Idag började jag dagen med att göra mig ett par Runda björnen-mackor, pulverkaffe och se på när UFOsxm spelade moddat minecraft tillsammans med Chriswhippit. Sedan gjorde jag mig en Varma koppen med sparrissmak och spelade lite minecraft innan det var dags för mig att gå till jobbet. Det var nästan ingen som klev på min busshållplats. Desto mer klev på allt eftersom. Många personer från många olika kulturer. Och i busstation så bytte jag buss till en som gick mot Harg. Och när vi var framme i slustationen så klev jag av. Väl på jobbet behövde jag inte byta om. Vi skulle ta en promenad. Och när det var slut så spelade jag Bloons td 6 på mobilen. Alltså jättemycket. Jag fick nämna det för arbetshandledaren att jag tyckte att jag spelade för mycket Bloons td 6. Det har börjat bli ett problem för mig. Själva så höll mina andra arbetskamrater på att tvätta. Så de verkade inte vara medvetna om att jag spelade mycket mobilspel. Men jag var medveten om det och jag tyckte det var jobbigt att erkänna för sig själv att det var ett problem. Det var som att erkänna sina egna fel och brister vilket man ju oftast inte vill göra. Man vill ju bara gå på och göra samma gamla vanliga hela tiden. Samma invanda vana. Inget som bryter av för då måste man skynda sig att göra samma gamla vanliga igen. För att man inte vet något annat. Och för att man inte vill något annat. Så hur gick det med spelandet då? Jag vet inte riktigt. Jag tror det gick bra. Jag trodde att jag spelade i något på en timme. I alla fall kändes det så. Och jag klarade ett antal matcher. Men det var nog bra att jag bröt av spelandet till slut, annars hade jag blivit alldeles hjärntrött. Jag var hjärntrött och jag är hjärntrött också nu. Jag går bara på reservenergi just nu som känns som att det ska ta slut när som helst. Jag måste sluta spela så där mycket; det är vad jag försöker övertyga mig själv. Och lyssnar jag på mig själv; nej det gör jag ju inte. Men sen när har jag gjort det någonsin? I alla fall; på jobbet fanns ingen hund. Så det var lite svårare att hitta på saker att göra. Men det tog inte lång tid innan jobbet var slut och jag ringde mamma. Först svarade hon inte så jag satt och väntade på att hon skulle ringa upp mig igen. Medan jag satt där så pratade Patrik lite med mig. Eller vi pratade förut om att jag håller på och ser Loki och då nämnde han att de karaktärerna ju har varit med i alla Avengersfilmerna. I alla fall så gick jag från jobbet så fort som mamma hade ringt. Väl hemma hos mamma hälsade hunden Bella på mig. Mamma sa att jag kunde sitta och titta på tv medan hon lagade spaghetti och köttfärssås och på tv sände de Kristdemokraternas riksting. Vilket väl var lagom intressant egentligen. Men jag såg på det i alla fall eftersom jag tyckte om att titta på det. Och jag tänkte att det väl alltid är bra att bli allmänbildad. Lillebror såg jag inte jättemycket utav. Jag undrade vad han gjorde på sitt rum egentligen. Men sen tänkte jag att det inte angick mig så jag slutade tänka på det. Maten var i alla fall jättegod och till efterrätt fick vi äppelpaj med vaniljsås. Eftersom jag skulle hem till sex så kunde jag inte vara hemma hos mamma så jättelänge. Vi fick lov att gå någon gång vid femtiden. När mamma hade parkerat så fick jag gå in själv eftersom mamma inte fick gå ut eftersom hon egentligen var sjukskriven. På ICA knuten handlade jag Varma koppen sparrissmak, mjölk, Runda björn, snacks, Coca cola, Mer pärondricka, paj, matlåda, glass och choklad. Så det blev en del att ta hem sen. Efter det fick jag skjuts hem och sen har jag inte gjort så mycket annat. Eller jo; det har jag nog. Men jag vet inte vad som är intressant att skriva om. När jag kom hem så skyndade jag mig att sätta på radion och starta igång datorn. Jag skulle ju köra parkourrace klockan sex så det var bråttom då. Fast egentligen startade de kvart över- tjugo över sex så jag hann med stor marginal att registreras med i racet som snart skulle starta. Jag tyckte det var tråkigt dock att vi skulle köra värld ett. Just nu känns det som det är evigheter som jag körde det där racet. Jag har pendlat väldigt mycket med att spela survival, musicalblocks och event. När personalen kom, som är en personal som jag känner väl, så frågade han