Idag började jag dagen med att göra mig ett par Runda björnen-mackor, pulverkaffe och se något videoklipp av UFOsxm. Jag har inte sett färdigt det men har väl tänkt att jag ska fortsätta se det snart. Jag har också sett att det kommit ut ett nytt videoklipp av Whataboutit så det kanske jag ser snart. Jag gick upp klockan åtta för jag skulle till hamnen vid tio. För att ta mig dit så tog jag cykeln. Och jag var väl där ungefär tio minuter i tio. I alla fall skulle vi spela kubb. Spindelplan mot City gross. Och vi i Spindelplan vann alla gångerna, vilket var tre. Efteråt åt vi nere på hamnen. Jag tog kebabtallrik. Jag frågade varför vi inte åt på det andra stället och fick till svar att det var väldigt dyrt där. En maträtt kostar 225 kronor. Jag hade i alla fall velat äta där någon gång. Och jag tänkte på att, medan vi stod och spelade kubb, så kom det flera killar som kommenterade att de hejade på Djurgården eller skulle fiska. Kändes minst sagt olustigt i alla fall. Och när jag skulle cykla därifrån så såg jag några affischer av Vänsterpartiet nerrivna. Det var efter att jag sagt hej då till Patrik och alla andra. Känns som att vara vänster blivit mycket svårare. Vad är nästa steg liksom? Koncentrationsläger? I alla fall cyklade jag till affären och handlade mjölk, pajer, matlåda, oliver, Mer pärondricka, aloe vera-dricka, chips, choklad och glass. Så här efteråt känns det väl som det hade varit bra med en frukt. Men det är väl lätt att vara efterklok. Väskan blev fullproppad och tung att cykla hem med. Och cykla hem gjorde jag. Väl hemma så satte jag på radion, satte på datorn och packade upp mina varor. Jag tog en kalldusch och satt väl mest ute på balkongen efter det. Har surfat på Facebook, Instagram och Tik tok. Har kört en speedrun av värld två. Har också kört parkourrace av värld ett. Jag håller också på att se färdigt videon av UFOsxm och en random video av Inga konstigheter med Figgehn. När han ännu var levande. Jag kan inte fatta att han ska gå bort i cancer. Jag kan inte fatta det. Men livet måste ju gå vidare. Man kan inte gå runt och vara nedstämd hela tiden. Om man hade varit det så hade man inte fått mycket gjort i livet. Och jag vill ju helst få något gjort i livet. Sen undrar jag hur det går med skrivandet egentligen. Just nu känns det bara som jag hittar på en massa saker. Vilket man i å för sig ska göra när man skriver. Men det känns som ingen har skrivit något sådant här tidigare. Hur ska jag bryta mig igenom? Funderar också på att läsa boken Alejandro och tidningen Skriva. Men jag kommer tillbaka till det här vad jag skriver om just nu. Jag tror jag skriver om Brunnsvik och röda byggnader. Det känns inte som jag kommer något längre om inte något dramatiskt händer. Att skriva om drömmar ska ju annars vara lätt. Man skapar världen medan man skriver. Men vad ska jag skriva medan han är i Brunnsvik? Ska det bli en jordbävning? Översvämning? Snöstorm? Regn? Hagel? Eftersom jag hade en snöstorm i början av berättelsen kanske en snöstorm hade passat bäst. Det är ett ständigt experimenterande. Och när han går igenom isen kanske han upptäcker något nytt? Som högstadiet? Hur skulle det te sig att besöka det efter alla dessa år? Eller så hamnar han på ett annat ställe som är ett ställe han tänkt väldigt mycket på. Eller så hamnar jag på Tonys pizza igen. Det tänker jag väldigt mycket på. Förresten. Hur det blev med det jobbet. På Tonys pizza. Det är som det inte hänt. Allt som jag gjort där. Alla plåtar jag diskat och kartonger jag vikt. Jag tycker det är orättvist. Men vad ska jag göra? Men nu skulle jag skriva om vad jag ska skriva härnäst. Och om jag ska ärlig så vet jag inte