Idag började jag dagen med att göra mig ett par knäckebrödsmackor och pulverkaffe. Jag tittade på när Matinbum spelade Backrooms och vid tolvtiden så gick jag ner för att tacka av Martin som slutar idag. Han bjöd på fika och kaffe, och vi själva hade ordnat en korg med en massa godsaker i, även om alla inte hade betalat för den. Som jag själv. Men det gjorde inget, sa de. Det var från alla ändå. Och vi tog några kort och kramades. Mot slutet kom en till boende. En som valde att misstolka allt vi sa. Jag vet inte i vilken värld han var i men kanske han hade varit lite för sällan utanför sig lägenhet? Jag misstänkte nästan det. Och jag misstänker att sådana personer absolut inte vill höra om kriminella saker. Nej det går ju inte för sig. Absolut inte! Det måste jag väl fatta? Att jag inte kan skriva om sånt? Nåja; nu har jag börjat packa i alla fall. Jag började med den varma sovsäcken. Klockan ett var det städning med dammsugning och göra rent toaletten. Efteråt planterade jag ut smultronen och myntan. Jag har tömt kylskåpet på grönsaker och slängt i komposten. Och nu kom jag på att jag kunde tömma det som är torrt och ställa i skåpen. Det ska jag göra så fort jag skrivit den här texten. Annars då? Jag har packat ner kniv, matlåda, någon tvättsvamp, trangiaköket, T-röd, tändstickor, kompass hittade jag också men hur mycket jag än letade kunde jag inte hitta pannlampan. Jag har packat ner skrotkläder och ullunderställ och ska väl byta till ullkalsonger även fast jag bara har ett par och även fast jag tjatat på att jag vill ha två till. Nåja; jag har nog det mesta nu i alla fall. Jag hittade en pannlampa som jag misstänker att jag hade när jag gick naturguidesutbildningen. Men som sagt; jag borde inte skriva just nu utan hålla på med disken. Så jag sätter punkt här så länge och kommer jag på något mer skriver jag om det senare…

Idag började jag dagen med att ta medicin, bädda sängen och stänga av datorn. Jag tog bussen som skulle ta mig till busstationen och Gripenskolan. Promenerade till jobbet och bytte om. Jag var rädd att en konflikt skulle blossa upp mellan arbetsledaren och en arbetskamrat men jag gick och tog frukost och sen hörde jag inget mer. Som vanligt tog jag macka med salami och gurka, yoghurt med puffar och musli, vattenmelon, apelsin och kaffe. När jag kom tillbaka så verkade inte någon vara arg på någon. Men jag vet vad jag hörde. Han hade själv sagt det; att jag skulle akta mig för henne. Men det verkade som han ville prata om allt annat än det när vi satt där. Och det finns ju allt annat att prata om än konflikter också. Som hur man tar körkort. Något jag velat prata om länge men inte vetat hur. För att det inte ska handla om ekonomi. Jag önskar att ta körkort inte var något ekonomiskt och jag är så trött på att höra att jag inte har råd. Jag har inte råd, jag vet det redan, jag behöver inte få det sagt till mig från en tid till annan. Men det ändrar inte det faktum att jag fortfarande vill ha körkort. Så vad gjorde vi, mer specifikt, på jobbet? Det var mest dammsugning och moppning. Och när vi var färdiga med det så slängde vi lite sopor. Jag hade lite tid för att läsa och sen åt vi mat. Jag åt de där resterna med potatis, ost, selleri, spetskål, chicken nuggets, falafel, hoisinsås och mascarpone som jag la till efteråt. Efteråt sa vi hej då och jag bytte om, gick till Willys där jag handlade mjölk, pajer, chips och dricka. Jag gick även till Granngården och handlade smultron och mynta. Det regnade så gott som hela dan men jag hade regnkläder på mig. Det var bara skorna som blev blöta. När jag hade promenerat till busstationen så tog jag bussen hem och väl hemma så satte jag på radion, datorn och packade upp alla varor. Så gott som en gång så la jag mig på sängen och somna. Vaknade lagom till matlagningen som blev glasnudlar och fiskbullar. Missade att jag skulle haft musikkväll men hade nog ändå inte orkat ha musikkväll. Har mest spelat minecraft och sett på när Matinbum spelar Backrooms. Har inte blivit mycket läsande idag men jag har ju imorgon på mig också…