om jag hade funderat något mer på den där polisanmälan. Det sa jag att jag inte hade gjort. Men kanske att jag borde göra det? I så fall borde jag veta vad jag anmäler henne för. Var det när hon frågade hur det gick med journalistiken? Jag tyckte nästan att personalen som frågade frågan var mer hotfull än hon som jag hade tänkt anmäla från första början. Det var i alla fall en till med honom så jag vet ju inte vad hon tyckte om att vi pratade om att anmäla en person mitt i alltihopa. Förmodligen tyckte hon att det var lite jobbigt och utsatt. Eller hur man nu ska beskriva det som skedde just där och då. Kändes mycket surrealistiskt och obegripligt. Men det kanske var bra att han lyfte den frågan eftersom jag inte hade tänkt på den själv. Jag blir bara så paralyserad så fort man nämner polisanmälan. Man tänker ju att det är något man göra när situationen är extrem. Var situationen extrem? Jag vet inte riktigt. Det känns inte som jag behöver veta det heller. Men jag vet att vi haft en konflikt på jobbet. Det började med att jag skrev om en promenad vi hade gått på jobbet. En hade gått långt framför och en annan långt bakom. Min arbetshandledare sa att de hade blivit arga på det jag hade skrivit om dem. Men jag fick aldrig något svar varför. När jag tänker efter så är nog anledningen till att de var arga på mig att de inte haft sex än. Jag vet inte om de haft det än men det har i alla fall blivit lugnare på jobbet. Eller i alla fall har vi blivit bättre på att dölja att det bubblar under ytan. Vi är ju tre stycken som arbetar där och en slutade jobba där när jag jobbade där på grund av det jag antar är konflikten. Det känns knappast som att det kommer bli bättre för att jag gör en polisanmälan. Men kanske att jag behöver göra det trotts allt. Jag vet inte riktigt. Till slut vill jag skriva något om hundar. När vi ändå pratar om hunden som brukar vara på jobbet på fredagar och hunden Bella som hälsar mig så varmt när jag kommer till mamma. Jag tänker på Pink Floyds Dogs of war och Dogs. Jag känner bara att ju mer jag lyssnar på de här låtarna desto mer tycker jag om Pink Floyd. Jag vill bara ha något annat att tänka än allt elände som händer i världen om dagarna. Jag kanske inte lyssnar på Pink Floyd just nu men kanske göra det senare. Jag har lyssnat på Genesis Invisible touch och började lyssna på We can´t dance. Jag är dock osäker om jag orkar lyssna färdigt på det här albumet just nu. Jag skulle vilja göra något kreativt. Alltså något som kräver att jag sätter pennan mot pappret. Alltså med andra ord rita. Vad nu jag ska rita för något. Det har ju jag ingen aning om. Kanske upptäcker jag det med tiden. Kanske inte. Det vet jag ju inte riktigt. Det känns dock som man tränar en annan del av sin hjärna när man ritar. En del som jag inte haft aktiv på evigheter. Så tillbaka till den här polisanmälan; ska jag verkligen polisanmäla henne? Behöver det verkligen gå så långt? Det beror på om hon hotar mig igen. Jag tyckte verkligen att det var lite hotfullt när hon frågade hur det gick med journalistgruppen. Men det känns inte som polisen kan göra så mycket. I alla fall är det de jag fått sagt till mig. Kanske jag ska sluta lyssna på alla andra och lyssna på mig själv istället? Vad hade jag gjort då? Förmodligen en polisanmälan. Men då hade jag behövt få stöd från så många olika tillhåll. En sån sak hade jag nog inte kunnat gå igenom själv. Sen har vi det faktum att hon faktiskt kan läsa det jag skriver och kanske skulle få för sig att slå till mig av anledningar. Det verkar inte som jag kommer undan att det blir konflikt på jobbet. Jag hade önskat att man kom undan det men nu verkar det inte som det går att göra det. I alla fall har jag skrivit rätt länge nu om ett ämne jag inte riktigt förstår mig på. Eller så gör jag det utan att själv tänka på det. Just nu skulle jag nog inte vilja göra mycket mer än att sova. Jag har kanske något på gång också; en bokidé som jag vill utveckla. Till dess att jag gör det får jag sätta punkt runt här och nu och återkomma när jag funnit mig själv, funnit karma eller liknande…

WordPress vill att jag nämner det dyraste personliga föremålet jag någonsin köpt. Min högtalare var rätt dyr. Och mina hörlurar var också rätt dyra. Sedan kommer jag inte ihåg så mycket var jag har köpt som är dyrt…