vad jag ska skriva härnäst. Synopsis ska ju i annat fall vara lätt att skriva. Men jag har inte hört någon skrivande person nämna synopsisen som en viktig del av skrivandeprocessen. Så var det i alla fall när jag gick i Brunnsvik. Utbildningen blev ju så trasig. Kanske att jag känner den här trasigheten inom mig fortfarande? Den gör mina tankar röriga och obegripliga. Obegripliga brukar ju förresten drömmar ofta verka. Så det kanske inte är så konstigt att jag inte får ihop det när jag ska skriva om drömmar. Men vad ska jag skriva om Brunnsvik? Kanske att jag inte ska skriva om Brunnsvik? Men vad ska jag göra av den text jag skrivit om Brunnsvik i så fall? Ska jag bara slänga den? Det vill jag inte göra. Kanske ska jag dela en liten del av berättelsen till er. En del som säger väldigt mycket om berättelsen? Jag är osäker vilken del jag ska dela men jag kan fundera på det…

Idag började jag dagen med att göra mig ett par Runda björn-mackor, pulverkaffe och se något konstigt videoklipp av UFOsxm. Efter det gjorde jag mig en Varma koppen grönsak, spelade lite minecraft och gick till bussen. På busshållplatsen stod det inte så jättemycket personer. Desto fler personer klev på bussen mot Harg. Väl på jobbet så var dörren låst. Jag skickade sms till Patrik och frågade om vi skulle jobba idag. Då skrev han tillbaka att de hade stängt idag och att personalen visste om det. Grejen var bara den att jag inte hade hört något från personalen. Jag skrev tillbaka i alla fall att det inte gjorde så mycket eftersom jag ändå skulle sätta ner tre pumpaplantor. Så jag gjorde just precis det. Jag flyttade på gräsklippet och grävde i jorden med händerna. Det känns som något som jag gjort förut. En gång för länge sen i Skattungbyn. Jag tror jag skriver något om det i berättelsen jag håller på med nu. Att gräva i jorden alltså. Det känns som det är något grundläggande ursprungligt. Något som förutsätter liv. Annars är jag ju van vid att använda papper och penna. Att gräva i jord skrämmer mig lite faktiskt. Det får mig att tänka att man gräver sin grav eller liknande. Och ändå har jag odlat för ett tag nu. Jag blir inte av med känslan. Den att man gräver sin egen grav. Kanske ska jag ha med det i berättelsen? Kanske att jag ska beskriva hur det är att gräva sin egen grav? Alla olika känslor man känner. Kanske är man rädd? Rädd för att dö? Den känslan förföljer mig alltid oavsett vad jag skriver om. Så jag satte ner i växterna och gick därifrån. Gick till ICA knuten där jag handlade Varma koppen grönsak, mjölk, chips, Mer pärondricka, aloe vera-dricka, paj vegofärs, choklad och glass. Sen åkte jag buss hem igen. Jag genade över vägen men det var gott om tid innan bussen kom så det kanske jag inte hade behövt göra. I alla fall åkte jag hem igen. Satte på datorn, radion och packade upp mina varor. Jag såg färdigt Batman begins men känner väl inte att det ger så mycket längre. Jag lyssnar ju på filmmusiken hela tiden. Mamma ringde när jag åkte hem och frågade vad min förra god man heter. Jag berättade att han heter Daniel och gav telefonnumret till mamma. Hon hade någon kontakt med en advokatbyrå och behövde hans fulla namn. Vilket hon säkert kan googla fram nu. Annars har jag inte gjort så mycket idag. Klockan sju ska vi ju ha boendemöte. Egentligen hade jag inte tänkt gå på det men jag har så mycket att prata om att jag nog behöver gå på det ändå. Just nu känner jag mig så ensam dock. Jag undrar var alla tjejer är. Men jag måste fortsätta hålla mig till reglerna. Det här om att en notis ska vara 50 ord eller 200-300 tecken. Jag har börjat läsa Pauline Olsson Ghoreishis bok Alejandro också. Den är mycket bra. Jag önskar