WordPress undrar vad som stör mig och varför. Jag har ju redan skrivit om det här men att det kommer samma gamla personal stör mig rätt mycket. Jag vet inte vad man ska göra åt det dock. Jag kan ju inte liksom inte bara säga upp bekantskapen med personalen. De är ju en stor del av ens liv och jag vet inte om jag skulle kunna leva utan det. Men det är väl lite det som är meningen också; att man egentligen inte ska behöva personalen till slut. För varför ska vissa ha personal och vissa inte? Nu vet ju jag att jag har beslut på att jag ska ha det men jag kan ändå undra hur livet hade sett ut utan personal. Hade livet varit mer fridfullt då?
Uncategorized
Om du kunde vara värd för en middag och någon du bjuder in säkert skulle komma, vem skulle du bjuda in?
WordPress undrar om jag kunde vara värd för en middag och någon jag bjuder in säkert skulle komma, vem skulle jag bjud in. Min pappa. Han är jag ganska säker på skulle komma alldeles oavsett om det skulle vara en middagsbjudning eller födelsedagsfirning…
Lista 10 saker som du vet med absolut säkerhet.
WordPress vill att jag listar 10 saker som jag vet med absolut säkerhet.
- Solen går upp imorgon
- Jag kommer gå upp imorgon
- Jag kommer äta frukost imorgon
- Jag kommer handla imorgon
- Jag kommer städa imorgon
- Jag kommer äta middag imorgon
- Jag kommer förmodligen se på något you tube-klipp imorgon
- Eller så kanske jag ser på något på Disney plus
- Jag kanske kommer läsa något av tidningen Skriva eller Jan Guillous Slutet på historien imorgon
- Jag kommer gå och lägga mig imorgon
Det var mina tio saker som jag vet med absolut säkerhet. Vissa av sakerna, som tittandet på Disney plus och läsandet av Jan Guillous Slutet av historien är mer osäkra saker om jag kommer göra men jag kommer i alla fall försöka göra dem. Det var annars svårt att fylla i saker som man visste med absolut säkerhet. Jag menar; jag vet ju med absolut säkerhet att solen går upp imorgon. Men sen då? Det här var en av de svårare uppgifter som jag har gjort…
Livet på högstadiet
Jag har så himla mycket att skriva om när det kommer till Kättbo. Men jag har också mer att skriva om när det kommer till den där graperfruktplantan. För den fanns också med bland alla mina växter som jag hade då för tiden. Jag saknar smaken av ärter. Men nu var det inte det jag skulle skriva om. Nu skulle jag skriva om Kättbo. Och jag har så himla mycket att skriva om Kättbo. Saker som jag gjorde där och som jag fortfarande minns. Vad var det? En gång högg vi ved. En annan gång plockade vi bär. Det var lite varierat vad vi gjorde där. Men framförallt levde vi där. Vi levde där och vi gjorde det på vårt eget lilla vis. I början fick jag lära känna de andra barnen i Siknäs skola men efteråt var jag mycket i Tiberget också. Jag kan inte fatta hur vi orkade med, hur Micke fortfarande orkar med, att bo där. Så mycket som behöver göras hela tiden. Eldas för varmvatten. Men nu har jag för mig att han skulle skaffa bergvärme till huset i Kättbo så det kanske blir bättre trotts allt. Men jag kan minnas hur det var och det kanske inte var så konstigt att jag gick ut i skogen varje dag efter högstadiet för att slippa alla måsten som hela tiden lades på en. Alla läxor som man hela tiden fick lov att göra. Jag tycker synd om de barn som idag går i högstadiet. Jag minns en tid som var full av måsten och läxor och jag skulle nog inte vilja byta liv mot någon högstadieelev idag. Inte för alla liv på jorden. Skulle jag vilja byta liv med de som är högstadieelever idag. För jag vet vad de får gå igenom. Jag har själv gått igenom det. Och det som jag gått igenom kallar jag själv för helvetet på jorden…
Söker du trygghet eller äventyr?
WordPress undrar om jag söker trygghet eller äventyr. En intressant fråga; jag söker nog lite av båda. Trygghet söker jag när jag känner mig väldigt utsatt och konflikträdd och äventyr söker jag när jag vill vara utsatt eller söker konflikter. Eller kanske inte konflikter men något är det ju man söker när man ger sig ut på äventyr. Kanske är det sig själv man söker när man ger sig ut på äventyr? I alla fall är det ju meningen att man ska ha väldigt roligt när man ger sig ut på äventyr. Och att man ska uppleva något på sin resa oavsett om det är skog, fjäll eller hav. Jag själv har varit mycket av en äventyrare en gång i tiden. När jag gick Naturguidesutbildningen. Men det är länge sen nu. Att jag knappt kommer ihåg hur det var. Men jag kommer ihåg saker som att bada isvak, paddla kanot, kajak, vara ute på tur, klä sig rätt, bära tung packning, köra snöskoter, göra upp eld, åka slalom, åka längdskidor, klättra inomhus, isklättra, göra kolmila, göra tjärdal och genomföra överlevnadsvecka. Nu missar jag säkert en massa saker som att orientera med karta och kompass och GPS men jag tror jag fått med det mesta i alla fall. Det allra sista vi skulle genomföra var Lavin nollan som jag missade eftersom jag var sjuk. Det känns som det var det som förstörde allt eftersom jag inte fick något jobb efter att jag hade tagit studenten. Men å andra sidan var verkligheten mycket råare än jag någonsin skulle kunna föreställa mig. Kanske att det är just det jag vill skriva om när jag skriver om saker som hände efter Älvdalen. Kanske ”saker som hände” inte var en så bra beskrivning av det som hände efter Älvdalen. Jag har ju en hel bok som väntar på att bli skriven oavsett om det handlar om Brunnsvik eller Mora. Så jag får ta och ta tag i det hela och skriva färdigt någon gång. Skriva färdigt min bok och skriva färdigt mitt liv. Jag är på god väg bara genom att prata om den…
