Nu har jag sett hela filmen om Den lilla sjöjungfrun på Disney plus. Och jag måste säga att det nog måste ha varit en av de bästa filmer jag sett. Vi får träffa Ariel när hon är på upptäcktsfärd i några vrak av sjunkna skepp. Tidigt får vi lära oss att Ariel är en samlare av värdefulla saker. Men hon är desto sämre på att hålla tider som när det är korallmåne eller liknande. Första gången hon kommer i kontakt med världen ovanifrån är när hon stöter på ett skepp ute på havet. Det börjar som en födelsedagsfest men slutar i värsta stormen där skeppet sätt i brand och hon får lov att rädda en man som är på väg att drunkna. Just där och då så förälskar sig hon i den här mannen men kan inte bege sig upp på ytan i sin nuvarande form med fenor och allt. Sebastian, som är den där krabban, sjunger den där låten om ”Havet är djupt” och att ”nere på botten, här är det toppen” fast på engelska då. Tyvärr får hennes pappa reda på att hon har varit med en av människorna och förstör allt hon äger. Hon vänder sig då till pappans syster som är bläckfisken Ursula som kan förvandla henne till människa. Åtminstone för tre dagar och när hon förvandlats till människa kan hon inte längre andas under vatten. Hon får lov att simma upp till ytan och ta luft. En fiskare råkar fånga henne i nätet och hon får en filt. Hon skjutsas till slottet på land och får lära känna en helt ny värld. Hon tvättas och äter tvålen, i tron om att den går att äta. Hon kläs på och får lära känna den man som hon räddat. Hon rymmer ut från rummet på kvällen och går in i slottets bibliotek. Där hon hittar en massa speciella saker. Som en jordglob och en sjöjungfru i glas. Mannen hittar henne där och berättar att alla grejer som är där är saker som han har hittat under sina upptäcktsfärder. En grej, som är en fossiliserad sten, slår hon sönder under mannens missnöjesrop och en speciell sten avslöjar sig som mannen inte hade vetat om förut. Han inser att det finns mycket större skatter inuti stenar än ovanpå dem. Han visar henne en karta och berätta för henne att de är i Brasilien. Han lär henne om allt om världen ovanifrån inklusive ön de är på. Dagen därpå är de på upptäcktsfärd i hemlighet eftersom han egentligen inte får vara ute eftersom han är sjuk. De besöker en marknad och Ariel får syn på en massa grejer som hon bara tar. Mannen får lov att betala efter henne. Mitt i marknaden blir det en fest och alla dansar och sjunger. När det börjar dra sig mot kväll så hittar de en båt som de ror ut i. Krabban och fisken försöker få dem att kyssas men de gör aldrig det. Istället ramlar de båda i vattnet och får smyga in i slottet därefter. Ariel kan inte minnas att hon måste kyssa mannen innan tre dagar eftersom trolldrycken hade fått henne att glömma den saken. Bläckfisken Ursula har också en annan plan för att sprickan mellan Ariel och den här mannen ännu större. Hon förvandlar sig helt enkelt själv till en attraktiv ung kvinna som säger sig vara den tjej som räddade mannen från att drunkna. Ariel blir alldeles nedstämd och simmar ut på en sten ute i havet. Fågeln upptäcker dock att den attraktiva kvinnan är Ursula och säger det till Ariel innan det är försent. Det är nästan solnedgång och mannen och den attraktiva kvinnan ska gifta sig. Men då kommer Ariel och förstör halsbandet på hennes bröst. Hon får tillbaka sin sirensång och förvandlas samtidigt tillbaka till sjöjungfru eftersom det är tredje dagen. Den attraktiva kvinnan förvandlar tillbaka sig till bläckfisken Ursula och tar med sig Ariel tillbaka till havet. Mer vill jag inte avslöja om filmen eftersom jag inte vill förstöra andras upplevelse av filmen. Men jag säga så mycket att den slutade på ett sätt som jag inte trodde att den skulle sluta på. Om jag hade gett den betyg så hade den fått fem av fem möjliga. Så bra var den här filmen! Den kan jag verkligen rekommendera! Jag är så mållös efter den här filmen. Kanske att jag ska sätta mig ner och skriva något liknande. Eller så håller jag mig till mitt skrivande så får andra skriva storverk som dessa. Vilka kan det tänkas vara som skriver sådana här filmer? Kanske att det är något som är värt att ta reda på? Ju mer man vet desto mer lär man sig tror jag man säger…

