Bilden var från busshållsplatsen i Kättbo. Vi brukade ofta åka därifrån när vi skulle till högstadiet. Livet hade ändrats så dramatiskt från det att byskolan hade lagts ner. Så pass dramatiskt att jag hade svårt att sluta tänka på hur dramatiskt det hade varit. Jag funderade hur viktigt det egentligen var att driva en byskola när nästan ingen gick på den. Eller så var det så att det var något annat som gjorde att folk ville att byskolan skulle fortsätta drivas. Något som hade med att man bodde där och att man därför skulle gå skola där också. Men nu fick vi alla lov att vänja oss vid att gå skola i Mora. Och det var något som kunde ta mer eller mindre tid beroende på hur lätt man hade sig att vänja sig vid den nya skolan. Och jag kunde aldrig vänja mig vid de trånga korridorerna och alla som skulle få lov att trängas där. Men så var det svårt att inse just då hur bra man hade som kunde gå i skolan från första början. Nu när man är vuxen önskar man att man tagit skolan mer seriöst. Men det är ju lätt att vara efterklok. Så istället får jag kompensera det genom att skriva om en plats som jag tillbringade stora delar av mitt liv på. En busshållplats. Men också en del av Kättbo. En del av Kättbo som levde kvar i mig…
På tågstationen fick jag lov att köpa tågbiljett för att komma någonstans. Jag skulle till Stockholm. Jag hade varit dit några gånger tidigare. Det var en stor stad med många platser att vara på. Men vart jag skulle nu visste jag inte riktigt. Jag hade inte riktigt bestämt mig än. Det brukade jag komma på vägen. Vart jag skulle någonstans alltså. Och jag kunde bara sitta där och låta tankarna vandra iväg. Det var ingen plats för att sova men kanske att vila. Jag tyckte om att göra saker på vägen. Som att läsa. Men jag tänkte att just nu ville jag bara filosofera. Över livet. Över djupa frågor. Jag hade en tanke att det jag var med om inte var verkligt vilket var märkligt eftersom jag var med om dem just då. Men det var en märklig tanke som jag inte la mycket vikt vid till en början i alla fall. Men snart började saker och ting bli allt märkligare och märkligare. Folk som gick på tåget tittade på mig. På ett sådant där sätt som sa mig att det här inte var verkligt. Känslan var att jag inte kunde vara kvar där men jag hade ingenstans att ta vägen. Till slut gick jag bara av tåget och hamnade bara bland en massa folk. Som alla skulle till sina ställen och jag kände mig vilsen bland allt folk. Tills jag vaknade upp i en säng i Nyköping och insåg att allt hade varit en dröm…
Stöld/inbrott, Nyköping
I samma område inbrott på flera företag. Klockan 8:18 kontaktades polisens ledningscentral om att det hade varit inbrott i området Kungshagen, Nyköping. Verktyg hade det stulits från flera företag. Klockan 8:29 är polis på plats för en första bedömning. För brottsplatsundersökning tillkallades kriminaltekniker. På ett av företagen har någon tagit sig in i nio företagsbilar, på ett annat företag intill hade ytterligare ett arbetsfordon drabbats. Dessutom har någon eller några tagit sig in i en butik i området som säljer verktyg och maskiner genom att bryta upp en dörr. Inhägnat är det sistnämnda företaget och där har någon klipp upp ett hål i grinden för att ta sig in. Verktyg ska det ha stulits till ett okänt värde på platserna. Eventuellt kan ytterligare företag i området ha drabbats. Under helgen ska stölderna ha skett. Sökt har polisen efter spår och dokumenterat läget på de olika brottsplatserna. Med tanke på att det har skett flera inbrott vid samma tid i ett begränsat geografiskt område så finns det skäl att tro att det är samma tjuvar som slagit till mot flera platser.
Källa: Polisen.se
