Beskriv en vana som ger dig glädje.

WordPress vill att jag beskriver en vana som ger mig glädje. Att kråla ger mig glädje. Det är skönt att fara snabbt genom vattnet. Frihetskänslan är nog obetalbar. Att liksom kunna ta sig igenom vattnet så snabbt utan att behöva anstränga sig nämnvärt. Annars vet jag inte vad jag har för vana som ger mig glädje. Kanske att spela minecraft? Eller titta på you tube? Men ger det verkligen glädje? Det känns mer som en förströelse man gör för att få tiden att gå. Men ja; jag tittar på you tube. Har gjort det rätt länge nu. Tittat på allt möjligt. Men en vana som ger mig glädje. Är väl när jag gör saker som ger mig glädje. Som att skriva till exempel. Och man blir aldrig riktigt ”färdig” med att skriva heller. Det finns alltid något mer att lära sig om skrivandet. Hur det ser ut och när man kan använda det. Journalistiken och alla dess grunder för ett källkritiskt skrivande. Jag brukar ta för vana att hålla mig till de journalistiska reglerna när jag skriver. På det sättet blir det rätt och riktigt. Och jag behöver inte tänka på om det jag skriver bryter mot några regler eftersom det redan faktachekats av polisen. Så vad ska jag skriva om härnäst då? Antingen om Tonys pizza eller Brunnsvik. Jag har inte riktigt bestämt mig än…

Vad är du nyfiken på?

WordPress undrar vad jag är nyfiken på. Och jag är väl nyfiken på ganska mycket egentligen. Jag vet inte vad men någonting är det ju i alla fall. Det är en, vad jag tycker, svår fråga. Man kan vara så nyfiken på så mycket liksom. Men ändå inte veta vad det är man är nyfiken på. Kanske är det jobbet? Eller så är det livet rent allmänt? Jag vet inte riktigt. Jag känner att den här frågan inte riktigt går att svara på så jag svarar på nästa fråga i stället så kanske jag har något mer att skriva om…

Recension: UFO Sweden

Jag tänkte ju egentligen bada idag. Men vaknade någon gång vid ett-tiden. Så hann inte iväg till badhuset. Jag undrar hur jag ska vända tillbaka dygnen till att jag ska börja jobba på onsdag. Men det är ju fortfarande några dagar kvar så jag hinner fortfarande vända tillbaka dygnen till dess. Var ner till landet också. Jag tror jag skördat något som liknar palsternacka. Eller så är det daikon. Jag vet inte riktigt. Smaken påminner dock mer om rädisa än palsternacka så då kanske det är daikon. Ikväll tänkte de förresten visa antingen Lantisar eller UFO Sweden. UFO Sweden har ju jag faktiskt sett. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om den. Jag antar att den var bra. Men när vi pratar om aliens och om de finns eller inte så tycker jag inte att man kan prata om UFOs. Finns aliens så tänker jag mig snarare att de ser ut som några slags kakerlackor och inte har förmågan att bygga UFOs. Men om man ska tänka som de gjorde i filmen så ska man tänka att UFOs finns och att man försöker göra allt för att bevisa det. Det gör de genom uträckningar av vädermätningar där det finns vissa avvikelser som förväntat ska bevisa existensen av UFOs enligt dem. De gör allt för att bevisa existensen och bryter sig in i högteknologiska väderstationer. Mot slutet så hamnar de i något slags svart hål ner de åker ner för en plattform och man får känslan av att se på Interstellar. Men man vet inte riktigt om det är hennes pappa man ser där i det där landskapet men man inser att de i alla fall gjort någon slags upptäckt av UFOs. Så kanske man kan tänka att UFOs finns. I alla fall kan man tänka att den här filmen försöker bevisa det. Med alla möjliga medel. Kämpar de mot en pessimistisk samtid och polis…

Skriv om en slumpmässig, vänlig handling du har gjort för någon.

WordPress vill att jag skriver om en slumpmässig, vänlig handling jag gjort för någon. Jag vet inte men om jag tänker lite så blev jag på högstadiet vän med en person som var lite utanför. Men det vet jag inte om det var så slumpmässigt dock. Skulle man kunna kalla det som vi gjorde i Brunnsvik för en slumpmässig, vänlig handling? Så slumpmässigt var det ju inte riktigt men vänligt var det ju för alla oss som bodde där. Eller så vänligt var det kanske inte men rättvisa ville vi skulle skippas i alla fall. Mot slutet kunde jag kanske tycka att vi kunde vara lite vänligare mot varandra. Så kanske jag inte hade behövt flytta hem till mamma igen som jag gjorde. Men nu var det den verklighet jag behövde hantera. En verklighet där jag sökte jobb och försökte ta körkort. Det samtidigt som jag satt i Rosa Huset i Mora. Vad var det jag gjorde där? Mest brukade jag väl surfa. Jag brukade scrolla igenom alla mina texter och fundera över vad som skulle kunna vara värt att publicera. Så gör jag även nu. Men jag måste erkänna att jag varit dålig på att publicera egna texter. Jag har ju dagboksanteckningar från över tio år tillbaka och alla dessa texter har jag redan publicerat. Jag har inte fått någon respons dock så jag vet inte hur folk tyckte om dessa texter. Men jag antar att de tyckte att de var bra eftersom de inte skrivit något negativt om dem i alla fall. Men tillbaka till frågan; vilken slumpmässig, vänlig handling har jag gjort för någon? Jag antar att det är att bli vän med en person som var lite utstött i högstadiet. Annars tänker jag mig att man kan göra lite slumpmässiga, vänliga handlingar lite då och då i samhället i stort. Kanske ge en slant till en tiggare. Åtminstone möta dem med ett leende i stället för med ett hårt ogästvänligt beteende…

Hur skulle du beskriva dig själv för någon som inte kan se dig?

WordPress undrar hur jag skulle beskriva mig själv för någon som inte kan se mig. Kanske lite så där medellång, blåögd och mörkhårig. Eller menar ni att jag ska beskriva min personlighet? För den är väl lite disträ…

Jag skulle också beskriva mig som en person som gör många saker. Men det vet jag inte hur det skulle kunna se på en person att hen gjort många saker. Kanske att man är lite ärrad? Som i den här filmen The flash där Barry Allen möter en person som varit fast i det här tidsreseuniversumet under lång tid och därför byggt på sig med någon slags mask som visar sig lätt förvandlad till aska bara man rör på den. Kanske inte att jag är så ärrad men det är en intressant tanke i alla fall. Nu känns det dock som jag rör mig lite väl långt bort från ämnet. Vad har liksom karaktärer i The flash med att jag skulle beskriva mig själv för någon som inte kan se mig? Ingenting egentligen. Så nu lämnar jag det här ämnet för den här gången i alla fall och skriver något annat…