Har sett Send help på Disney plus. Den hade ett oväntat slut. Och för ett tag där undrade man vem skurken var egentligen. Den där kvinnan verkade inte så snäll trotts allt även fast hon hade hjälpt den där mannen som strandat på ön tillsammans med henne. Filmen börjar alltså med ett kontorslandskap. Den här kvinnan som heter Linda blir på många sätt förnedrad, i början av en kollega som tar hennes arbete och kallar det för sitt, och sedan en ny chef som förnedrar henne genom att säga åt henne att inte äta macka på kontoret igen eftersom det luktar tonfisk om henne. Men hon får i alla fall följa med på en resa på ett privatjet. Hon blir bjuden på något evenemang. Hon skriver på något men ser plötsligt hur han och ett annat gäng med killar skrattar åt en film hon hade gjort om att överleva i naturen. Någonstans blir det plötsligt motorfel i en av flygplanets motorer. Planet störtar och bara hon och det här chefen överlever. Som jag har för mig heter Bradley. De hamnar på en öde ö och får använda alla redskap de kan för att överleva. Eller ja; mest hon då för han är skadad och kan inte röra sig. Det händer en massa saker i filmen som jag inte tänker avslöja här. Men jag kan säga så mycket att de inte är vänner precis. Ibland tror man att de ska lämna stridsyxan bakom sig men sen så händer något som får dem att bli ovänner igen. Det var en väldigt morbid film och jag älskar det. Så den får fyra av fem i betyg av mig. Jag förstod inte riktigt slutet, om den skulle göra narr av uttrycket ”Carpe diem” och en massa andra självhjälpsuttryck som hon sedan skriver en bok om, tydligen. Plötsligt är hon en framgångsrik kvinna. Men kanske hon är värd det? Jag vet inte; jag har svårt att acceptera att hon gjorde de saker hon gjorde i filmen som jag inte tänker avslöja här men var riktigt otäcka…

Idag började jag dagen med att ta medicin, bädda sängen och stänga av datorn. Jag tog bussen som skulle ta mig till busstationen och därifrån ta bussen till Gripenskolan. Väl på Gripenskolan så promenerade jag till jobbet. Bytte om och tog frukost. Idag hade vi besök av en ny som skulle börja där. Jag vet inte om det var en chef men det var något liknande i alla fall. Och en som visade henne runt. Vi satt länge och pratade och kom in på det där att jag skulle skaffa nytt ID. Vi pratade om att det ju var tur att man kunde byta namn i vuxen ålder så att man slapp ha samma namn som ens föräldrar hade gett en. Jag berättade hur det hade gått till när jag hade bytt namn och att jag hade skickat in en blankett och att det tagit ungefär sju veckor. Men sen behövde vi arbeta och jag dammsög. Jag torkade även lite bord och när det var gjort så satt jag och läste lite grann. När det gått ett tag så åt vi mat och jag åt en kebabpaj med vitlökssås. Efter det fick jag gå hem så jag gick till Hemköp och handlade baguette, Yakisoba, chips och Mer apelsin- och lingondricka. Jag gick även in på Team sportia och köpte mig en kryddhållare som jag tänker mig bli användbar när jag åker upp till Dalarna. Efter det tog jag bussen hem. Vid busshålplatsen tog jag kort på brottsplatsen där någon satt upp ett nazistiskt klistermärke. Rev ner klisterlappen vilket tog ett tag eftersom det satt så hårt fast. Jag visste inte vad någon tyckte eftersom jag bara hade Instagram då. Men jag fick några upplyftande kommentarer av några vänner jag har på Facebook. Och gillamarkeringar. Jag gick hem. Egentligen orkade jag inte med det här. Egentligen var det för mycket för mig. Men någon måste ju göra det. Så det råkade bli jag. Jag kom hem och har väl mest försökt titta på youtubeklipp och spela minecraft. Till middag åt jag Yakisoba-nudlar och sen körde jag race medan jag lyssnade på Stamsitestream. Till medicinstödet sen kom en person som ville bidra med sitt positiva stöd och ge mig tips. Blev rätt snabbt trött på den människan men sen ringde mamma och jag kunde hämta hunden. Vi gick så hon fick bajsa och sen gick vi in igen. Någon gång då aktiverade jag Threads där jag såg kommentarer som att jag var vänstervriden, stolpskott eller lågintellektuell. Jag tar inte åt mig så jättemycket av sådana kommentarer men det var rätt nytt för mig. Har besvarat en del av kommentarerna men är osäker på om jag kommer orka besvara alla. Men nu orkar jag nog inte skriva något mer, i vilket fall som helst, jag ska ju trotts allt på Japansk festival imorgon. Där jag bland annat får lära mig att vika origami och skriva haiku. Så jag sätter punkt här så kommer en ny dagboksanteckning imorgon…