Egentligen orkar jag inte med det här. Egentligen är det här för mycket för en människa att göra. Att liksom läsa upp allting dåligt som hänt den senaste tiden. Vem vill göra det egentligen? Inte jag i alla fall. Och ändå gör jag det. Hur kan det komma sig? Jag vet inte riktigt. Det är något tankesätt en av vår personal har fastnat i att man inte kan läsa upp nyheter på boendemöten. Han sa att det är ungefär som att prata glass på ett kommunstyrelsemöte. Men jag orkar snart inte med det här längre. Det är bara några minuter kvar tills det här mötet börjar. Och jag har inte hunnit med att skriva om vad jag har gjort idag. Så jag gör det lite snabbt. Idag åkte vi iväg en sväng, var till Hemköp och köpte glass, åkte till hamnen och åt glassen. Jag frågade varför vi inte arbetade något. Fick till svar att de redan gjort allting på förmiddagen. Sedan var det dags att gå hem och jag handlade mjölk, apelsiner, majskakor, Coca cola, Mer pärondricka, pajer, matlåda och choklad. Efter det tog jag bussen hem. Och nu sitter jag och väntar på att det här mötet ska börja. Jag antar att jag får återkomma till efter att jag haft det här mötet för som det är just nu har jag ingen aning om hur det kommer gå…

…

Ska jag skriva lite grann om vad jag har gjort idag? Det kan jag göra. Idag gick jag upp vid tio-tiden. Såg på när UFOsxm spelade moddat minecraft. Gjorde mig en Varma koppen och gick iväg till jobbet. Idag var det otäckt tyst när jag gick till bussen. Alltså det hördes ingenting. Ingen musik eller någonting. Lite mer ljud var det när jag skulle ta bussen. Inte så många personer men desto mer personer när jag skulle åka till Spindelplan. Jag trivs inte när det blir så där tyst. Det känns som att man är på begravning eller liknande. I alla fall kom jag till Spindelplan och vi skulle inte jobba idag. Jag förstod först inte vad vi skulle göra. Vi åkte runt i bilen och ingen sa någonting. Sedan var vi till Hemköp och köpte glassar och sedan var vi till hamnen och åt glassarna. Och det var också då jag frågade om vi inte skulle jobba idag. Fick till svar att de redan hade arbetat på förmiddagen så det var lite en belöning för det. Så vi satt och åt glass i hamnen på arbetstid. Och solen sken och såna saker men sen var det dags att åka hem. Eller åka till jobblokalen, hem var det inte riktigt dags att åka än. Så jag satt och väntade i jobblokalen. Jag har pratat med Patrik nu att jag skulle vilja jobba en dag till, nämligen på fredagar. Jag tror inte att jag jobbar den här fredagen dock utan det börjar nog nästa vecka i så fall. Men jag har känt nu att jag är redo för att jobba en dag extra. Efter jobbet gick jag och handla men eftersom jag redan har skrivit om det så skriver jag inte om det igen. Jag åkte hem och efter det hände det inte så mycket. Jag skulle skriva om hur det gick på mötet ikväll. Men jag kan inte slut tänka på att det var en kille som kom och gav mig medicin ikväll! En kille! Men det var inte det jag skulle skriva om utan hur det gick mötet. Jag läste upp alla nyheter som hade hänt i Nyköping den senaste tiden. De mest uppseendeväckande var väl skottlossningen och mordförsöket. Men jag känner inte att jag fick den respons jag önskade. Jag sa det att jag hade önskat att de som kom dit åtminstone hade haft anteckningsblock eventuellt laptop med sig. Det finns alltså folk som är utan laptop! Kan ni tänka er det? Men i alla fall; tillbaka till