WordPress undrar vilka podcasts jag lyssnar. Jag hade önskat att jag hade ett svar på det där, men jag har det inte. Jag har tänkt att jag ska lyssna på Synkat podcast med Matinbum och Gloten men inte gjort det. Just nu är jag väldigt mycket inne på att lyssna på Filmmusik. Specifikt Batman begins av Hans Zimmer. Det var en kort period där som att jag trodde att jag bara skulle lyssna på Pink Floyd men det gick över ganska fort. Jag vill lyssna på musik som påminner mig om farmor. Att hon levt en gång i tiden. Det är svårt att tro i och med att hon såg så risig ut sista tiden i livet. Hon hade tappat allt hår och bar peruk. Det är minnen som gör lite extra ont att berätta. Därför borde jag berätta om dem. Om hur jag mindes farmor under sin sista tid i livet. Jag kan sakna henne så att det gör ont ibland. Jag kan tycka att livet är så orättvist ibland. Att vissa får leva och andra inte. Om hon bara hade kunnat låta bli att röka. Om hon verkligen bara hade försökt. Hade hon levat idag? Tänk om jag hade haft en farmor fullt levande idag. Vilken dröm det vore. Men jag kan ju fortfarande drömma om henne. Drömma att hon lever. Drömma att hon är på en av dessa Finlandsfärjor som vi brukade åka fast inte tillsammans. Jag åkte vara med pappa. Men i Finland var farmor redan och serverade god mat när vi väl kom till sommarstugan i Venjärvi. Somrarna bestod utav bastubad, bad i sjön, korsordslösning, godisätande, promenader, blåbärsplockande och andra arbeten som tillkom i och med att vi befann oss i en sommarstuga i skogen. Till exempel gjorde vi mycket arbete som att fälla ner träd och hugga ved. Men det var först när jag blev lite äldre. Och när jag tänker efter så har ju Stig Holmberg också gått bort nu. Jag har inte mycket kontakt kvar med Finland. Men det gör inte heller något. Jag har tänkt att jag ändå ska utveckla mitt spanskpratande lite mer. Kanske i form av en studiecirkel anordnat av ABF…

Trafikolycka, Nyköping

Utanför Nyköping E4 avspärrad. Klockan 17:32 har polis och räddningstjänst larmats till en trafikolycka på E4 vid trafikplats 133 utanför Nyköping. Tillsvidare är södergående körfält avspärrat. Drabbade är en lastbil och en personbil. Initialt är ingen person allvarligt skadad. Klockan 18:03 är ett körfält öppnat. Nerkörda är två vajerstolpar.

Källa: Polisen.se

Idag började dagen med att göra ett par Runda Björnen-mackor och pulverkaffe. Jag såg på när UFOsxm spelade moddat minecraft tillsammans med Chriswhippit och gjorde mig en Varma koppen med sparrissmak. Jag hann spela lite minecraft innan det var dags för mig att ta bussen till jobbet. Annars har jag mineat väldigt mycket i minecraft den senaste tiden. Väl på bussen var det inte så mycket folk, varken från Brandholmen eller busstationen. Jag var ju lite nervös inför att gå till jobbet idag. Mycket på grund av det jag skrivit på Facebook tidigare. Men det gick hyfsat bra ändå. Jag bytte om men jag kunde känna att hon nog hade läst det där om att jag funderat på att polisanmäla henne trotts allt. Det var något med hennes sätt att va. Hennes sätt att föra sig. Som avslöjade att hon nog hade läst det jag hade skrivit om henne. Jag frågade aldrig om hon hade läst det jag hade skrivit eftersom jag inte vågade. Vi satt en liten stund där innan det var dags att börja arbeta. Och vad vi gjorde var att vi la i lövhögar i plastsäckar. Det var rätt mycket löv. Och jag jobbade med den här personen som jag hade varit så rädd för. Vi pratade lite skämtsamt om att jag hejade på AIK, att man kunde skriva sportjournalistik också och att det var lättare att skriva än krim. På tal om att jag ville starta en journalistgrupp men det pratade vi inte så mycket om just då i alla fall. Och hon frågade varför jag inte hade varit ner till gemensamhetslägenheten den senaste tiden och jag kände att det fanns bättre samtalsämnen man kunde ha. I alla fall la vi i det sista av löven i säckarna och ställde upp dem så att de skulle vara lätt att ta dem och lägga in i bilen sen. Vi gick och hämtade bilen, jag och Patrik, de andra stod och väntade vid garaget. Vi hämtade bilen och försökte få in sopsäckarna i bakskuffen vilket var jättesvårt. Patrik fick boxa in sopsäckarna för