Ni får åka runt i era sunkiga epa-traktorer och spela hög musik men ni får inte vara rasister!

Ni får stå i stora killgäng men ni får inte vara rasister!

Ni får till och med stå i stora gäng men inte vara rasister!

Det är den mest primitiva, mest bedrövliga, form av synsätt

Att säga att någon är mindre värd

det är farligt

det fick jag känna på idag

att stå där och skrapa bort ett rasistiskt klistermärke med en slant

är så blottande på ett sätt

vem som helst kan komma dit

och slå ner en

ändå fortsätter jag göra det

ibland tänker jag att jag vill riva ner SD;s tält

men jag vill inte dö eller hamna i fängelse

så konstigt vårt samhälle har blivit

när man börjar tänka så

Idag började jag dagen med att ta medicin, bädda sängen och stänga av datorn. Jag tog bussen som tog mig till busstationen och till Gripenskolan. Promenerade till jobbet där jag bytte om. Idag var båda två av mina arbetskamrater på jobbet. Jag tog en frukost bestående av macka med salami och gurka, jordgubbsyoghurt med puffar och musli, vattenmelon, apelsin och kaffe. När det sen var dags att arbeta så dammsög vi och moppade. Vi skulle slänga kartonger men alla kartonger flög iväg. Vi skrattade mest och sprang efter kartongbitarna. När vi väl hade fått tag i dem så slängde vi dem i containern. Jag tror vi även slängde glas men han som gjorde det ville inte göra det utan hörselkåpor. Så vi fick vänta tills vår arbetsledare kom ut och slänga glaset och resten av soporna. Innan lunch skulle vi också flytta på en dörr som var på tredje våningen. Jag och mina arbetskamrater letade och letade men hittade ingen dörr. Det visade sig att den var inne i en av lägenheterna. Vi tog dörren till källaren som kändes mörk och mystisk. Sen tog vi lunch och jag åt min kikärtsröra. Sen gick jag till Hemköp där jag köpte någon slags tunnbrödsrulle med kyckling i, Yakisoba och Mer apelsindricka. Jag gick till bokhandeln och köpte mig en kulspetspenna som jag tänkte använda när jag ska göra ansedlar. Sedan gick jag till biblioteket och tog en kaffe och läste. Efter ett tag så satte jag mig i lobbyn och åt halva min macka. Jag träffade någon jag kände på biblioteket och fick nämna än en gång att jag heter Kasper nu. Jag frågade om det gick att gå upp i culturum men såg sen att det var stängt där. Och så berättade jag att jag tänkte gå på Japansk festival på lördag. Jag hann läsa lite till innan poesiträffen. När det sen var poesiträff så handlade det om tre poeter som jag inte kommer ihåg namnen på. Men det var mycket intressant även han som leder träffarna berättade att det hade varit lite motigt med träffarna den senaste tiden. Men jag tycker alltid det är intressant! Jag hittar ju nya sätt att skriva på till exempel! Och det tycker jag är guld värt! Sen verkar han ha stött på samma problem som mig; att folk tappar intresse. Nåja; man kan ju alltid försöka göra folk intresserade. Mer går ju inte att göra. Efter poesiträffen tog jag bussen hem och väl hemma så satte jag på radion, datorn och packade upp mina få varor. Sen gjorde jag inte mycket mer än att sitta och spela minecraft. Jag skulle bygga en sugarcanefarm men behövde bygga en honungsfarm först. Vilket väl tar sin tid. Men nu ska jag gå och lägga mig! God natt!