mötet. Vi pratade om allt annat än mötet mot slutet av mötet. Eller jag vet inte riktigt vad vi kunde ha pratat om i slutet av mötet; jag nämnde att hemsidan var i ett desperat behov av korrekturläsare och kulturskribenter. Men sen var det som resten bara rann ut i sanden. Och jag kan inte sluta tänka på att det var en kille som kom och gav mig medicin ikväll. Var är alla tjejer liksom? Men det var en tjej hos mig när jag skulle laga mat. Nu lagade jag inte mat utan värmde paj men det är likväl mat. Och hon var med en liten stund på mötet. Men det var inte hon som kom och gav mig medicin sen. Kanske att hon hade gått hem redan? Eller så ville hon helt enkelt inte gå hem till mig bara. Jag vet inte riktigt säkert. Men jag tycker det är svårt det här med känslor och relationer. Vad man får känna egentligen. Det var en tjej här som hade fått läsa mina texter men sen blev det liksom inget mer av det. Eller hon liksom bara försvann bara. Och här sitter jag och funderar vad jag har gjort för fel. Eller har jag gjort något fel? Att jag ens får den frågan i mitt huvud är främmande för mig. Inte ska man väl behöva gå runt och fundera på om man har gjort något fel? Men något är det väl jag har gjort eftersom det är en kille som kommer till mig på medicinen? Eller så är det bara jag som överreagerar. I alla fall så sa jag till den här killen att jag skulle se Den lilla sjöjungfrun på Disney plus och det tänker jag fortfarande göra. Jag kände bara att jag behövde skriva av mig lite. Jag hade egentligen inte tänkt skriva om känslor och relationer. Vad jag hade tänkt skriva om istället är jag lite mer osäker på dock. Kanske om drömmar? Men jag kan inte gå runt och älta gamla minnen heller. Jag behöver inta ny litteratur som Min hand i min och Medan giftet sprider. Och då tänkte jag på att köpa de här böckerna. Eller låna på biblioteket. Jag är lite osäker på hur jag ska göra. I vilket fall som helst så nämnde jag för Martin att jag ville åka in till stan någon dag, kanske fredag, och då kanske köpa de här böckerna. Eller så gör vi något annat. Som att gå på ett kafé eller liknande. Det behöver inte vara skrivet i sten vad man ska göra på stan. Bara att man gör det är viktigt…

Idag har varit en lång dag. Idag har jag trimmat gräs. Men den började med att jag gick upp på morgonen. Gjorde mig ett par polarknäckemackor, pulverkaffe och satte mig och tittade på när UFOsxm tillsammans med Kimmypower spelade moddat minecraft. Med Pokemons alltså. Sedan var det dags att ta bussen och det var nästan ingen på bussen när jag åkte till busstation. Lite mer var det när jag åkte från busstation. Och jag åkte från busstation till Spindelplan. Väl i Spindelplan så hälsade jag och bytte om. Tanken var att vi skulle klippa gräs med åkgräsklipparen men när vi gick till garaget för att tanka åkgräsklipparen så var tanken tom. Så vi fick lov att åka och tanka på den också. Det blev en sväng med skrotbilen och det var rätt trångt där vi satt tre stycken i baksätet. Men det gick fort och snart var vi hemma igen. Jag fick trimma lite gräs och efter det fick jag köra lite med åkgräsklipparen. Som jag är mer ovan vid men det gick hyfsat bra ändå. Efter det fick jag köra åkgräsklipparen hela den långa vägen till garaget. Efteråt visste jag inte riktigt vad jag skulle göra. Jag satt mest där och stirrade ut i tomma luften. Vilket jag ju gjort förut men man vänjer sig liksom inte. I alla fall var det dags att byta om efter ett tag och mamma ringde innan jag bytte om och frågade om jag ville komma. Jag har för mig att hon sa att hon väcktes av Bella som skällde när det där larmet tjöt i hela Nyköping. Hon skulle i alla fall ut med Bella först och skulle eventuellt hinna hem innan jag kom till henne. Och vi satt så där en liten stund till och gjorde ingenting tills Patrik sa