Idag började jag dagen med att göra mig ett par mackor med ost och salami och pulverkaffe. Jag såg ingen video på youtube utan gjorde nästan med en gång en Varma koppen med sparrissmak. Jag spelade lite minecraft och gick sen till bussen. Den här gången hann jag med bussen både till busstation och Harg. Det var närapå att jag inte skulle hitta någon plats att sitta på men hittade till slut en plats bredvid en kille. Väl på jobbet behövde jag inte byta om. Kunde inte byta om eftersom byxorna satt för tajta. Däremot så fick Patrik ett samtal om en som vill ha hjälp med gardinstänger så vi åkte det. Det var ganska nära. Och jag vill väl inte beskriva lägenheten allt för mycket av rädsla för att inkräkta. Men jag kan säga så mycket i alla fall att det inte var min typ av lägenhet. Efteråt fick vi ta med oss all pant vi hade så nu har vi väl gratis kaffepengar för ett tag i alla fall. Jag ringde mamma nästan med en gång när vi kom tillbaka till arbetslokalen och hon hade precis vaknat. Jag fick i alla fall gå kort efter det och jag gick hem till mamma. Väl hemma hos henne så fick jag ta ut hunden Bella så att hon fick kissa och bajsa. Sen fick jag gå upp igen och på tv sände de om skolskjutningen på tv4. Mamma lagade mat och det blev kokt potatis, kött och någon slags sås jag inte kan namnet på. Och till det kokta morötter med gelé. Jag bytte över till SVT för jag trodde att de skulle sända något annat. Men de sände samma sak. Skolskjutningen i Örebro. Och statsministern pratade och kungen pratade och det var minnesgudstjänst. Och sen var det slut och för att lyfta upp stämningen så satte jag på sista avsnittet av Drömproduktioner på Disney plus som jag har en hel del att prata om men som kanske kräver en annan text än den här. Eller det handlar om det här skapandet av drömmar. Hur det går till. Jag skapar de inte riktigt på samma sätt som de gör i Drömproduktioner men kan ju fortfarande ta inspiration av dem. Det här med scenskapandet och filmandet och effekterna. Och, just i det här avsnittet, hur vakendröm går till. Något jag inte upplevt på mycket länge. Jag tror jag drömde en vakendröm från tvåan till fyran när jag var liten och bodde i Brandkärr. Men det var ju så länge sen att jag inte kan minnas vilken typ av dröm det var eller varför jag hade den. Jag kommer skriva mer om drömmar senare. Efter det tog mamma, jag och hunden Bella en promenad till den nya hundparken i Oppeby. Vi släppte lös henne och hon fick leta godis. Två personer med en större hund kom så då fick vi lov att koppla henne igen och gå vidare på vår promenad. Den tog oss över bron, längs med vattnet, in i ett villaområde, nästan till mitt jobb och tillbaka över bron. Jag skulle kunna skriva något om mörkret också men jag tror jag gör det efteråt. När jag är färdig med den här dagboksanteckningen. Vi tog i alla fall bilen direkt efter promenaden och vi åkte till ICA knuten där jag handlade köttfärs, citronkrydda, krossade tomater, Varma koppen, vitlökspress, mjölk, bregott, spagetti, chips, Mer äppel- och pärondricka, paj och choklad. Efter det åkte vi hem till mig och mamma och hunden Bella följde med in i lägenheten. De skulle hjälpa mig slänga sopor. Men först satte jag på radion, datorn och packade upp alla varor. Sen gick vi och slängde sopor och det är jag oerhört tacksam för att mamma hjälpte mig med. Att slänga sopor är något av det tråkigaste jag vet men man mår psykiskt mycket bättre om man slängt sina sopor. Efter det så var mamma kvar ett litet tag tills jag fick fråga om hon skulle gå. Så nu är jag ensam och personalen kom ovanligt sent. Jag nämnde det att det hade varit stöld i Nyköping, att det är något man bara brukar se i diktaturer, att man ignorerar journalister, och att det är mycket allvarligt, att jag kommit in på skrivkursen på folkuniversitetet vilket jag är mycket glad för och att jag funderar på att gå ner på kaffe i gemensamhetslägenheten klockan fyra imorgon. Annars vet jag inte hur jag ska föra vidare mina kunskaper i journalistik. Men det är väl en bra början i alla fall att gå dit. Jag hade några texter att skriva för tillfället också. Något om Lugero Sömnväktaren och var han bor, om en gammal stuga jag såg en gång i Venjan och något om en villa som står högst upp på en klippa med raviner på alla sidor och ett hav som stormar där nedanför. Men mitt huvud är så fullt av ord att det inte skulle förvåna mig om jag skulle börja skriva om något helt annat. Men det tar jag då i så fall… 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par mackor med ost och salami på och pulverkaffe. Jag såg ingen video på youtube utan spelade minecraft, gjorde mig en Varma koppen sparris och spelade lite mer minecraft. Jag gick till bussen och trodde att jag skulle hinna med nästa buss också. Men på bussen klev det på så mycket ungdomar att bussen försenades. Inte deras fel, jag vet, men bussen till Harg vägrade stanna. Trotts att jag sprang efter den och vinkade. Så jag fick sitta på busstationen en halvtimme. Jag skickade sms till Patrik och försökte ringa honom två gånger utan att få svar. Jag hann läsa lite i alla fall. Till slut ringde Åsa från boendet och berättade att Patrik hade ringt och undrat var jag var någonstans. Då berättade jag allting som jag redan berättat för er och då förstod hon och skulle föra det vidare. Jag kom i alla fall fram till jobbet till slut och då berättade han att mobilen inte fungerade som den skulle. Jag var inte på jobbet särskilt länge i alla fall. Utan åkte hem och väl hemma satte jag på radion och datorn. Det tog ett tag för mig att inse att det hade varit skottlossning i Örebro. Jag brukar ju oftast vänta på att något ska hända i Nyköping. Men hemskt är det i vilket fall som helst. Mamma ringde i alla fall. Jag trodde först att hon ville veta vad jag hade gjort under dagen men det var mer att hon undrade om jag hade hört talas om skolskjutningarna i Örebro. Nu har jag gjort det i alla fall. Men kul är det i alla fall att folk vill veta mer om mitt liv. Det får mig att vilja fortsätta skriva. Jag skrev i alla fall en artikel om den där skottlossningen i Örebro. Och jag kan inte påstå att det var särskilt kul att göra det. Jag hade behövt något positivt att se fram emot framöver. Kanske är det att få jobba imorgon också? Eller så tar jag bussen ovanligt långt bort mot vildmarken? Vem vet; jag kanske beslutar mig för att skita i allt och leva mitt liv i ett landskap där ingen skulle tro att någon skulle kunna bo? Jag föredrar väl att drömma om sådana ställen. Så kan jag leva mitt liv vanligt. I stan. Med alla er andra. Som känner mig. Eller gör ni det? Det kanske är något jag inte berättat än. Men vad skulle det vara i så fall? Det skulle, i så fall, till och med göra mig förvirrad…