Mord/dråp, Stockholm

Hämtats upp ur vattnet har i Brunnsviken en avliden person. Till en början var räddningstjänsten, ambulanspersonal och polis i Frescati då det via SOS alarm kom in uppgifter om att det i vattnet låg något som såg ut som en död människa. Den som låg i vattnet har räddningstjänsten och det var en avliden person. Spärrat av har polisen en del av området så att polisen och andra kan arbeta på platsen. Då det utesluta inte går att personen har varit utsatt för brott har polisen inlett en förundersökning angående mord. Med att identifiera personen arbetar även polisen, när det är ska anhöriga underrättas.

Källa: Polisen.se

Trafikbrott, Kil

Stoppat har en polispatrull en körkortslös och drogpåverkad förare i Kil på onsdagsförmiddagen. Mannen i 30-årsåldern som bilen körde, vilken visade sig vara belagd med körförbud, är känd av patrullen. Drogpåverkan visade han tecken på varför han medtogs för provtagning och förhör. Anledningen till att patrullen föraren känner igen är att han tidigare dömts vid flera tillfällen för olovliga körningar och rattfyllerier och dessutom står under åtal för ytterligare någon. Åter igen misstänkt för grov olovlig körning är han nu, drograttfylleri, ringa narkotikabrott avseende eget bruk samt för att ha framfört avställt och körförbudsbelagt fordon.

Källa: Polisen.se

Farligt föremål, misstänkt, Luleå

I Luleå misstänkt farligt föremål. Ett misstänkt farligt föremål anträffades under tisdagskvällen i stadsdelen Örnäset i Luleå. Avspärrad är platsen och bevakas av polis. På väg är nationella bombskyddet, och kommer att hantera detta under dagen. Att respektera avspärrningen ombeds allmänheten. I nuläget kommer vi inte att lämna mer information. En uppdatering den 23 mars klockan 10:09 av Elisabeth Glaas, presstalesperson. Gripen är en person av polis och senare anhållen av åklagare. Misstänkt är personen för hantering av explosiva varor samt förberedelse till allmänfarlig ödeläggelse, grovt vapenbrott och narkotikabrott. Att utreda ärendet fortsätter polisens avdelning för grova brott i Norrbotten. Undersöka ska nationella bombskyddet det aktuella föremålet under dagen.

Källa: Polisen.se

Det är väldigt ödsligt och övergivet i den delen av Kättbo. Det bor väldigt få personer i den delen av Kättbo. Det är så det är och det är så det har varit för en lång tid. Det känns som andra har bättre minnen av den här platsen. Det känns som andra har tydligare minnen av den här platsen. Och det känns som andra har i över huvud taget några minnen från den här platsen. Om de här några kunde tala så kanske de hade kunnat tala om för mig hur vägen såg ut innan den blev full av sprickor. De kanske kunde tala om för mig när det sprang en massa barn på vägen om sommaren. Men det är väl en del av naturens gång att det börjar växa en massa runt omkring den. Växa en massa växter som ser så mångsidiga ut att de nog inte behöver kompenseras med en massa andra ängsväxter som det behövs på en massa andra ställen som är så där ensidiga att växterna nästan självdör. Det är nog här man hämtar frön sen när det väl är dags för det och jag kan minnas när jag själv fick såna där frön från Naturskyddsföreningen. De kommer från såna här platser som är så stora att det inte finns någon ände på dem och därför är oändliga och därför inte riktigt går att greppa. Det är obegripligt men vad hade man väntat sig så långt från övrig civilisation att man skulle få vara med om. Inget av stadens ständiga brus hörs här ute. Det är som självaste tiden har stannat. Tiden som tar mig tillbaka till när jag själv bodde där och som nu nött ner en asfaltsväg. Hur kom man på att man skulle bygga en asfaltsväg här? Och varför? Hade det inte räckt med en grusväg? Eller gick det så pass tung trafik här att det var nödvändigt för att vägen skulle hålla? Så många frågor och så få svar…

Det är många olika minnen jag har på den här vägen. Så många gånger som jag gått på den här vägen. I början med min mammas mans son som bara bodde i Kättbo en kort period. Men han flyttade eftersom han inte stod ut med ensamheten i byn. Då var det bara jag kvar. Men var jag ensam? Det var förstås ganska långt till närmsta granne. Men jag klarade mig ganska bra ändå. Vad som var ett ganska stort bekymmer var den stora vägen som blockerade vägen för att komma till någon slags granne och som stundtals kunde vara livsfarlig. Jag kunde komma ihåg någon gång då jag skulle över vägen tillsammans med vad jag antar var min mammas mans son, alltså Jimmy, då jag nästan blev påkörd och fick det reda på genom att han skrek att jag måste flytta på mig. Men det känns som det finns så mycket mer att skriva om den här vägen. Som till exempel vilka personer som skulle kunna tänkas ha gått där. Jag vet i alla fall en pensionär som bodde i det gula huset på bilden men som förmodligen inte lever idag. Vi hjälpte henne med något som påminde om vedklyvning. De andra husen var nog inte fyllt så bebodda. De stod där och stirrade på en med sina mörka fönsterkarmar…