Idag började dagen med att göra mig ett par Runda björnen-mackor, pulverkaffe och valde att titta på när UFOsxm spelade moddat minecraft. Efter det gjorde jag mig en Varma koppen med sparrissmak och spelade lite minecraft innan det var dags att gå till jobbet. Väl på bussen var det lagom mycket folk och en gammal tant som pratade mycket klev på. Någon frågade om hon fick sitta bredvid mig och jag sa att det gick bra. Bussturen gick fort och snart var jag på jobbet. Där en person satt som jag pratat om förut men som jag inte har så jättebra relation till. Det gick bra just då i alla fall och hon sa att Patrik satt i telefonsamtal så jag fick vänta lite med att byta om tills han var färdig. När han hade pratat färdigt kunde jag byta om och efter att jag bytt om kunde vi börja arbeta. Vi skulle kratta idag och vi skulle kratta mycket. Så pass mycket att det blev övermycket. Men det blev aldrig för mycket sen att lägga i säckarna när det alltid fanns något sätt att trycka ihop dem mer. De hade tydligen krattat löv på förmiddagen också för vid garaget stod sex säckar till. Så när vi kom med våra två säckar knökfulla med löv så blev det åtta säckar. Efter jobbet gjorde vi inte mycket. Jag spelade lite Bloons td 6 men inte för mycket eftersom jag visste hur beroende jag kunde bli av det spelet. Efter ett tag var det dags att byta om igen. Jag nämnde att jag funderade på att ta ledigt när Ung Vänster har sin veckokurs och när Musikhjälpen är. Jag tror det gick bra för Patrik men jag var osäker. Jag ringde mamma och frågade om jag kunde komma till henne idag och hon sa att hon skulle promenera med hunden Bella till mitt jobb. Så jag började gå någon gång vid halv tre, hann gå över bron innan jag mötte mamma och hunden Bella ungefär halvvägs hem till henne. Hunden blev jätteglad att se mig och hoppade upp och ner, upp och ner. Vi gick tillbaka till arbetslokalen så att mamma fick se var jag jobbade någonstans samtidigt som mina arbetskamrater fick träffa hunden Bella. Vi var där bara en liten stund innan det var dags att gå tillbaka igen. Och när vi väl kom hem till mamma så var maten i princip redan färdig. Jag hann sätta på tv som sände något om Kristdemokraternas riksting. Ebba-Bush Tor stod och pratade. Innan hade jag sett någon om SVT bakom kulisserna men bytte när det skulle bli Så ska det låta på SVT 1. Till mat åt vi potatis, brunsås, kött, egengjorda köttbullar och köttfärspaj. Till det serverades det gelé och lingonsylt. Mycket gott, helt enkelt! Mamma ville se något annat program som hade sänt i Kunskapskanalen och som hon spolade tillbaka för att kunna se. Det var något om Warszawa och hur det hade sett ut när det var sönderbombat. Jag kommer inte ihåg så jättemycket av programmet men jag har ju varit på resa till Warszawa så jag kommer ju ihåg lite hur det såg ut där när vi var där. Jag blandade lite ihop med resan till Warszawa med resan till Krakow som vi gjorde på högstadiet och som var ett förintelseprojekt. Warszawa drabbades ju dock också av Hitler och tog ett tag att bygga upp. Så var det med många städer under Andra Världskriget. Till efterrätt åt vi glass och drack pulverkaffe. När programmet hade tagit slut och vi hade sett på tillbakaspolad Rapport också så sändes gudstjänst. Det ville tydligen inte mamma se så hon spolade tillbaka till ännu ett program på Kunskapskanalen. Den här gången om Niagarfallen. Jag orkade inte dock se hela utan ville att vi skulle gå någon gång under halva programmet. Hunden Bella behövde dessutom kissa och bajsa. Bajsa gjorde hon dock aldrig och någon gång träffade vi en annan hund som hon kände mycket väl. En hund som hon ofta brukade leka med. Det var lite speciellt att se de två hundarna leka så vilt. Man kände sig bara som en åskådare som skådar vad som sker i de två valparnas lilla värld. I alla fall var hennes hund också väldigt sött och man fick klappa den också. Om jag minns rätt så träffade vi den hunden när vi gick från mitt jobb. Och efter det åkte vi till ICA knuten där jag handlade lite mjölk, Coca cola, Mer pärondricka och choklad. Efter det gjorde vi inte så mycket mer utan jag fick skjuts hem. Och nu skulle jag vilja prata om något annat. Nämligen hur trött jag är på att vara beroende av andra för att ta mig någonstans till exempel. Så kände jag när jag fick skjuts av mamma hem. Men det ska, som tur är, inte