att jag kunde skriva något liknande. Men jag vet inte om jag kommer in på Jakobsbergs folkhögskola. Vet inte vad jag gör för fel. Varför vill ingen tjej vara med mig? Vad är det jag gör fel? Jag begriper det faktiskt inte. Men jag måste hålla mig till reglerna. Måste alltid hålla mig till reglerna. Jag är så trött på personalen just nu. Är så trött på att de kommer hit och vill bestämma och ställa. De ger inte en lugn stund för en själv. Jag önskar att jag inte hade flyttat till ett serviceboende. Jag önskar att jag visste vad det var jag gav mig in på när jag flyttade hit. Att det skulle va så uppstyrt. Hade jag ingen aning om! Men nu vet jag det. Det känns som jag bankar huvudet i en vägg. Jag är bara så trött på det här. Alltihop. Varför ska det vara så komplicerat för? Jag måste hålla mig till reglerna. Hur övertygar jag Kevin att gå med i journalistgruppen? Hur övertygar jag Nathalia att gå med i journalistgruppen? Var är chefen någonstans? Håller det här boendet på att bli en sekt? Favoriserar chefen vissa personer? Jag har så många frågor. Och vem ska svara på de här frågorna? Det känns som det kommer bli ett rörigt boendemöte…

Idag började jag dagen med att göra mig ett par polarknäckemackor, pulverkaffe och se något konstigt videoklipp från UFOsxm. Efter det började jag titta på Figgehns video, göra en Varma koppen grönsak och fortsatte titta på Figgehns video. Han har alltså fått cancer och ville få ut en sista video innan han blir alldeles för dålig. Cancern hade alltså satt sig njuren, levern, skelettet och något mer ställe. Det var alltså rätt kört för honom redan från början. Jag tänkte inte skriva så mycket om det egentligen utan det var väl mest hans närmaste vänner som inte kunde lämna honom när han var så svag. Och jag kan förstå dem. Det får mig att tänka på när farmor blev cancersjuk men det var ju så länge sen. Sen blev ju morfar sjuk i cancer också. Det ligger lite närmare i tiden. I alla fall tänkte jag inte skriva om cancer nu utan vad jag gjort under dagen. Efter att jag sett klart Figgehns video så lämnades jag kvar med en slags känsla att livet är orättvist. Det var så sorgligt alltihopa bara. Och jag vet inte vad man ska göra mer än att gråta. I alla fall. Jag gick till bussen och där var det en massa tjejer. De var överallt och ingenstans. Hela resan till Spindelplan. Och väl i Spindelplan var det bara att byta om. Idag skulle vi rensa ogräs. Jag hade glömt de tre pumpaplantorna men antar att jag får ta med dem på onsdag. Vi gick till garaget och hämtade verktyg för att rensa ogräs med. Sedan satte vi igång med att rensa ogräs. Vilket var lättare sagt än gjort. Vår arbetshandledare ville att vi skulle rensa bakom buskarna och mellan buskarna. Det var mest maskrosor som rycktes upp med rötterna. Men även annat ogräs. Jag har väl känt det att jag inte riktigt haft någon att prata med. Jag vet inte om jag skulle behöva göra det men det är så jobbigt att bara arbeta hela tiden. Hela tiden tänkte jag att jag skulle säga att jag träffat Jonas Sjöstedt men gjorde det inte förrän senare. Till dess rensade jag ogräs. Och tiden måste ha gått för plötsligt var klockan tio i två. När vi slängt i det sista ogräset i säcken så gick vi tillbaka till garaget med verktygen. Efter det gick vi tillbaka till arbetslokalen där jag bytte om och ringde till mamma. Jag önskade henne grattis på morsdag i efterskott och då blev hon glad men hon undrade vad jag hade gjort igår. Jag berättade att jag hade varit på lunchmingel med Jonas Sjöstedt och då undrade hon var jag hade fått reda på det. Då sa jag att det hade varit en affisch och en bild på Facebook. Vad då rå? Sa jag. Hade du