Nu har jag sett hela Barbie-filmen. Den började lite speciellt med några barn som lekte med dockor. Någon berättarröst berättade att vi hade lekt med dockor sen långt tillbaka i tiden. Och att det var ett behov att få utlopp för vår fantasi. Sedan hamnade vi i Barbieland där allting var perfekt. Barbie vaknar upp i sitt perfekta rosa hus och låtsasäter och låtsasdricker frukost. Alla hälsar på henne och allt verkar perfekt. Hon går i högklackat och allt verkar perfekt. Hon hälsar på Ken och Ken hälsar tillbaka. Varje dag verkar vara en festdag och varje dag verkar också vara en tjejdag. Men det förstör barbie genom att fråga om någon funderat på att dö. Hon får lov att rädda upp stämningen genom att säga något i stil med att hon dör för att få festa. Hon går till sängs med orden att hon absolut inte ska tänka på döden något mer. Men nästa morgon är inte allt som vanligt. Hon bränner frukosten, duschar kallt och hon står inte längre på tå. När hon visar det för sina tjejkompisar så blir de alldeles till sig. De har aldrig sett något liknande förut och säger att hon måste besöka konstiga barbie för att få råd om vad hon ska göra nu. Konstiga barbie blev till för att ett barn lekte lite väl våldsamt med sin barbiedocka genom att rita på hennes ansikte och klippa hennes hår. Så när barbie besöker henne så är det just det hon möter. Konstiga barbie ger henne två val; att antingen fortsätta sitt liv som vanligt och inget någonsin förändras eller att hon tar sig till den verkliga världen för att upptäcka den verkliga världen. Barbie väljer högklackatlivet men konstiga barbie ger henne inget val. Hon måste besöka verkliga världen. För att göra det måste hon göra en massa saker som att åka vattenskoter, åka rymdraket och cykla tandemcykel. Jag kan tyvärr inte komma ihåg vad de andra grejerna var som hon skulle göra men i alla fall visade det sig att Ken följde med henne i hemlighet. När de kommer till den verkliga världen så är den inte alls som de tänkt sig. Barbie åker rullskridskor och vet inte riktigt var de ska. Hon går till några arbetare i tron att hon skulle möta några tjejer där men möter istället ett gäng män så hon får fortsätta leta. Hennes mål är att leta efter det barn som lekt med henne. Ungefär samtidigt upptäcker Ken den verkliga världen och att den nästan helt och hållet består av män. Han tar åt sig av allt han behöver veta för att vara en framgångsrik man och barbie försöker hitta det barn som lekt med henne men när hon gör det så får hon inte riktigt det bemötande hon hade väntat sig. Hon introducerar sig som barbie och först tror inte det här barnet henne men när hon sen inser att den här personen verkligen är barbie så berättar hon att hon slutat leka med barbie för länge sen. Hon berättar att barbie står för allt som är fel med samhället, uppmanar till konsumtion, förstärker patriarkatet och sådana saker. Barbie blir alldeles förstörd och vet inte vad hon ska ta sig till. Hon blir upplockad av några som styr över Barbie-land som också visar bara bestå av män. Samtidigt åker Ken tillbaka till Barbie-land med sina nya kunskaper om patriarkatet och hästar och sådana saker. De som styr barbie-land ber henne att kliva in i en kartong så att allt blir som vanligt igen men då frågar hon om hon får gå på toaletten en liten snabbis men smiter istället iväg. När de upptäcker att hon försöker hon smita så följer de efter henne och hon upptäcker en gammal tant som heter Ruth. Det blir en kort visit men hon hinner dricka te i alla fall och smiter sedan iväg innan de här männen får tag på henne. När hon väl kommit ut ur byggnaden så kör en kvinna fram till henne. Det visar sig vara modern till det här barnet som också visar sig vara den person som lekt med barbie och gett henne tankar om döden och celluliter. De åker ifrån de här männen och barnet är inte särskilt glad över att barbie åker med i samma bil. Hon är fortfarande övertygad om att barbie är dåligt för planeten med masskonsumtion och förstärkning av patriarkatet och sådana saker. De upptäcker att de måste ta sig till barbie-land själva och gör samma resa igen med rollerblades, tandemcykel, minibuss, rymdresa, vattenskoter och därefter en rosa bil till Barbie-land. Men väl där så upptäcker de att allt är förändrat. Barbie-land har förvandlats till Ken-land. Det är nu ett land som helt och hållet styrs av män och alla kvinnor som förut haft högt uppsatta poster som författare, president eller astronaut visar sig nu bara tjäna männen. Den här mamman blir alldeles