att vi kunde gå och byta om. Så jag skyndade mig att byta om och gick därifrån kort därefter. Väl hemma hos mamma så blev Bella som tokig men hon var bakom galler så hon kunde inte komma fram till mig. Men efter att jag klätt av mig och tagit av mig skorna så fick Bella komma fram till mig. Och hon hoppade upp och ner, upp och ner. Jag satte på tv;n som sände SVT forum, rapport och SVT forum. Utav det jag kunde uttyda av det jag hörde på SVT forum så var det kritik mot den nuvarande regeringen vilket jag tyckte var bra. Mamma höll på att laga ugnspannkaka och var klar någon gång under gudstjänsten. Vi åt ugnspannkaka med nygjord lingonsylt. Och på tv sände de gudtjänst, Egenland, Nyheter på lätt svenska, Nyhetstecken, Oddasat och Uutiset. Vi åkte iväg någon gång mitt i Uutiset eftersom jag skulle handla några andra grejer först. Vi började med att åka till Jysk. Där handlade jag några kuddpåslakan, täckpåslakan och några handdukar. Vi hann med en sväng till Lager 157 också där jag handlade ett par mjukisshorts och badshorts. Efter det åkte vi till ICA Maxi där jag kunde handla lite. Där handlade jag bland annat mjölk, Varma koppen, Coca cola, Mer pärondricks, Crispies, pajer, glassar och choklad. Efter det fick jag skjuts hem. Mamma följde med in till lägenheten med hunden Bella. Jag packade upp matvarorna och kunde äntligen slänga de trasiga kuddpåslakana jag hade. Det känns som jag missar något viktigt just nu. Något jag upplevde under dagen. Kanske var det när jag stod och trimmade gräs. Eller så var det när jag skulle byta om på Lager 157 till shorts. I vilket fall som helst har det varit en lång dag idag. Dagarna är som en maskin som bara går och går dag för dag. Man vet inte vad nästa dag har att erbjuda. Men lite kul var det i alla fall att köra åkgräsklipparen. Jag var lite ovan i början men vande mig allt mer ju mer jag körde. Jag får en liten, men bara en liten, flashback till när jag själv körde bil i Mora. Då körde jag bil till och med mamma. Vad hände med de dagarna? Odlingsutbildningen i Skattungbyn kom i vägen. Men är det verkligen en tillräckligt bra förklaring till vad som hände när jag bodde i Dalarna? Jag försökte, verkligen försökte, att ta körkort. Men farmor hade precis gått bort. Dessutom hade jag det här jobbsökandet att tänka på. Så saker och ting var absolut inte lättare förr. Men annorlunda. Hela tiden är den annorlunda. När vi ska gå upp på morgonen, gå till våra jobb, gå till affären. Ingen dag är den andra lik. Och man möter hela tiden nya människor. Det gjorde jag när jag stod och väntade i kön på Lager 157. Någon kille med ett tryck på t-shirten som skulle handla något som jag inte visste vad det var. Det är svårt att veta vilka människor man träffar och ska träffa om dagarna. Nu ikväll till exempel så träffade jag en personal som jag inte hade sett på mycket länge. Men om jag ska gå tillbaka till hur dagen har varit så har den varit mycket bra. Av någon anledning kommer jag att tänka på Kättbo när jag kommer att tänka på hur jag haft det under dan. Kanske är det för att min lillebrors pappa bor där. Jag har fortfarande saker att bearbeta när det kommer till det där stället. Det är en sak som är säker. Saker som jag upplevde, och som jag fortfarande upplever, när jag är med min mamma. Den här masken, den här påklistrade masken, som vi envisas att bära när vi är med varandra. Det finns inga djupare känslor, inga moderskänslor, när jag är med henne. Inte som jag har med pappa i alla fall. De kanske finns där någonstans men de syns i så fall inte. Nu har ju jag lyxen att slippa somna i samma lägenhet som min egen mamma vilket jag är för evigt tacksam för. Till skillnad från min lillebror har jag flyttat hemifrån. Men han har börjat med någon träning som jag inte förstår mig på. Men det behöver jag väl inte