velat vara med? Kanske, sa hon då. Men hon jobbar så mycket. I alla fall satt jag där ett litet tag till tills jag fick gå för Patrik. Då mötte jag på mamma med hunden Bella nästan vid jobbet. Vi gick tillsammans tillbaka och regnjackan hade jag i väskan. Jag hade haft den på mig från Brandholmen eftersom det hade regnat men nu gjorde det inte det längre så då kunde jag ha den i väskan. Väl hemma hos mamma så skulle jag hjälpa till med att laga maten. Hon skulle bara diska först och det var rätt mycket disk. En del disk lades i diskmaskinen och därför sattes den igång senare. När det var gjort, i alla fall, så tog vi fram potatisen och jag sköljde den och borstade den med en diskborste. Mamma skar upp den i klyftor och hade på olja och kryddor och satte in den i ugnen. Sen skulle vi göra köttbullar. Men först hade vi en bunke med mjölk och havregryn som fick svälla för ett litet tag och sen kunde vi ha i köttfärsen. Också där med mycket kryddor som salt, citronpeppar och curry. Och vitlök som pressades i. Och jag blandade runt och runt i den så att allt blandades ordentligt. Och sen provstekte vi två som vi åt sedan för att känna om något saknades i dem. Kanske lite salt men annars var det väldigt gott. Min nästa uppgift var att göra dessa köttbullar sen så vi hade något att steka och det blev en hel del köttbullar. När vi var färdiga med det så var det dags att äta. Så det blev klyftpotatis, köttbullar, tomater, vitlöksås och creme fraiche. Till det drack vi Loka. Vi satte på tv;n och satte på tv 4 fakta och något program om hundar. Efter det var det Bygglov och vi pratade lite om det faktum att min förra god man hade tagit pengar från mig. Mamma sa det rätt ut och det ju stod att han hade tagit 300 000 kronor från mig. Sen vet jag inte hur min nya god man gör. Jag hade, av oklar anledning, bara tusen spänn på kontot när jag förut hade haft tretusen spänn på kontot. Men det vet jag inte om min nya god man har något med att göra. Jag kan bara tycka att han haft lite bråttom med att ta över allt. Hur vet jag att inte han heller tar ut pengar från mig? I alla fall ska vi till Swedbank imorgon, mamma och jag, och kolla upp det där lite noggrannare. Om det är så att jag får ett skadestånd på trehundratusen kronor så skulle jag ju också ha råd att gå på Jakobsbergs folkhögskola. Men det får bli som det blir, med det där, tänker jag. Vi tog lite pulverkaffe efteråt och efterrätt. Jag satte på casten. Egentligen tänkte vi titta på 30 dagar i fängelse men det har inte kommit ut ett nytt avsnitt av det än så det får vänta till imorgon. I stället tittade vi på slutet på nyheterna där de sa att det skulle bli soligt väder. Det var också kulturnyheterna och kort därefter kom också Linus hem. Vilket gjorde Bella galet glad. Han var riktigt smutsig i ansiktet. Hade tydligen svetsat. Efter det skulle han gå ut och träna. Mamma, jag och hunden Bella skulle åka till affären. Men först skulle vi rasta Bella som skulle kissa och bajsa. På vägen mötte vi på hunden Selma och hennes matte. Vi blev stående där för ett litet tag i alla fall men insåg väl att vi behövde röra på oss. Klockan var någonstans över sex och jag hade varit hemifrån längre än vad jag egentligen är bekväm med. Här har jag mitt eget fort. Min egen trygghet. Det kan ingen ta ifrån mig, Så vi åkte till affären och där handlade jag oliver, mjölk, Runda björn, chips, Mer pärondricka och aloe vera-dricka. Efter det åkte vi till Påljungshage och till Rusta där vi handlade en konstgräsmatta, mopphuvud, våtservetter och glass. Efter det fick jag skjuts hem och mamma följde med mig in för att fylla på vattenkannan och jag satte på radion och datorn