Jag antar att jag kan skriva lite om de arbetsuppgifter jag har gjort på Spindelplan hittills. Eftersom jag skrev om Tonys pizza och kände att jag hade så svårt att minnas vad jag hade gjort där. På Spindelplan har jag i alla fall plockat skräp. Det gjorde vi i alla fall när Stefan ännu jobbade där. Men efter att Stefan slutat så har det varit lite olika arbetsuppgifter. Vi har fortfarande fått sopa och moppa lokaler. Och på somrarna både trimmar och klipper vi gräs med trimmer, gräsklippare och åkgräsklippare. Vi klipper häckar och rensar de rester som blir kvar på häckarna. Vi åker till Björshult och slänger skräp. Och nu på vintrarna skottar vi mycket snö. Bara det att vi inte skottat så mycket snö den senaste tiden. Nästan inget alls faktiskt. Vi har mest suttit där och gjort ingenting. Fast ingenting har vi väl heller inte gjort eftersom vi väl har skrollat på Facebook och Instagram. Och jag har spelat Bloons td 6. Jag hade nog önskat att det fanns mer att göra under sådana tillfällen. Så att det inte känns som man åker till jobbet i onödan. Nu känns det som man åker till jobbet i onödan och det är väl inte så kul. Nej det är nog inte kul i över huvud taget. Men vem har sagt att jobba ska vara kul? Det är väl allt annat än kul. Man får väl lära sig att ta det som det är. Vad det nu är man ska göra. Så hur länge sen är det jag jobbat i Spindelplan nu då? Nästan två år va? Jag tror de flesta vet att jag vill få tillbaka jobbet på Tonys pizza. Jag tror de flesta vet att jag diskade plåtar och vek kartonger. Jag vet att jag byter om till andra kläder nu men en gång i tiden bytte jag om till bagarkläder. Det kan ingen ta ifrån mig. Hur mycket de än försöker. Även om man vägrar svara på Facebook och tar bort sin profil på Facebook. Visst är det bedrövligt hur man kan bete sig? Vad säger hennes bror när jag skriver att jag är på Rosvalla och eventuellt ska jobba där? Lycka till? Har vi inte kommit längre än så? Har vi inte lämnat dagisnivån bakom oss? Jag är bara så trött på personer som lämnar en. Som liksom bryter kontakten med en helt och bara försvinner. Jag antar att jag får leva med det. Imorgon börjar en ny dag och då ska jag förmodligen få göra arbetsuppgifter i Spindelplan. Men det fanns en tid när jag diskade plåtar och vek kartonger. Kan inte folk fatta det? Tydligen inte. Så jag fortsätter att brottas med mina inre demoner…

Idag började jag dagen med att göra mig ett par polarknäckemackor, pulverkaffe och se färdigt något konstigt videoklipp av UFOsxm. Efter det gjorde jag mig en Varma koppen sparrissmak och spelade lite minecraft innan det var dags att ta bussen till Spindelplan. På busshållplatsen var det inte så mycket folk men desto fler klev på allt eftersom. Vissa fick stå upp till och med. Väl på busstationen bytt jag buss till Spindelplan och väl i Spindelplan så gick jag av. Jag fick gå med små steg för att inte ramla. Väl på jobbet behövde jag inte byta om eller göra något jobb. Vi skulle bara ta en promenad och vi fick lov att ta en annorlunda väg för att inte halka. Det var mycket svårt att veta var man kunde gå utan att halka. Jag blev rätt glad när den var över sen kan jag säga. Då satt jag mest där och skrollade genom Facebook och Instagram. Jag spelade även lite Bloons td 6 och första spelet dog jag men andra gången vann jag. Det var tidstaget. Det togs tid på hur lång tid man klarade av en tävling. Och man kunde starta flera omgångar i taget så att det kom jättemånga balonger och det var väl lite därför som jag dog först; jag hade helt enkelt startat för många omgångar på en gång. Men andra omgången vann jag i alla fall. Och efter det satt jag mest där och gjorde ingenting. Efter ett tag frågade jag om det gick bra om jag gick hem och det gjorde det. Grejen var bara den att jag skulle få lov att gå igenom ett jättehalt område. På något sätt lyckades jag gå igenom det i alla fall. Jag gick väl myrsteg och gick så försiktigt som jag bara kunde. Jag längtar till att de här glashala ytorna smälter bort och man kan gå normalt igen. Väl på affären handlade jag i alla fall nachochips, ostdip eftersom guacamolen var slut, mjölk, bregott, Runda björn, snacks, Coca cola, aloe vera- dricka, pajer, den matlåda jag ville ha var slut så jag antar att jag får laga mat i stället, typ imorgon och choklad. Efter det skyndade jag mig till bussen och hann med den eftersom det var fler som skulle med den på den busshållplats som jag var på. Väl på busstationen så var det massor av folk och bussen till Brandholmen hade inte kommit än. När den väl kom sen så var det bara att kliva på och åka till Brandholmen. Vissa skulle av i Rosvalla men jag klev av i Brandholmen och väl i Brandholmen så gick jag hem. Nu sitter jag här och funderar vad jag ska göra härnäst. Känns som jag behöver skriva lite mer om jobbet eftersom jag skrev om Tonys pizza igår. Jag skulle också kunna skriva om Skattungbyn och drömmar om små gröna plantor som på något sätt väcker liv i mig igen. Men härnäst ska jag nog bara spela minecraft. Tävla parkour i en server som heter Fängelsehålorna som jag brukar göra varje fredag klockan sex…

