WordPress undrar om jag hade en miljon kronor att ge bort, vem skulle jag ge den till. Jag skulle ge den till mamma. Jag skäms nästan lite för att hon gör så mycket för mig när jag kommer till henne på måndagarna, onsdagarna och nu också fredagarna. Om jag hade en miljon så hade det varit värt att ge bort det till mamma eftersom jag vet att det hade varit värt det. Och eftersom jag vet att hon inte skulle slösa bort alla pengar det första hon gör. Hon kanske skulle ge sig ut och resa. Eller köpa ett hus. I vilket fall som helst skulle jag inte blanda mig i det vad hon gör. Men jag hade inte tackat nej till att själv få en miljon. Det är svårt att leva som bloggare…
Uncategorized
Narkotikabrott i Oxelösund
Narkotikabrott, Oxelösund
För narkotikabrott två gripna i Oxelösund. Under förmiddagen strax efter klockan 10:30 var polisen ute och arbetade med dörrknackning i annat ärende i anslutning till en hamn i Oxelösund, när en patrull uppfattade en doft som man misstänkte var narkotika. En husrannsakan beslutade man om att utföra med hjälp av hund i en bostad i närheten, där man senare påträffade ett parti narkotika. Gripas kunde senare en man och en kvinna – båda misstänkta för narkotikabrott av normalgraden.
Källa: Polisen.se
Dagboksanteckning den 13/10 – 2023
Idag har varit en lång dag. Idag började jag dagen med att gå upp på morgonen, göra mig ett par Runda björn-mackor och pulverkaffe. Jag hade packat under gårdagskvällen och hade nu bäddat sängen och lagt allt innehåll på sängen. För jag skulle till pappa. Tittade på någon video av UFOsxm innan jag stängde av datorn så att jag kunde packa ner det viktiga USB-minnet, musen och hörluraruttaget. Jag spelade lite minecraft och gjorde mig en Varma koppen med grönsaker innan jag stänge av datorn. Jag hade lite tid innan jag skulle gå till jobbet men läste ingen bok. Det gjorde jag senare. Jag tog bussen vid kvart över tolv för att sedan byta buss på busstationen mot Harg. Väl på jobbet så sa de att jag inte behövde byta om eftersom vi bara skulle ta en promenad. De bjöd på kaka som jag fick innan promenaden och sedan gick vi. Och vi gick långt. Så pass långt att man började undra om man någonsin skulle komma hem igen. Fast nu överdriver jag det hela en smula. Vi gick ju bara runt kvarteret. Och Patrik visade mig ett assasin creed-spel som han hade köpt. Mirror tror jag det heter. Väl tillbaka i arbetslokalen så var det någon konflikt som behövdes lösas upp. Vi hade märkt det redan under promenaden att en av dem var långt före oss och en annan långt efter oss. Jag vill inte hänga ut någon med namn men kan väl säga så här mycket att jag förstod att det skulle blossa upp i en konflikt till slut. Hon jag pratar om har uppvisat tydliga tecken på allvarliga aggretionsproblem och jag är seriöst rädd för henne. Men jag vet inte hur jag ska göra eftersom hon jobbar på samma jobb som jag. Som tur var, för den här gången, så hade jag Jan Guillous Slutet på historien med mig som jag kunde sitta och läsa. Patrik kommenterade lite att han själv försökt läsa Jan Guillou men att det hade varit långdraget. Vilket jag kände igen mig i. Efter jobbet gick jag till busshållplatsen i Spindelplan som jag inte brukar ta eftersom jag i vanliga fall alltid brukar handla på ICA Knuten och ta bussen därifrån istället. Men nu skulle jag ju till pappa så då behövde jag inte gå till ICA Knuten och handla. I stället satt jag där i bussen och läste lite. När jag väl kom tillbusstationen så var det fullt av folk där så jag kunde inte sitta någonstans och läsa. Däremot kunde jag när bussen väl sitta och läsa på bussen. Jag undrar vad han som satte sig bredvid mig tänkte om att jag satt och läste en bok eftersom det väl inte är vad man brukar göra på en buss. Men nu gjorde jag det så då fick han ta det som det va. Jag har åkt så mycket buss idag. Både från Brandholmen, Spindelplan och busstationen. Och jag gillar känslan av att åka buss. Det är nästan som att åka flygplan fast ändå inte riktigt. Och jag har tagit mig igenom en stor del av boken nu. Det känns som något har lossnat när det kommer till mitt läsande av Jan Guillous bok Slutet på historien. Det är skönt för det betyder att jag faktiskt kan börja läsa mina köpta böcker Min hand i min och Medan giftet sprider sig. Men jag tror att jag ska börja läsa tidningen Skriva så att jag får lite tips och trix i mitt eget skrivande. Just nu befinner jag mig i Grinda hos pappa. Väl i Gnesta så gick jag ända till ICA Supermarket där min pappa skulle va. Vi har ätit tacos och just nu tittar jag på Stamsites stream. Annars vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Det har varit en så lång dag och jag har gjort så mycket så jag vet inte om jag vill skriva något mer. Men samtidigt kanske den här känslan har något med att jag inte befinner mig hemma i Nyköping. För jag är så ofta hemma att jag, när jag väl tagit bussen för att ta mig till ett nytt ställe, känner jag mig väldigt obekväm och ohemma. Men nu får jag bita i det sura äpplet och ta det som det är. Dessutom ska vi ju plocka svamp och bada bastu. Så det blir nog en bra helg trotts allt. Men hur det kommer gå med skrivandet vet jag inte riktigt. Det blir alltid så här. Jag bara skjuter upp det oundvikliga hela tiden. Att jag inte har skrivit något som är längre än en sida långt. Men jag ska skriva, jag vet det. Men just nu vill jag göra något annat, något kul. Jag tror jag ska se The boogieman på Disney plus. Det verkar som en mycket bra film…
WordPress undrar vilket det svåraste personliga målet som jag har satt upp för mig själv. Och där skulle jag nog svara att skriva en bok. Jag vet inte ens var jag är just nu i skrivandeprocessen. Men försöker gör jag väl i alla fall? Inte ens det gör jag nog. Men man kan lätt tro att jag slösar bort mitt liv med att spela minecraft. Men jag försöker ta in nya intryck genom att läsa Jan Guillous Slutet på historien. Man får en så bra inblick i vem den här personen Guillou är. Personen som skriver för Aftonbladet. Och som skriver böcker. Men skriver jag några böcker då? Tydligen inte. Men så har jag ju inte försökt heller. Få se; jag hade en idé från länge sen att jag skulle skriva om en dröm. Att jag skulle börja i Brunnsvik och att jag där skulle fortsätta min vandring in i det undermedvetna. Vad man får se där varierar. Men oftast är det surrealistiskt. Abstrakt. Vår nutid saknar en berättelse om det undermedvetna. Det räcker inte med Inception. Jag har långtgående planer för vad jag ska göra med mina texter. Men för tillfället ska jobba först och efter det ska jag åka till pappa så vi får se när jag sätter skrivandet till verket…
WordPress undrar vad något är som jag skulle försöka om jag garanterat inte misslyckades. Hoppa fallskärm kanske? Eller hoppa bungyjump. Jag har lite svårt att välja mellan de sakerna. Det är ju inte precis som att man skulle kunna ge sig ut och bestämma sig för att hoppa fallskärm en dag. Nej det kräver nog noga planering och jag är inte ens säker att det hade räckt eftersom man då inte kan vara höjdrädd. Och jag är inte säker på om jag skulle kunna utsätta mig för en sådan press som ett fallskärmshopp skulle innebära…