Min farmor är en dimma
Hon dansar med älvorna om gryningen
Och även om jag aldrig sett henne dansa
Så tror jag att hon vet precis vad hon ska göra
När hon ska göra en rörelse eller ett svepande
Min farmor är en dimma
Och om morgonen flyger hon upp i luften
Förenas med alltet
Det är enda sättet att bearbeta
sorgen
Morfar Halvar Lundström
Mormor Ruth Helen (gift Lundström)fick sju barn varav ett tvillingbarn dog. Tvillingen fick krupp (andningssvårigheter), läkaren hann aldrig fram. Barnen var:
Rakel (mor till farmor, gifte sig med Gunnar), Paul, Märta, Eja, Kurre och Margareta. Kusiner Anders och Göran var också på momos sida.
Eja blev sjuk när hon fick sitt andra barn, fick blodpropp. Stina (är för övrigt nyhetsuppläsare, Helsingfors) och Nils Johan (jobbar på Stockman, gammalt antikt allvaruhus, Helsingfors).
flyttade tidigt till saltsjöbaden, Sverige.
(Ruth Helen, Kurre)s Barn: Han fick två flickor: Astrid som jobbade inom barnomsorgen och Lisbeth som jobbade på ett lasarett, Karolinska sjukhuset.
gifte sig i Finland med en lärare och fick två flickor: Gun och Stina var krigsbarn, skickades båda till Sverige. Stina skickades till fosterhem. Jobbade senare som operationssköterska (skickade fram verktyg till läkarna). Gun gifte sig med Lasse Sandberg som var volvo-entreprenör (han startade fabriker lite här och där). Bodde först fyra år i Malaysia, två år i Schweiz, två år i Brasilien och sista två åren i Virginia, Amerika och startade volvo-fabriker i dessa länder. Sen blev de för gamla för att skickas ut, bosatte sig i Åland på en gård som heter Mellangård, ärvd av mormor.
Margaretas Barn:
Birgitta blev kvar i Virginia, gifte sig med en dansk. Camilla bor i Uppsala, jobbar eventuellt på universitetssjukhus som ögonläkare.
bodde på hemgården, Norrkulla, jobbade som jordbrukare. Gifte sig med ladugårdspigan (ladugårdspiga var en piga som gjorde alla sysslor i ladugården) som hette Judit. Momo (mormor) blev jättesur över detta eftersom det var som att stiga ner i graderna (rik=kung, greve, storbonde mellanklass= vanligt arbetande, fattig= dräng, piga, hjon). Han ägde gården och var därför storbonde. De fick tillsammans fyra barn, första dog. Gösta som var yngst tog över gården. Hans jobb är spannmålsodlare. Som spannmålsodlare får man ploga, harva och så. Han har haft kossor, han har får och ridhästar. Mikael är gift med en estniska och bor i Estland, nu. Då gift med en finska och har tre barn med henne, kallades Bi.
Uffe som var äldst hade inga barn. Han var gift med Zenita och jobbar som bankdirektör i Helsingfors. Jobbade tidigare på sparbanken, Borgå, som bankdirektör. Zenita har dålig rygg och det kan vara därför som de inte har några barn.
gift med rektor för Vörå samskola. Fick inga barn, adopterade Ejas Nils Johan. Märta var hemmafru (hemmafru var man om man gifte sig med en herre som hade bra betalt).”
Hon gifte sig med Gunnar som ägde Tallbacka, fick fyra barn: Stig, Eva, Hasse och Lena. Eva (min farmor) gifte sig med en sjöman (Runar)och fick två barn: Roger och Susanna (farbror och faster). De skildes efter sex år (en anledning till det kan ha varit att han var borta så ofta på sjömansturer, men hon har även berättat att Runar var otrogen mot henne, det var på dessa turer som hon trodde att Runar var på). Senare gifte jag om mig med Johan Karlsson (farfar) och fick barn: Mårten (pappa)och Nina. Johan var bonde; hade en häst och två kor, hästen hette för övrigt Poju. Senare sålde han kossorna och skaffade sugga som fick kultingar. Johan var utbildad jordbruksinspektor (arbetsledare). Eva och Johan träffades när Johan skulle leda inspektörer att inspektera gården (Homarnäs, Nuförtiden är det farmors kusiners gård, då: fasters gård). 68 flyttade vi till Sverige. Johan började jobba som svetsare istället eftersom det gav bättre betalt, jobbade hela tiden. Jag var första fem åren piga för greven i Malmsjö. Ekonomibiträde (städerska)75-80 blev ryggen paj. Omskolade sig till barnskötare, gick i pension i 60 års ålder. Skilde sig med Johan 77, Johan bor för övrigt i södra Spanien (nuförtiden). En anledning till att de skilde sig var att Johan tyckte att kvinnor bara skulle var hemma och föda barn och hålla på med hushållssysslor.’’