och packade upp. Efter det följde jag med ner där mamma vattnade pallkragen och sa hej då och syns klockan tolv imorgon. Eventuellt får vi reda på något mer om hur det hade gått till när min förra god man tagit ut pengar från mig. Också kanske vi tar någon fika efteråt. Det är ungefär allt som jag gjort idag. Jag funderar hur värt det är att skriva så här långa inlägg om vad jag gjort under dagarna. Man får inte många reaktioner och det är dåligt betalt. Jag har tittat på statistiken och hittills har jag bara femtio kronor att ta ut från bloggen. Och det kan jag inte ta ut än ändå eftersom man måste nu upp till en viss summa för att kunna ta ut något. Om man ska synas så krävs det nästan att man har någon bild eller video; då syns man! Men bara text blir svårt. Om man inte skriver om något uppseendeväckande då. Det kan jag alltid göra! Jag funderar mycket kring vad jag ska skriva härnäst. Jag har en idé om att skriva om de mest grundläggande känslorna. Ensamheten i en grav som grävts i en odlingslott av personer som bara är skuggor av sina forna jag. Jag hade skrivit en hel del om underjorden, källaren, mellanvåningen, gården och förrådet. Känns som jag skrivit för mycket. Måste hålla mig kortfattad. Det är i alla fall där jag är just nu. Känns inte som jag kan berätta mer förrän jag skrivit mer. Och imorgon ska vi ner till stan. Vad ska vi göra där? Gå till Swedbank och fika. Vad ska vi göra där? Gå i affärer och handla kläder. Vad ska vi göra där? Upphöra att existera fullständigt bland den stora massan. Jag känner att det var länge sen jag skrev. Skrev så där långt om vad jag skriver för något. Men nu har jag gjort det och nu får jag nog vara nöjd. Annars vet jag inte vad jag ska göra. Känns som jag håller på att galen. Känns som jag håller på att förlora förståndet. Som att jag håller på att glömma bort hur man skriver. Men jag tror nog att, om jag bara kommer i gång med skrivandet, så går det nog flytande sen. Det är i alla fall vad jag försöker övertyga mig själv om…

Övrigt, Nyköping

I Nyköping polisresurser på plats. På plats är polisen i Nyköpings centrum med anledning av en större fest. Demonstranter har i samband med denna aktivitet anslutit och försökt störa evenemanget. På plats finns polispatruller för att skapa trygghet och för att se till att det är lugnt på platsen. Tillsagda har motdemonstranterna blivit att inte störa evenemanget. Personer som detta trots fortsätter att störa eller inte lyssna på polisens befallningar kan bli misstänkta för brott. En uppdatering klockan 11:10. Beslutat har polisen att upprätta ett utpekat område med tillträdesförbud enligt polislagens 24 paragraf. Att det är förbjudet att beträda just det området innebär det. Trots detta om någon obehörig skulle gå in på det utpekade området kan man bli misstänkt för brott. En åtgärd är det här som polisen kan ta för att motverka risk för eventuella ordningsstörningar. Fortsatt är det ett antal polisiära resurser med olika kompetens på plats i Nyköpings centrum under dagen. En uppdatering klockan 12:15. Förtydligande: Det upprättade området är inte fysiskt avspärrat. Området är dock som sådant av begränsat tillträde. Om motdemonstranter in kommer i den utpekade zonen kommer de att anvisas att lämna den för att skapa utrymme mellan evenemanget och demonstranterna. Detta enligt polislagens 24:e paragraf. Fortfarande kan allmänhet passera i aktuellt område. På plats finns polispatruller för att anvisa personer rätt. Något fysiskt bråk har det inte varit eller liknande under dagen. Fredliga har protesterna varit och polisen har god kommunikation med så väl evenemangets ansvariga som motdemonstranternas dito.