Var ner till gemensamhetslägenheten en liten sväng. Var på ett möte med boendet, ett så kallat boendemöte. Där pratades det om aktiviteter och andra saker vi ville ta upp med varandra. Vi var så pass många där inne att det var svårt att hålla koll på vad alla sa, men någon ville åka till Ullared, och någon annan ville åka till Heron city. Vi var lite försenade med mötet, en kvart eller så, egentligen. I början var vi inte så många men sen kom det in fler allt eftersom. Och för ovanligheternas skull så bjöd de på kaffe också. Men hur gick det när jag skulle prata då? Jag vet inte riktigt. Jag läste upp alla nyhetshändelser som hade skett i Nyköping och Oxelösund den senaste tiden. Sedan gav jag personalen en liten bakläxa. Det var att jag inte var en jävla kompis. Det var så jag sa i alla fall. Så vad kan jag ha menat med det? Gick jag för långt egentligen? Jag vet inte. Chefen sa i alla fall en klok sak och det var att det var min upplevelse av det hela och det kunde ingen ta ifrån mig. Sen nämnde jag att jag var trött på alla möten och dokument man skulle skriva på. Jag nämnde lite kort det där dokumentet jag skulle skriva på efter att jag hade jobbat en hel dag. Sedan frågade jag om personalen var förändringsbenägna. Det kände jag inte riktigt att jag fick något svar på så det vet jag fortfarande inte om de är. Sen frågade jag när vi skulle ha nästa journalistmöte. Då gav de som förslag den 7 februari vilket jag tycker bli bra men det måste inte vara Martin som är med på det mötet utan det kan vara andra också. Jag vet inte om det framgick på mötet men jag hoppas det framgick för jag vill inte ha samma gamla personer heller. Det mår nog ingen bra av. Sen nämnde jag att det var bra med ny chef men det är inte viktigt. Jag vet inte vad hon tyckte om det men hon bara log så jag tror det framgick vad jag tyckte. Efter att vi hade gått igenom alla mina punkter så tittade vi på ett videoklipp om VIP och jag vet fortfarande inte vad jag ska tycka om det. Men jag har ju till fredag att tänka på det så jag antar att jag kan bestämma mig då. Överlag måste jag säga att det var ett väldigt bra möte. Alla fick komma till tals och ingen verkade missnöjd över hur något hanterades. Jag, som är van vid att skriva om dåliga nyheter, känner mig väl lite befriad när jag får skriva om bra saker. Det är väl också det jag försökt göra för under så lång tid nu. När jag var som mest utbränd och drömde som mest levande. Det var något som jag ville fånga. En idé kanske. En idé att man visst kan skriva om drömmar…

Jag vet inte vad mer jag ska skriva. Jag trodde jag hade en idé om vad jag kunde skriva men den är borta nu. Liksom så mycket annat. Det är så många som går bort. I ens närhet. Man vet inte vad man har kvar. Man försöker ta in det ofattbara. Att någon är död. Det är så många nu. Stig Holmberg, mormor, morfar, Örjan Svedberg och farmor. Så länge sen som farmor gick bort nu. Jag minns en sönderrökt farmor som gillade att laga mat. En levnadsglad farmor som var till Finland om somrarna. Jag vet för jag var där. Men vad jag tänkte på, naivt nog, var att få spela på tv-spelssektionen på Finlandsbåten. Kanske därför som jag drömmer så konstigt. Jag vet inte riktigt. Vad jag däremot vet är att jag hade bra somrar i Finland med sol och bad. Vi gjorde så mycket mer, förstås, som att basta men för det mesta gjorde vi bara saker tillsammans. Det var väl då som man kände sig som mest inkluderad, när man skulle lösa något korsord, eller spela någon kortlek tillsammans. Stig Holmberg var väl den sista kontakten som vi hade med Finland. De andra hade vi inte så bra kontakt med. Och det kanske är lika bra det. Jag skulle vilja se en annan del av världen just nu. Som Spanien! Varför har jag inte åkt dit än?

Idag började jag dagen med att göra mig ett par polarknäckemackor med massor av ost på, pulverkaffe och med att jag tittade på en konstig video av UFOsxm. Sen gjorde jag mig en Varma koppen med sparrissmak och spelade lite minecraft innan det var dags för mig att gå till bussen. Bussen till busstationen var inte så full och inte heller bussen till Spindelplan. Väl i Spindelplan bytte jag om och sedan skulle vi skotta lite. När vi hade gjort det så skulle vi åka ut på en liten tur. Och den gick till både det ena och det andra stället. Ut i skogen och in till stan. Någonstans på vägen hade en bil kört ner i diket. Bärgare var där men inga poliser. Ändå känns det som en grej som man skulle kunna polisanmäla. Det får mig att tänka på hur många olyckor som sker utan att någon polisanmäler dem. Det mörkertalet måste vara stort. Liksom människans ständiga möjlighet att fela. Men efter vi hade varit på tur och efter att Patrik hade hämtat lite skräp som han skulle slänga av sin fru så åkte vi tillbaka till arbetslokalen. Efter det var det inte mycket annat att göra än att byta om. Och efter det gick jag till affären. Jag gick inte till mamma idag eftersom jag ska på boendemöte ikväll. Jag handlade lite Varma koppen, mjölk, iskaffe, Coca cola och annan dricka. Efter det åkte jag hem och det var lite många killar som skulle till Rosvalla kunde jag tycka. Men sen gjorde jag inget annat än att gå hem och slå på radion. Jag har förberett mig för boendemötet ikväll och har svidande kritik mot personalen. Men jag kommer uppdatera er mer efter att mötet har varit hur mötet gick och vad jag gjorde på det…

WordPress vill att jag listar fem saker jag gör för skojs skull. Jag kan ju börja med skrivandet som kan bli lite väl långrandigt om man inte vet vad man ska skriva om. Bada kan man ju också göra. Och paddla kanot. Jobba… räknas det? Förut brukade jag träna jiu jitsu också. Något som man kanske skulle börja med igen?