Anslagstavlan hade slocknat för länge sen. Tågen hade slutat gå för länge sen. På ett sätt kändes det som att självaste tiden stannat. Men det visste han ju att den inte hade gjort. Den bara gick ovanligt långsamt. Och i den här långsamheten hände absolut ingenting. Det var som världens alla människor dött ut. Som att han var den sista människan kvar på jorden. Väntandes på ett tåg som aldrig skulle komma. Varför stod han ens där? Det var som han levde på ett litet hopp fortfarande. Eller det var mer att han hade brukat åka tåg där och levde på något slags hopp att de skulle börja göra det igen. Trots att anslagstavlan slocknat för länge sen. Och trots att tågen hade slutat gå för länge sen. Han var som ett levande museum. Som berättade om en tid som försvunnit. Det var bara det att det inte fanns någon som kunde uppleva detta museum. Så på ett sätt var han rädd att han skulle dö utan att någon skulle veta om att han hade dött. Han ville gärna berätta om sitt liv men när det inte fanns någon att berätta sitt liv om så var han rädd att allt skulle falla i glömska. Och han hade många saker att berätta om. Men han visste inte hur man skulle behålla intresset när man berättade om övergivna ängar och fäbodar. För det var det han hade sett. Varken mer eller mindre. Så till slut kom tåget trots allt. Och han klev på och kom hem trots allt… 

Trafikolycka, Nyköping

Efter olycka E4 avstängd. Klockan 9:20 larm inkommer från SOS om en singelolycka med lastbil som inträffat på E4 mellan Kila och Stavsjö. Inträffat ska olyckan ha i norrgående körfält, och den har resulterat i att det ligger mycket bråte på vägbanan. Stängts av har E4 initialt i båda riktningar i samband med arbete vid platsen. På plats är polis. En uppdatering klockan 10:10. En person som i lastbilen färdats ska ha blivit fastklämd till följd av olyckan. Just nu arbetar man för att få ut personen ur fordonet. Bärgas från platsen kommer sedan lastbilen att behöva. För närvarande är skadeläget för den drabbade okänt. En uppdatering klockan 11:24. Ej råder det längre totalstopp där olyckan inträffat, men man kan räkna med att det fortsatt är vissa störningar i framkomligheten. Till sjukhus har en person förts till följd av olyckan. Skadeläget är för polisen okänt.

Källa: Polisen.se

Trafikolycka, Nyköping‘

I trafikolycka två fordon. Klockan 7:23 SOS larmar om en olycka som inträffat på riksväg 53 i höjd med Arnö mellan Nyköping och Oxelösund. Inblandade ska två fordon vara. På plats är polis och annan blåljuspersonal där olyckan inträffat. Skadeläget för de drabbade är för polisen okänt. En uppdatering 9:02. Från platsen kommer båda bilarna att bärgas. Ej brott misstänker polisen och har lämnat olycksplatsen.

Källa: Polisen.se

Jag kan komma ihåg… 

Lukten av kodynga 

Hur det var att gå upp riktigt tidigt på morgonen, alltså så tidigt att det var frost ute, och man fick lov att hacka bort isen i djurens vattenhinkar 

Hur det var att gå en fäbodvandring 

Hur det var att trassla loss ett dött får från ett elstängsel 

Jag minns mycket, helt enkelt, men framförallt upplever jag mycket med alla mina sinnen. Till exempel kan jag nästan bara lyssna på sorglig musik. Men det skulle kräva en text för sig så jag lämnar er där… 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par Runda björnen-mackor med kaviar på och pulverkaffe. Eller innan jag gjorde frukost så träffade jag god man. Vi pratade inget om att jag hade ringt överförmyndarnämnden men vi pratade om saker som körkort. Tydligen börjar han också bli rätt trött på Trafikverket, eller om det är psykiatrin, som inte kommer någonstans. Så mycket mer pratade vi inte dock utan han gick kort därefter. Och efter det gjorde jag frukost. Eftersom jag skulle ta med Varma koppen till jobbet så gjorde jag ingen hemma. Jag tog bussen så att jag var på jobbet före tolv. Och väl på jobbet värmde vi på våran mat. För att fira att jag hade fyllt år så åt vi semla med kaffe. Efter efterrätten gick vi ut på promenad med hunden Bosse som behövde kissa och bajsa. Vi gick längs med vattnet och sen var vi tillbaka igen. Jag behövde inte vara kvar så länge till på jobbet längre dock utan ringde mamma som sa att hon precis hade vaknat. Jag mötte henne och hunden Bella i början av området Oppeby. Sen gick vi upp till mammas lägenhet och jag hjälpte till att laga kyckling, bambuskott, purjolök och morötter. Riset blev nästan färdigt med en gång. Och någon gång så beslutade sig mamma för att duscha lite snabbt eftersom hon ska jobba i natt. Jag glömde nämna att jag på vägen till Oppeby fick flashbacks från när jag gick med djur på en så kallad fäbodvandring. Jag kan minnas doften och hur det lät. Det skulle nästan krävas en egen separat text för sig. Så jag fortsätter skriva på den här dagboksanteckningen. När maten var färdig så satte vi oss och åt framför tv;n. Det var något program om tullen som jag inte var så intresserad av. Vi bytte över till fyran där de sände nyheter. Sedan bytte vi till ettan där de sände skidskytte. Vi tog lite pulverkaffe, banan och glass och såg lite nyheter innan vi beslutade oss för att gå iväg. Jag tog en sväng med hunden Bella så att hon fick kissa lite. Bajsa gjorde hon aldrig. Och sen åkte vi till ICA knuten där jag handlade dip, Varma koppen grönsak, bröd, prinsesstubbe, mjölk, chips, Doritos, Mer passionsfrukt, Coca cola, kaffe, matlåda och choklad. Efter det fick jag skjuts hem och efter det så har jag inte gjort så mycket. Jag packade, så klart, upp alla varor och satte igång radion och datorn. Jag mötte en personal på väg upp till min lägenhet som sa att hon hade varit till mig men att jag inte hade varit hemma. Jag sa dock att jag redan hade ätit så då visste hon att hon inte behövde komma till mig. Jag missade parkourracet men såg på Stamsites stream. Samma person kom på medicinstödet och jag var med en stund på eventet på 90gq open. Så nu ska jag väl bara gå och lägga mig. Eller dela minnen. Såna brukar jag ju ha många av vid den här tiden. Tyvärr verkar det som statistiken gått ner lite grann den senaste tiden på min blogg. Kanske lite mer texter skulle lösa den saken? Jag tänker att jag bland annat kan skriva om vad jag kommer ihåg av lukten av kodynga, vad som händer om man blåser ut allt från butiker. Alltså precis allt. Varor, människor. Vad som händer när man inser att man gått för långt, åkt för långt, rest för långt. Kanske står man på en ödslig perrong i en okänd stad någon stans. Vad för tankar har man då? Det kan, minst sagt, bli intressant att skriva om något annat än dagboksanteckningar för en gångs skull. För ett tag har jag velat beskriva det lite avlägsna, främmande, som vi inte riktigt vågar närma oss. För sådana platser berättar på ett sätt historien om vår egen undergång. Hur den skulle se ut. Och även om jag inte vill att samhället ska gå under så vill jag utforska sådana platser där samhällen gått under. För det ger mersmak på något vis. Om jag inte beslutar mig för att skriva om något helt annat, vilket jag inte tror jag gör, för det är sådan jag är helt enkelt. Flummig och dagdrömmande till min natur…