ske många gånger till nu. Utan på onsdag ska jag ta buss hem direkt eftersom jag ska ha journalistmöte på kvällen sen. Kanske att jag kan vara hos mamma lite på fredagen sen men det får jag ta då. Nu vill jag bara tänka på mig. Och kort efter att jag kom hem så gick strömmen i hela lägenheten. Jag frågade personalen på sms vad det handlade om och de svarade att de bara skulle göra något med en propp eller liknande. Så jag väntade tills strömmen gick på igen, tände till och med ett ljus och funderade om jag skulle läsa tidningen Skriva i alla fall; då har jag i alla fall något att göra, tänkte jag. Nu när personalen kom ikväll så kom någon annan än jag hade tänkt skulle komma. Jag hade trott att Martin eller Magnus eller Marie skulle komma. Men istället kom en tjej. Jag vet inte om jag känner henne tillräckligt bra. Men det är en frisk fläkt från de gamla gummor och gubbar som annars brukar komma hit. Kontrollera och förstöra. Kanske lite, lite döda. Nej men vad är det du säger Rasmus? Inte skulle väl personalen döda? Inte ens i hemlighet? Jag är beredd att ändra uppfattning i den frågan trotts allt. Kanske hon är min räddare. Kanske hon är en person som jag skulle kunna lära känna lite mer. Jag vet inte hur, men på något sätt borde det väl gå? Allt annat än samma gamla vanliga går bra. Jag börjar bli så trött på alla gamla gubbar och gummor som kommer hit och som vill kontrollera mitt liv. Jag vill kontrollera mitt eget liv, tack! Och imorgon ska vi psykiatrin. Jag undrar hur det kommer gå. Det har brukat gå bra alla andra gånger jag gått dit så varför skulle det inte gå bra nu? Jag tänker att personalen som följer med mig inte för mycket får påverka hur jag mår, för då kanske jag hamnar på akutpsyk igen. Det känns så skört. Men samtidigt; det är ju mitt liv det handlar om. Inget kan väl vara viktigare än mitt liv? Och samtidigt måste jag ha något att skriva om. Men samtidigt vill jag läsa lite mer; lite tidningen Skriva och lite av boken Medan giftet sprider sig. Jag tror jag återkommer när jag gjort det. Till dess har jag filmen Doctor Strange och filmen First man på HBO max att se på. Och på Disney plus? Har jag något att se där? Serien Loki är ju över och jag funderar på om jag ska se sista avsnittet av Wandavision också. Men jag tänker väl att det inte är någon idé att dra ut på det utan det är väl lika bra att kasta sig in i den serien. Förutom den serien så har jag serien She-hulk och Moon knight att se på. Moon knight är intressantast i mitt fall. Jag tycker om när man utforskar vad som är verkligt eller inte. Dröm och verklighet. Galenskap och saker som tycks galna. Jag har nog inte så mycket mer att skriva nu. Jag kan heller inte komma på vad jag ska skriva utan att ha läst tidningen Skriva och boken Medan giftet sprider sig. Jag får helt avvakta. Avvakta tills jag läst. För jag har inget mer att skriva. Inga ord att säga. Jag börjar bli så trött på språket och vad jag gör av det. Jag hade önskat att det fanns ett enklare sätt att skriva. Ett sätt som hade passat mig. För hur länge sen var det inte sen jag gick en skrivarutbildning i Brunnsvik? Tio år? Och sen dess hinner det hända mycket. Men ”han hade varit fången i den här skogen i sju långa år”. Jag måste experimentera med orden. Skriva något nytt. Alltid skriva något nytt. Bara på det sättet kommer jag någonstans i skrivandet. Och bara på det sättet försäkrar jag mig om att jag har något skrivet när jag dör…

WordPress undrar vilken del av min rutin som jag försöker att alltid hoppa över om jag kan. Jag måste väl erkänna då att jag inte lagar lunch. Inte längre då. På sin höjd så gör jag Varma koppen innan jag går till jobbet. Vilket jag tycker räcker för en arbetsdag. Så det borde väl vara bra va?

WordPress undrar vem som är den mest kända eller ökända person jag någonsin träffat. Det måste vara Lars Ohly på manifestationen Bevara och befria Brunnsvik…

WordPress undrar vad som är bra med att ha ett busdjur. Jag antar att de menar husdjur men det låter i alla fall lite roligare att säga busdjur. Är det de man skulle kunna kalla hunden Bella i så fall? Det är ju inte mitt husdjur utan mammas. Men ändå vill jag tänka att det är mitt i alla fall lite grann. Fast det är ju inte det. I alla fall. Det bästa med att ha ett busdjur är att ha någon att busa med. Är det inte därför som man har husdjur?