att de skulle lämna plats för att stänga bakskuffen och lyckades efter mycket huffande och puffande. Turen till Björshult gick fort och efter det var det inte så mycket att göra. Jag är rätt glad att vi inte började bråka, jag och den här personen jag hade skrivit om. Hon frågade mycket om vad jag skulle göra rent allmänt i mitt liv och jag sa väl att jag skulle se på något you tube-klipp eller spela minecraft. Sen frågade hon hur jag tänker göra med jiu jitsu-träningen och jag började fundera själv hur jag ska göra med den. Det var ju evigheter sen jag var på den, men ska jag fråga personalen om de ska följa med eller ska jag strunta i det? Jag har känt att det har varit rätt mycket med att försöka starta upp studiecirklar men jag skulle ju vara ledig på torsdagar för att jag skulle ha tid att gå på jiu jitsu också. Men jag tänker att jag skulle kunna gå till badhuset eller till kanotklubben lika väl. Det är inget som behöver vara skrivit i sten. Men det vore nog bra om jag gjorde någonting. Det är nog sant. Men tillbaka till jobbet; vi hade inte så mycket mer att göra den dagen. Jag nämnde någonstans i början av dagen att jag tänkte mycket på Tonys pizza. Att jag tyckte det var orättvis hur det hade blivit; att hon som ville bli av med mig lyckats bli av med mig och får behålla jobbet. Men jag pratade inte så jättemycket om det; det fanns inte så mycket att prata om. I alla fall bytte jag om och ringde mamma som verkade vilja lite smått att jag kom men jag sa att det var bättre om jag åkte hem istället tills hon var ordentligt frisk. Så jag gick hem istället men först så gick jag till ICA knuten och handlade mjölk, tvål, Coca cola, Mer pärondricka, Crispies, pajer och choklad. Efter det tog jag bussen till Brandholmen och efter det har jag inte gjort så mycket. Radion har strulat lite för mig vilket jag tänker beror på något konspiratoriskt skäl. I alla fall fungerar den nu och jag har spelat lite minecraft och så. Mineat och ska minea mer. Det är monotont men tillfredställande. Jag skulle kunna göra det i flera dagar i sträck. Men jag har saker att se på you tube också. Det senaste om SpaceX och så. Men jag funderar verkligen vad jag vill skriva om. Jag har någon idé om att skriva fortsättningen på inledningen till den där bildtävlingen jag hade lämnat några bidrag till. Det känns som jag har mer att bidra till där. Men mest kommer jag nog spela minecraft. Minea och så. Jag vet inget annat som jag vill göra. Så klart måste jag veta något annat jag vill göra? Jag menar; mitt liv är väl inte helt värdelöst? Jag upptäcker jämt att jag är en sån nybörjare på skrivande varje gång jag försöker skriva. Jag behöver nog läsa mer tidningen Skriva för att hitta inspiration till mitt eget skrivande. Eller något. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag slapp sitta i samtal med arbetshandledaren och den person jag hade skrivit om i alla fall. Det känns som en stor befrielse. Och det känns fortfarande som jag har saker att upptäcka. Som hur kärlek känns? Hur känns kärlek egentligen? Jag har upptäckt att det jag först trodde var känslor för en viss person kanske inte va det. Eller det är ju så svårt om man börjar få känslor för en ur personalen. De är här så kort stund och man har inte så mycket att prata om under den stunden. Jag hade önskat att det hade varit lättare att prata känslor. Jag hade frågat henne om hon var ihop med någon men hon svarade att nej det var hon inte. Men sen blev det inget mer med det. Och nu var det evigheter sen jag såg henne. Hellre än att skriva om minecraft så vill jag nog skriva om det; om när man får känslor för en person. Hur galen man blir. Hur konstigt saker och ting kan bli. Men hellre att det blir lite konstigt än att vi fortsätter med samma gamla jobb som vi alltid gör. Är det verkligen det liv vi ville ha? Att vi inte ska få känna något? Att det är förbjudet att känna något? Att skriva om det förbjudet. Är nog det svåraste man kan göra i det läget. Men jag kan försöka och jag kan försöka skriva om känslor. Jag har känt mig som en känslolös robot den senaste tiden men nog ska jag kunna skriva om känslor ska ni få se. Till och med jag kan skriva om känslor. Jag kan det, jag lovar. Eller vad är känslor? Vad är en människa?