göra heller. Det enda jag behöver förstå mig på är att jag inget behöver förstå mig på och det räcker gott och väl med det. Nu ska jag ta igen mig efter en lång dag av arbete, handling och andra saker som jag gjort. Kanske spelar jag lite minecraft, kanske ser jag på något you tube-klipp. Jag har inte sett att What about it lagt upp någonting om SpaceX än så det väntar jag ännu på. Förutom det har jag Superhjältarna 2 att se på Disney plus men jag funderar verkligen hur det går med skrivandet. Det gör jag verkligen. Det känns som jag får ta det ett ord i taget, en mening i taget, en sida i taget för att till slut bli en bok i taget. Men en bok kommer ju inte till en bara så där. En bok måste man arbeta fram. Och man måste ha samma rutin som om man låg i lumpen. Men jag ska skriva. Jag ska göra det. Kanske inte bara riktigt nu. Jag har för mycket annat i tankarna. Saker som jag ska göra. Men jag tänkte ha ett sådant där journalistmöte på onsdag klockan sju igen. Där tänkte jag ta upp att man ju kan skriva kultur i en tidning också och att tidningen är i ett desperat behov av korrekturläsare. Men nu börjar jag bli så där långrandig igen jag kan väl kort säga att jag är exalterad över mötet på onsdag klockan sju. Och att jag ska förbereda så mycket det nu går att förbereda ett möte som handlar om journalistik. Jag kommer aldrig ifrån den. Den här journalistiken alltså. Det är verkligheten som knakar på dörren. Det är sanningen som ska fram. Och det är framförallt för mycket. Men nu behöver jag inte tänka mer på det idag. Vad jag däremot kan tänka på är vad jag ska se för att hjälpa mig i mitt skrivande. Där tänker jag framförallt på serien Moon knight. På skillnaden mellan dröm och verklighet. Hade jag inte skrivit en längre text en gång i tiden som hade tagit sin utgångspunkt i vardagsrummet i mitt internat i Brunnsvik. Vad hände med den texten? Vad jag kan minnas så har jag inte jobbat särskilt mycket med den texten. Kanske någon gång ibland men inte särskilt mycket. Och vad mer finns det att skriva om egentligen? Jag har ju gjort så himla många saker sen den gången. Jag har flyttat till Mora, till Skattungbyn, till Bonäs, till Nyköping och i Nyköping har jag blivit mer aktiv i Vänsterpartiet och Ung Vänster. Där har jag bland annat åkt till Åmål, Mariefred och Arboga. Jag har sett så många ställen. Och hur är det nu då? Är jag fortfarande medlem i Ung Vänster och Vänsterpartiet? Antagligen inte eftersom jag inte längre får någon post från dem. Men jag ska försöka bli medlem i dem så snart jag kan, många är de minnen då jag varit i Vänsterpartiets lokal, städat eller liknande. Vi har läst på om vad som skulle kunna hända om Sverigedemokraterna kom till makten men vi trodde aldrig att det skulle hända på riktigt. Nu när det har blivit så polariserat är det viktigare än någonsin att bli politiskt aktiv. Det är en sak som är säker. Men åter till den här dan då; vad ska jag göra nu då? Håller på och lyssnar på Genesis We can`t dance. Slungas tillbaka till när jag satt i ett hus som hette Rosa huset och skrollade igenom flödet för att se om något nytt hade hänt i Brunnsvik. Men det var bara samma gamla nyheter som kom till mig från flödet. Flytten, kaoset, vandaliseringen. Hundra år gammal som höll på att gå i spillo. Men det var då det. Nu är en annan tid. Och den här tiden ska jag nig ägna åt något annat än att skriva en massa text. Kanske se färdigt Superhjältarna 2 på Disney plus. Kanske fortsätta se Moon knight också det på Disney plus. Men framförallt ska jag nog bara isolera mig själv på något sätt så att mina tankar blir klarare och hjärtat lite lättare. Sen kan jag skriva. Mycket. Så pass mycket att det blir övermycket. Men det kan inte bli för mycket när det kommer till skrivandet. Det kan bara bli mer eller mindre komplicerat…