Vi skulle laga mat i Siknäs. Det var något alla skulle göra. Och något vi fick öva på. Sa de.

Jag var nyinflyttad i Kättbo. Jag hade flyttat från Nyköping och allt var nytt. När vi skulle ha matlagning så hade det gått ett tag dock. Så jag hade lärt känna de flesta på byskolan som det var och som innebar att det var en skola i en by. Jag själv hade aldrig trott att det skulle gå att ha en skola i en by; jag hade ju gått i en skola mitt i en stad och att då börja i en skola i en by var som natt och dag. Saker och ting skedde i lite större klasser; till exempel så hade ettorna, tvåorna och treorna lektion för sig och fyrorna, femmorna och sexorna lektioner för sig. Själv gick jag femman till sexan under den period jag gick på Siknäs skola. Men hann ändå uppleva en hel del. En del saker önskade jag att jag inte hade behövt uppleva också. Det var ju problemet när det var så isolerat också. Det kunde lätt bli en rasistisk och obehaglig stämning om man hamnade med fel personer. När jag lagade mat var jag inte med fel personer i alla fall. Jag tror jag lagade mat med en tjej. Och jag tror vi lagade köttfärssås med spagetti men jag mindes inte riktigt säkert. Vad jag minns är lukten av köttfärs som stektes och värmen från den stora plattan som man lagar mat på. Jag kommer inte ihåg om jag blev svettig men förmodligen var det just det jag blev. Och medan jag skriver det här dyker ett annat minne upp…

Ett minne som ligger mycket närmare i tiden. Jag är på Tonys pizza och diskar plåtar. Även här känner jag värmen men även ångorna från disken. Det var så länge sen men ändå så nära. Precis som matlagningen i Siknäs var länge sen men ändå så nära. Det är ju över tio år sen och ändå minns jag vad det var för mat vi lagade. Och om man går ännu längre tillbaka, till när jag bodde i Stjärnhov, så har jag säkert minnen därifrån också. Jag har ju skrivit en dikt om det också. Och där någonstans, i barndomens minnen, kan jag skriva om saker som jag inte tänkt på evigheter. Som hur jag bet min storebror när jag hade varit stökig. Men i Tonys pizza slutade jag diska plåtar. Jag upptäckte att väggen var av papper och att jag kunde ha sönder den. Ut vällde snö, och ett snölandskap avslöjade sig själv, på andra sidan väggen. Och jag funderade vad som pågick men gick ändå ut. I snölandskapet. I ännu ett vitt rum. Som fortsatte och fortsatte och fortsatte. Tills jag inte kunde gå mer. Tills det tog stopp…

Och en dag drömma att jag lagar mat i Siknäs…

Några minnen av farmor är när vi var till Finland och farmor redan hade varit där i någon månad innan vi kom dit. Farmor lagade så god mat. Det kan jag komma ihåg var något som vi alla samlades kring. Vi var olika många beroende på vem som ville komma och vara i Finland. Bland de personer som kunde vara där var så klart min pappa Mårten men även hans syster Nina. Och hans andra syster Sanna. Ibland var Ninas barn Felix och Jesper där. Det kommer jag ihåg att Felix och jag brukade hitta på som någon slags sommarparkour som jag hade fått inspiration från Sommarlov på tv som jag följde väldigt noga. Mot slutet så kom även ett adopterat barn som Sanna hade som verkade ha varit med om en del dåliga saker. Jag vågade aldrig fråga vad det var men för henne så var Venjärvi en fristad. Förutom farmor så var farmors bror Stig Holmberg där ibland. Han brukade skjutsa oss från Helsingfors och till olika butiker som finns i Finland. De flesta ställen vi var på var svensktalande. Jag kunde i princip ingen finska. Det gjorde dock inget eftersom vi för det mesta var för oss själva i Venjärvi. Somrarna bestod mestadels av bastande och badande. Ibland kunde pappa och Farmors bror Stig få för sig att vi skulle ta en promenad. Jag kommer ihåg en gång när vi skulle gå runt sjön och fick lov att vada över en å på ett ställe. Därför så fick man sätta på sig badbyxor innan vi började gå iväg, så det var riktigt äventyrligt. De vuxna hade köpt en hel del öl på båten eftersom det var extrapris för medlemmar. För det mest så tyckte jag om att tillbringa tiden på tv-spelsområdet på båten. Jag hade ju inget eget tv-spel så jag blev bara mer och mer sugen på att skaffa ett tv-spel när jag spelade på båten. Jag kanske var lite trasig men jag hade i alla fall roligt. Så var somrarna när farmor ännu levde. Sjukdomsförloppet gick väldigt fort för henne. Men jag hann se henne en sista gång och hon fick läsa några av mina dikter. Om detta tänkte jag skriva om senare…