Evas barndom:
’’Kriget, när alla sprang fram till hallfönstren för att se efter storbranden i Helsingfors 1942. En hund, Schäfer, blev inskickad som vakthund till ett fabriksområde, blev tillbakalämnad. Jag minns hur hunden ylade efter att ha sprungit löst på gården. Vi fick även lov att lämna in två hästar. Vi hade fläsk nersaltat i tinor (stora bollar), ägg i vattenglas (Natriumsilikat…), mjölk, mjöl, fisk betalades med, tygkuponger, köttkuponger, ”allt-i-allo”-kuponger. De sågade upp stora isblock som kördes hem för avkylning av mjölken. 50-liters kannor, bassäng med vattennivå precis vid kanten på kannorna. Isen lades krossad i bassängen.
Ur ”Vill heta Ruth” sidan 70 går att läsa:
”Eva Kristina f. 12.11.1937. Gift 1:o 1955 med Runar Olof Holmberg f. 27.6.1937 i Borgå sn och 2:o 1963 med Johan Vilhelm Karlsson f.29.4.1939 i Borgå sn. Frånskilda 1977. Eva fick mellanskolbetyg från Vörå samskola 1952. Att hon gick i skola uppe i Österbotten berodde på att moster Märtha var gift med rektorn för mellanskolan, Verner Ekman. Eftersom de inte hade egna barn ville de gärna ha Tallbacka-barnen hos sig under några år. Stig hade också han tagit mellanskolexamen i Vörå och de yngre syskonen kom alla att följa exemplet.
Efter giftermålet bodde Eva och Runar på Tallbacka. Han var maskinmästare på skutan Anika som gick i kust- och Östersjöfart. Sedermera har Runar arbetat på telebolaget i Borgå. Han bor i hembyn Fagerstad. Efter skilsmässan flyttade Eva till sin nya make Johans hemgård Prästbacka i Andersböle i Borgå Ik. Där skötte de jordbruket i fem års tid innan familjen flyttade till Sverige hösten 1968. De kom till greve Carl Bernadottes herre-säte Malmsjö i Tumba, sydväst om Stockholm. Eva var under fem år hembiträde åt greven, som var sonson till kung Oscar II. Johan arbetade som reparatör och svetsare på företaget Fabriks-service, som 1973 flyttade till Stjärnhov några mil längre bort i Sörmland, varvid hela hela familjen också flyttade dit. Eva arbetade som ekonomibiträde åt Nyköpings kommun under några år för att sedan utbilda sig till barnskötare vid Kommunala vuxen-skolan i Södertälje 1981. Hon arbetade i sitt nya yrke på dag-hem i Gnesta fram till 1990 och är sedan dess barnskötare på ett fritidshem i Stjärnhov. Johan är sedan 1983 egen företagare. Han utför olika arbeten i byggbranschen i enmansföretaget All-service i Stjärnhov. Evas barn från första äktenskapet med Runar holmberg (VII a-b): ”
Född: 1852
Död: 1912
Född: 1867
Död: 1911
Född: 2/6 – 1906
Död: 12/9 – 1990
När jag var liten så bodde en som kallades gammelmormor i Tallbacka. Jag undrar om det var hon som bodde där.
Född: 27/7 – 1897
Död: 7/11 – 1959
Källa: Hugo Arvid Karlsson – Ancestry®
Född: 29/4 – 1939
Död: 14/3 – 2018
Källa: Johan Vilhelm Karlsson – Ancestry®
När man ramlade från en kärra och benet vid armbågen brast. Gipsades vid 47-48. En allmän mörkläggning i hela Finland och vi var i Borgå. Det föll ner en bomb i närheten som fick. 30 stycken dog på en gång eftersom de aldrig hann till Våmskyddet. Vi gick till potatiskällan som var under jord. Man kunde få sitta där ett par timmar. När man stod ifrån Tallbacka kunde man se hur de släppte ner brandbomber som lyste upp landskapet. De släpptes ner för att man skulle se var de skulle släppa ner bomberna. 44 var sista krigssomaren. Vinterkriget slutade 1940.
