tyckte jag att vi kunde komma överens så bra. I början tyckte jag att vi i alla fall kunde prata med varandra. Nu kan vi inte det längre. Varför det? Jo för hon var inte på mötet. Men hur ska det gå på fredag då hon eventuellt är där? Jag vet inte riktigt. Jag vill inte tänka det värsta om personer. Jag vill inte tänka på att hon är kapabel att hota eller misshandla mig. Men nu gör jag det. Och det skrämmer mig. Det får varje cell i min kropp att paralyseras. Men ärligt talat börjar bli rätt trött på alla dessa konflikter som blossar upp hela tiden. Varför kan vi inte bara hålla sams liksom? Nu har jag bara lite kvar att läsa av den här boken innan jag kan börja med nästa och jag ser fram emot det så oerhört mycket. Jag kanske inte kommer kunna va kontaktbar under den här tiden, men det är inte heller min mening. Jag behöver något annat att tänka på, något som distraherar mig från allt dåligt som händer i världen. Det kanske är därför som jag nästan inte kan lyssna på någon annan musik än P2. Jag vill komma till ro på något sätt. Och på fredag kanske jag får komma hem till mamma och hälsa på hunden Bella? Jag behöver något positivt att tänka på. Hela tiden. Annars går jag sönder. I bitar. Det var något jag skrev en gång i tiden. Att Allting faller. Känner jag att det fortfarande gör det för mig eller känner jag att jag har fast grund att stå på nu? En fråga jag känner att jag inte har något rakt svar på. För vad betyder det jag känner egentligen? Ingenting. Man får inte känna någonting när man skriver journalistik. Det är en gammal regel…