Källa: Polisen.se

Så jag var på lunchmingel med Jonas Sjöstedt. Jag kanske gjorde större grej av det än det behövde bli. I alla fall i morse så började jag dagen med att göra mig ett par polarknäckemackor, pulverkaffe och se någon konstig video av UFOsxm. Personalen som kom i morse var väldigt utsmyckad. Det tänkte jag på när jag fick medicin. I alla fall så spelade jag lite minecraft innan jag tog cykeln och cyklade iväg till Nyköpings folkhögskola. Jag var en halvtimme tidig och Dick Lundberg och solidariteten höll på att genrepa. Jag greppade tag i allt material jag kunde få tag i. När jag satte mig ner i lokalen så gjorde jag en Tik tok-video också. Det känns som jag lite avbröt dem för de slutade spela sen. Men när klockan blev tolv sen så började de spela ändå. Den låt jag kan sakna är den som heter ”Vi anger inte” men jag antar att de som spelades upp vara minst lika bra som den. Jag kanske delar en spellista av Dick Lundberg och solidariteten lite längre ner. I alla fall var det dags för Jonas Sjöstedt att prata sen. Och det blev mycket prat om klimatet och att det är många högerextrema som bestämmer i EU just nu. Det är som någon sa att fascism och kultur inte går ihop. Jag vet inte om jag läste det någonstans. Men det är ju så självklart egentligen! Om man är kulturellt utbildad så blir man inte fascist och är man fascist så kan man inte bli kulturellt utbildad. Nu kommer jag inte ihåg var jag hade läst det men lite av talet handlade om det. Min egen åsikt var att vi skulle lämna EU. Vilket jag sa till mina bordskamrater efteråt. Men jag tycker det är bra att Vänsterpartiet finns i EU. Så att det finns en motvikt till högerextremismen. Nu kommer jag inte ihåg allt som Jonas Sjöstedt pratade om. Jo det gjorde jag nog förresten; när han pratade om klimatet så pratade han om att Vänsterpartiet ville satsa på kollektivtrafiken med allt vad det innebär, satsa på förnybar energi som vindkraft och solenergi i stället för de stora utsläpparna av kol och olja. Han gav de borgerliga en känga där han nämnde att de hade försämrat villkoren för att satsa på förnybar energi. Det var ett långt tal som tog upp många ämnen. Jag tyckte det var ett mycket bra tal. Innan hade Jonas Sjöstedt varit på Landsbygdsriksdagen och debatterat och efteråt skulle han till Södertälje. Så det var väl ett rätt tajt schema. Jag hann i alla fall ta ett kort med honom. Innan hade alla vi som hade fått lunchbiljetter fått sallader med allt möjligt i. Det var sallad, ananas, vattenmelon, apelsin, något som såg ut som kyckling och ris tror jag det var. Till det fick vi bröd, sås, och Loka. Det såg ut som Jonas Sjöstedt gick fram till varje bord för att mingla. Det kändes i alla fall som jag förstörde det lite när jag bad att ta kort med honom. Det känns det dock som det var värt. Nu har jag en bild med Jonas Sjöstedt som profil på min Facebooksida. Länge hade jag en bild från någon kongress någon gång. Det kändes utgånget och gammalt. Länge har jag velat haft något annat. Helst när jag håller tal någonstans. Men det här blev ju minst lika bra. Det här kommer jag leva på länge. Efter att vi hade ätit så fick slänga plast och kompost. Lokan tog jag med mig. Jag gick för att ta fika på baksidan och fick någon god toscakaka till det. Helena Dahlström ville att jag skulle vara med på medlemsmötet så då gjorde jag det. Jag satt ute och spelade upp videoklippen från spelningen när en från bandet frågade om jag hade spelat in när de hade spelat. Jag sa att ja det hade jag gjort och då frågade hon om hon kunde få de inspelningarna sen. Någon annan sa att han kunde ge inspelningarna till någon så att hon kunde få dem. I alla fall är jag osäker om får just mina inspelningar. Om någon vet vem det