”Natt och dag”-släkten antas vara en del av Johans släkt
”Eva Kristina f. 12.11.1937. Gift 1:o 1955 med Runar Olof Holmberg f. 27.6.1937 i Borgå sn och 2:o 1963 med Johan Vilhelm Karlsson f.29.4.1939 i Borgå sn. Frånskilda 1977. Eva fick mellanskolbetyg från Vörå samskola 1952. Att hon gick i skola uppe i Österbotten berodde på att moster Märtha var gift med rektorn för mellanskolan, Verner Ekman. Eftersom de inte hade egna barn ville de gärna ha Tallbacka-barnen hos sig under några år. Stig hade också han tagit mellanskolexamen i Vörå och de yngre syskonen kom alla att följa exemplet.
Efter giftermålet bodde Eva och Runar på Tallbacka. Han var maskinmästare på skutan Anika som gick i kust- och Östersjöfart. Sedermera har Runar arbetat på telebolaget i Borgå. Han bor i hembyn Fagerstad. Efter skilsmässan flyttade Eva till sin nya make Johans hemgård Prästbacka i Andersböle i Borgå Ik. Där skötte de jordbruket i fem års tid innan familjen flyttade till Sverige hösten 1968. De kom till greve Carl Bernadottes herre-säte Malmsjö i Tumba, sydväst om Stockholm. Eva var under fem år hembiträde åt greven, som var sonson till kung Oscar II. Johan arbetade som reparatör och svetsare på företaget Fabriks-service, som 1973 flyttade till Stjärnhov några mil längre bort i Sörmland, varvid hela hela familjen också flyttade dit. Eva arbetade som ekonomibiträde åt Nyköpings kommun under några år för att sedan utbilda sig till barnskötare vid Kommunala vuxen-skolan i Södertälje 1981. Hon arbetade i sitt nya yrke på dag-hem i Gnesta fram till 1990 och är sedan dess barnskötare på ett fritidshem i Stjärnhov. Johan är sedan 1983 egen företagare. Han utför olika arbeten i byggbranschen i enmansföretaget All-service i Stjärnhov. Evas barn från första äktenskapet med Runar holmberg (VII a-b): ”
Min farmor är ett moln
Hon regnar ner över mig när jag gråter
Min farmor är ett hav
Där ligger hennes aska och jag skulle kunna beskriva hur hon hamnade där men gör det inte av hänsyn till nära och kära
De som förlorat en mamma, en fru eller en farmor
För mig har farmor blivit en del av naturen
Hon är med mig när jag plockar svamp
Och har sin egen signal för att vi inte ska tappa bort varandra i skogen
Det är Finland för mig
Ett evigt sökande efter något som egentligen är ouppnåeligt
Idag började jag dagen med att göra mig ett par knäckebrödsmackor då mina pågenmackor möglat. Jag gjorde med ost på och till det pulverkaffe. Jag såg färdigt en video av Wharaboutit om SpaceX och spelade lite minecraft. Gjorde mig en Varma koppen grönsak och gick till bussen som tog mig till jobbet. Väl på jobbet var det bara att byta om och sen var tanken att vi skulle rensa ogräs. Men det var för lerigt, sa Patrik, så jag fick byta om och sen var jobbet i princip slut. Men först fick jag lov att säga åt min arbetskamrat att sluta smaska. Så det var väl någon slags gräns som gick där. Men det verkade inte som hon tog illa vid sig när jag sa det. Vilket var tur för jag orkar egentligen inte med några konflikter längre. De har jag haft alldeles för många av. Det blir ofta så när man håller på med journalistik. Och söker upp konflikter. Men jag ska tänka på annat nu. Annat som släktforskning och poesi. Så om någon frågar efter det så får de bara till svar att jag inte håller på med det längre. Inte nu i alla fall. Jag tror att jag inte kommer hålla på med journalistik på lång, lång tid. Jag orkar helt enkelt inte. Och jag har annat att skriva om. Som är viktigare. Och som kommer kräva min uppmärksamhet. Så jag säger det nu så att alla ser det; nej jag kommer inte skriva journalistik om det inte står att det hänt något i Nyköping. Fan, då skriver jag i alla fall, men jag tror ni förstår vad jag menar…
