Jag hade trott att jag lärt känna en person på PIVA. Så pass mycket att jag gav hennes en kram. Trotts personalens protester. De sa att man inte fick röra patienterna. Jag rörde ändå. Och fick leva med konsekvenserna. Hon började skaka. Sedan slog hon omkull mig när hon skrikandes sprang därifrån. Det började blöda från huvudet och jag kunde bara halvt om halvt höra vad de pratade om där borta. Förmodligen skulle de få lov att bälta henne men de ville ju undvika det så länge det var möjligt. Jag gled bort från verkligheten till min egen värld. Blodet blev till en flod som drog med mig vare sig jag ville det eller inte. De försökte lugna ner henne genom att säga att allt skulle bli bra snart. Jag hamnade i något slags fängelse. Och sen var det som att allt ljud upphörde att existera. Det var så tyst att jag trodde att allt liv hade upphört att existera också. Men jag var ju kvar där. Och jag existerade väl? Jag hade känt den här känslan förut. Jag kom inte ihåg när men det var länge sen. Jag hade bott på ett helt annat ställe än jag bodde på nu. Och nu bodde jag på ett ställe som jag inte kom ihåg vad det var för något. Det enda jag kom ihåg var det som hände för stunden och det som hände för stunden var att jag befann mig på en plats med en enkel säng och en enkel toa och något slags galler som höll mig fången i detta fängelse. Annars kunde jag inte se annat än en jordvägg på andra sidan gallret och snett till vänster kanske en aning till något som kunde likna solljus. Jag lutade mig mot gallret. Men det var förgäves. Det fanns ingen möjlighet för mig att ta mig ut där. Jag gned händer mot gallret ända tills det började blöda. Jag skrek tills mina lungor började värka av smärta. Men det enda jag möttes av var en öronbedövande tystnad. Jag la mig på sängen i stället som var hård och obekväm. För en stund så inbillade jag mig att jag befann mig i ett vitt rum. Men det kunde inte stämma. För det här fängelset var ju totalt kolsvart ju! Jag måste ha börjat hallucinera. Och med ens var jag tillbaka i fängelset igen. Tiden verkade gå jättefort för jag kunde se solljuset gå upp och ner för ett gallerförsett fönster jag inte hade sett tidigare vid huvudhöjd. Den gick upp och ner ett antal gånger och det lät som det var storm ute. Jag reste mig upp. Förvånat såg jag att gallret hade rostat sönder. Jag tog tag i en metallstång och kunde med lätthet rycka loss den. Så jag tog en till och en till för att till slut ha en väg ut som jag inte riskerade riva upp någon hud på. Jag var ute och jag var på väg ut. Mot okända landskap…

WordPress undrar hur jag skulle utforma framtidens stad. Lite som i Inception då? Jag tycker dock att staden Nyköping är utformad bra. Med bibliotek, gågata, kafé och butiker. Om man skulle bygga städer som i Inception dock så skulle man nog behöva tänka lite utanför boxen. Först och främst skulle man inte vara medveten om att man befinner sig i en dröm eftersom det känns som verkligheten. Sedan kommer skapandeprocessen och den är väl lite som Inception också. Det finns ju scener där världen viks upp och ner. Gravitationen ändras och saker och ting är inte som de brukar. Man kan bygga en bro ur ingenting och genom speglar så skapas ett helt nytt landskap. Men jag har inte mycket av Inception i mitt eget skrivande. Jag skriver mest om mer naturliga inslag i drömmarna, som gräslandskap eller mörka skogar. Det är väl mer på senare tid som jag lagt till städer i drömmarna. Eller jag har ju inte skrivit något förut heller men vi kan i alla fall föreställa oss att jag gjort det. Och vi kan föreställa oss hur vi utformar framtidens stad. Jag har inte mycket att lägga till egentligen utan jag tycker att Nyköping är en rätt bra utformad stad. Hur jag kommer skriva om det sen är en helt annan sak. Det kanske inte är lika folktätt som det brukar va men det är ju fortfarande en stad. Och i en stad kan man göra många saker. Kanske mer än man tänker sig alltid…

WordPress undrar var mitt namn kommer ifrån. Det kommer från att mamma ville ha bra koll på oss tre bröder. Och det hade hon om alla våra tre namn slutade på us. Pontus, Rasmus och Linus. Mer komplicerat än så är det egentligen inte…

Jag kan komma ihåg att jag övningskörde med mamma efter att jag slutat gymnasiet. Jag hade inte mycket annat att göra egentligen när jag blev arbetslös. En gång hade jag kört ända från Fulufjället. Det hade varit en upplevelse jag sent skulle glömma. Och jag hade övningskört flera gånger med Sigge också. Nu för tiden vet jag inte om han lever eller inte. Jag hade tagit upp körkortstagande efter att jag hade gått i Brunnsvik men saker och ting var helt enkelt inte som de brukade. Så i stället började jag en kurs i odling. Men jag hade fortfarande övningskörandet i färskt minne. Mamma kanske inte mindes det men jag mindes det. Hur vi hade försökt. Att ta. Körkort. När jag gick i naturguidesutbildningen så har jag för mig att vissa hade tagit körkort. Men inte jag. Det kanske inte var så konstigt att det inte fanns något jobb för mig efter att jag gått gymnasiet. Eftersom jag inte hade körkort. Men jag hade försökt. Verkligen försökt. Att ta körkort. Men det är lätt att komma så här efteråt och oja sig över ens misslyckade körkortstagande. Det viktiga är väl att man inte ger upp. Hade jag gett upp när jag slutat med körkortstagandet efter Brunnsvik? Jag hade tyckt att mamma betet sig konstigt redan då. Men jag kunde ju inte veta att hon flera år senare skulle ringa polisen på mig. Jag var så långt från körkortet som man någonsin kunde vara. Det är jag kanske fortfarande, när jag kryssade i att jag hade haft en psykos, vem vill liksom övningsköra med en då? Men jag hoppas att framtida trafiklärare förstår mig och det jag varit med om. För historien slutar inte där. Något mer hände på PIVA. Något som inte hade med verkligheten att göra…

Försvunnen person, Nyköping

I Nyköping söker polisen försvunnen man. Under lördagsförmiddagen runt klockan 10:00 får polisen kännedom om att en man i 65-årsåldern försvunnit från sitt hem i norra Nyköping. Lång och smal är mannen, samt ska vid försvinnandet haft svarta jeans, tunn blå jacka med dragkedja, samt ljusbruna skor. Inlett har polisen ett brett sökarbete för att hitta mannen. Bland annat har man använt sig av UAS, hund och gjort närsök på intressanta platser. Om du mannen tror dig ha sett, eller har andra upplysningar som kan hjälpa oss att hitta honom – tveka då inte att höra av dig till oss via 112.

Källa: Polisen.se