WordPress undrar vilka mina morgonritualer är. Hur den första timmen av min dag ser ut. Det beror ju lite på om jag jobbar eller inte. Men jag försöker hålla mig till en hyfsat rutinerad morgonritual vilket innebär att jag går upp och gör mig ett par Runda björnen-mackor och pulverkaffe. Sen kanske jag ser på något you tube-klipp också. Och det är ungefär det jag hinner med den första timmen på dagen. Det är ingen imponerande timme precis. Ingen hotellfrukost även om man borde unna sig det lite då och då. Men hur mycket ska man koncentrera sig på frukosten egentligen? Det viktigaste är väl lunchen som jag inte heller får i mig. Jag antar att jag har lite att arbeta med när det kommer till mina rutiner men jag anser ändå att frukosten inte är den viktigaste delen av dagen. Kanske lite smått men inget mer…

WordPress undrar vilka aspekter jag tror gör en person unik. Jag tror att förmågan att sitta tyst i ett rum gör en unik. Om man inte kan göra det så är man nog inte särskilt unik. Då är man nog mer som alla andra. Och det vill man ju inte. Man vill ju vara unik. Men vad innebär det att vara unik? Det vet jag inte riktigt men jag kan ju spekulera lite. Och då skulle jag nog säga att man inte är unik om man är som alla andra. Man går upp, gör sin frukost, går till jobbet, går hem från jobbet och sen repeterar allt igen nästkommande dag. Men jag vill nog trycka på det här med förmågan att sitta i ett tyst rum är nog viktigast för att avgöra om någon är unik eller inte. För om man inte kan göra det så är man nog inte särskilt unik. Men sen kan man ju fråga sig; hur tyst ska man ha det egentligen? För jag har nästan alltid musik. Och inte blir jag mindre unik för det! Snarare tvärtom. Men att sitta i ett tyst rum är för mig en pina. Kanske att man är unik när man vågar lyssna på musik bland folk? För i så fall blir det många fler som är unika än man först tror. Fast kanske inte trotts allt. För att lyssna på musik bland folk är en motståndshandling. En motståndshandling mot det tysta tråkiga livet som de flesta lever. Nej tacka musik vet jag. Det har varit en räddare i många situationer som annars hade blivit tråkiga…

WordPress undrar om jag kunde få något uppkallat efter mig, vad skulle det vara. Oj mycket! En gata, en staty, ett hus, en byggnad, en park, ett torg. Något ställe där många människor är på. Grejen är att bli så offentlig som möjligt så kanske en gata?

WordPress undrar vad som får mig att skratta. Svårt att säga. Kanske när någon gör bort sig? Jag är inte en så komisk person i övrigt. Har svårt att förstå när någon skämtar. Tror väl oftast att folk är allvarliga tills det blir uppenbart att det är ett skämt av någon anledning. Fram tills man inser det känns det som man går på ett minfält. Minsta snedsteg och någon ska alltid ha något att säga till om. Det är väl därför som satiriker känner att de har så svårt att vara satiriska idag. Alltid kränker man någon vare sig man vill det eller inte och det är bara att leva med det för det är vad vi socialt accepterat i vårat samhälle just nu…

WordPress undrar när jag var fem, vad ville jag bli när jag blev stor. En isbjörn. Jag hade sett det på en reklam att man blev en isbjörn om man åt glassbåt. Så jag åt glassbåt och kände på öronen men blev så besviken när de inte blev ludna. Jag hade så orealistiska framtidsplaner när jag var liten. Och vid ett tillfälle trodde jag att man kunde bli en apa eftersom jag hade sett på någon musikvideo som min storebror skickat till mig och som var full av apor. I alla fall såg de ut som apor. Men jag vet inte riktigt vad syftet med musikvideon var. Kanske att förlöjliga apor? I så fall lyckades de ganska bra…