Problemet med journalistiken är att den är så oberäknelig. Därför blir det väldigt svårt att koncentrera sig på något som är väldigt kaosartat; men blir helt enkelt kaosartad själv då. Man förlorar kontakter och livet blir fattigare. Därför väljer jag att se den ljusa sidan på livet. Och ljuset för mig är släktforskningen, som jag precis börjat med, och poesiskrivandet, som jag också precis börjat med. Men tillbaka till min dag som jag egentligen skrev om då; när jag hade bytt om så åkte vi till Biltema där Patrik köpte spackel till badrummet och kanske något annat som jag inte kommer ihåg vad det var för något. Han bjöd även på kaffe och bulle. Jag såg ingen Ann-sofie där dock. Efter Biltema åkte vi till ICA knuten där Patrik släppte av mig. Jag handlade baguette, äpple och Mer hallon/svartvinbärsdricka. Efter det tog jag buss till busstationen. Jag gick in på Clas Ohlsson och köpte anteckningsböcker och mapp till mina släktforskningspapper som jag, förresten, kommer behöva ordna upp innan jag åker till biblioteket till tio imorgon. Det är inte så komplicerat, men jag vill gärna ha med mig den där boken “Vill heta Ruth”, bland en del annat. Efter Clas Ohlsson så gick jag till Stora torget och åt min baguette med dricka. Jag tog även två kort, ett på Statshuset och ett på mig själv, innan jag gick till biblioteket. Jag satt och läste tidning men känner så här; journalister gör ett mastodontjobb. Folk måste börja läsa mer tidning. Det finns inga bortförklaringar längre. Det är livsviktigt. Eller kanske snarare; livsfarligt. Att inte läsa tidning. Om man inte vill sätta sig in i det samhälle man lever i; varför lever man då i det samhället? Eller ska alla flytta ut i skogen? Jag bara känner; allmänbilda er! Sätt er in i vad andra känner! Och framförallt; läs tidning! Det kan inte vara så svårt. Egentligen. Men vi alla är ju olika. Förstås. Så jag kanske pratar ut i tomma luften nu men då får det vara så då. Jag orkar inte hålla på med journalistik längre. Men jag läser tidning och inser, till min fasa, att gränsen till att begå mord är mycket tunn. Den är alltid mycket tunn. Enda skyddet vi har emot det är att allmänbilda oss och läsa vår tidning. Och framförallt inte vara rasistiska as. Har jag nämnt att jag är trött på rasistiska as förresten? För jag är så sjukt trött på rasistiska as? Så sinnessjukt trött på rasistiska as? Varför vill man göra livet svårare för andra på det sättet? Jag förstår det inte…
Så ja; jag har läst tidning idag. Och jag har läst om allt möjligt; något om ett hem som inte längre fick ta hand om en flicka och något om regeringen. Men jag gick lov att lägga mig i en soffa för att orka med poesiworkshopen som var halv sex. Och den var inte på det ställe som jag trodde att det skulle vara på. Det blev ett väldigt känslofullt möte med många dikter upplästa. Och en egenskriven som jag kommer dela senare. Men just nu orkar jag inte skriva mer än att det var en väldigt innehållsfull workshop. Hon som höll i det är poet och medan mötet pågick så firar vi även tvåhundrafemtio år av judiskt liv i Sverige. Hon nämnde något om judiska traditioner som jag inte riktigt kommer ihåg nu, men det hade något med självbekännande och erkännande av syn att göra. Jag fick även analysera en dikt med en annan som kändes som man var i en massgrav eller något annat som hade med död att göra. Det kändes som den tog upp mycket av det som palestinier utstår varje dag. Att anklagas för att ta död på folk. Därför tyckte jag att den här dikten var väldigt intressant. Men som sagt så var partiet då jag fick skriva min egen dikt viktigast. Så jag tänkte inte skriva så mycket mer nu; jag tog bussen hem och är hemma nu. Jag har en massa att förbereda inför släktforskningen som är imorgon. Ta med boken, ta med USB;et, anteckningarna och släktträdet. Men det ska väl sägas att det var kul att träffa en livs levande poet också. Något som jag också kan räknas som nu?
Skogsnytt 