Jag känner väl att jag behöver skriva av mig lite. Om vad jag gör om dagarna egentligen. Idag gick jag upp vid halv två. Fick sms från storebror Pontus att jag skulle ringa och gratta pappa på fars dag. Men först gjorde frukost; två Runda björnen-mackor med pulverkaffe. Jag tittade när UFOsxm spelade moddat minecraft tillsammans med Chriswhippit. Men efter det ringde jag pappa. Han frågade lite kort vad jag ville ha i julklapp. Choklad svarade jag. Något mer vet jag inte. Jag har dock funderat om jag vill ha boken Skrivet på revbenen i julklapp som även står med i senaste numret av tidningen Skriva. Förresten har jag läst mer av tidningen Skriva. En novell med temat frihet. Jag läste tidningen Skriva även igår. Då var temat skriva med förhinder. Hur det är att skriva med sjukdomen ME till exempel. Har läst lite mer av boken Medan giftet sprider sig. Jag hade tänkt att jag ska läsa boken Min hand i min men ändrade mig då jag ville läsa något lite mer spännande. Och nog är boken spännande. Den är så spännande att den blir överspännande. Om något nu kan bli överspännande. Det tror jag inte. Jag tror att en bok är precis så spännande som den ska vara. Språket påminner lite om Jan Guillous men jag har inte läst tillräckligt mycket för att besluta mig något om det än. Jag har inte gjort mycket fysiskt idag. Och inte spelat något minecraft än heller. Veckan som kommer kommer att bli en händelserik vecka. Imorgon ska jag jobba och på tisdag ska jag till psykiatrin. På onsdag ska jag både ha jobb och ett slags journalistmöte på kvällen. Jag börjar få svårt med ämnen att prata om på dessa journalistmöten dock. Ska jag prata om sportjournalistik eller vad ska jag prata om? Grunderna i journalistik? Vad är det egentligen? Jag antar att jag får följa mina anteckningar och lita på att de är så pass bra att de som går på det här mötet förstår vad jag pratar om. Sen hoppas jag att vi är tillräckligt många sen så att, när jag ringer till Niclas, har en grupp som kan gå på studiecirkeln. Jag tror jag kommer att ringa honom alldeles oavsett. Kanske att det går att starta en studiecirkel alldeles oavsett? Vi får se. Enbart tiden kan avgöra det. Hållpunkter jag ser fram emot längre fram i tiden; Musikhjälpen som börjar den elfte december. Och Ung Vänster ska ha någon veckokurs, jag funderar på om jag kan ta ledigt från jobbet, någon gång den 4–7 januari. Jag har tänkt att jag vill gå på en av deras evenemang så att jag kan hålla tal som jag inte har gjort än. Annars vet jag inte vad jag ska göra mer idag. Jag har tänkt att jag inte ska göra så mycket på helgen eftersom jag ändå gör så mycket på vardagarna. Men jag skulle kunna utveckla mina skrividéer lite mer. Vilka de nu är. Det vet jag inte riktigt. Men kanske jag upptäcker det om jag skriver lite mer? Skriver om vad jag gör om dagarna; det har jag ju gjort nu. Och jag känner mig rätt nöjd med det jag skrivit. Behöver inte skrivas något mer. Så jag sätter punkt nu även fast jag har en innerlig längtan efter att skriva något medmänskligt, något psykologiskt, något undermedvetet. En karaktär som heter Kasper och som går till psykologen. Han har, liksom jag, gått skrivarkurs i Brunnsvik men nu hemsöks han av drömmar om den tätbevuxna skogen. Den följer efter honom vart han än går. Och psykologen vet inte riktigt hur de ska komma vidare i sina samtal om han hela tiden befinner sig i den tätbevuxna skogen. Kanske är det ett sätt att komma ifrån det psykologiska, kanske bara ett sätt att komma närmare naturen, rent undermedvetet. För det vet vi ju att den tätbevuxna skogen egentligen är en del av vildmarken och en del av vildmarken är väldigt, väldigt långt från det mänskliga samhället. Han håller helt enkelt på att tappa sina sociala kontakter. Och där någonstans tror jag att jag sätter punkt innan det spårar ur fullständigt. Det blir alltid så här; jag skriver någonting också kommer jag in på ett ämne som jag inte kan komma ifrån sen. Jag tror det är bättre att ta det i omgångar. Skrivandet alltså. Så jag lägger ner skrivandet för ett litet tag nu så att jag kan återuppta det sen när jag känner att jag vill skriva mer…