Idag började jag dagen med att ta medicin, bädda sängen och stänga av datorn. Jag tog bussen som tog mig till busstationen och där tjuvåkte jag en skolbuss till Gripenskolan och gick resten av vägen till God morning hotell. Jag bytte om och när det väl var dags att äta frukost så gick jag ner till restaurangen. Tog en macka med salami och gurka och yoghurt med puffar och musli, vattenmelon, apelsin och kaffe. Sen var det dags att arbeta och jag dammsög på alla ställen. Vi slängde några sopor har jag för mig och hjälpte till att ställa ut saker som koppar, glas och bestick. Jag hade lite tid att läsa efteråt och när vi sen skulle sitta och äta fick jag lov att ta upp någonting som jag hade tänkt på ett tag. Det var en arbetskamrat som hade åkt iväg då som hade sagt taskiga saker. Och jag sa det att det var acceptabelt att han sa taskiga saker. Hon frågade om han hade sagt taskiga saker till mig men jag sa att han hade sagt taskiga saker till henne. Hon sa väl typ att hon kunde ta det men att det var bra att jag tog upp det. Jag har hört honom säga fler taskiga saker förut. Och oftast ska han visa en något totalt ointressant som får mig att misstänka att han är SD;are. Inte för att han visar ointressanta saker utan för att han säger taskiga saker. Och jag tänker inte lägga mig på en sån låg nivå som han! Sen är frågan vad han tänker göra nästa gång vi ses. Men faktum är att jag inte bryr mig. Jag tänker inte acceptera ett sådant beteende, oavsett om det är mot mig eller mot någon annan, det kan väl inte vara någon som mår bra av det? Eller hur tänker ni? För mig är det självklart att inte säga taskiga saker till varandra. Det behövde jag inte gå med i vänstern för att veta om. Men det är svårt att inte påverkas när ens arbetskamrat beter sig så. Det får en att undra hur han hamna där och vad han kan göra för att ändra sig. Nåja, efter maten så tog jag och Nadja en promenad till Granngården och tittade på blommor. Jag tittade och tog kort på rabarber som jag skickade till mamma och frågade om hon ville ha. Jag tror inte hon kommer köpa här dock. Vi ska ju åka till Dalarna på fredag. Och det finns en hel del som behöver förberedas inför det. Jag, till exempel, behöver packa tills dess. Men jag tänkte att jag ville visa mamma var det finns rabarber i alla fall. Själv var jag sugen på mynta och smultron. Jag pratade om att det fanns jordgubbar och gräslök som jag själv tagit på Spindelplan, men då sa hon att det redan fanns jordgubbar, och gräslök kunde vi köpa när vi väl var där uppe. Jag gick till släktforskningen och upptäckte att jag hade mer att forska på än jag trodde att jag skulle ha. Det var farfars farfars farfar och farfars farfars farmor så det var rätt långt tillbaka i tiden. Men jag har fortfarande inte fått svar på vilket sätt som de två personerna är förfäder till mig. Vi fick kaffe och kaka. Jag släktforskade lite till men gick tidigare eftersom jag blev så väldigt trött av allt släktforskande. När jag kom hem satte jag på radion och datorn. Spelade mest minecraft och har väl egentligen inte så mycket mer att skriva om idag. Imorgon ska jag göra nytt ID så då kanske jag berättar mer om det. Men annars tror jag att jag sätter punkt här för den här dan.

Har sett Send help på Disney plus. Den hade ett oväntat slut. Och för ett tag där undrade man vem skurken var egentligen. Den där kvinnan verkade inte så snäll trotts allt även fast hon hade hjälpt den där mannen som strandat på ön tillsammans med henne. Filmen börjar alltså med ett kontorslandskap. Den här kvinnan som heter Linda blir på många sätt förnedrad, i början av en kollega som tar hennes arbete och kallar det för sitt, och sedan en ny chef som förnedrar henne genom att säga åt henne att inte äta macka på kontoret igen eftersom det luktar tonfisk om henne. Men hon får i alla fall följa med på en resa på ett privatjet. Hon blir bjuden på något evenemang. Hon skriver på något men ser plötsligt hur han och ett annat gäng med killar skrattar åt en film hon hade gjort om att överleva i naturen. Någonstans blir det plötsligt motorfel i en av flygplanets motorer. Planet störtar och bara hon och det här chefen överlever. Som jag har för mig heter Bradley. De hamnar på en öde ö och får använda alla redskap de kan för att överleva. Eller ja; mest hon då för han är skadad och kan inte röra sig. Det händer en massa saker i filmen som jag inte tänker avslöja här. Men jag kan säga så mycket att de inte är vänner precis. Ibland tror man att de ska lämna stridsyxan bakom sig men sen så händer något som får dem att bli ovänner igen. Det var en väldigt morbid film och jag älskar det. Så den får fyra av fem i betyg av mig. Jag förstod inte riktigt slutet, om den skulle göra narr av uttrycket ”Carpe diem” och en massa andra självhjälpsuttryck som hon sedan skriver en bok om, tydligen. Plötsligt är hon en framgångsrik kvinna. Men kanske hon är värd det? Jag vet inte; jag har svårt att acceptera att hon gjorde de saker hon gjorde i filmen som jag inte tänker avslöja här men var riktigt otäcka…