är så vill jag väldigt gärna att ni skickar de här inspelningarna till henne. Jag hade blivit väldigt glad om någon hade gjort det. I alla fall. Innan medlemsmötet fick jag lov att kolla till cykeln för att se så att ingen hade snott den. Jag har väl fått lite abstinens över det. Men ingen hade snott den och jag kunde gå till medlemsmötet. Mycket av medlemsmötet handlade om skolan och vi var emot friskolan. Det var Helena Dahlström som ville göra ett utspel om det. Om jag minns rätt så går skolan med ett underskott på 70 miljoner kronor och det skulle kunna lösas med en skattehöjning på femtio öre. Så fort mötet var över så gick jag dock. Jag tog inga flyers eller affischer. Jag hade kunnat vara mer involverad i valarbetet. Men jag orkade inte det. Efter den här dagen kommer jag nog sova djupt. Det har varit en betydelsefull dag för mig. Jag har fått träffa min stora idol Jonas Sjöstedt. Jag har varit om alla möjliga saker och träffat alla möjliga personer. Men imorgon ska jag jobba och då måste jag tänka på det. Jag orkar nog inte laga någon mat idag dock. Det blir nog matlåda som vanligt. Och boken har jag inte läst särskilt mycket av hittills. Och på tisdag ville tandläkaren att jag skulle komma. Annars vet jag inte vad som ska hända. Mina tankar känns så röriga just nu. Men jag hade velat skriva om något känslofullt. Som varför jag inte har träffat någon tjej än. Har jag bara otur eller vad är grejen liksom? Känns som jag gjort det sista innan jag dör. Många sverigedemokrater vill väl se mig död nu. Nu när jag har tagit bild med Jonas Sjöstedt. Det lär väl reta gallfeber på Jimmie Åkesson. Men jag lever på. Som vanligt. Man måste väl göra det. Annars vet jag inte vad man skulle göra. Jag har väl någon idé om att skriva om drömmar som jag inte vet om jag ska fortsätta göra. Förresten skrev jag om gamla huset i Bonäs när jag skrev om drömmar. Jag skrev att den här karaktären Kasper befann sig i den jordigaste delen av källaren. Att han gick ut och kom till ett rum som till vänster gick till ett annat rum, lite till vänster en dörr och till höger en trappa. Han gick uppför trappan och kom till hallen. Till vänster om honom fanns vardagsrummet och till höger gick dörren ut till gården. I berättelsen går han ut, till förrådet, men jag skulle vilja skriva mer om huset. I mellersta våningen fanns också ett kök och ett sovrum. Jag bodde i övervåningen i ett rum där jag hade alla grejer i banankartonger. Där fanns också ett sovrum, ett förrum till en balkong, en balkong, en toalett och några förråd. För ett tag var det här utrymmet en stor del av mitt liv. Det kan jag känna att jag saknar lite nu. Men det är väl inge bra att leva i sitt skräp på det sätt som jag gjorde då. Känns som jag skrivit om vad jag gjort idag dock. Vägen hem var rätt tung då det var motvind men jag kom hem i alla fall. Det är lika tyst som vanligt i det här området. På onsdag kommer vi ha boendemötet. Vi får se om jag får komma till tals något då. Jag tycker det är så tråkigt när vi inte kan prata om något annat än aktiviteter. Men att cykla på lunchmingel med Jonas var väl lite av en rebellhandling från min sida. Mot utsmyckad personal som inte verkar leva i verkligheten. Jag har mycket att säga på det här mötet i alla fall. Många önskemål om personer som hade kunnat vara med på mina journalistmöten. Det är så tråkigt att sitta ensam och prata med personalen bara. Men jag antar att jag får ha tålamod. Tålamod och lite is i magen. Annars kommer jag inte kunna göra någon förändring. Annars står jag bara där och stampar på samma ställe. Och det vill jag ju inte…

Här har ni spellistan med Dick Lundberg och solidaritetens alla videoklipp!

Och donera gärna! Det skulle göra mig mycket glad!