till sig över sakernas tillstånd. Hon är trött på att man som kvinna alltid ska vara perfekt men inte för perfekt, smal men inte för smal, rik men inte be om pengar, hälsosam men inte för hälsosam. Man ska helt enkelt se perfekt ut i männens ögon och deras plan för att ta över Ken-landet är att först verka svag för att därefter återta de kvinnor som fallit i männens händer. De är alltså offer och de behöver förstå att de är det. När de sedan återtagit tillräckligt många kvinnor så ska de försöka få männen att bråka med varandra istället. Så att kvinnorna kan återta kontrollen över Barbie-land utan att männen upptäcker det. Det finns en massa saker som jag inte tar med nu som hur barbie upplever den riktiga världen eller hur Ken har förändrats av den verkliga världen. Ken är nog svårast att förändra, upptäcker barbie. Han vill liksom inte förändras och tycker det är läskigt att ge upp all makt till kvinnorna. Men till slut får han dock lov att ge upp makten och allt blir som vanligt igen. Men allt är inte som vanligt och barbie vet inte längre vem hon är. Men till slut möter hon sin skapare som visar sig vara den här gamla tanten som heter Ruth och de går på en promenad och barbie får hålla hennes händer och får alla dessa syner från allt som kan hända i ett liv. Som jag antar är Ruths liv. Och filmen slutar med att barbie beslutar sig för att leva i den verkliga världen. Eller riktigt så slutade väl inte filmen riktigt men jag vill inte avslöja precis allt eftersom jag vill att man ska uppleva själv vad filmen handlar om. Vad jag gillade med filmen var när barbie besöker konstiga barbie och hon gör såna akrobatiska konster som man först tror är omöjliga för en mänsklig kropp att göra men som man sen inser att de är fullt möjliga att göra bara man tränar tillräckligt mycket. Jag gillade också magin eller fantasin eller vad man ska kalla det. Det faktum att barbie kan flyga för att dagen därpå misslyckas med att flyga eftersom hon har en existentiell kris. Hela filmen handlar förresten om hur man ska ta sig igenom en existentiell kris. Att en barbie faktiskt kan vara deprimerad och ha en livskris. Själv har jag inte haft en livskris men det är väl bara en tidsfråga innan jag får det jag också. Världen styrs av så många män att det är helt sjukt. Nu när jag skulle ha städstöd till exempel så kom en man och frågade om jag ville ha städstöd. Eftersom jag antog att han antog att det inte behövdes städas så sa jag att det inte behövde städas när det egentligen kanske behövdes det. En annan grej som jag tänkt på är det här med att jag ska möte ikväll och att han hade skrivit att det skulle vara ett möte där jag skulle prata om skrivande. Jag fick lov att förklara för honom att det egentligen är journalistik jag ska prata om men han tyckte att det var för komplicerat att prata om. Jag kommer i alla fall att prata om journalistik och de här kunskaperna har jag fått från en kvinna. En stark kvinna. Kanske precis en sådan kvinna som barbie ville beskriva. Hon var inte för ”bossig” eller för bestämmande. Hon var precis så som hon borde få vara. Sig själv helt enkelt. Och jag är helt okej med det. Nu har jag tappat den röda tråden helt och glömt vad jag pratar om. Jag antar att jag pratar om barbie och i slutet var hon en helt annan person när hon var i den verkliga världen. Hon var Barbara och hon skulle ha ett jobb. Eller vad det nu var hon skulle ha. Hon var uppklädd i alla fall. Och hon satt i den här mammans bil. Kanske att hon inte kunde gå tillbaka till sitt barbieliv efter att hon haft de här synerna över hur ett liv kunde se ut. Kanske att hon hade bestämt sig redan då att hon ville leva ett liv i den verkliga världen. Det verkar faktiskt så. Och det är ju också så filmen slutar. Jag tänker inte ge den här filmen full poäng men åtminstone fyra av fem. Jag tyckte inte den här filmen beskrev det existentiella tillräckligt bra men jag tyckte om hur filmen beskrev hur ett liv kunde va. Det får mig att fundera på hur jag lever mitt liv och hur jag kan göra för att lyfta upp kvinnor. För det är ju så att i dagens samhälle så lever alldeles för mycket under förtryck av en man och så kan vi ju inte ha det längre. Kanske att det är allt det som Vänsterpartiet och Ung Vänster står för som filmen försöker beskriver. Det här med feminism, socialism och miljöfrågor. Men nu börjar jag bli långrandig och jag tror inte att alla vill läsa om allt jag gjort i politiken utan jag tror jag lämnar det här med känslan att det var en bra film…
