Lite dagboksanteckningar om affischeringsrundan vi hade idag. Jag skulle ju vara med och sätta upp affischer med Ung Vänster. Och innan dess skulle jag införskaffa hink och penslar att affischera med. Det blev dock lite mer på vägen som jag stannade till för att handla. Och mellan tiden som jag kom dit som var ungefär tre till det att mötet var klockan sex så hann jag med att läsa lite. Jag har befunnit mig långt ner i Cormac McCarthys värld med allt vad det innebär i Vägen. Det korthuggna språket och detaljrika samtalet är konstant i hans bok. Och jag kan inte sluta läsa den. Jag bara läser och läser. Och det är ett bra betyg för en bok som är hyffsat lättläst…
Om jag ska ge ett exempel så satt jag inne i lokalen och skulle läsa den medan Billy var borta. Jag hann läsa hela två sidor eftersom varje stycke var ett ord var. Bara en fråga, ett ord och ett svar. Språket är väl väldigt enkelt i en dystopisk värld. Det är väl det som är själva budskapet med boken. Också sen startade affischeringsrundan och vi gick förbi busstationen. Vi gick förbi Nyköpingshus och de lite rikare delarna av Nyköping. På ett ställe kom en kvinna ut och frågade om vi fick affischera där. Men jag tyckte Billy hanterade det bra då det inte konfronterades negativt utan positivt. När det kommer till centrum av Nyköping så hann vi inte affischera allt. Billy skulle med ett tåg som skulle gå snart och de andra kunde inte heller vara med resten av tiden. Så vi hade några ställen som vi funderade att om de skulle affischeras mellan Nickolaiskolan och Nyköpingshus. I alla fall var det ju lätt för mig att ta en buss till Brandholmen som går ungefär en gång i halvtimmen. Men jag funderar lite över vart de andra tog vägen och om jag kommer se dem igen. Jag vill inte att det ska bli som det brukar bli att jag ser en person och så ser jag inte den personen något mer. Jag vill gärna behålla kontakten med de personer jag känner och de personer jag inte känner kan jag lära känna på vägen. Precis som det brukar va i centrum av Nyköping…