Har läst Johannes Anyurus Omega. Det gick ju mycket fort eftersom det inte är så mycket text. Men det är sprängfullt; man undrar ibland vad han får uttrycken ifrån. Vissa saker verkar komma från hans eget liv, andra som något han hittat på. Det är vilket fall väldigt mäktigt och man känner sig som en väldigt liten människa i detta kosmos kallat livet. Det ger mig lust att fortsätta läsa. Mycket. Vilket jag också gör. Juloratoriet verkar ha ett liknande språk vilket ju är kul. Eller nu är det någon som mest talar i dialekt. Änt de kul? Eller något liknande. Jag kommer fortsätta läsa men kanske inte just idag. Det finns så mycket jag vill göra mest hela tiden och jag hade velat veta vad det är jag skriver för något egentligen. Innan jag blir galen…

Jag har ju inte tänkt skriva något egentligen. Men det hände så mycket igår att jag väl lite känner mig tvingen till det. Igår var vi alltså till McDonalds. Vi var rätt många; jag tror vi var fyra boende och två personal. Jag tog en sån där Big Arch och co som är något nytt de börjat med. Det var många barn där. Det har jag inte tänkt på så ofta förut att det är många barn där. Men nu kommer det förhoppningsvis dröja flera år innan jag äter på McDonalds igen för jag vill inte bidra till detta jätteimperie som McDonalds är. Vi pratade om vi skulle äta någonstans på Pålljungshage och det går väl bra. Men inte McDonalds igen. Jag vet inte varför men för mig är det motsatsen att äta vanlig mat. Jag tänker på när de gjorde ett experiment och sparade en hamburgare i flera år och den aldrig mögla. Det känns som man inte ska äta på sådana ställen. Det känns som de har något i maten som det inte är meningen att man ska äta. Och nu tänker jag inte på ”råttan i pizzan”. Bara att den är superprocessad. Nåja. Det var ju kul att äta där igår i alla fall. Och vi hade det ju trevligt. Efteråt gick jag till Pressbyrån. Jag köpte ett månadskort eftersom jag börjar bli rätt trött på att cykla. Och nej, jag orkar inte höra något mer om att det är ”bra för motionen”, jag orkar inte cykla mer. Acceptera det bara. Efteråt gick jag till Clas Ohlsson och köpte en högtalare och musmatta. Jag tänkte eventuellt köpa en cykellampa också men visste inte hur man skulle montera den så jag fick avstå den för tillfället. På pressbyrån köpte jag Mer äpple- och svartvinbärs/hallondryck. Sen gick jag till bokhandeln men hittade ingen bok jag ville köpa. Eller jag såg en men avstod på grund av borde spara. Jag gick till biblioteket men det var bara öppet i förrummet och det var så mycket folk där, det var väl någon konsert eller något liknande, så jag gick till busshållplatsen och läste där i stället. Jag har äntligen sett färdigt Spökjakt och funderar nu på vad jag ska läsa. Jag funderar på att läsa Juloratoriet men först Omega av Johannes Anyuru. Jag vet inte om jag kommer upptäcka något nyt medan jag läser den boken men om inte annat tänker jag mig att det blir en ny upplevelse. En annan grej jag borde göra är att skriva. Men jag kanske kan läsa först och skriva sen. Det är något som ligger och gnager i skrivandet. Något jag skrivit fel. Och det känns som det kommer ta tid att åtgärda det, vad det nu är för något, som jag skrivit fel. Jag önskar att det inte var så ångestframkallande men det har något med att farmor fick cancer att göra. Kanske skriver jag för personligt. Kanske skriver jag om sådant jag inte borde skriva. Eller så är det något längre fram som jag behöver ändra på. Som ni märker så har jag mycket att skriva om! Det kan man minst sagt säga…